Lördagskväll i Stockholm

Jag är, som ni säkert förstått, i Stockholm.
Det betyder att jag varken har särskilt mycket ork, lust eller tid att skriva bloggar (eller läsa för den delen) men här får ni en snabb uppdatering i alla fall.


Jag har hunnit med en hel del, som att gå på en klubb vid Hötorget, lyssna på bra musik jag aldrig tidigare hört talas om i en iPhone, hänga i en etta vid Globen, äta bakad potatis som
Sara lagat hos Stefan, ätit frukostbuffé på Cafe String, gått på vernissage av en utställning med foton tagna av elever på Biskops-Arnö och promenera runt söder med Olof. Och inte att glömma: beundra Handelshögskolans vackra fasad.

Som alltid när jag besöker Stockholm har jag trevliga dagar, men det är mycket som ska göras, många att hänga med och många planer. Det gäller att få ut så mycket som möjligt av den lilla tid man har.

Jag borde börja göra mig iordning för kvällen, Anna-Lena (som jag bor hos) och hennes vän Tore har precis gått härifrån för att gå ut och äta middag, jag har blivit bjuden på ett glas vin och vi har diskuterat saker som bluetooth, prestanda, internethastigheter, Facebook och kameror i mobiltelefoner.
Det är fascinerande vad pensionärer kan mycket om teknik och datorer nu för tiden!

Nej, nu är det väl dags att ta sig ur soffan och i festkläderna, inom en timme borde jag börja tänka på att bege mig mot Hornstull och hem till Per där det kommer bli någon slags förfest.



Förresten, minns ni mina stalkeregenskaper? Jag har gjort det igen!
Jag träffade en kille igår och nu sitter jag här och har letat upp honom på Facebook och tittar på hans bilder, haha!

En mössa till mig

Jag sitter på tåget och har lite tråkigt. Kollade gamla länkar jag sparat och råkade köpa en mössa.
(klicka på bilden för mer information)

Jag tror den är ekologisk, men jag är inte helt säker. Fair Trade är den i alla fall, så jag känner mig nöjd i vilket fall.

På tåget, efter en bussresa och tre timmar i Karlstad.

Idag kallade min pappa mig för skitunge.
Jag promenerade till bussen, glad i hågen, när jag plötsligt kom på att jag glömt nyckeln till hon jag ska bo hos. Jag ringde pappa som fick slänga sig i bilen och komma upp till busshållplatsen med nyckeln. Han hade all rätt att kalla mig skitunge.

På vägen till Karlstad började bussen koka, det tjöt om den och jag var glad att jag tagit en buss så jag hade tre timmar i Karlstad istället för femton minuter.

Dessa tre timmar spenderade jag förresten med att:
1. Köpa jeans! Fattar ni? Jag lyckades köpa ett par jeans, det är bortåt ett år sen jag köpte jeans sist och jag är grymt glad över dem. Fast jag köpte ett par likadana som jag har haft förut (men dock slitit ut totalt).
2. Fika själv, jag satt i över en timme och det var hur härligt som helst, jag tänkte knappt, bara satt och glodde.
3. Promenera runt i stan, titta på kläder, köpa några smågrejer och sådär.

En kille från min gymnasieklass var förresten på fiket, han satt så jag inte kunde titta någonstans utan att se honom. Jag kände inte igen honom först, inte förrän jag hörde honom prata och tittade lite ordentligt. Det blev aldrig att jag hälsade och det var lite pinsamt hela situationen. När jag sen gick till tågstationen stod Frida där och jag hälsade och tror ni inte då att hon står och pratar med samma kille? Då fick jag väl i alla fall hälsat på honom, men det var ju ganska fult att jag suttit och tittat på honom i en timme och inte förrän jag ser honom senare hälsar jag, haha!

Förhastat intresse, med insikten att jag snart måste flytta.


Jag fick ett mail: "Ledig lägenhet finns som kan passa dig"



Tre klick och så plötsligt hade jag gjort en intresseanmälan på lägenheten ovan. Sen blev jag lite nervös, vad ska jag med en lägenhet i Karlstad till? Hyran skulle höjas till nästan 4000 kr, hur skulle jag ha råd med det? Jag vet ju att när man väl gjort intresseanmälan kan man inte tacka nej hur mycket som helst, då förlorar man sina poäng och köplatser och sådär. Jag visste dessutom att i just det här området har jag ganska mycket poäng. Jag kollade: 15000 poäng! Jag blev ännu mer nervös, klickade runt lite och.. jag kunde pusta ut! 423 intresseanmälningar och man behövde ha 16200 poäng för att få komma på visning.
Tack och lov - som sagt, vad skulle jag med en lägenhet i Karlstad till?


Men samtidigt vet jag ju att jag måste flytta snart, jag har dock ingen aning om var jag vill flytta eller vad jag vill göra och då känns det ju inte så hemskt klokt att skaffa en lägenhet. Trots att den här såg ganska fin ut i alla fall.

Linjerna

Från 25 februari 2007, men fortfarande så rätt och så pricksäkert.
Jag har inte längre
de här orden, därför återupplivar jag de gamla.




Längs din linje
vandrar mina fingrar, min blick.
Så vackert, så mjukt,
så du.

Om du höll min hand bara en liten stund till,
så som du gjorde, duvet när.
Duvet, den gången som fick mig att fastna,
för dig och för dina linjer.

?

Du minns en dikt,
läser ur minnet för mig;
Längs din skåra paddlar jag min kanot
Du får mig att skratta,
drar din hand längs min hals och säger:
Din hals är vacker när du skrattar.

Nu är det dina fingrar,
dina fingrar som följer mina linjer,
och vi vet att det aldrig kommer sluta där.

Inspiration, direkt från Cuba.





Alla bilder kommer härifrån.

Det är snart fem år sedan jag var på Cuba, men idag satt jag och tittade på bilder på ovanstående hemsida (som jag i sin tur hittade hos Stefan). Och helt plötsligt slog minnen över mig. Jag minns Cuba och de här bilderna visar precis vad jag minns: gamla bilar, mycket foton, fattigt, gator, balkonger. Så otroligt snygga bilder, inspirerande.


Med två dryga veckor kvar till årets resa till Tyskland minns jag förra årets skräckupplevelse och är glad över att den inte kan upprepas.

Igår när jag hade sådär hemskt ont i magen och låg och vilade för att bli bättre kunde jag ändå inte riktigt släppa tankarna på jobbet. Dessa två saker tillsammans (magontet och jobbet) fick mig att tänka på det där hemska magontet förra året. När jag hade duschat imorse studerade jag mina ärr i spegeln och kom att tänka på det där ännu mer.

Jag åker till Tyskland om drygt två veckor för att jobba på
BioFach, en jättestor ekologisk mässa. Det är den jag jobbar med dagarna i ända, jag organiserar en riktigt stor monter på mässan, med afrikanska företag, Organic Africa Pavilion.
Jag har varit där varje år sen jag var 15 år, det innebär att det iår blir 7e året i rad, men förra året blev inte allt riktigt som det var tänkt.


Första kvällen, när vi höll på att bygga upp montern, fick jag otroligt ont i magen, jag kunde inte stå, inte gå, ingenting. Jag åkte till hotellet men sov knappt någonting på hela natten, jag åt värktabletter, försökte spy och gjorde allt jag kunde tänka mig skulle hjälpa mot detta magont. På morgonen efter var det inte ett dugg bättre, men jag följde med ut till mässan. Där gick jag till den sjukvård som fanns där och beskrev var jag hade ont och så vidare. De beordrade mig att åka till det riktiga sjukhuset, så jag satte mig i en taxi till Klinikum Nürnberg.
På sjukhuset undersökte de hela mig, tryckte och klämde, tog graviditetstest och ultraljud, gjorde gynundersökning, pillade mig i rumpan och så vidare. Jag kände mig otroligt utblottad men hade så ont att jag inte orkade bry mig. Efter många om och men, många timmar på sjukhuset och över ett dygn efter att jag fick den första värken fick jag opereras.

Jag hade fått veta att jag hade blindtarmsinflammation, så den skulle opereras bort, efteråt fick jag också veta att den varit jättenära att spricka när de tagit ut den och det är tydligen väldigt farligt. Inte konstigt att jag hade ont, sa jag.

Därefter fick jag ligga på tyskt sjukhus, dela rum med en galen tant (som skrek på nätterna, sa till mig att släcka lamporna mitt på dagen när jag låg och läste, tittade konstigt på mig, sa konstiga saker...). Jag fick riktigt vidrig mat och fick inte under några omständigheter ta av mig stödstrumporna (gissa hur de luktade efter fem dagar) eller ha på mig något utöver dem och en såndär sjukhusdräkt som är öppen bak (så fort jag gick ur sängen visade jag alla i min omgivning min rumpa). Det var en ganska hemsk upplevelse, måste jag säga. Och att kommunicera med sjukhuspersonal på tyska var inte det lättaste, det svåraste var nog när en sköterska kom och ville ge mig en spruta och jag inte förstod alls vad som skulle hända (behöver jag säga att jag har sprutskräck?).
Efter fem dagar fick jag under väldiga protester komma ut från sjukhuset. De ville inte släppa iväg mig trots att jag kände mig helt frisk, men de gav sig när de insåg att jag tänkte flyga hem till Sverige samma dag vad de än sa.

Summa summarum: jag missade hela mässan på grund av denna blindtarm. Iår har jag ingen blindtarm kvar och kommer till Nürnberg med nya tag!



Idag är allt jag har kvar de tre ärren, ett på varje sida i ljumsken och ett i naveln - det var där de plockade ut den. Alla tre ärren är bara en dryg centimeter stora, så jag kom nog ändå ganska lindrigt undan.

Augusti 2008

Sorry, jag har visst kommit av mig lite med de här månadsminnesgrejerna, men här är i alla fall mitt augusti 2008. Övriga månader kan ni se under kategorin barndom & minnen.


Helle hade någon slags hejdå-fest innan hon flyttade till Jönköping. Jag var där, såklart.


Vi var ute och åkte båt på Vänern en helg, närmare bestämt i Åmåls skärgård.


Marielle hade avflyttningsfest eller hejdåfest eller vad man kan kalla det. Otroligt rolig kväll, med bland annat champagne på Ankan.

Jag avslutade månaden med att åka till Stockholm och gå på Popaganda där jag bland annat såg Bob Hund, en otroligt bra konsert, men jag hade inte med mig kameran. Annars tror jag inte jag gjorde så mycket den här månaden.

De där afrikanerna och goda skratt de gett mig idag.

Jag har kommit till ett nytt stadie i min relation till dessa afrikaner jag jobbar med dagarna i ända.
Här är exempel på den humor som utbytts per mail idag mellan mig och två fina afrikaner:


Bakgrund: En person från Uganda, som bor i UK ber mig hjälpa honom med ett inbjudningsbrev som ska hjälpa honom att söka visum, jag frågar om han verkligen behöver det för att åka från UK till Tyskland.

Afrikan: Yes, it is crazy but who am I to question the wisdom of the great SCHENGEN nations. I still have a Ugandan passport and so I am still an alien albeit a legal one.
Lena: I have asked to get the new invitation, so I will send it to you as soon as I receive it.
It must be kind of cool to be an alien, huh?
Afrikan: It is when visiting other planets, different species, galaxy's and universes but when it comes to moving across borders on earth its not so cool. Its like being in a German comedy store or a Sweedish sauna in Mumbai India. Pretty pointless. Lena if you are at Biofach you are welcome to our stand I promise you the best pineapple on earth. Thanks for your assisstance.

-

Bakgrund: Jag hade mailat en sydafrikan och berättat vad jag reserverat för möbler till hans monter. Han svarade och bad att få några stolar också.

Lena: I have now managed to get some more chairs, but I am afraid that they will be in another kind than the others, I hope it is okay. So, I book two chairs for you, right?
Afrikan: Of course, that's fine, we are not so sophisticated in Africa.

Familjehumor & månadens mest ofelbara dag

Igår var jag & pappa ensamma hemma, när vi hade ätit middag kom pappa att tänka på en scen ur en film som han beskrev som följande:
En kvinna är stressad och gör sig i ordning för att sticka iväg, sonen ser på tv. När hon är på väg ut säger sonen "men mamma, jag vill inte bara sitta här och se på tv, jag vill ha ett syskon att leka med." Varpå mamman svarar att "ja, det är ju det jag ska ut och fixa nu".

Pappa visste inte riktigt varför han kom att tänka på det och vad associationerna var, men han funderade vidare och kom på att det kanske var för att han reagerade på att jag ska till Stockholm i helgen (ja, ni läste rätt) och att han tyckte att jag skulle ägna helgen åt att skaffa honom barnbarn istället och då kunde jag svara att det är ju därför jag ska till Stockholm.




Dock är det fel tid i månaden för det, det där ofelbara månatliga magontet har kommit idag - som ett brev på posten. Jag måste gå hem från jobbet ett par timmar och sova bort den där förbannade mensvärken. Ja, det är så jag fungerar - varje månad måste jag gå hem, äta värktablett och sova ett tag. Efter några timmar är det bra igen. Såhär har det varit varje månad så länge jag kan minnas.


Dagens kärlek


Som ni vet har jag ägnat många kvällar åt Veronica Mars på sista tiden.
Men nu har jag en ny besatthet: Chris Lowell.

Alltså, på riktigt, han är så galet snygg! Jag skulle vilja vara Veronica, jag skulle vilja hångla med den killen, jag skulle vilja titta på honom på nära håll i alla fall. Ja, sjukt snygg är vad han är - jag är kär!
Det här är första gången någonsin som jag tycker någon som är känd är snygg, faktiskt.

Vem tycker ni är snyggast i serien?

Dagens ekomiddag



Idag var det jag som lagade mat igen, och det slog mig att det var länge sedan jag gjorde en såndär deklaration över vad i min matlagning som var ekologisk, så jag tänkte att det kunde vara roligt att göra det igen.

Ris, Thailändskt Hom Mali **
Falukorv, Mälarchark ** (SEEkol1, vilket innebär att det är certifierat av
Aranea, ingen annan märkning på förpackningen)
Vitkål, Torfolk Gård/egen odling *
Lök, Tångagård i Halland *
Solrosfrön, La Pinta *
Soya, Kung Markatta *
Turkisk Yoghurt, Milko *
Tomatsås, La Selva, Pomodoro Piccante, Italien ***
Svartpeppar, Tanzania ***
Pastakrydda, Italiensk ***
Smör, Milko *
Rapsolja, Segmons Gård *
Örtsalt, Demeter **
Salt


* = KRAV-godkänd produkt
** = Annan ekologisk certifiering
*** = Egen import, ekologiskt certifierad i ursprungslandet


Alltså, all mat var ekologisk (forutom saltet, men salt kan inte riktigt vara ekologiskt). Dessutom lagades den på vedspis, så det kan inte bli så mycket mer ekologiskt.

Hur stor del av din middag idag var ekologisk?

Språkliga funderingar & morgonbekymmer

Jag tänkte bjuda er på en länk som är väldigt användbar, i alla fall i mitt jobb. Det händer ibland att jag får mail på franska (eller något annat språk jag inte talar) och hur många gånger har jag inte önskat att jag haft en babelsfisk i örat (nivet, som i Liftarens Guide till Galaxen)? Men faktum är att jag inte behöver den i örat (öronen läser ju ändå inte) - för jag har den i datorn!

Igår funderade jag förresten över hur gom stavas i bestämd form, är det som dom (domen) eller som kam (kammen)? Alltså, skriver man gomen eller gommen? Jag skrev, rent instinktivt, gommen, men när jag tänkte på det visste jag inte om det var rätt.
Kan någon berätta för mig hur det faktiskt stavas?

För övrigt vet jag inte vad jag gjorde imorse, men jag satte igång ett larm som skulle ringa (det måste ju varit efter det ringt tidigare?) vid 8 eller så, men typ halv 9 tittade jag på mobilen och förstod inte någonting - hade jag stängt av alarmet i sömnen? Nej, då var det ljudlöst på mobilen. Antagligen ringer den väl inte hur länge som helst utan slutade när jag aldrig tryckte av. Kanske var det så när den ringde tidigare på morgonen också? Jag har ingen aning, när stängde jag av ljudet på mobilen? Jag har ingen aning!


Nu är det dags för lunch, hoppas ni har en bra dag!

Ack Värmeland du sköna - det bästa med att vara hemma.

Jag vet att jag ofta pratar om hur isolerad jag känner mig här hemma i Värmland, hur tråkigt jag har och så vidare, men jag tänkte att ni skulle få veta vad det bästa med att vara hemma igen är. Vi börjar dock med en sång.




Det skönaste med att vara hemma, att känna sig som hemma någonstans är att höra dialekten. Den dialekten man själv är van vid, uppväxt med och kanske till och med pratar (huruvida jag pratar Värmländska finns det väldigt delade uppfattningar om).

De flesta förknippar värmländska med Bengt Alsterlind och Hajk, det är förvisso värmländska och bred dialekt, men det är inte alls vad vi pratar här, och det förstår ni också om ni tar er lite tid för det här:

Det finns en hemsida där några killar samlat ihop en ordlista på typiska ord som man säger här, det är inte riktigt här egentligen utan i Hagfors (jag känner ju ändå större samhörighet med Munkfors), men mycket är samma och det är i vilket fall väldigt roligt. Många av orden kan man även lyssna på hur de uttalas.
För att hitta denna sida
klicka här.

Jag vet dock att det är många och att ni kanske inte riktigt har ro till att sitta där och bläddra, så jag ska även lista mina absoluta favoriter och direktlänkar till dem:

Appôläppôl
Bôôgôn
Fôggel
Gröschôl
Kuttuttå
Solôlulä?
Ta å gerrä


Och det var allt från värmlandshörnan för den här gången.


Vad pratar du för dialekt? Har du någon favorit?



Det där kaffet

Min kropp påverkas mycket av huruvida jag dricker kaffe eller inte.

Så fort jag fått i mig en kopp kaffe måste jag kissa flera gånger inom närmsta timmarna. Första koppen för dagen får dessutom igång magen ordentligt. Jag kan inte säga att jag blir piggare eller så av kaffet, men jag dricker det ändå. Inte egentligen för att det är gott heller, för det finns ju godare saker att dricka. Men ändå dricker jag kaffe i stort sett varje dag. Det är nog mest för att det är trevligt och skönt att värma händerna på den varma koppen. Och för att kaffet alltid finns där.


Hur är det med er, dricker ni mycket kaffe?



Idag känner jag för övrigt en konstig lukt runt mig (är det jag som luktar?), det luktar så mycket att jag till och med fått ont i huvudet. Men mamma påstår att jag inte luktar någonting, det är helskumt!

Säfsen oder the Whovalley

Bild från Vemdalen förra året, jag hade inte med mig kameran till backen idag, jag tror ni kan förstå det. Men det är alltid sjukt fin utsikt när man är uppe i skidbackar, dock var det väldigt mulet idag.


Vet ni? Jag tror ni skulle skratta om ni såg mig åka skidor. Det är inte det att jag är dålig, även om jag inte har riktigt rätta tekniken - det vet jag, utan det är det att jag åker som ett barn. Jag ser ut lite som en förvuxen fyraåring när jag åker. Vet ni hur barn åker? Just det, utan stavar! So do I!

För övrigt har jag egentligen för grova vader för att åka skidor, får alltid så sjukt ont av pjäxorna. Det är inget fel på mina pjäxor, de är bättre än de flesta jag testat, men mina vader lär ändå vara totalt blå imorgon. Ett tag var det så illa att jag inte fick något blod i fötterna så det kändes som de somnade och alldeles stack i dem! Då åkte vi till värmestugan, jag tog av pjäxorna ett tag och när jag satte på dem igen var det bättre.

Vet någon om man på något sätt kan träna så man får smalare vader? Tips mottages tacksamt!


Återfunnen kärlek

Jag och min kamera är sällan goda vänner när det handlar om att fånga mig på bilderna, jag förstår helt enkelt inte hur man gör när man fotar sig själv med en systemkamera, en lektion någon?

Vet ni vad? Det snöar ute, det har snöat som bara den hela dagen och om någon missat det så är det ett faktum att jag älskar snö!
Alltså, jag är glad för vädret, härliga vinter! Imorgon ska vi åka på utflykt, det lutar åt att vi hamnar i Säfsen, där ska vi åka skidor hela dagen. Detta fick mig (läs: mamma) att leta fram min skidjacka. Jag insåg att jag saknat den, jag köpte den förra vintern och den är nog mitt favoritplagg, så otroligt skön - jag vägrade till och med ta den av mig inomhus förut, men fick inte ha den när vi skulle äta middag så jag gav upp.
Grejen är den att den är inte bara skön utan den är snygg och praktisk med, man kan ha den när som helst eftersom den är så snygg och man behöver ingen halsduk ens. Den är precis vad en skidjacka ska vara!

Å andra sidan vet jag att den är vanlig, jag har sett rätt många som haft likadan, eller den som finns i den manliga matchande serien (med bruna och orangea ränder istället för rosa).

Men hörrni, tro inte att det ska bli någon vana det här med bilder på mig!
Har det snöat hos er idag också?


Dagens inspiration

Jag var som sagt på en musikalshow ikväll, de var duktiga och det var roligt att se. Nu, såhär i efterhand, saknar jag teatern lite men känner mig mest inspirerad. Jag fotade en hel del, jag kan inte säga att så väldigt många av bilderna blev sådär jättebra, men några blev jag nöjd med. Den enda som egentligen är både snygg och något sånär vettig är den här ovan, annars är det antingen eller - snyggt eller vettigt. Inspirerande eller tråkigt.
Jag väljer att visa er några av de bilderna jag själv känner är inspirerande, jag vill inte hävda att man ser riktigt vad som händer på dem, men jag gillar dem. Jag gillar det röriga och jag känner mig kreativ när jag nu sitter och redigerar dem.






Looked me up and down, I don't make a sound


Har ni sett? Jag har fastnat på bild! Det är inte en vanlig syn numera, inte sen det mest är jag som någonsin håller i en kamera inom flera kilometers radie. Med andra ord fick jag fota mig själv. Här sitter jag i min finaste soffa, den från Erikshjälpen för ca 250 kr och jag kom precis på att det vore roligt att ställa in den i en studio och använda till en fotosession, kunde bli snygga bilder.

För övrigt funderade jag lite över mina kläder och komiskt nog hade jag bara på mig saker som är verkliga fynd idag, t-shirten fick jag efter bröllopet i somras, någon hade glömt den och de trodde det var jag - det var det inte men de orkade inte ta reda på vem så jag fick den. Örhängena fick jag för att ett annat par var inne på lagning och de slarvade bort dem, men sen hittade de dem och jag fick betala 30 kronor för de här. Koftan kostade mindre än en hundring på nån jätterea i somras. Jag hade en sjal/halsduk sen också, som någon glömt här, jag vet inte vem och inte mamma heller - så jag tog den. Det enda som sved i plånboken var kjolen, som kostade sisådär 200 kr, men det var de sista pengarna jag ägde , kortet var tomt och jag fick använda mina sista kontanter, det var under det hårda studentlivet.
Hårfärgen har jag dessutom fått av Julia!


Okej, jag har inget vettigt att skriva, sen sist har jag varit iväg på en musikalshow, kom hem för knappt två timmar sedan. Jag ska redigera bilderna, sen ska jag visa er några, men det dröjer nog en stund.
Vad har ni haft för er ikväll?

Ett rörigt skrivbord tyder på en rörig hjärna.


stulen bild som jag inte ens tänker spekulera i var den kommer från.

Min bror har något slags kort eller liknande där det står något i stil med "Om ett rörigt skrivbord tyder på en rörig hjärna, vad tyder då ett tomt skrivbord på?"

Mitt skrivbord på jobbet ser ut lite som det på bilden ovan, det är totalvirrigt. Och min hjärna är totalvirrig. Det har varit galet mycketp å jobbet idag, jag har fått jaga saker som måste skickas in - NU! Men nu har jag precis lagt ner för idag, kanske får gå hit något i helgen, kolla mailen i alla fall.
Om mindre än en timme ska jag, mamma & pappa åka och titta på någon krogshow som elever från Geijersskolan ska ha, jag måste byta ut mina mjukisbyxor innan dess. Alltså är det väl dags att gå hem nu, sätta på sig en kjol eller något.
Jag måste i alla fall varva ner lite, är alldeles uppstressad, och min hjärna har inte varit såhär rörig på länge.
Jag har i alla fall gjort en lista på jobbsaker som jag ska ta itu med på måndag, det är bra att ha så jag inte tappar något vilket är lätt när det är såhär mycket.

My work is totally blowing out my mind.
Vad händer i helgen? Något skoj?

Bortglömd vinter och kyla

Jag kom precis på att jag var ute och fotade lite för några veckor sedan, när det var sådär galet kallt. Jag har glömt att visa någon de bilderna, ingen alls har sett dem alltså. Så här blir det premiär!

Är inte vinter ändå väldigt vackert?



Ny kärlek


Apelsinmarmelad från
Torfolk Gård - min nyaste kärlek.

Mina föräldrar har ett företag som tillverkar ekologisk sylt, saft och marmelad. Detta har, genom hela min uppväxt, gett mig avsmak för dessa produkter. Eller, jag vet inte om det är därför, men jag har aldrig varit vidare förtjust i något av det. Svart vinbärsmarmelad och hallonsylt har varit gott, men ingenting annat!
Nu har jag dock fått upp ögonen för apelsinmarmelad. Självklart är det den från mina föräldrars företag, Torfolk Gård, som jag ätit. Men det är ju så galet gott. Jag menar - apelsin och socker, kan det bli en bättre kombination? Det skulle väl vara om man slängde i lite choklad också, men då blir det ju apelsinchoklad (vilket är bland det godaste jag vet) och det passar väl inte riktigt på knäckebröd med ost?

Och ja, jag har både tagit bilden och gjort större delen av hemsidan.


Juli 2008

Okej, om det hände lite i juni kan man ju undra vad jag gjorde i juli. I början av månaden var jag på ett bröllop på ett fjäll en bit från Östersund. Det var Daniel & Christina som gifte sig och det var så otroligt vackert så jag har inte ord för det. Är det något som fått mig att känna att jag någon gång vill gifta mig så är det det här. Bilden ovan är dock i väldigt mycket fel ljusförhållanden, men jag gillar den ändå.


Ja, bröllopet var som sagt det enda jag över huvud taget har bilder från i juli. Jag antar att jag inte gjorde annat än att jobba resten av månaden.

All I want for christmas is you


(bilden har jag snott på internet, jag vet inte ens var)

Säkert fem gånger så mycket tid som jag ägnar åt att häfta ihop papper ägnar jag åt att bråka med min häftapparat. Den fungerar inte alls som den ska och ungefär två av tre häftklamrar (heter de så?) går till spillo då jag måste slänga bort dem. Det är otroligt irriterande, tidsödande och resursslösande. Det är ju länge till jul, då har jag hunnit sluta jobbet och behöver inte bry mig mer, men om 1½ vecka fyller jag år, så istället för julklapp önskar jag mig en häftapparat i födelsedagspresent. (Hör ni det, ni där på jobbet?)


I övrigt, många reagerade på det jag skrev tidigare idag om Obama och sa att det är bra att det står mycket i tidningarna och sådär. Jag menade inte att jag inte tycker att det ska skrivas om det, det är en jättestor grej, så självklart är det en intressant nyhet och mycket nyhetsvärde i det. Men det är just det där med nyhetsvärde, det är nyhetsvärde i att skriva om hand politik, vad som kommer hända och liknande saker. Men det är inte nyhetsvärde i att skriva om Chicago, hur hyllad han är i sin hemstad och om bagerier där han ätit. Det är inte heller vidare mycket nyhetsvärde i hans familj eller sådär, visst bör det väl nämnas, men det känns ändå som man inte måste ha 10 sidor Obama om dagen. Jag vill faktiskt läsa lite andra nyheter också!
Okej, jag hycklar bara, hur ofta läser jag egentligen tidningen? Det är väldigt sällan, men ändå.

Den där populära mannen och dagens bästa sida hos honom.

Jag känner mig ärligt talat väldigt trött på Obama, allt prat och alla skriverier. Visst är det stort, han har mycket makt och så vidare. Men jag tycker att det är lite överdrivet att 10 sidor om dagen i tidningen ska handla om honom. Håller ni med?

I vilket fall som helst fick jag idag ett väldigt roligt besked när det gäller Obama. Såpass roligt att jag faktiskt orkade läsa om honom. Vad det handlade om?
Det kan ni läsa
här, hos Johan på Ekotänk.



Vemdalen i bilder, ett år senare. Men mer minnen och mindre ominnen.

Okej, förra inlägget om Vemdalen får representera festandet, den här delen får representera skidåkandet och fotandet. Alltså, idag är det ett år sedan vi åkte till Vemdalen och därför är jag lite nostalgisk och bjuder er härmed på lite bilder.






Att fota det här var för övrigt en av de roligaste grejerna jag någonsin fotat!
Vad tycker ni om bilderna?

Favoriter och liknande i köket

Tre saker som jag alltid har i kylen:
1. Grönsaker (om än så bara en morot)
2. Smör
3. Ketchup

Tre saker jag alltid har i frysen:
1. Wokgrönsaker
2. Kycklingfiléer
3. Klyftpotatis eller liknande fryst potatis som tillagas i ugn

Tre saker jag alltid har i skafferiet:

1. Mjöl
2. C-vitamintabletter
3. Bröd

Tre kryddor jag alltid har hemma:
1. Paprikapulver
2. Salt
3. Muskotnöt

Tre livsmedel jag använder varje dag:
1. Smör
2. Bröd
3. Grönsaker

Mina tre favoritgrejer i köket:
1. Min gjutjärnsgryta
2. Äggkokare
3. Pannkakslagg

Tre saker som inte får komma in i mitt kök:
1. Fiskbullar
2. Bönor, ärtor och liknande (jag hatar proteiner)
3. Russin

Ett år senare, ett fint minne och ännu mer jag inte minns.

Jag vet att jag har visat de här filmerna förut, men idag är det ett år sedan vi åkte till Vemdalen (tack Julia, för påminnelsen) och det vill jag uppmärksamma. Den här kvällen som de här filmerna spelades upplevde jag dock den värsta fyllan på hela förra året, kort sagt försvann minnet redan innan vi gick på krogen, jag åkte hem ensam i en taxi ett på natten, lyckades inte komma in i stugan, hävdade att jag skulle sova i en snödriva (det var galet kallt) och tog mig istället in i en annan stuga där jag sov på soffan. Morgonen efter hade jag 24 missade samtal från mina oroliga vänner som trott jag dött i en snödriva någonstans. Det gjorde jag inte.




Ikväll kommer jag också lägga upp lite bilder från när vi var i Vemdalen förra året.

Inatt jag drömde

Jag drömde konstigt inatt, det började med att all snö som kommit igår hade smält bort och det var jätteblött och lerigt på gården. Jag tog på mig ett par lite för fina skor när jag sprang ut i leran, sen ramlade jag rakt i en vattenpöl och blev alldeles blöt. Jag gick hem igen och bytte bort de fina skorna mot ett par sunkigare, men bytte inga kläder trots att jag var dyblöt.
Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men lite senare hade jag någon med mig som skulle med mig ut i våra uthus, det gamla som de brände ner förra vintern fanns kvar, fast det var inte det kaos i det som det alltid varit. Sen gick vi till något konstigt uthus där det fanns ett stort kylrum med en toalett mitt i, och jag berättade vad vi använde det kylrummet till (jag minns inte vad det var dock).
Sen var det lördag och vi skulle åka till Säfsen och jag var i uthuset och rotade fram mina skidkläder, de stod med bilen utanför och väntade och var jättestressade och jag fick med mina grejer och frågade om de hade tagit med mina skidor, det hade de inte så jag fick gå in i uthuset igen och kunde inte för mitt liv förstå när de andra hunnit göra iordning alla grejer.
Sen vaknade jag nog, eller sen minns jag i alla fall inte mer.

Och, det här är inte alls en konstig dröm för att vara jag, jag drömmer ofta mycket konstigare än såhär - det här var ju ändå verklighetsförankrat med att det snöat igår och att vi ska till Säfsen på lördag.

Drömde du något intressant inatt?

Dagens politik

I DN idag:
"Obama lämnar inte Chicago", en bild från något hak i staden (eller kanske ett bageri) med personal vars tröja är prydd med texten "Obama eats here" på ryggen.
Tyvärr måste jag säga att jag är trött på Obama redan innan han tillsatts, jag är trött på att höra om honom, om att han är svart och om hur revolutionerande det är. Det vore väl en sak om det man hörde bara handlade om hans politik, det kan ju i alla fall vara intressant. Men det här? Nej, verkligen inte! Jag är trött på allt om hur häftigt det är med en svart president, jag menar - är det just att han är svart som är det viktiga? Inte vilken politik han förespråkar?
Visst, jag är också glad över att Obama ska tillsättas imorgon, men jag har ändå lite svårt för alla ovationer och hyllningar, särskilt här i Sverige. Jag menar, för oss är ju även han galet långt åt höger, det är ju inte som att de tillsatt någon Centerpartist eller (gud förbjude) Socialdemokrat direkt.


Har ni förresten hört det nya om att de svenska partierna ska skrivas med stora bokstäver? DET tycker jag är intressanta nyheter, till och med när man skriver förkortningarna i parenteser (m) ska det vara stora bokstäver: (M). Dock inte om man skriver det böjt, som t ex "den socialdemokratiska reformen", då ska det vara liten bokstav. Men om det är ett sammansatt ord, som "Kristdemokratförespråkare" ska det vara stor begynnelsebokstav, det är lite konstigt för annars är det ju samma regler som för t ex länder, men man skriver ju inte "Svenskättlingen" utan "svenskättlingen". Intressant är det i alla fall.


Dagens mest komiska politiska uttalande måste dock vara följande:
Bert Karlsson tycker inte att Israel borde få deltaga i Melodifestivalen, "Det hjälper inte att sjunga om fred".




Bättre sent än aldrig: de där grabbarna & deras magar.

Minns ni det här inlägget? Med tränade magar och omröstningen om vilken mage som är snyggast?
Jag hade glömt att jag lovade att berätta vad jag tycker, och kom på det nu.. Och, bättre sent än aldrig - visst?

Men till att börja med, ni tyckte såhär:

Mage 1: 0%
Mage 2: 68%
Mage 3: 16%
Ingen av dem: 16%


Jag tycker i själva verket att ingen av dem är särskilt snygg;
den första är för biffig, för vaxad och för V-formad;
den andra är för blank och blek - han ser ut att ha feber;
den tredje har alldeles för mycket magrutor.

Men, den tredje har något som jag tycker är galet snyggt och det är det jag markerat med den röda fyrkanten. Jag har ingen aning om vad muskeln heter, men jag gillar verkligen när den är markerad sådär. Ettan har det också, men inte på samma snygga sätt utan där är det mer senigt och äckligt.
Jag förstår om det här chockar er, kära läsare, men jag måste låta trean vinna, bara för det som finns inom den fyrkanten! Dock vill jag påpeka, som Pernilla sa, att ingen av dem har ju en mage som är mysig att vila på!

Vem vet? En vacker dag kanske jag återkommer med en mage som jag tycker är snygg på riktigt. Eller, vi säger såhär: hittar jag någon som är riktigt snygg så ska ni få se!
Någon som har ett exempel på vad ni tycker är snygg mage? Skicka gärna en länk!

Veronica Mars & jag

Har ni sett den här bruden? Är hon inte jävligt snygg?

Jag har precis sett klart sista avsnittet på säsong 2 av Veronica Mars, det var galet bra. Hur bra som helst, måste jag säga. Jag älskar den serien. Dessutom fick man ju svar på den där frågan jag ställde för ett tag sedan (som jag genom kunniga människor som kommenterar Pelles blogg redan fått reda på svaret på):
Lily Kane var Duncan Kanes storasyster. Duncan, Logan & Veronica är alla lika gamla och det var alltså Lily som var äldre. Smart lösning, javisst!

Nu ser jag bara fram emot att börja titta på tredje säsongen, mums!


Morgonstund har guld i mun, eller?

Imorse tänkte jag ta mig upp så att jag skulle komma till jobbet och hinna jobba i alla fall en liten stund innan frukostfikat. Jag sprang ner till badrummet för att duscha, tittade ut genom fönstret och såg snö, lycklig över synen tänkte jag inte riktigt på vad jag gjorde utan fortsatte titta ut.
Det var en dålig idé, precis när jag sprungit genom hallen och var på väg in i badrummet märkte jag att jag rivit med mig något och hörde ett kraschande, det var en tavla som stod lutad i hallen, förvisso på ett väldigt dumt ställe, som jag rev rakt ner i kakelgolvet. Ajajaj - glas överallt!
Alltså, min morgon började inte alls med en härlig dusch utan med att jag fick städa hallen, jag plockade glas, våttorkade med papper, dammsög och så vidare, det tog säkert en halvtimme för att jag skulle vara säker på att jag fått upp allt. Det innebar också att jag inte alls kom tidigare till jobbet, jag var här klockan 9 och började dagen med fika.

Hur var er morgon? Guldkantad eller inte?
(Eller varför inte glaskantad?)

Jag och min kärlek till den lille pojken som seglade ifrån gårdagen

Rubriken syftar på hur det här brevet är signerat, det var så fint så jag nästan började gråta (börjar jag gråta för allt nu för tiden? nej, justja, bara "börjar nästan gråta" för allt!).

Sen kikade jag in och tittade på det här:

  • 20090128 Union,Drammen
  • 20090129 Rökeriet,Bergen
  • 20090130 Byscenen,Haugesund
  • 20090131 Folken,Stavanger
  • 20090212 Stadshuset,Sundsvall
  • 20090213 Folkets Hus,Umeå
  • 20090214 Folkets Hus,Östersund
  • 20090219 Konsert & Kongress,Uppsala
  • 20090220 Konserthuset,Gävle
  • 20090221 Partillebohallen,Partille
  • 20090222 Bombardier,Västerås
  • 20090227 Conventum,Örebro
  • 20090228 Konserthuset,Malmö
  • 20090301 Store Vega,Köpenhamn
  • 20090306 Arena Skövde,Skövde
  • 20090307 Åhaga,Borås

Nu funderar jag på hur jag ska kunna förhålla mig till min största kärlek de kommande månaderna, hur jag ska kunna utöva min främsta lycka så snart som möjligt.

Därför ber jag er, alla jag känner eller inte känner, att säga till mig om ni bor i någon av ovan nämnda städer (eller i närheten av dem), har några timmar över det nämnda datumet och är intresserade av att träffa mig.
Jag hälsar gärna på, förstår ni, men det är nog en fördel om ni gillar Håkan, annars kan det bli ett dåligt byte för er!

Tyvärr funkar nog ingenting mellan Sundsvall och Västerås för min del, eftersom jag ska till Tyskland då, så kanske skiter sig allting, men ge mig ändå gärna erbjudanden!


Byte ja, jag tänker som så att - du bjuder på husrum och jag bjuder på konsert, vad sägs?


Hagforsparken 17/1 - en utvärdering

Jag hade gärna sett att kvällens soundtrack var något sånt här, jag fick höra kanske en minut av en av låtarna.





Men, på parken var det "DJ vi-får-se-hur-det-går" och det fick vi sannerligen. Det var halva inträdet om man hade med sig en skiva med tre låtar på som de kunde spela och jag gissar att det var många som hade slitit med sig någon gammal kass skiva från längst in i garderoben. Mycket gammal musik var det i alla fall.
Dock uppmärksammade jag några låtar som var synnerligen populära på stället, när de spelades var det många som dansade och sjöng med, det var bland annat:

Gyllene Tider - Jag Går & Fiskar
The Ark - The Worrying Kind
Linda Bengtzing - Alla Flickor Utom Jag
Björn Rosenström - Hultsfredsfestivalen

Otroligt fina och bra låtar, om jag får säga min mening.


I övrigt: jag träffade Mathias, det var roligt eftersom det inte händer särskilt ofta, han var på bra humör och jag blev på bra humör av honom. Sen blev Emelie dålig av för mycket mjölk och vi gick hem.


Innan vi gick till Parken såg vi i alla fall på p3guld-galan, det var fint. Håkan var otroligt fin, som vanligt, och jag blev så sugen på att gå på någon konsert med honom snart. Jag håller med
Anna, p3guld är bra mycket mer värt än fjantgalor som grammisgalan och såntdär. Det var nästan bara fina och bra artister som vann dessutom!

Hur var er kväll igår?

If you were the winter, I know I'd be the snow just as long as you were with me, when the cold winds blow.


Vi har sett på Juno ikväll, otroligt bra film men den fick mig att sakna Lasse.
Jag vet egentligen inte vad som gör den här filmen så bra, kanske är det musiken som nog kan vara den bästa filmmusiken jag varit med om, det kan vara fotot som är ovanligt snyggt, eller just bara hela feel good-känslan som filmen bjuder på.

Vad tycker du är det bästa med Juno?


Dagens roligaste

Jag satt och gjorde ett test på vetgirig.nu, det handlade om miljömärkningar eller miljömedvetenhet eller liknande. Så kom det upp en fråga om när KRAV startade (se ovan) och döm av min förvåning när det var en bild inifrån köket på Torfolk (hos mina extraföräldrar/grannar) som illustrerade frågan. På bilden syns tre personer som är gamla i gamet och längst till höger är min extrapappa, som även var KRAVs första VD. Rolig överraskning, minsann!


Nöjda kunder är trevliga kunder.

Min mamma fick ett mail igår:


Man blir glad av sådant här, man blir glad när man får veta hur nöjda kunderna är och de visar uppskattning. Jag har väl sagt att mina föräldrar äger ett företag som tillverkar saft och sylt?
Torfolk Gård

Nöjda kunder är trevliga kunder.

Juni 2008


Sista helgen i maj spenderade vi i Uppsala på 50-årsfest. Det innebar att juni började med bilfärd hem från Uppsala. Det var galet varmt, så vi stannade hos farbror i Molkom på vägen och svalkade oss lite i hans trädgård.


Jag åkte ner till Karlstad för att gå och titta på studenternas bal. Många fina studenter var det, och balen hölls på CCC, lite udda ställe för en bal tyckte jag dock.


Det var någon slags invigning eller i alla fall något jippo i Skafferiet.

Ja, det var nog allt som hände i juni, som jag minns det var det en otroligt trist månad, lugn och jag gjorde inte annat än saknade Ålsta och ville dricka alkohol (men var i princip nykter hela månaden, förutom när jag såg på fotboll och drack öl).

På foten


Jag vet inte riktigt vad jag gjorde på lågstadiet egentligen, men en sak som är säker är att jag missade den där delen där man lär sig att skilja på rutigt och randigt. Jag matchar strumpor hellre än bra, och ibland gör jag det bara för att jag inte orkar tänka på vilka strumpor jag använder tillsammans. De här två har jag dock haft ihopparade så länge att till och med mamma lärt sig att sortera dem ihop.

För övrigt kom det ett paket på posten idag, det innehöll lite grejer mamma beställt och bland det fanns ett par skor som jag ska få när jag fyller år.

Är de inte snygga, så säg?
Förresten, var tror ni att de kommer från? Gissa på, skulle vara kul att se om någon kan gissa rätt!


Min framtid, utstakad i ett sms

Jag fick nog mitt livs bästa sms imorse, det löd som följande:

Saxat ur DN februari 2038: "50 år fyller idag den outtröttelige miljökämpen, bygdeprofilen journalisten och fotografen Lena Möller. Efter gymnasiala studier har högre studier bedrivits inom fotografi, bild och journalistik vid Ålsta folkhögskola innan en magisterexamen inom miljövetenskap togs vid Stockholms Universitet, parallellt med en ekonomexamen från Handelshögskolan. Därtill ett oräkneligt antal kurser inom bl.a. ekologi, ekosofi mm. Hembygden har alltid legat Möller varmt om hjärtat, etanolfabriken i Skymnäs, friskolan med miljöprofil i Mjönäs, och uppsvinget hos hembygdsgården är bara ett axplock av vad bygden kan tacka Möller för. Även frilansande för diverse tidningar kan läsas på CV:t. Fritiden ägnas åt den kända opinionsbildande bloggen moeller.blogg.se, åt jobbet som instruktör på Höje frisksportcenter och åt hem, familj och hus. Bemärkelsedagen firas i hemmet hos familj och släkt, varpå övriga gratulanter välkomnas på öppet hus från 14.00. Eventuell önskan om present till jubilaren avböjs vänligt men bestämt, istället hänvisas till Möllerfonden till förmån för värmländska KRAV-bönder." 


Behöver jag nämna att det var ett sms lika långt som åtta?
Jag korrigerade månaden för födelsedagen, men annars är det identiskt med vad jag fick.




Förresten, jag skrev en kortfattad och ganska bra beskrivning på mitt jobb precis, så för den som är nyfiken är det här vad jag jobbar med:


Jag jobbar som projektassistent på ett konsultföretag som arbetar med utveckling av ekologick odling i U-länder. Min huvudsakliga uppgift är att planera en 500 kvadratmeter stor monter på en ekologisk mässa i Tyskland. En monter med väldigt många afrikanska företag samlade, jag sköter kommunikationen med dem, skickar in deras ansökningar, hjälper dem med hotell och så vidare.

Så mycket piller, så lite sömn - så lite ork, så mycket dröm.


Ikväll har jag sett på Winnerbäck, ikväll lyssnar jag på Lasse. Den här bilden är från när han spelade i Ransäter 2006, en av de bästa konserter jag sett med honom, samma plats som jag såg honom igen i somras, den här sommaren var jag dock inte såhär nära scenen.

Jag saknar sommaren, musik får mig att sakna sommaren, särskilt livemusik. Jag vill gå på konserter, jag vill vara lyckligt glad och sjunga med, skrika, dansa. Jag vill gå på konsert, festival kanske till och med? Men mest av allt vill jag se Winnerbäck.

Jag känner mig lite melankolisk, inte så sugen på att skriva blogg och ännu mindre sugen på att läsa de 14 bloggar som bloglovin' talar om för mig att jag har att läsa. Därför säger jag nog godnatt och låter bloggen vila till imorgon, då ska jag försöka komma mig för att bjuda på Juni 2008.

Att känna makt genom en penna och en stämpel


Idag har jag ägnat ganska mycket tid åt ansökningar. Jag har fått tränat på min namnteckning, som jag skrivit säkert trehundra gånger hittills den här veckan. Jag har lite svårt att förstå tyskarnas grej med stämpel, men det känns som man har lite makt i sina händer när man skriver under papper och sätter företagets stämpel på, inte sant?

Dock har jag kommit på att min underskrift måste vara väldigt lätt att förfalska. Men å andra sidan är den otroligt oläslig. Och tänk på att det här antagligen inte är en av de första jag skrivit idag!

I övrigt har jag ägnat en stor del av jobbdagen åt att bråka med en häftapparat som inte vill göra alls vad jag vill att den ska göra (häfta ihop papper). Men igår slog jag huvudet i en annan, så den här kanske är lite snällare ändå?

Dagen efter och det känns.

Jag var på Body Step igår. Idag vaknade jag med galet mycket träningsvärk och jag älskart! Träningsvärk är liksom som en belöning för att man varit duktig, visst gör det lite ont, men det är skönt ont. Jag gillar träningsvärk fullt ut och är jättenöjd att jag äntligen lyckats få det igen, det är säkert ett och ett halvt år sen jag hade det sist!

Knut knöt en knut tjugo dagar efter jul. Tjugondag Knut

Knut knöt en knut,
så kom Knut som bodde knut med Knut
och frågade: Vad gör du Knut?
Jag knyter en knut, sa Knut.
Och så var knuten knuten.
























Bilden visar en kvist i trätaket i mitt sovrum, när jag var liten var det mina föräldrars sovrum och den där kvisten var alldeles ovanför pappas säng. Alltid när jag låt i hans säng och tittade på den kvisten tänkte jag på den där ramsan, och det har etsat sig fast i huvudet, jag förknippar ramsan och kvisten med varandra. Jag ser det som att den som går ganska rakt upp är Knut och det andra är en båt han sitter i och knyter sin knut.

Det är tjugondag Knut idag, för en del kan det kanske innebära att julen slängs ut, för andra inte mer än att det är tjugo dagar efter jul. De flesta tänker nog inte ens på att det skulle vara någon speciell dag idag.

Men i Munkfors är den här dagen väldigt speciell, det är en gammal tradition att fira
"Knut" och det man främst gör är att klä ut sig och gå runt och knacka på hos folk och tigga godis. Det är väl bara barn som gör det, men jag tror att det grundar sig i att folk gick runt och fick en sup i alla hus, och det lär ju inte varit barnen. Det är en jätterolig tradition och man kan få hur mycket godis som helst, favoriterna när jag var liten var Dumleklubborna, de åt jag aldrig utom när jag fick dem på Knut. Ofta fick man en hel kasse full med godis, och åt det fort gjorde man också, en vecka eller två så var allt slut, haha!

Ikväll är det dessutom Knutfesten i Munkfors, då delas pris ut till bästa utklädda och sådär. Jag har aldrig varit på Knutfesten.
Den här utklädnaden går förresten ut på att ingen ska känna igen en, man får inte heller prata med dem man är hos, för att de inte ska komma på vem det är. En rolig tradition, som är hur naturlig som helst för oss här i Munkfors med omnejd, men så vitt jag förstått är det i princip bara här också.

Har ni hört talat om det här med att "gå Knut"? Tycker ni det verkar roligt?

Tandläkarväder

Nu är det mörkt ute, men idag har det varit soligt, dock väldigt varmt. Jag undrar var vintern tagit vägen, mitt i januari och värsta vårvädret, vad är det här?

Jag har varit hos tandläkaren idag, eller hygenisten kallas det visst, hon sa att jag hade rena tänder, lite tandsten men mitt tandkött var inte lika känsligt som sist (jag blöder lätt i tandköttet). Jag tog tandtråd igår bara sådär för att jag kom på att jag skulle till tandläkaren, så redan innan jag åkte dit gick jag runt och var svullen i tandköttet!
I väntrummet hos tandläkaren läste jag dagens tidning och fick veta att min gamla skola, Mjönässkolan, där jag gick mellan 5 och 12 års ålder, ska bli djurklinik. Jag började nästan gråta där i väntrummet, jag vet inte varför, men det var så fint att se bilder inifrån gamla gympasalen, och sorgligt att allt ska rivas ut. Skolan har varit stängd länge, men det har inte varit såhär konkret.
Läs själv här.

För övrigt kostade mitt besök hos tandläkaren 300 kr och tog 15 min, det betyder 1200 kr/h. Ganska bra taxa va? Tjänar tandläkare bra också? Jag tror inte jag skulle kunna tänka mig att jobba som det i vilket fall, faktiskt.

fem i tolv och jorden skakar

Jag tyckte att jag var duktig igår, 22.57 stängde jag av datorn för att sova. Men inte lyckades jag somna för det, efter en halvtimmes grubblerier på hur det går ihop att Veronica Mars & Duncan går i samma klass (är de lika gamla? hur gammal var Lily, hon & Duncan var väl inte tvillingar?) skickade jag ett förvirrat sms till Pelle. Han sa att han skulle blogga om saken idag, det ser jag fram emot. Håll utkik efter det du också, och gör det här!
I alla fall, efter den där halvtimmen bestämde jag mig för att sömnen var meningslöst långt borta och plockade upp en bok som jag läser i lite sporadiskt (sisådär ett kapitel eller två i veckan, kanske, haha). Jag läste en halvtimme och sen satte jag på musik för att sova. Jag vet att jag inte somnade direkt ändå, men när jag har musik gör det inte så mycket.

Min slutsats är alltså att jag ska lära mig att lyssna på musik när jag ska sova, då går det lättare, då tänker jag inte på så mycket annat utan koncentrerar mig på musiken och somnar gott.

Vad har ni för knep när ni har svårt att sova?

Julegranen dansas ut ut ut

Idag slängde vi ur allt vad julgran och pynt heter och då slog det mig att jag aldrig la upp några bilder på vår fula gran. Jag tog inte ett enda foto under hela julhelgen, men dagen innan nyår kom jag på att det är roligt att ha någon bild på granen, så jag styrde upp det och i ärlighetens namn ser den väl inte så hemskt ful ut på de här bilderna? Men jag lovar att den gjorde det i sin helhet!


Plus- eller minusmåndag, man kan ju undra

- Äckligt väder, regn och hemskt blåsigt. Inte blir det ljust idag heller.
- Jag är alldeles mörbultad, jag vet inte vad jag gjort. Har ont på flera ställen, rivsår på armen (what?) och träningsvärk.
- Försov mig imorse, frukostansvarig och kom till jobbet lagom till frukost - perfekt!
- När det är sånthär väder kommer kattbajset fram överallt på backen, man får ha stenkoll på var man går!
- Det är hemskt svårt att maila till personer som har full inbox, väldigt svårt!
- Jag har fortfarande inte fått pengarna från Apple, 31/12 fick jag ett mail om att pengarna skulle sättas över direkt. Men fortfarande ingenting

+ För första gången sen innan sommaren har jag gjort slut på pengarna på mobilen och det kändes värt att sätta in nya och få gratis sms igen. För jag gör faktiskt inte av med 300 kr varje månad.
+ Pappa fixar lunch till mig idag, jag slipper gå hem i det här äckliga vädret.


Musik i natten

Jag har ägnat en stor del av kvällen åt att titta på Veronica Mars, jag gillar verkligen den serien. Dock blev jag lite glatt överraskad när det plötsligt började spelas en Hives-låt i ett avsnitt. Visst vet jag att the Hives är stora därborti staterna, men man är väl ändå lite såndär att man tycker det är roligt med sånt som är svenskt (Gud förbjude), så nog reagerade jag och tyckte det var skoj.

I övrigt har jag hittat en annan låt som jag gillar starkt, jag kanske borde tycka att det är lite pinsamt att gilla den här mannen, men ge den här låten en chans, okej? Jag gillade den första gången jag hörde den, särskilt introt. Och ja, jag har ganska starka åsikter när det gäller vilken musik jag borde gilla och inte, jag skäms lite över musik som jag gillar som inte riktigt passar in i den smak jag utger mig för att ha, även om det egentligen är ännu pinsammare. Enjoy!


Maj 2008


Maj 2008 började med att Helena fyllde 20. Hon hade fest (fast det var egentligen på Valborg, men jag ville ha det i maj ändå).


Jag & Jossan kom på att det var roligt att kolla om vi kunde få in hela handen i munnen, sen fick vi alla andra att försöka, vi ägnade mycket tid åt det och tog kort på alla. Även detta på Helles fest.


Sen bar det av tillbaka till Fränsta igen, jag & Julia åkte till Torpshammar för att intervjua en grabb som varit på praktik i USA och fått varit med om en förlossning i en ambulans. Jag vet inte riktigt vad som var nyhetsvärdet i det här, men det var roligt att prata med honom.



Sen var det dags att hänga våran utställning - 12 delar av Medelpad.
Övre bilden: Thomas & Per mäter hur bilderna ska hänga.
Nedre bilden: Thomas bilder.


Hemvärnet hade en flygövning på E14 utanför Ånge, vi åkte och fotade och gjorde reportage till VK. Den här bilden blev dragare i tidningen.


Jag följde med Stefan norrut för hans BildVK. Närmare bestämt till Ramsele och Skogsnäskollektivet.


Vi tog vara på den fina våren och bestämde oss för ännu en grillkväll. Här är Sara och jag som tyckte det var en bra idé med två par solglasögon på samma gång.


VK-deadline innebar också VK-vaka. Här är natten innan VK skulle skickas till tryck och på bilden ser det ju inte riktigt ut som den är färdig, men jag antar att de flesta sidor plockats ner för korrläsning.


Sen var det dags för vernissage av vår utställning 12 delar av Medelpad. Här är jag tillsammans med mina bilder.


VK skulle tryckas och vi åkte till tryckeriet i Sundsvall för att övervaka det hela. Det är en ganska häftig process och väldigt många stora maskiner.



Vi åkte på skolresa till Östersund, där gick vi och lekte på Boda Borg och sen drack vi massa alkohol och gick på O'learys. Sen sov vi lite och dagen efter åkte vi hem igen.


Vår lärare Tomas bjöd hem hela klassen på grillfest. Vi drack otroligt mycket Sangria och hade skoj trots att vi inte fick mat förrän 12 på natten.



Vi insåg att skolan snart skulle ta slut och därför blev det otroligt mycket festande, för att ta vara på tiden vi hade kvar tillsammans. Här visar Pillan & Robin sina rumpor och Frida var fullast och argast.


Vi tog en tur till Ljungaverk en dag med fint väder. Här är Tommy & Per alldeles innan vi åkte dit.


Året på Ålsta avslutades med en styrdanskväll. Där var det stiliga grabbar (Mathias, Thomas & Robin) och där var det duktiga dansare (Christian & Therese). Vi hade en rolig kväll med ett härligt band som spelade i ateljen.

Sen tog året på Ålsta slut, det var otroligt sorligt och tråkigt och jag åkte hem till Värmland igen.


Månaden avslutades med att vi firade att mormor fyllde 85. Detta skedde hemma i Värmland, i vår fina hydda.

Segsöndag


Vi spelade som sagt Risk igår och jag förlorade, men det var skoj. Dock var det inte fullt så aggressivt som på den här bilden där Tommy och Julia krigar även utanför spelplanen. Jag hade inte spelat Risk sen Ålsta och det fick mig att sakna Julia, för Julia är det galet roligt att spela med.
Jag saknar i och för sig Ålsta och alla där. Hela tiden.


Idag känns det som världens segaste dag, jag orkar ingenting så jag tänkte pyssla ihop Maj 2008, för att få något gjort i alla fall. Ska iväg och träna senare också, känns väldigt jobbigt just nu, haha!
Okej, nu blir det Maj 2008 och det här var nog årets hittills tråkigaste blogg, men jag kände att jag behövde visa att jag lever. Ute regnar det massa, förresten! Snön är borta och det är blött och isigt, hur tråkigt som helst verkligen!

I'm losing my favourite game



Jag har sjungit på den här låten hela dagen, och lyssnat på den hur många gånger som helst. Passande nog spelade vi Risk ikväll, jag förlorade stort (tillsammans med Gunne). Då sjöng jag den här ännu mer. Sen spelade vi Amerikan, jag ledde ett tag och det var skoj, men så plötsligt hamnade jag på tredje plats. Men i alla fall inte sist. Spelande har det varit ikväll i vilket fall. Och god mat och trevligt sällskap, farbror fyllde 50, så det var väl tur att vi fick en trevlig kväll.

Nu ska jag sova, god natt!
Vad har ni gjort ikväll?


Att döden ska komma i par är för mig en gåta.

Jag var i Hagfors och träffade Emelie idag, det var trevligt, men på vägen till Hagfors, tänkte jag på hur sällan jag åket den vägen nu för tiden (jag har i och för sig aldrig åkt den ofta, men det känns som det var mer förr). När jag kom till Råda insåg jag att sist jag åkt den vägen var till begravningen i december.

Det känns som mitt liv kantas av döden, var jag än vänder mig möts jag av död.
Pelle kommenterade mitt inlägg om folk som dött med att död ofta kommer flera på en gång, och jag tror att det är sant. Han menade dock att det kommer tre och tre, jag skulle säga två och två. Nu, den här veckan, har Elsa och Ber dött. När mormors man, Uddo, dog var det alldeles nästan samtidigt som Kolbjörns farfar. Min farfar och Kolbjörns mormor dog med bara ett dygn mellan.

Har ni också upplevt att det är så? Varför tror ni att död ofta kommer i par, eller tretal?

Det där med att blinka, eller snarare att svänga utan att blinka.

Kom ihåg att vara med i min undersökning!




Vi pratade ikväll om hur vanligt det är med folk som inte blinkar (när de kör bil, såklart) när de ska svänga och kom fram till följande slutsatser:

I Munkfors
är folk dåliga på att blinka, "för alla vet ju ändå vart jag ska". Det är i alla fall känslan man får, att folk låter bli att blinka för alla vet var alla bor, jobbar och så vidare.

I Stockholm
blinkar alla för att "jag ligger i en fil som visar vart jag ska". Alltså, ligger man i en fil som säger att man ska svänga behöver man inte blinka, i alla fall inte i Stockholm.

I Uppsala
blinkar man inte av den anledningen att "ingen har att göra med vart jag ska". Alltså, man vill undvika övervakningssamhället och därför bör så få som möjligt veta var man ska och således blinkar man inte.


Hur är det där du bor? Är folk duktiga på att använda blinkersen? Om inte, har du någon förklaring?

This is what neighbours are for

Det blir nog lite lamt på bloggen idag, jag måste ställa upp och vara en god granne. Andra dödsfallet i byn den här veckan, tredje sen någon gång i november/december. Tre personer på ett par månader, jag skulle tippa på att det representerar sisådär 10% av byns befolkning.

Ja, en av mina grannar dog idag, bredvid honom bodde dottern med familj och hennes mans mor dog i förrgår. Jag känner mig lite omskakad och det är sorg i hem och hus. Jag tvivlar på att jag har så mycket mer att berätta, det har inte blivit mycket jobbande för mig idag, ärligt talat så känner jag mig ganska tom. Men jag ska strax vara en god granne och åka och handla åt dem.

Bert, du var hela byns morfar, det vet du va?





Om ni får tråkigt kan ni ju underhålla er med att delta i min undersökning medan ni saknar mig. Se två inlägg ner.

När QWERTY blev AZERTY

Glöm inte att delta i min undersökning, än så länge har bara kvinnor svarat - jag vill även veta vad ni män tycker!



Har ni någon gång sett ett belgiskt tangentbord? Om inte, titta lite extra noga på bilden ovan.

Jag fick igår veta att belgiska tangentbord inte ser ut som de vi är vana vid, det hade jag ingen aning om. Dock trodde jag att skillnaden kanske skulle vara lite mer radikal än att QWERTY bytts ut mot AZERTY!
Men tänk er själva, skulle de inte vara väldigt förvirrande att använda det här tangentbordet? Jag sitter nu själv och tänker varje gång jag skriver ett 'a' på hur invant det faktiskt är.

Igår skulle pappa diktera en grej han skrivit och jag skrev in den på datorn, han påpekade att jag skriver väldigt snabbt på datorn och det är sant. Jag sa att jag ärvt min mormors sekreterargener (jag är faktiskt väldigt bra på att skriva när jag får något uppläst - jag kan skriva och lyssna samtidigt helt enkelt).

Men tänk om jag skulle vänja mig vid att fyra bokstäver (plus vissa tecken, som t ex frågetecknet) satt på andra ställen, hur krångligt skulle inte det vara? Jag berättade ju om mina datorvanor igår, och jag tror att det skulle ta flera år för mig att träna upp mig så jag skulle skriva lika fort om jag skulle vänja mig med ett nytt tangentbord. Således bör jag undvika att flytta till Belgien.

Diskussionen när jag fick veta det här om tangentborden handlade dock om hur orationellt vårt tangentbord är, det är ologiskt att 'a' som man använder så mycket ska sitta så långt ut på kanten som exempel. Det finns många förändringar man skulle kunna göra för att rationalisera tangentbordet, dock är det för ingrott i alla oss som redan använder datorerna dagligen så det skulle vara svårt att få igenom en förändring.
Och dessutom, då är väl inte det belgiska bättre? Där är ju 'a' också längst ut på kanten!

Undersökning: vilka magmuskler är snyggast?

Jag antar att det här är ett inlägg ni inte hade förväntat er från mig, men man ska väl aldrig sluta förvåna, eller?

Jag satt och funderade över huruvida tränade killar är snygga eller inte.
Jag försökte beskriva vad jag tycker är en snygg mage.
Jag bildsökte på magmuskler på Google och helt ärligt stal jag bilderna här nedan.


Nu vill jag höra din åsikt, strunta i själva grabbarna och koncentrera dig på deras magar. Jag tänkte göra en liten undersökning på det här, rösta på din favorit och kom gärna med en motivering! Jag kommer sammanställa resultatet och berätta vad jag tycker inom en vecka.

Vilken mage är snyggast? Och varför?

Internets historia och dess roll i mitt liv

Idag skedde något sensationellt när jag loggade in på bloggen. För första gången någonsin möttes jag av det här:


Förstår ni vad det är? Jo, att alla poster på första sida på bloggöversikten var kommentarer. Och det är inte för att det var länge sedan jag uppdaterade heller.


Därför tänkte jag att jag skulle bjuda er på lite internethistorik genom mitt liv.

 

Jag började nog ganska tidigt med det här med internet, jag och min vän Emelie brukade sitta och chatta på Aftonbladets chatt, den finns tyvärr inte kvar längre, så en länkning är meningslös, det skulle bara innebära att ni fick upp det till vänster och det kan ni ju lika gärna se här.
Under samma period skapade också jag och samma Emelie en hotmail-adress, vi hade den tillsammans och jag kan inte längre komma ihåg vad vi hade för adress.



När jag gick på mellanstadiet läste jag ofta tidningen Frida och fick syn på att de hade en hemsida, spännande tänkte jag och besökte sidan direkt. Jag hittade en anslagstavla som kallades Ansis. Det här var år 1999, jag var elva år och blev fast direkt, det här var hur roligt som helst! Det var många tjejer och vi hade otroligt mycket roliga diskussioner. Mitt första möte med forumvärlden.
Ansis finns inte heller längre i sin ursprungliga form, men en tapper medlem skapade en ny sida när det aviserades om nedläggning (säkert 3 år efter att Frida faktiskt bytt hemsida totalt), den kan man hitta genom att klicka på bilden, men tyvärr kan man inte längre bli medlem här utan bara de gamla medlemmarna från den riktiga sidan kan logga in. Och jag kan berätta att vi numera bara är 202 medlemmar som har tillgång till sidan.

I början av 2000 började även min era av lögner. Det började lite oskyldigt på Aftonbladets chatt, där jag fortfarande spenderade väldigt mycket tid. Jag kände att fler nog vill prata med mig om jag låtsades att jag var äldre - så sagt och gjort, jag hittade på en hel identitet. Från början var det inte uttänkt alls, men när det blev fler gånger insåg jag att för att kunna hålla koll på det måste jag ju ljuga om samma saker till alla för att inte säga några knasigheter. Jag hittade många trevliga killar och kom på att jag skulle skapa en egen mailadress till min låtsasidentitet, jag blev medlem på Ansis med den och låtsades att jag och "hon" var kompisar. Med tiden blev det även både MSN och Lunarstorm och jag skickade bilder på någon annan och sa att det var jag.


År 2000 blev jag medlem på Skunk, jag hakade på den där grejen med att skriva som en fjortis. Mitt användarnamn var "lenin_lm" och för att inte folk skulle gå och tro att jag var en tolvårig galen kommunist berättade jag att det inte alls var så på min sida. För heter man Lenin borde man ju vara kommunist, inte sant? Klicka på bilden för att komma till min Skunk-sida (som fortfarande finns kvar i samma utförande som när jag var 13).

På hösten 2000 blev jag även medlem på vad som senare kom att bli hela Sveriges favoritsida, nämligen Lunarstorm.
Lunarstorm och jag blev världens bästa vänner i ganska många år, jag gjorde allt för att få hög status och jag fick några väldigt goda vänner, flera som jag fortfarande har kontakt med (som Pelle & Stefan). Även min sida på Lunarstorm finns kvar.

Jag lunkade på i gamla vanor, ramlade över diverse hemsidor, såsom Helgon, Playahead och allehanda communities (sa man inte communitys?), men ingen av dem kom att spela någon större roll i mitt liv. Jag började väl antagligen använda msn och skaffade min nuvarande hotmail någon gång här också.


Men så, plötsligt, fick jag upp ögonen för något väldigt intressant! Jag var galet förtjust i Håkan Hellström och inne på hans hemsida ramlade jag in på forumet som fanns, och det blev forumet med stort F. Det blev jag, Håkan och andra som älskade honom för hela slanten - jag var verkligen fast!
Jag kunde inte tänka mig något roligare än att diskutera allt som man över huvud taget kunde komma på att diskutera rörande kära älskade Håkan och Forumet var rätt ställe för det! 2004 (tror jag det var?) anordnades en "Forumträff" i Göteborg, det blev en stor grej med säkert bortåt 30 pers i ett hus någonstans utanför staden. Vi hade skoj och sjöng och dansade till Håkan.
Jag fick många goda vänner på den här sidan, men det är inte många jag har någon vidare kontakt med nu längre, trots att jag träffat en hel del av dem många gånger.
Efter lite tjafs och tydligen på order av Håkan själv, som påstod att det pratats skit om honom på forumet, stängdes den delen av hemsidan av! Det blev ramaskri, men en duktig medlem fixade en ny sida där alla kunde börja hänga igen. Dock tog det inte så lång tid innan det dog ut och nu för tiden händer det inte alls mycket på den sidan, som ni kan komma till genom att klicka på bilden.

2005 berättade jag för en person som kommit att bli enväldigt god vän att jag ljugit för honom ända sedan vi började prata. Det var alltså min påhittade identitet som talade. Det var hemskt jobbigt för jag hade kommit att tycka om honom mycket - vi hade till och med pratat mycket i telefon. Det här tog så hårt på mig att jag bestämde mig för att berätta för alla andra också och sa det till alla som råkade vara online, vilket även innebar Jocke. Jocke tyckte det var roligt att jag lurat honom och han blev ett bra stöd när det var så jobbigt, han råkade också bo i Karlstad där jag gick i skola, så vi bestämde oss för att ses och helt plötsligt var vi tillsammans, tack vare alla lögner.

Jag klarade dock inte att hålla mig mer än några månader, utan helt plötsligt tog jag upp lögnerna igen - som om inget hade hänt. Självklart hamnade jag i samma situation igen, en vän blev lite för nära och jag kunde inte undvika att berätta för honom. Det här var 2006 och det tog ännu hårdare den här gången och jag beslöt mig för att det aldrig skulle få ske igen och än så länge har jag lyckats låta bli att ljuga mer.

2006 hittade jag även bilddagboken, jag hade kommit på hur roligt det var att fota och jag började dokumentera mitt liv. Jag blev väldigt inne i det, la upp bilder varje dag och så vidare. Det höll inte så länge, men klicka på bilden för att titta på alla mina gamla bilder.


Februari 2007 och jag skaffade den här bloggen, jag hade tröttnat på att skriva dagböcker på Lunarstorm och i ärlighetens namn tröttnat på att hänga där över huvud taget.



Höst 2007, jag flyttade till Norrland och ville hålla kontakt med vänner, det innebar att jag skapade ett konto på Facebook.

Och här är jag ungefär nu, med bloggen och facebook. Jag använder mig också av finesser som GMail och Blogglovin', men man kan ju inte redogöra för allt!




Javisst, det var min internethistorik, hur ser din ut?


Sovstrecken i ansiktet som vittnar om en missad skönhetssömn

Jag vet inte om det beror på tre koppar kaffe (efter två-tre veckor med högst en om dagen), en stor kopp te och två druvsockertabletter klockan tio på kvällen eller om det beror på väder och vind eller det faktum att jag inte rörde mig någonting alls igår, men jag hade galet svårt att sova.
Jag kan inte ha somnat förrän klockan var närmare fyra inatt, jag gjorde allt som stod i min makt för att underlätta sömnen, nivet gå upp på toa, läsa, starta datorn (Marielle var online, så jag piggnade till av att höra från henne) och gå ner och äta en smörgås (galet gott - rågkaka med brieost). Inget hjälpte, jag låg och vred och vände på mig, vred och vände och vände och vred och det blev inte bättre.

Således var jag trött klockan 7 imorse när klockan ringde, när den ringde igen vid 8 kändes det inte så bråttom men sen helt plötsligt var klockan kvart över 9, jag flög ur sängen och in i duschen. Duschade gjorde jag så fort att sovstrecken (som alltid bara kommer när man sovit lite eller dåligt - varför?) fortfarande var kvar både i ansiktet och på bröstet när jag kom ur duschen.
Snabbt iväg och på jobbet var det direkt frukost, jag var där halv 10 och stressad som bara den. Nu har jag lugnat ner mig, ute snöar det lite och jag har jobbat snart en timme, så jag börjar komma i fas igen.

Hur sov ni inatt?

April 2008



April och tillbaka till Norrland. Vi gick ut hårt direkt med att dra till Sundsvall för att fota fotboll, det var GIF-Helsinborg som gällde och det var riktigt kul, men galet kallt!
Bild 1. För att bengaler är jävligt coolt, vad vore sport utan dem?
Bild 2. Jag tyckte det var roligare att ha en bild där Henke Larsson är med än en där man faktiskt ser bollen, haha! Jag är nog ingen vidare sportfotograf.


Det var ett oljeläckage i havet utanför Sundsvall och detta mitt i vårt arbete med vårens VK, där BildVK skulle ha miljötema, passande tänkte Pernilla och gjorde en grej på det. Jag följde bara med och fotade för att det var roligt, jag fotade inte ens särskilt mycket av oljan.


Första helgen när alla var tillbaka från diverse praktiker och lov och liknande styrde vi maskerad, temat var filmkaraktärer (eller andra man sett på TV), Magnus var snubben i Fear & Loathing in Las Vegas, Frida var Borat och jag var Marge Simpson. Många andra var också coola grejer, men jag råkade välja de här bilderna idag. Det är dock bara den på Magnus jag tagit.


Jag färgade håret rött (igen) och vi skulle fota portrtätt till VK. Jag & Thomas fotade varandra i studion. Det mesta kretsade kring VK under den här tiden. (VK = Västra Kuriren, en tidning vi gav ut - lokal nyhetstidning på ca 7000 ex och med 2 nummer om året.)


Jag & Stefan fotade vårmode till VK vid Vikbron (Norra Europas längsta träbro eller något sådant), Raisa & Magnus var modeller och det var otroligt roligt - antagligen det roligaste vi gjorde till VK. Fint väder var det och snygga bilder blev det, men jag kan lova att vattnet var kallt sådär mitt i april (jag tappade en sko och var tvungen att simma ut och hämta den).


Det blev även dags för mitt eget BildVK, jag fotade på en ekologisk getgård, jättefint och mysigt var det där! Och världens sötaste getter, jag blev nöjd med bilderna.


Det var en väldigt fin vår även i Fränsta och när vi hade en stund över låg vi ofta på taket vid Nygård och solade, hur härligt som helst trots att vi inte hann det så ofta då det var hemskt mycket jobb med VK.


Andra stunder då vi tog vara på våren styrde vi grillkvällar, det var hur trevligt som helst även om det blev kyligt framåt kvällen och jag & Thomas åkte på ett galet misslyckat VK-uppdrag mitt i (vi hittade inte ens stället).
På bilderna: Kristina & Thomas.


I slutet av månaden åkte jag hem till Värmland igen, för att upptäcka att mina föräldrar slängt ut mig från mitt rum och tagit det som sitt sovrum. Själv fick jag det minimaliska rum som jag själv valde tapeter till när jag var runt 10 år.


Jag var också hemma för att fira Valborg, vilket gjordes med besked, brasa och grillning.

I april hann jag också med en helg i Stockholm tillsammans med Marielle, jag hade inte kameran med mig, men vi såg en grym konsert med Håkan och vi hade allmänt trevligt hela helgen.

Nu är det bara att välja, inne eller ute?

Som jag sa tidigare så är det kallt idag, just när jag tog den här bilden var det ändå en av dagens varmare stunder, i alla fall utomhus.

Vilket är värst? 14.9° ute eller 14.8° inne?


Grammisgalan, arton minuter senare

Arton minuter efter grammisgalan och jag är besviken över att Markus Krunegård inte fick ett enda pris. Överraskande glatt var att The Soundtrack of Our Lives vann årets grupp, oöverraskande men fint var att Hello Saferide (/Annika Norlin) vann årets textförfattande, oväntat att Anna Ternheim ska leda ligan och vinna mest. Trist var att Tv4 är så PK att de inte kunde göra invandrarpoplektionerna lite roliga och för en gång skull gillade jag faktiskt Gry Forsell och Adam Alsing. Rigmor Gustafsson har en väldigt intressant dialekt, det låter som en blandning av jag vet inte vad, men man kan allt höra värmländskan där någonstans.
Mamma var fascinerad av Salem Al Fakirs stilbyte, hon sa att han såg ut som en 40-talsgangster med backslick, det tyckte jag var bästa kommentaren idag.

Annars tycker jag att det borde varit mer priser till personer som Håkan, Veronica Maggio och Frida Hyvönen. Dock vill jag framföra ett glädjerop över att Trazan & Banarne vann årets barnalbum - jag älskade dem som liten!

Nu tröstfirar jag långt från allt vad TV heter tillsammans med Markus, gör det du också och gör det med den här låten:


Och
här kan du läsa mer.

Mars 2008


Mars 2008 började, som sig bör, där februari slutade. Alltså med en kurerande blindtarm. Dock lät jag inte det hindra mig utan gick ut hårt med en Kent-konsert i LLA första mars. Samma kväll var det också inflyttningsfest i Gäddan, så jag och bror begav oss dit. Det var för min del första gången (men absolut inte sista) någonsin som jag besökte Gäddan.


Det var väldigt mycket folk i Gäddan den kvällen, det var mycket alkohol och mycket skoj. Eftersom jag inte hade med mig kameran på konserten bjuder jag istället på två bilder från festen, här är en grabb jag träffade där som hette Jocke.


Därefter var det dags för mig att påbörja min praktik på Tryck, som blivit lite försenad på grund av blindtarmen. Jag fick bland annat göra saker som att gå runt och fota saker i stan, det var allt från torget (bilden ovan) och gator till butiker och gallerior.


Det var otroligt fint vårväder där i början av mars, jag var glad över att vara hemma i Värmland och hade sköna dagar då jag promenerade runt i staden och fotade. Här är Klarälven, under en av dessa vackra dagar.


Det var skönt att vara hemma i Värmland, ha nära till gården och kunna åka hem när jag kände för det. Jag kunde dessutom delta i olika firanden, jag tror att det här var pappas födelsedag, jag minns inte riktigt men det var familjigt i alla fall.


Jag umgicks en hel del med min bror och hans vänner under den här tiden, hans vänner blev mina vänner så att säga. Jag hängde med bror, hans sambo och vänner och lärde mig att spela curling ett par kvällar i mars. Det var otroligt roligt, mycket skojigare än jag någonsin kunnat ana, faktiskt!


Men trots allt kretsade ju det mesta av mars kring praktiken på Tryck.


Såklart ägnade jag mig också åt saker som att träffa min bästaste Marielle när jag var hemma också. Här myser vi med god mat och vin i hennes lägenhet.


Och på tal om vänner så stötte jag även på Emelie en sväng på stan när jag var ute och gjorde grejer till Tryck, den här bilden skulle egentligen varit med i tidningen, men det blev aldrig något av den grejen.



Något av det sista som hände på praktiken var en modefotografering ute på Hammarö, det var riktigt skoj men galet kallt och jag var glad att jag inte var modell och skulle visa upp vårkläder där ute i kylan!


Vårvädret fortsatte och jag hann med att träffa Rebecka för en vårpromenad då vi passade på att hälsa på på InfoKomp, vår kära gamla gymnasieskola. Den var som vanligt fast med dubbelt så många elever, nya lokaler och några nya lärare.


Jag åkte hem till gården och helt plötsligt kom det galet mycket snö från ingenstans (alternativt från himlen), ett par decimeter på en natt och jag var inte alls förberedd utan hade åkt hem i mina converse och ansåg att det var vår.


Månaden avslutades med påsk, jag och Marielle tittade på firandet på torget och tog en härlig vårpromenad. För ja, våren kom tillbaka, trots att den här dagen var otroligt kall.

Den där vardagen kom till slut, drog över mig som en iskall vindpust och tvingade mig till jobbet

Det varkar vara nån grej här i bloggvärlden idag att folk skriver om sin morgon, själv har jag kommit tillbaka från frukost/förmiddagsfika för en stund sedan och efter dagens första kopp kaffe känner jag mig väl ändå lite mer som en människa. Det var väldigt motvilligt jag tog mig upp imorse, jag hade svårt att somna inatt och ville verkligen inte ut i kylan när klockan ringde vid 8, så jag stannade under täcket sisådär 50 minuter till. Men jag var i alla fall på jobbet till 9, så det var helt okej.
Nu är det jobb igen, tillbaka till vardagen och allt man har att tänka på, dagens klurigheter rör sig främst om hotell, jag har avbokat hur många hotell som helst, men nu kanske jag avbokat för många? Jag vet inte hur saker ska lösa sig, men vadå? Det är i Tyskland det gäller, nog måste man väl kunna fixa hotellrum, eller?

På tal om att avboka så har jag också avbokat min tid på vårdcentralen imorgon, jag skulle dit och spola öronen (jag har haft lock för öronen i sisådär 1½ år), men nu behövs det inte för jag använde revaxör för sisådär 1½ vecka sedan och det gjorde susen ska jag säga! Jag hör bättre än på väldigt länge - trots att mamma hävdade att revaxören inte gjorde vad den borde i mina öron.

Det är för övrigt fortfarande galet kallt, -17 grader enligt uppgift, jag frös som bara den när jag gick för att fika och påpekade hur kallt det var, folk hävdade att det inte alls var så kallt - "inte som i måndags!" - men jag frös som bara den.

Nu är det jobb, som sagt.

Februari 2008


Februari 2008 började med fotomässa i Sundsvall och min 20-årsdag som firades med Asta Kask på Pipeline och en galen utekväll i Sundsvall (puffen-kvällen, och nej Tommy, du har aldrig stulit någonting), jag har inga bilder från det, men väl tillbaka i skolan efter helgen var det dags för Motboken igen, årets seriösaste nummer med tema jämställdhet och vi fotade nästan nakna bilder i studion, jag var en av 8 modeller.


Det blev dags för årets höjdpunkt på skolan, Glacialen! Vi planerade som bara den, jag & Julia var engagerade i barnaktiviteterna och där ingick ansiktsmålning, jag tränade på vår lärare Jäger som fick bli en fjäril.


Det kom väldigt mycket folk på Glacialen, det här är från invigningskvällen då alla fina isskulpturer var upplysta. Dagen efter satt jag inne och målade barn hela dagen, så jag tog inga bilder. På kvällen var det världens fest, årets roligaste fest skulle jag vilja påstå! Jag har dock inga bilder från den heller, men...


...jag fick fint besök av hela familjen, tillsammans med Daniel, Christina, Arvid och Vidar (bilden), som kom för att fira att jag fyllt år veckan iannan.


Efter Glacialen var det otroligt fint väder ett tag, jag passade på att fota isskulpturerna som höll på att smälta bort.


Vår klass var otroligt roade av morgonmöten och vid några tillfällen tyckte jag och Julia att det var roligt att baka och bjuda klassen på något gott, den här dagen bjöds det på kladdkaka.


Vi fortsatte med vinterbroschyren och tog en tur till Flataklocken, Sveriges Mittpunkt, där vi fotade utsikten. Broschyren blev ändå en flopp.


Det var fest igen, jag tog hål i Magnus öra med en nål och ett paket köttfärs, det var läskigt men ganska roligt. Bilden är inte min, utan stulen från Motbokens vimmelbilder, det är därför den är som en polaroid.


Det blev mer äventyrsaktiviteter, den här gången körde vi fyrhjulingsrace på isen, det var galet skoj!


Vi hade en fotouppgift i studiefoto, jag och Pernilla tog porträtt på varandra, den här bilden blev ganska surrealistisk, men den är inte fixad alls!


Andra delen av studiouppgiften var att skapa ett stilleben, jag & Pernilla gjorde det här.

Ett par dagar senare åkte jag till Tyskland, fick blindtarmsinflammation och låg på sjukhus i fem dagar i Nürnberg, jag skulle jobbat på en mässa, men eftersom jag låg på sjukhus tog jag inte ett enda foto, kameran lånade jag istället ut.
Från Tyskland åkte jag hem till Värmland och slutade månaden med att ligga hemma och friskna till efter blindtarmsoperationen.

Januari 2008

Jag har tråkigt, satt och tittade på gamla bilder och kom på att jag också vill visa lite bilder från det gågna året. Jag tar en månad i taget, bara för att kunna dra ut på det och ha tråkigt lite fler gånger och ha något att göra åt det.

Alltså, här är mitt januari 2008 i bilder:



Jag kom tillbaka till ett snöigt Norrland efter att ha firat jul och nyår hemma i Värmland, efter en utekväll i Sundsvall då jag hånglade med den beryktade mannen från Kongo kom vi äntligen tillbaka till skolan där vi var lyckliga över all snö och skapade en snögubbe.


Tillbaka i skolan var det tillbaka till vardagen och verkligheten, det innebar också vår kära skoltidning, veckans pyssel fick bli Julias nya beroende: att sticka en strumpa.


Vi fortsatte våra äventyrsaktiviteter, den här gången stod pimpling på schemat, kanske inte så äventyrligt dock..

... själv var jag mest bakis och låg och sov på isen, det var en härlig dag!


Vi hade en lektion i studiofotografering, kort sammanfattat kan man säga att vissa bilder blev bättre än andra.


Vi åkte till Vemdalen, där vi bland annat fotograferade folk som hoppade i coola hopp. Men vi drack väldigt mycket alkohol och åkte massa själva också, det var Student Ski Week!


Vi fotade när de tog upp is som bildkonstarna skulle skulptera i till Glacialen, dessa stora isblock tog de upp från älven nedanför skolan.


Vi hann också med att göra en vinterbroschyr, den blev dock en flopp men det var fint väder när vi var ute och fotade.


Vi spenderade en hel del tid på Getberget, varifrån man har väldigt fin utsikt!

Att hitta någon är enkelt med de rätta medlen och lite snokarpersonlighet.

Jag skulle nog vara världens bästa stalker, jag är en sjuk facebooknörd som sitter och kollar andras bilder, läser vad mina vänner skriver till varandra och så vidare.
Ibland kan jag få för mig att jag ska hitta någon viss person och då ger jag mig verkligen fan på det, härom dagen bestämde jag mig för att undersöka huruvida en kille vars blogg jag läser en del har facebook eller inte. Sagt & gjort, jag visste ju bara förnamnet, men hade en aning om var han bodde så jag gick in på Eniro och letade efter någon som kunde vara han, jag hittade honom och sökte på namnet på facebook, tyvärr var det ju dessutom ett ganska vanligt namn, men jag kom på att jag läst hans mail någonstans och letade reda på var det var och angav även den när jag sökte, och vad tror ni jag hittade? Killen i fråga, såklart! Sen spenderade jag nog nästkommande timme med att sitta och titta på hans bilder.

Jag fastnar ofta i evigheter framför olika personers bilder på facebook, jag tycker det är hur roligt som helst att kolla och läsa vad alla kommenterat. Man kan ju undra varför jag tröttnat så radikalt på bilddagboken senaste året, där har jag säkert 2000 osedda bilder från folk jag bevakar!

Nu ska jag äta middag, sen ska jag nog fortsätta att underhålla mitt stalkerbehov ett tag!

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din (men jag vet inte vem du är)

Jag sitter på jobbet, jag var inte så pigg och hurtig som jag hade tänkt mig imorse. Eller, när klockan ringde vid 8 var jag faktiskt ganska pigg, men jag tänkte att jag skulle bara ligga fem min och sen var jag helt död, omöjligt att komma upp! Jag som inte ens somnade särskilt sent (runt 12-tiden) och sov gott hela natten. Men nej, upp kom jag inte utan låg kvar i en hel evighet och gick till jobbet riktigt, riktigt sent.
Nu sitter jag alltså på jobbet, här är det galet kallt idag, har väl varit rätt folktomt på kontoret på sista tiden så det har inte värmts upp så mycket under alla helger (det har väl varit 5-6 helger på 2-3 veckor, jag är vilsen som bara den).
Alltså, jag är frusen och trött, sängen vill jag inte ens tänka på för den är ju så lockande så det finns inte. Jag skulle förresten bli mörkrädd om jag räknade hur många timmar jag spenderat i sängen den senaste veckan, haha!

Nu börjar det dessutom bli mörkt ute.

Jag blir så uttråkad av livet här hemma i Värmland, jag känner mer och mer att jag måste göra något annat, särskilt nu när jag varit så mycket ledig - jag kan liksom inte bara sitta hemma, det tar kål på mig! Jag umgås inte med någon, gör ingenting och senaste veckan har jag knappt rört på mig alls heller (fast jag var och tränade igår, så helt illa är det inte)! Det vore ju skillnad om jag hade folk att umgås med på kvällarna och sådär, men det fungerar inte så. Och det får mig att längta alldeles för mycket efter våren!

Dags att vakna upp, gå ut och känna på kylan och inse att vardagen väntar bakom knuten.

Jag vet inte om man kan säga att allvaret börjar igen imorgon, för det är ju faktiskt helg igen på tisdag. Jag har varit sjukt lat de senaste dagarna och det gjorde det hemskt jobbigt att komma iväg och träna idag, men jag kom iväg och det är jag stolt över.

Ute är det -22.2° och jag har spenderat otroligt många timmar i sängen, idag, igår och på senaste tiden sådär. Jag kan lova att det inte är några 22 minusgrader i min säng i alla fall, men ganska skönt är det!
Har jag förresten nämnt att jag blivit förvisad till ett rum där det är samma tapeter som jag valde när jag var runt 10 år (därav stjärnorna)?

Lika som bär?

Alltid när jag ser Orvar Säfström tänker jag på Annika Lantz, när jag såg Mamma Mia på bio igår gjorde jag detsamma - när jag såg Meryl Streep. Jag ser ofta likheter med Annika Lantz i folk, vad tycker ni, är de här tre särskilt lika?





"De bästa brudarna raggar man inte på"

Igår satt jag och tittade på de inlägg jag har i min blogg som finns under kategorin "känsla". Om man läser bland de nyaste kan man utläsa följande: 5 av de 8 senaste inläggen i den kategorin handlar mer eller mindre om Marielle.
Marielle är, såvitt både jag och alla andra vet, min absolut bästa vän, så det är väl kanske inte så konstigt, särskilt inte med tanke på att hon befinner sig i Thailand och jag inte sett henne på evigheter... ja, den historien kan ni (i alla fall om ni läst de andra fem inläggen)!

Nu tänkte jag dock att jag verkligen måste uppmärksamma någon annan, som faktiskt är något av det bästa som hänt mig under året som nyss avslutats, denna någon är Olof.


Olof och jag gick i samma klass i högstadiet, vi var helt okej vänner - inte särskilt nära och vi kände väl inte varandra direkt heller. Nivet, sådär som man är med folk i ens klass som är trevliga och smarta.
Under gymnasietiden kan man nog räkna på en hand antalet gånger jag såg honom, sen råkade vi hamna på samma fest någon gång (kan det varit sommaren 2007 kanske?), det var rätt random och inget särskilt med det, vi bytte msn - "det kan ju vara roligt att höras". Ja, nivet.
Sen sågs vi någon gång i våras och efter det har vår vänskap verkligen utvecklats. Under sommaren och hösten har Olof och jag kommit väldigt nära varandra, det finns otroligt få människor man kan prata med om så mycket som vi pratar med varandra om, det finns få man vet alltid finns där. Olof är en sådan.

Jag fick plötsligt lite dåligt samvete över hur lite uppskattning jag visat Olof under den här tiden, för det har verkligen betytt (och betyder fortfarande) väldigt mycket att veta att han finns. Så därför tänkte jag helt enkelt skriva en blogg som uppskattning till honom. Nu har väl den här bloggen varit lika mycket bakgrundsinfo och sånt som uppskattning, men det jag helt enkelt bara vill säga är följande:

Olof, tack för att du finns!

Och, rubriken? Det är ett citat från honom själv, tycker ni att det stämmer?
Och, jag fick ett stort leende i hela ansiktet av vissa saker han sa till mig ikväll, jag är väldigt glad att jag har en vän som Olof helt enkelt.

Vad vore värt någonting om vi inte hade vår miljö?

Emma postade en utmaning idag, väldigt intressant och ja tänkte ta efter. Det är om vad man gör som är bra respektive dåligt för miljön.


De 3 bästa sakerna:

- Jag köper nästan all mat ekologisk, så mycket jag bara kan få tag på i alla fall.

- Jag åker gärna kollektivt - buss och tåg, eller cyklar (i alla fall i de delar av mitt liv då jag bott i stan).

- Jag är bra på att spara energi, som att släcka lampor, dra ut kontakter och så vidare, hemma har vi vedspis som värmer hela huset och sådär.


De 3 sämsta sakerna:

- Jag älskar materiella grejer, tekniska prylar som dator- & kameragrejer, jag älskar att göra av med pengar på sånt, samt på CD-skivor.

- Jag äter kött, det har jag hemskt dåligt samvete för, jag vill avstå men klarar inte riktigt att förmå mig själv.

- Jag kör en hel del bil när jag är här hemma hos mina föräldrar, jag tycker det är roligt att köra bil och gör det gärna. 


3 saker jag vill bli bättre på:

- Låta bli att ta bilen när jag faktiskt kan åka buss.

- Konsumera mindre, inte köpa massa saker jag inte behöver (men skivor och kameragrejer kommer jag aldrig kunna lägga av med).

- Påverka folk, när jag handlar tillsammans med vänner är jag ganska bra på att övertala dem att välja ett ekologisk alternativ, men det vill jag bli ännu bättre på.

 

Gör gärna den här utmaningen du också, det är nyttigt att tänka efter själv vad man gör och inte gör för miljön! Lägg en kommentar om du antar utmaningen, så kan jag läsa!


Familjelördag och pralinasksbekymmer

Idag är det familjelördag, vi ska åka ner till stan hela familjen, gå på Sommarlagret och titta på möbler till vinterträdgården, gå på bio och sen ta med mormor ut på middag, det ska blir trevligt!

Jag åt fukost nyss, tillsammans med pappa som åt lunch, han uppmärksammade att "någon" (mamma, såklart - ingen annan skulle våga) öppnat en pralinask från jul. Pappa ville ha en pralin, men av princip skulle han ta en godis från undre lagret och inte från det övre som inte var uppätet. Vi diskuterade det där med att äta från undre lagret, pappa säger att han gör det bara för att, jag sa att jag är den som bjuder bort dem som är kvar som jag inte tycker om för att själv kunna äta från undre (spelande generös).
Vilken metod använder du när du vill äta från undre lagret i pralinasken?

Sen upptäckte jag, såklart, att pappa dessutom tagit en från undre lagret som fanns kvar på övre, så jag la ner den och undre lagret är åter komplett!

Det är ett faktum att man alltid behöver ett beroende att klamra sig fast vid.

Är det inte så att man går genom livet i faser av olika beroenden? Jag lever i alla fall så, jag går från ett beroende till ett annat. Jag har nyss bestämt mig för vad mitt nästa beroende ska bli: Civilization. Det spelet är otroligt roligt, jag har inte spelat det på länge men har det på datorn, så varför inte?

Först måste jag dock avklara mitt nuvarande beroende: Veronica Mars, jag har nog ägnat i alla fall 4 timmar åt henne idag, men det lär ta ett tag innan jag är klar.
Jag kan fortsätta min beroende-lista lite bakåt, det skulle se ut ungefär såhär:
Peggle
Sex and The City
Bloggen
Marielle

Men det är lite för trist att sitta och lista sånt. Jag menar, ett beroende kan vara nästan vad som helst, från en pojkvän eller vän till ett spel eller en tv-serie. Det kan vara att resa eller att röka, det kan vara att prata i telefon eller att springa, det kan vara vad som helst, men man gör det gärna så snart man har lite tid till övers.
Jag menar, hade jag haft en pojkvän hade jag inte legat här i sängen med datorn klockan halv 3 på natten, hade jag inte sett på Veronica Mars till nu hade jag kanske varit och hälsat på en vän på en fest någonstans. Jag tror ni förstår vad jag menar.
Jag tror att det är svårt att leva utan att ha ett beroende att klamra sig fast vid, man måste ha något som faktiskt finns där och som man kan komma hem till eller som man kan koppla av med.

Vilket beroende är du inne i just nu?

Den eviga saknaden efter någon man älskar

Minns ni min bästa vän? Det gör jag!

Marielle har varit i Thailand sen i oktober och jobbat som reseledare, jag har inte sett henne sen dess och bara pratat med henne i telefon två gånger. Jag kan inte hävda annat än att jag saknar henne något så otroligt mycket.

Igår gick det dock upp för mig att jag nästan känner mig lite patetisk i min saknad, jag sa det till Stefan & Sara och sen tänkte jag lite på det på tåget hem. Grejen är den att det händer knappt att jag skriver till henne utan att nämna hur mycket jag saknar henne, hur mycket jag längtar tills vi ses, hur gärna jag skulle hälsa på henne och så vidare. Det är samma sak åt andra hållet, men ändå.

Grejen är den att det är ju inte det att jag inte saknar henne, utan det är bara det att jag känner mig som om jag var mitt i ett riktigt långdistansförhållande - med min bästa vän! Som att vi vore tillsammans, som att vi är det enda som finns för varandra och som att jag är otrogen när jag har roligt utan henne. Jag saknar henne när jag är på Ankan, jag saknar henne när jag vill ringa någon, jag saknar henne när jag vill diskutera killar... Ja, ni fattar nog, det finns liksom ingen annan, jag kan ju inte bara ersätta henne (och det vill jag ju verkligen inte heller). Men vi är inte tillsammans, vänner kan man ha hur många som helst, man behöver inte låsa sig fast vid en och särskilt inte om hon är på andra sidan jordklotet ungefär. Såklart har jag andra vänner som jag spenderar tid med, pratar med, har roligt med, men de blir aldrig bästa vänner, för det är det Marielle som är och det är liksom end of story.


Jag har förresten funderat lite mer på det där jag skrev om igår, det om utlandsplanerna. Jag har kommit fram till något som känns som en plan och den tänkte jag beskriva här:

- Jag jobbar till och med mars här hemma, försöker spara lite på pengarna för att få det att gå ihop senare.
- Hänger runt här hemma, i Sverige, under april, träffar vänner, lever, vilar och så vidare.
- Åker till Marielle, dit hon är under sommarsäsongen, i maj och söker något jobb där, hänger med henne, jobbar och har det trevligt på någon skön semesterort.
- Åker hem till Sverige igen i augusti, tar det lite lugnt, kanske jobbar lite här hemma eller så.
- Åker till Uganda i september och jobbar som volontär på Sseyange, stannar där till jul och sen är det dags att ta tag i nya livsplaner.

Låter det inte som en bra plan? Om jag sparar nu, fram till och med mars borde jag väl kunna spara drygt 20 000, om jag ser till att ha kvar dem till Uganda så skulle ju faktiskt den här planen kunna funka rätt bra! Låter det smart? Jag är grym sugen på det här i alla fall, det är ett som är säkert!

Och det bästa med det är såklart att jag skulle kunna spendera hela sommaren tillsammans med min bästa vän!

Saker som gör mig lite extra glad sådär i vardagen

Det finns vissa saker som gör att man ler lite och blir varm inombords, det kan vara små saker men de kan vara så otroligt fina att man blir alldeles kär i hela situationen, jag tänkte ge er några exempel på situationer som kan vara såna för mig. Ge mig gärna förslag på fler!

- Att komma hem med nyköpta strumpor (det kan vara vad som helst egentligen, men senast det hände var det strumpor) och upptäcka att de är gjorda av ekologisk bomull, jag köper ofta sånt, men när jag gör det utan att tänka på det blir jag lite extra lycklig.

- Att le mot främmande människor och se dem le tillbaka, det kan vara folk man möter när man är ute och går till exempel, ännu gladare blir jag om de dessutom hälsar när man ler mot dem, vilket faktiskt kan hända ibland.

- Vänlighet mot främmande människor, att se någon hjälpa tanten på bussen eller att plocka upp något någon tappat, jag lånade ut min laddare till ipoden till en snygg kille på tåget nyss, han hade slut på batteri och blev jätteglad för att han fick låna den, "du har räddat min tågresa!". Då känner man lite värme inombords.

- När man åker buss (det gäller främst stadsbussar) och möter en annan buss och ser att busschauffören vinkar. Jag tittar alltid så mycket jag kan på den mötande busschauffören för att se om han/hon vinkar eller inte, och om så sker börjar jag alltid le!

Var tog tiden vägen?

Nej, det här är inte ännu en såndär blogg om hur snabbt senaste året gått och hur gammal man blivit osv, det här handlar om att jag inte fattar var den här tågresan tog vägen! Jag tänkte jag skulle se på nån serie eller så på datorn och funderade på hur länge det var kvar tills tåget är framme i Karlstad, tittade på klockan och blev jätteförvånad över att det bara är en kvart kvar! Vad har hänt? Har konduktören drogat mig och stulit två timmar? Det är förvisso X2000, tåget har förvisso inte stannat så många gånger och så vidare, men det är ändå konstigt, men när jag tänker efter blev jag lite förvånad för ett tag sedan när tåget stannade i Degerfors, "oj, är vi redan här?" och lite samma i Hallsberg, så jag vet inte.

Nu är det bara 10 min kvar, jag ska nog sova tidigt ikväll förresten, är hemma runt 21.30!

Ett nytt år, förhoppningsvis ett gott nytt år.

Någon gång i fyllan och villan, med bubbelflaskan i handen och raketerna på himlen, i nyårsnatten på något som kan ha varit Klevgränd eller liknande, bestämde jag, Stefan och Sara oss gemensamt för ett nyårslöfte. Hur seriöst det egentligen var vet jag inte, men det har fått mig att tänka efter lite idag. Nyårslöftet innebar att vi lovade att ta oss utanför Sverige, och inte bara på någon två-veckorssemester eller så, utan på riktigt. Jag har idag funderat på vad jag har för alternativ för det, och kommit fram till tre olika som alla är ganska lockande på helt olika sätt, och de är följande:

1. Åka till Uganda, jobba som volontär på Sseyange, skolan jag tänkte åka till i höstas men som det aldrig blev något av med. Det skulle antagligen bli i höst, komplikationerna är att det kostar en hel del med flyget och sådär, men jobbar jag fram till dess bör jag ha råd.

2. Åka med Marielle dit hon hamnar under sommarsäsongen på hennes reseledarjobb, söka något random jobb där och hänga tillsammans och leva och ha det skönt i något varmt land på en riktig semesterort. Komplikationer: jag ska se Bob Hund 2 maj (ja, det är det enda jag kan komma på!)

3. Följa med Anna någonstans, förslagsvis England, hitta en familj som vill ha hjälp med hästar och barn, hon tar hästarna & jag tar barnen. Komplikationer: hur hittar man en sån familj? Och fortfarande det där med Bob Hund!