Lublin Voivodeship

http://en.wikipedia.org/wiki/Samokl%C4%99ski,_Lublin_Voivodeship

The New Pornographers - Letter From an Occupant


Frågor kräver svar


För er som är intresserade har jag laddat upp lite bilder från
Africa Pavilion här.



Jag tycker att det är dags att jag svarar på de frågor jag fått, visst är det fritt att ställa fler men eftersom jag har en rejäl bloggsvacka läser inte så många här heller och därför tvivlar jag på att det kommer så många fler frågor.



Vad är dina uppgifter i Tyskland? Detaljerat tack ;D
Det är faktiskt ganska svårt att svara på, men just när jag är där är mina främsta uppgifter att finnas tillhands. Hjälpa till där det behövs, kolla så att alla har det de behöver och är nöjda. Om någon har något problem med vad som helst från hotell till betalningar till ström i montern till att de är sugna på vin så finns jag där för att hjälpa dem. Jag finns också tillgänglig för att hjälpa till i köket om det behövs, eller för att fota saker som händer eller för att springa runt och dela ut flaggor med får logga på som våra sponsorer, partners och liknande kan ha för att göra reklam för oss i sina montrar. Jag är social och trevlig, helt enkelt - hjälper folk så gott jag kan med allt de vill ha hjälp med.
Förr om åren har jag dock huvudsakligen jobbat i köket.

Kan man klassa ditt jobb som ett stort eller litet företag?

Eftersom Grolink är ett konsultföretag är det lite svårt att säga så. Men det är inget stort multinationellt företag eller sådär, vi är väl tre anställda just nu och sen en drös med konsulter som jobbar åt oss. Vi har kontor på många platser i världen (Värmland, Uppsala, Serbien, Thailand, Malaysia, Uganda...) där våra konsulter arbetar. Vi driver också en tidning som heter The Organic Standard och som en hel del fler jobbar med, men även där är det konsulter och liknande.
På mässan var vi väl ett 10-tal personer som representerade mitt företag, men vi hade med oss någonstans runt 150 afrikaner som hade egna montrar i Africa Pavilion.

Under dessa år som ni har jobbat på mässan i tyskland har det resulterat till några stora förändringar/förbättringar hos folk?

Det är jättesvårt att säga, iår var 20e året för mässan och folk härifrån har varit där varje år. Eftersom min familj och deras företag är lite av pionjärer inom det ekologiska har de självklart påverkat och det har lett till färbättringar. Men vad vårt deltagande i mässan egentligen lett till rent allmänt vet jag faktiskt inte. Vi har ju haft större och större montrar med åren och det är bara de två senaste åren vi haft den här stora afrikanska montern, och det klart att det är jättebra för de afrikanska företagen att samlas i något sådant, det får dem ju att synas ordentligt i alla fall. Men huruvida vi påverkat folks medvetande och sådär med mässan vet jag inte, det är inte särskilt många som kommer till den här mässan som inte redan är involverade i den ekologiska branschen, skulle jag tro.

hur va din resa?

Jag vet inte om det här egentligen var en fråga som hörde till det här, men jag tar det så ändå för det kan väl säkert vara någon mer som undrar. Jag hade det jättebra i Tyskland, men det var väldigt slitigt - det är det alltid. Det är mycket att göra och mycket att tänka på, mycket alkohol, sena kvällar och tidiga morgnar. Många att prata med och mycket som händer runt en. Dålig luft på mässan och så vidare, allt gör att man blir väldigt trött. Men jag måste säga att allt var väldigt lyckat.



Tack för det och tack för mig, nu ska jag fortsätta jobba.

Bloggtrött

Jag är rätt trött på att blogga just nu, kanske återfår inspirationen när jag läst igenom alla andra bloggar som ligger och väntar på Bloglovin', jag vet inte. Men så länge kommer det nog bara bli lite sporadiska uppdateringar här. Fast jag lovar att jag ska svara på frågorna jag får här.


Fina vänner vet man alltid var man har.

Idag pratade jag med Marielle i telefon, det var en lycklig stund. Marielle är alltid lycka och trots att det är ett antal månader sen vi sågs och trots att vi inte pratat på ett par månade heller känns det som om vi sågs igår. Vi har koll på varandra och vi vet alltid allt om varandra. Jag hade sagt att jag hade något att berätta och hon frågade direkt om det handlade om en viss sak och såklart gjorde det det. Vi är bästa vänner, så bäst det bara kan bli. Och jag ska göra allt som finns i min makt för att hälsa på henne på Kreta i sommar, såklart jag ska göra det!

På tal om att sakna vänner så råkade jag idag läsa
det här inlägget, det var väldigt roligt att läsa allt vad jag skrev om folk på skolan sådär i början. Många av dem är jag ju nu också riktigt bra vän med, och jag vet ju vad som stämmer och inte. Roligt att läsa, som sagt.

Jag har inte jobbat många timmar idag, men det är okej. Jag är trött och jag har inte så mycket som måste göras sådär akut. Jag har ju jobbat 10 dagar i sträck, så nu har jag väl rätt till lite lugn, inte sant?

Frågedags


Jag låter den här bilden tala för sig själv. Det verkar som det finns en del frågor där ute, så ställ frågor kära vänner och gör det här. Jag lovar att svara på dem i sinom tid, inom inte allt för lång tid dessutom.

Landar nu i Düsseldorf

När jag åkt ner till Tyskland skrev jag det här. Nu är jag tillbaka på Arlanda, här har vi 2,5 h att spendera innan vi beger oss mot Värmland igen. Idag fick jag faktiskt lite ont i bihålorna på flyget, men ändå överkomligt. Dessutom hade vi platser utan fönster mellan Nürnberg & Düsseldorf, det var rätt trist måste jag säga. Däremot mellan Düsseldorf & Arlanda hade vi superbra sikt, satt och tittade ut över de danska öarna och sveriges sydligare delar, sen slumrade jag till en stund.

Nu sitter vi som sagt på Arlanda och jag är väl hemma helt och hållet runt 8-tiden ikväll.

Organic Africa Pavilion; Sista dagen

Idag är det sista dagen, om 40 minuter stänger mässan, då ska allt packas och plockas ihop, och fort ska det gå! Nu äter folk upp all mat och dricker allt vin som är kvar, jag orkar inte med det.

Igår var det BioFach Night, med Danmark som arrangörer, det var fest och riktigt skoj. Maten kunde väl varit roligare, men sällskapet var finfint (jag hängde till stor del med kära gamla Pelle & hans vän Ann-Helene). Det är alltid lika fascinerande hur många i den här rörelsen jag känner, trots att det är en mässa med 12 hallar springer jag alltid på någon jag känner här och var.


Här är en ritning på hela mässan, vi är i hall 4.


Idag känner jag mig lite konstig, jag vet inte vad det är. Jag är skakis, okoncentrerad, ointresserad och det känns som jag är lite utanför mig själv och tittar på. Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen och sådär. Jag hoppas det blir bättre när det här är över, jag kanske bara är trött och mår bra om jag kommer från mässan, miljön och sådär.

I övrigt är allt bra, mässan är bra och folk är nöjda. Jag är också nöjd.

Fuck off

Jag råkade precis trycka på "Markera alla som lästa" på Bloglovin', jag hade nog runt 70 olästa inlägg och jag har läst lite här och där under de senaste dagarna, min värld är upp och ner, allt har gått i kras! Jag klarar inte tanken på att jag skulle missa inlägg som kan vara intressanta och sådär, det funkar inte. Nu måste jag sätta mig och gå igenom alla inlägg som kommit upp på Bloglovin' de senaste 5-6 dagarna och se vilka jag läst och inte. Bah!

Att rannsaka sig själv; magasinläsarLena

Jag fyllde i en undersökning på internet och där var en fråga där man skulle kryssa i de tidningar/magasin man läser minst varannat nummer av, jag läser ingen av dem som fanns listade och började fundera på vilka jag faktiskt läser, följande kom jag fram till:

Camino (så ofta jag får tag på den)
Situation Sthlm (köper den i princip varje gång jag är i Sthlm)
Reko (den kommer på posten, så den brukar jag bläddra igenom)
msafiri (Kenya Airways tidning, den kommer jag inte över så ofta men det händer att jag läser den då och då)
Ordfront magasin (mamma prenumererar, så det händer att jag läser den)
Sonic (i princip bara om det är någon artist jag gillar på omslaget)

Organic Africa Pavilion; Pictures


Rwanda har den överlägset snyggaste montern i Africa Pavilion. Mycket färger, tyger och annan utsmyckning! Hur fint som helst!


Vi har massa snygga blommor runtom i hela montern.


Tysk TV var här, någon stor nationell kanal tydligen, de filmade när det skars upp ananas och sådär. Det här är alldeles innan.


Gårdagens överraskning var att
Gunne kom förbi, han är påväg tillbaka till sin cykel i Turkiet och bytte tåg i Nürnberg och kom då hit en timme eller så. Han hade med sig ett nytt cykelhjul också!

Fredag i Organic Africa Pavilion

Idag är TV här, någon tysk kanal som har filmat afrikaner som skär upp ananas. Ananas är gott. Senare idag har vi mottagning i montern, det kan bli skoj. Gunnar har tittat förbi en sväng också men behöver åka strax för han ska med ett tåg från München vid 15. Jag ägnar mig mest åt att dela ut biljetter till morgondagens fest, vi har köpt biljetter för 900 €.

Jag ska försöka ladda upp lite bilder senare idag, men kan inte lova något.
Det är mycket snö här också, hur är det hemma?

Till Pelle

Jag kan inte säga det bättre själv, så för alla som undrar:



Jag kommer säkert skriva något om det också, men det dröjer väl några dagar eller kanske en vecka. Så länge är det här en riktigt bra sammanfattning och eftersom jag är inne på mitt femte glas vin för ikväll (och hade jag gissat hade jag trott att klockan var närmare 2, men den är bara 22.20). God natt!

We exist but we are taking it slow

Killen jag pratade om igår, Moses, är ännu coolare idag! Men vet ni vad? Jag kom på imorse att det var honom jag pratade om i det här inlägget (den första) och visst har han rätt - otroligt god ananas har han att erbjuda! Roligt att det är samma kille i alla fall.




Jag fick ovanstående kommentar av Pelle igår, och jag undrar om det är jag eller Pelle som borde skämmas, har jag varit oklar med mitt jobb? Vet ni vad jag gör? Eller är det Pelle som är kass och missat det? Pelle, du har väl ändå inte missat att jag varit på den här mässan i 7 år i rad?

Om fler är intresserade kanske jag orkar skriva lite mer om det senare, hur vill ni ha det? Annars ska jag berätta för dig när vi hörs, Pelle!

Organic Africa Pavilion; A preview

Tyskland vare va? Jovisst, här är vi och ni som tror att jag skulle ha tid till något annat än jobb kan titta i stjärnorna, jag är glad att sitta här i sängen innan klockan ens är elva.

På bilden syns lite frukt som vi har "only for display" i montern, montern på 500 kvadratmeter som jag jobbar med. Det är därför jag är här.
Idag har dock de flesta afrikaner varit riktigt fina och trevliga, jag har gillat mitt jobb ordentligt idag eftersom jag lyckats tillfredsställa alla önskemål jag fått (utom möjligtvis om det är något jag glömt... mitt minne är inte det bästa!).

Jag har en favorit också (men känner mig lite som en lärare som inte har tillåtelse att favorisera), han är ugandier men bor i UK och har bjudit mig på gudomligt god torkad frukt. I skrivande stund sitter jag faktiskt och försöker stalka honom på Facebook - som vanligt (den här gången lyckas jag dock sämre än vanligt). Han är rolig och trevlig och dessutom heter han Moses, hur coolt är inte det?

Nu ska vi sova (jag & Carina i sängen bredvid mig som nästan somnat redan), imorgon blir en lång dag - det är första dagen på mässan och fullt upp från morgon till kväll. Så, vi hörs kära vänner!

Tysklena

Jag är Tysklena. Tysklena har precis slutat jobba.
Det har varit mycket med alla dessa kära afrikaner idag, de är ett enda virrvarr och nu har vi gått igenom vilka som vi inte tänker låta komma in utan att de betalar, nu jävlar ska Tysklena också bli Diktatorlena.

Men först ska det bli sömn, ojoj vad härligt och ojoj vad jag måste upp tidigt imorgon (behöver vara på frukosten vid 7 i alla fall och det är faktiskt väldigt tidigt för mig).

Men oj, nu började vi diskutera nya sponsorpengar. Jobb, jobb!
Imorgon är det hemskt mycketmycketmycket, vi ska jobba på så vi får väl se när vi hörs, kära vänner!

Vad du är söt, min kära lilla väska!

Emma frågade hur liten handväska jag egentligen har som hade svårt att få plats med flygbiljetten i den. Så jag tog ett kort för att visa er. Till vänster är alltså handväskan och till höger är kuvertet som jag hade biljetten i. Inlägget där jag skrev om problemet hittar du här.



För övrigt kan man undra hur hemska lat jag är, jag orkade inte byta objektiv på kameran för att ta den här bilden, så jag fick lägga grejerna på golvet och stå på en stol för att jag hade 50 mm-objektivet. Kuvertet är för övrigt ett vanligt C4-kuvert.


People from the city having lunch in the park, I believe that is called al fresco

Skrivet söndag kväll, utan internetuppkoppling.


Det spelar ingen roll hur många gånger jag flyger, jag är alltid lika fascinerad av att titta ut genom fönstret och se marken under mig.

Mest gillar jag att se städer och ljus från dem när det är mörkt. Parker, gator och bilar är också roligt, men grustaget vid Karlstads flygplats är riktigt trist. Mina häftigaste minnen är från när jag en gång, när det var alldeles klart, såg hela Skåne och Danmark, det var som att titta ner på en karta. Men även att flyga över Alperna är rätt roligt, att se alla bergstoppar och så vidare.


Idag satt jag dock vid gången på alla tre flygningarna (Karlstad-Arlanda-Frankfurt-Nürnberg), så jag såg inte så mycket. Men jag minns första gången jag flög (eller nej, det gör jag faktiskt inte - det enda jag minns från den flygningen var att vi spelade mycket Tetris, men jag har fått det berättat för mig) när min bror tittade ut och sa "Jag är i en ny värld" när vi kommit ovanför molnen.
Vid det tillfället var jag knappt fyra och min bror drygt sex, vi åkte till Marocko. När vi skulle åka hem blev jag rädd för en läskig gubbe, och sprang och gömde mig, hela familjen letade som galningar efter mig och började planera vem som skulle stanna kvar i Marocko för att leta när jag plötsligt kom fram ur någon duschkabin eller liknande. Sen fick vi vänta på flygplatsen i åtta timmar och jag blev jättebra kompis med en annan flicka. På flyget fick jag också en ny kompis: Stellan Skarsgård, han hade varit i Marocko och spelat in film, jag visste inte vem han var och vi pratade hela flygresan. Det har jag inte heller något minne av, men hade jag haft det hade det varit ett roligt minne.

Nu är jag på hotellet, Prinzregent heter det. Jag ligger i sängen utan internet och ska strax till att sova. Jag är i Nürnberg för sjunde året i rad, på det här hotellet för sjunde gången och ska jobba på mässan för sjunde året. Eller, egentligen för sjätte eftersom jag låg på sjukhus hela förra året på grund av blindtarmsinflammation.

Samtidigt kan jag inte låta bli att sakna Marielle, min bästa vän. Hon var med mig hit för två år sedan och jag önskar att hon var här med mig iår också, men tyvärr inte. Istället är hon i Thailand och jobbar - jag har inte sett henne sen oktober/november någon gång. I sommar ska hon dock jobba på Kreta, och då jävlar ska jag hälsa på henne! Någon som vill följa med till Kreta i sommar?

Nästa live: från hotellreceptionen

Nu står jag på en dator i receptionen på hotellet, internet funkar inte på rummen, så jag fick gå hit för att kunna jobba lite. Bra hotell som lånar ut datorer, va?
Jag har inte tid att hänga här utan tänkte bara säga att jag lever!
Det är hemskt väder i Nürnberg, förresten! Snöar som bara den!

Har ni det bra hemma i Sverige (eller var ni nu är)?

Dagens köp, live från Arlanda

Jag sitter på Arlanda och tänkte att jag skulle berätta om dagens mest prisvärda köp, men kom på att det inte fanns något som var så värst prisvärt. Dock finns det två bubblare:


150 €
för 1666 kr på Forex, kursen stod i 11,11 kr. Det känns som jag redan spenderat alla pengarna, så egentligen har jag ju gått 150 € plus!

Räkmacka på fik på Arlanda - 95 kr. Gott som bara den, men 95 kronor? Det är läskigt vilka hutlösa priser de kan ta bara för att de vet att folk köper i vilket fall. Men jag fick i alla fall ett glas vatten på köpet!


Tyskland nästa

25 minuter kvar och PANIK! Passet är borta, jag lägger upp Facebookstatusen "Lena undrar om någon sett hennes pass? Det är vinrött och utan stämplar, justja det står mitt namn i det också!".

Nu är det 21 min kvar tills jag ska sitta i bilen och vara på väg till flyget. Jag borde stänga av datorn och packa ihop mig färdigt, det mesta är ändå klart. Jag är väldigt oorganiserad när jag packar (det blir en överraskning när jag kommer fram vad jag har med mig) men ack så effektiv! Det går undan kan jag lova, men okej jag lät mamma stryka åt mig så allt gjorde jag faktiskt inte själv.

Okej, nu ska jag sticka. Datorn måste ju också packas ner. Och hårddisken, och kameran, och objektiv och blixt. Och passet! Justja, passet! Behöver jag nämna att jag hittade passet två minuter senare?


Det påminner mig om förra året när jag åkte till Tyskland, jag kom på när jag var full på helgen innan att mitt pass kanske hade gått ut, jag letade reda på det och vad ser jag? Jo, såklart att det gått ut! Jag fick panik, men dagen efter - i ett lite nyktrare tillstånd - ringde jag flygplatsen i Sundsvall (!) och frågade om man kan åka till Tyskland på körkortet. Det kunde man och jag blev lugn. Ändå fick jag halvt panik här när jag inte hittade mitt pass!

Okej, ha det så fint, jag hör av mig från Tyskland, hej så länge!


(Nästa problem: flygbiljetten får inte plats i handväskan! Varför ska jag envisas med att ha en så liten handväska? Den större är redan nedpackad i resväskan, jag får vika biljetten!)

December 2008

Som sagt, idag åker jag till Tyskland och det innebär också sista delen i min summering av förra årets händelser i bilder. Utdraget och sådär - javisst, men hur kul är det att minnas december i början på januari? Ungefär lika roligt som att sakna fyllan innan bakfyllan släppt, alltså i det läget när man säger/tänker "jag ska aaaaldrig mer dricka alkohol!".

Alltså, här är mitt december 2008 i bilder:



Min bästa vän befann sig i Thailand, så jag skickade med hennes mamma en julklapp när hon skulle dit och hälsa på.


Det blev vinter och jag var glad. Här är mitt nuvarande hem och det hus jag växt upp i, dolt av mitt favoritträd som jag alltid lekte i som liten. Den nedersta, avhuggna grenen (den är numera rutten, därför den är avhuggen - men jag har förbjudit att den ska tas bort helt) brukade jag alltid sitta på, världens bekvämaste!


På jobbet hade jag det stökigt och fint.



Sen drog vi på helgsemester (weekend brukar man visst kalla det?) till Riga, hela familjen med respektive och såntdär. Det var en fin stad och vi hade väldigt trevligt. Och jag var vrång och fotade med ett orange filter på kameran hela vistelsen.


Sen blev det plötsligt jul. Jag hängde hemma i Värmland.


Bröderna bus och deras föräldrar (de som gifte sig i juli om ni minns?) kom och hälsade på oss för att fira nyår, jag hann bara träffa dem en eftermiddag innan jag själv drog iväg för nyårsfirande i Stockholm, men jag hann busa lite med dem ändå.
Nyår firades som sagt i Stockholm, men jag lämnade kameran hemma.


Männen och bloggandet

Min mamma skrev ut en artikel ur DN härom dagen, mest för att min bror haft skribenten som lärare, men också för att hon tyckte artikeln var intressant.
Mig säger inte artikeln så hemskt mycket, men jag reagerade på att "över åttio procent av dagboksbloggarna är kvinnor". Jag började fundera på bloggar jag själv läser och jag måste säga att en stor del av dem skrivs av män.


Den här bilden satte jag ihop nyss, det är fyra män vars bloggar jag läser.
Ser ni vilka?

(Jag tänkte leka stalker igen och slänga in en femte,
men kände att jag inte vill avslöja mitt stalkande så mycket än.)


Hur många av er manliga bloggare har fått kommentarer som "Åh, vad roligt att se en kille som bloggar!" eller liknande? Det vore roligt med statistik - jag älskar statistik!


I alla fall, jag tänkte att jag skulle tipsa er om några av mina mansdrivna favoritbloggar:


Stefan skriver politiskt och engagerande, intressant och tankeväckande. Stefan gick för övrigt i min klass på Ålsta.
Valdemar skriver fängslande, mycket om musik och litteratur men även om vardagsbetraktelser och liknande. Valdemar är min bror.
Pelle har en otrolig humor och en trevlig och varierad blogg. Dagligt tjafs som sällan blir uttjatat.
Patrik har det mest, men framför allt musiksmak och humor.
Kalle måste ha fötts med gåvan att skriva. Han har verkligen förmågan att fånga ens intresse med sin text, det blir vackert och ärligt.
Stefan skriver om allt från miljö till Disneyfilmer, allt från Norrköping till Kumla och allt från vardag till sexfunderingar.
Gunnar har inte en utan tre bloggar (de andra finns det vidare länkar till på den jag länkat), den här handlar om hans resa - cykel genom östeuropa. De andra handlar mycket om miljö och andra tankar som slår honom på vägen.
Johan är den skarpsyntaste miljöbloggaren jag stött på, alltid otroligt inspirerande och otroligt tankeväckande.
Pål har koll på Karlstad och Värmland, på nöjesliv och humor. 

November 2008

Eftersom jag lovat Pelle (och mig själv) att bli klar med det här innan jag åker till Tyskland (imorgon) så är det väl dags att publicera November 2008!


I november åkte jag till Arvika med Martin och Emma för att fota och göra grejer åt tidningen Jul i Arvika. Jag sprang runt en hel dag och fotade julklappstips i olika affärer, däribland även den här söta kaninen.


I november köpte jag en ny dator. Det dyraste jag köpt någonsin, men också något av det bästa jag äger. Min kära MacBook.


I november kom den första ordentliga snön, den försvann dock rätt fort igen men jag blev glad. Här är den utanför vinterträdgården.


Det blev första advent och jag rotade fram min älskade adventsljusstake.


Min bror fyllde 23, skaffade glasögon och hade fest. Jag blev full och sen var november slut.



Analys av mig och mina bröst

För ett par veckor sedan eller så satt jag och tittade igenom alla bilder på mig på Facebook och blev lite förskräckt över hur stora mina bröst såg ut på många av bilderna. Jag nämnde detta för Olof som svarade med "Du har ju stora bröst!" och sen ville jag inte diskutera saken mer. Nu har jag kommit över det hela lite och tycker mest det är komiskt, så jag tänkte att jag skulle dela med mig av den här humorn lite.



Jag hoppas att ni förstår vad jag vill ha sagt med dessa bilder,
annars bör ni titta en extra gång på den nere till vänster.
(okej, de två första är inte så groteska, men brösten ser i alla fall stora ut)



Nej, istället för dessa bilder där jag inte visar mig från min riktigt finaste sida (bör jag tillägga att tre av bilderna är från tillfällen där alkohol är inblandade? jag tror ni kan gissa vilken som inte är det) gillar jag bilder som de som följer. Där
- ser jag inte tjock ut
- har jag inte groteska bröst
- finns det annat som tar all uppmärksamhet.
- är samtliga bilder från tillfällen där alkohol är inblandat



Första bilden har jag till och med som profilbild på Facebook just nu.
Den andra har jag också haft som profilbild.

I was filled with so much hate until I saw the Golden Gate

En gång i tiden kände jag någon vars släkting varit arkitekt eller liknande för Golden Gate-bron, är inte det ganska häftigt? Jag minns inte det där så noga, det var en vän i mitt förflutna.


Jag var en snäll syster och skjutsade min bror till flyget idag. Han skulle åka från flygplatsen i Råda, det måste vara en av de minsta i Sverige. Jag har aldrig flugit därifrån och det hade inte KB gjort heller. När vi kom dit sa han att jag skulle köra fram till dörren, jag förstod inte riktigt var jag skulle och stannade lite för tidigt och han pekade på en liten stuga (huset bredvid tornet på bilden). Därinne är tydligen incheckningen. Jag började gapskratta och han sa något om min blogg innan han gick ur bilen. Jag kunde inte sluta skratta över att ett så litet hus kan vara en hel flygplatsbyggnad med incheckning, ankomsthall och allt. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det och därför snodde jag första bästa bild jag hittade här på internet, skäms på mig!

På söndag ska jag också flyga, jag åker från Karlstad, som förvisso också är en liten flygplats, men i alla fall större än den här. Vi flyger över Arlanda och Hamburg tror jag, för att slutligen landa i Nürnberg. Sen är jag i Nürnberg till och med 24e.
Idag kom jag dessutom på att jag antagligen inte ens kommer ha med min dator eftersom jag måste ha med jobbdatorn och inte kan släpa två datorer. 9 dagar utan min älskade MacBook, hur ska jag klara det?

Sweet as sweet can be

Alltså, på riktigt! Kolla den här filmen, det kan ju vara det sötaste och samtidigt roligaste jag sett på otroligt länge!
Jag älskar den verkligen!

Och, återigen har jag hittat grejer hos Johan.

Dagens miljöfundering

Jag har många gånger tänkt på det här med att klimatkompensera och sådär. Att betala någon kompensation och köpa utsläppsrätter för att inte få dåligt samvete när man flyger är för mig ganska svårt att förstå. Jag menar, vad gör dessa pengar? Inte minskar de utsläppen som blir av min flygresa i alla fall. Jag har inte satt mig in vidare mycket i ämnet utan det är bara lösa tankar.

Men idag läste jag ett
intressant inlägg om detta, och jag håller med helt och hållet.

Johan skriver för övrigt en otroligt bra blogg, den är verkligen läsvärd för mig som miljönörd.

På bättringsvägen

Jag tror det gjorde susen att jag sov hela eftermiddagen igår, för idag mår jag mycket bättre. Visst, jag är inte frisk, men inte totaltjock i huvudet som jag var igår. Igår var jag faktiskt orolig över mina bihålor, eftersom jag ska flyga på söndag (inte en gång utan tre!) så vill jag verkligen inte ha problem med bihålorna. Jag hade det en annan gång när vi flög till Nürnberg, det var jag & Marielle och det är få gånger jag haft så ont som jag hade då. Jag tror det är enda gången Marielle (som är min bästa kompis, så det här säger inte lite) sett mig gråta.

Men nu är jag bättre.
Inatt sov jag i pappas säng, han är bortrest och mamma klagar på att det är så kallt när han inte är hemma, så jag gjorde en god gärning och värmde upp deras sovrum inatt. Det var 12 grader i rummet när vi gick och la oss, inte konstigt att mamma fryser. Ute var det dock -19 grader, så man ska väl inte klaga.

When you flash up on my phone, I no longer feel alone










Igår läste jag en
recension av Lilys nya i DN, jag gillade den inte.
På recensenten låter det som att hela skivan bara handlar om kärlek och relationer, som att Lily är någon medioker kärleksanalytiker. Jag tycker att hon är så mycket mer, det handlar om känslor men det handlar även om vänskap, om henne själv, om att leva upp till krav och om väldigt massa andra smarta grejer. Det är dessutom så mycket mer än en trea som skivan fick i DN.

Visst finns det några låtar som är lite tråkiga, skivan överlag är lite ojämn, men det fina är så fint så man glömmer allt annat direkt. Och är det något jag vill innan jag dör så är det att se Lily Allen live.
Å andra sidan skriver han många smarta saker och saker som satt sig på min hjärna, om hennes texter. Så jag tycker ändå att recensionen är absolut läsvärd.

Jag är SÅ sjuk - tyck synd om mig!




Jag förstår att ni saknar mig, men jag är faktiskt så sjuk att jag inte har orkat uppdatera på hela dagen. Eller så är det för att det är så mycket på jobbet. En kombination skulle jag vilja påstå eftersom jag gick hem och sov efter lunch. Jag klarade inte heller att äta mer än en halv brödskiva (utan varken smör eller pålägg) innan klockan 17 idag. Men det är så mycket på jobbet, så jag har inte tid att inte jobba, därför har jag jobbat några timmar nu på kvällen.

När jag är sjuk vill jag ha sympati, jag vill att folk ska tycka att det är syndast om mig i hela världen och jag vill vara liten och ömklig. När jag är sjuk blir jag fortare bättre om jag har folk runt mig som tycker synd om mig, det ger mig energi. Fast egentligen handlar det kanske mer om att jag slösar onödig energi på att irritera mig på folk som inte tycker synd om mig och därför tar energi från tillfrisknandet. Jag vet inte.

Dagens roligaste var i alla fall att höra av min bästa vän, som fått veta sin sommardestination.
Jag ska göra allt som finns i min makt för att komma och hälsa på henne i sommar!


Här kan ni förresten läsa en bra recension av gårdagens konsert.
Och till er som undrat, ja jag rekommenderar er att se henne under den här turnén.

Onsdagskväll i Februari

Jag var och såg Anna Ternheim i Karlstad ikväll, det var verkligen över förväntan. Hon är otroligt musikalisk, Anna, och hon är modig som vågar göra ett så varierat framträdande. Det var fint, roligt, rockigt, mysigt, trevligt och allt var en konsert med sittplatser bör vara.

Nu är jag hemma igen, fortfarande sjuk och galet trött. Jag ska sova så jag kan ta mig upp och jobba imorgon. God natt!

Damn!

Jag har blivit sjuk, FAN!
Jag har inte tid att vara sjuk nu, men förkylningen är här - jag borde inte tränat igår för direkt jag kom hem från träningen var jag dålig. Jag är täppt och ont i halsen, tjock i huvudet och ont i örat.

Som sagt, jag har inte tid med det här, jag åker till Tyskland på söndag och jag måste jobba konstant fram tills dess, det är mycket att göra nu.

Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är

Jag är verkligen inne i en såndär period just nu där jag är trött på att vara här hemma, trött på landet, trött på Värmland, trött på allt. Jag är glad att vi åker till Tyskland på söndag så jag kommer härifrån, ut och se mig om, göra något, leva.

Det känns inte som jag lever här, jag längtar hela tiden bort, till ett annat liv, till en annan plats, till en annan vän. Jag längtar efter sommar trots att jag älskar vinter, jag får idéer om mitt framtida liv och vad jag ska ägna det åt. Jag längtar tills jag slutar jobba och inte är låst här, även om jobbet är bra. Jag längtar efter att inte ha något att göra trots att jag får ångest över vad jag ska göra när jag inte längre har något att göra. Jag vet inte var jag längtar, jag vet bara att jag vill bort.

Jag har en ny plan, men jag vet inte om jag kommer ha råd, energi och motivation att genomföra den. Planen går ut på att jag ska spendera min sommar på cykel. Jag ska hälsa på nära och kära och cykla till dem, tälta på vägen och inte egentligen göra något vettigt.

Dessutom funderar jag på om jag kanske inte ska plugga i höst ändå, jag vet inte vad dock. Jag vill åka till Uganda också, och jag vill göra så mycket så mycket.

Men framför allt vill jag höra lite liv, jag vill höra folk på gatorna och jag vill bort.

With love from Africa

Vissa afrikaner är lättare att ha och göra med än andra, vissa är till och med riktigt trevliga och glada.
Då blir jag också glad, idag fick jag följande mail:


Oktober 2008


Oktober började med riktigt fint väder och jag försökte fånga mig själv på bild. Efter otroligt många misslyckade försök fick jag i alla fall till de här två.


Jag hade en tävling här på bloggen, beställde galet många skivor och vinnarna fick varsin. Skoj som bara den och jag fick mycket ny bra musik!


Vi blev med kattungar - igen! Den här gången var det nog mitt livs sötaste. Oj, jag ville ha kvar en av dem och låta den bo med mig i min säng, det fick jag inte för mamma och jag kände mig som åtta år. Men de var så otroligt fina.


På en lunchpromenad under älgjakten hittade jag och Carina ett älgben på vägen. Det var inte så värst mysigt, men jag kunde inte låta bli att fota det.


Jag for till Köpenhamn, träffade Emelie och vi gick på loppis. Ingen av oss köpte glasögonen, men de var roliga att testa. Däremot köpte jag en snygg kofta för 20 danska.


Anledningen till Köpenhamnsresan var att
Emelie fyllde 20 och hade fest, det var en galet skoj fest som slutade med att jag stukade båda fötterna och inte kunde gå.

Sen åkte jag hem och sen hände det inte så mycket mer i oktober, men det var en fin månad.

Åh, vilken helg! Och med två av mina favoritbrudar!

Jag åkte från Karlstad 7.30 imorse, efter en härligt god hotellfrukost och efter en underbart fin helg med Julia & Kristina. Det var otroligt roligt att hänga med dem och vi hade skoj och mysigt. Vi var lite förvirrade och korkade ibland, men det är ju sånt vi är bra på. Vi festade och vi åt, igår åt vi konstant - det gick inte en timme utan att vi stoppade i oss något.
 
Hotellet var nice, relaxavdelningen med bubbelpool var härlig &
Ankan var renoverat med litet dansgolv.


Back to business

Nu är jag hemma från Karlstad igen, tillbaka på jobbet. Jag har inte tid för bloggen, det får bli ikväll eller så. Men så länge kan ni få se ett par skor jag köpte i helgen. De är från Monki och jag tycker de är galet snygga!


Vad tycker ni? Snygg eller inte?

The slightly more sophisticated me


Idag har jag klippt av mig håret och färgat det.
Nu är jag i Karlstad, på ett hotell med Julia & Kristina, det börjar bli party här och vi ska ha skoj ikväll.



För övrigt är mitt orminlägg på startsidan idag. Tack Karin & tack Pelle för att du upplyste mig om det.


I'm on to a winner

Nu åker jag till Karlstad, kära vänner. Sitter med både jackan och skorna på och ska åka bil med min farbror. Hur bra som helst, och jag ska få träffa både Julia och Kristina. Vi ska ha världens bästa helg!
PUSS

Den där kakan, mums var ordet


Kakan blev färdig.
På första bilden är
kakan på g, på andra är den klar och på tredje är det dags att äta. Serverad och klar med jordgubbar och egengjord parfait. Allt blev otroligt gott och tro nu inte att det där som är lite galet rött på första bilden är massa färgämnen eller konstigheter, det är bara jordgubbar mixade med florsocker och vanilj från färska vaniljstänger - allt ekologiskt så klart! (Det enda som inte är ekologiskt i allt detta är blockchoklad och nougat.)
Jag är fortfarande galet mätt trots att det var över 4 timmar sedan jag åt den där tallriken på bilden, men det var det värt!

Nu ska jag sluta bombardera världen med blogginlägg, jag kompenserar för helgen i förväg, jag åker till Karlstad imorgon bitti och kommer hem på måndag, så det blir nog rätt tyst här ett par dagar.

Och så blev det fredag och kväll



1. två av mina käraste vänner, min iPod & min MacBook. Utöver kameran är de mina favoriter när det gäller tekniska prylar. Hopkopplade och tillsammans spelar de Lily.
2. vi spelade Risk ikväll, övre bilden är mina trupper i Siam och nedre bilden är mina trupper som är redo att rycka in när som helst. Jag vann inte.

Jag har även druckit vin, ätit födelsedagsmiddag, fått födelsedagspresenter och ätit tårta/kaka, parfait och jordgubbar. Farmor, mormor och mina farbröder har varit här.


(Nikon D80 + fast 50 mm / f 1,8 + batterigrepp)



Min senaste kärlek

Okej, jag har inte ens hört hela skivan, men den här låten har jag hört fyra gånger. Jag bokstavligt talat älskar den.


Men så är jag ju en sucker för
Littlest Things också, så det här är väl inte helt oväntat.

Att känna sig för effektiv kan lätt leda till ineffektivitet, jag är uppe i varv så koncentrationen försvunnit.

Jag är så sjukt uppe i varv just nu. Det förstår ni nog med tanke på alla bloggar jag spottat ur mig. Jag vet inte om det beror på de tre koppar kaffe jag nyligen druckit eller om det är det att Pelle har skickat mig Lily Allens nya skiva. (Pelle, jag nämner dig i var & varannat inlägg nu för tiden!)
I vilket fall som helst, jag får inte så mycket gjort på jobbet, senaste timmen har varit lite sådär. Därför tänkte jag passa på att gå ut innan det blir helt mörkt, jag har lagt över skivan på iPoden och ska ut och skotta snö. Bra sysselsättning & bra träning. Och på tal om träning har jag glömt att uppdatera er om hur duktig jag varit i januari, så vi tar det här och nu på en gång när vi ändå håller på.
































Nu blir det som sagt jag & Lily.
Ikväll ska det firas födelsedagar, så jag vet inte hur mycket jag kommer hänga här. Vi hörs, ha en trevlig helg!

Jag börjar fundera på om det är dags att skicka in jobbansökan till Statistiska Centralbyrån? Går det utan CV?

Ehm, jag har en plan.
En plan med mitt liv som går ut på att jag ska försöka ta mig genom hela livet utan att någonsin skriva ett CV. Jag har klarat mig 21 år, borde det inte gå ett tag till? Problemet är väl bara att jag hittills på dessa 21 år inte behövt söka något jobb, men det kommer jag förmodligen behöva på de kommande.

Ibland undrar jag om inte Statistiska Centralbyrån verkligen skulle ha nytta av mig, jag älskar statistik. Och jag älskar att fylla i olika undersökningar. Jag är medlem på i alla fall fyra hemsidor som skickar ut undersökningar att fylla i sådär någon gång i veckan. Hur skoj som helst!


På tal om statistik och min ådra som
gillar att räkna, jag är ganska ineffektiv på jobbet idag. Förvisso har jag gjort annat än att sitta vid datorn (burit lådor, packat in saker med bubbelplast och så vidare). Men jag har alltså bara skickat 21 mail hittills idag. Det blir väl säkert några fler, dagen är ju inte slut, men det är inte ens en tredjedel av vad jag skickade igår (32,8 % för att vara exakt). Såhär många mail har jag skickat på jobbet den här veckan:

Måndag: 52 mail
Tisdag: 57 mail
Onsdag: 34 mail
Torsdag: 64 mail
Fredag: 21 mail

Rädd för ormar? Vem? Jag?

Jag blir alldeles rädd av att läsa det här, men det är ändå så overkligt att jag inte riktigt kan ta till mig rädslan. Dock vågar jag inte titta några längre stunder på bilden.



Alltså, seriöst! Kolla krokodilen i bakgrunden, kolla storleken på ormen. Den är så grov att den går upp till höften på en man, en orm som är så stor att den går upp till höften? Seriöst, vad skulle man göra om man sprang på den på gatan (i djungeln)? Jag som blir rädd bara för snokar och kopparormar, den här hade ju svalt mig levande. Åh, herregud!


Jag snodde länken av Pål, så ge honom credden för att ha hittat nyheten.

Like it's my birthday

Det känns som jag fyller år idag, jag tror det är snön. Det snöar som bara den här, vräker ner och är vitt och fint och jag blir på bra humör. Fast det kan ju också vara det att jag såg paket ligga därhemma innan jag gick hemifrån och vetskapen om att vi ska fira min födelsedag (som var i måndags) ikväll, tillsammans med mammas, som är imorgon.


Jag har varit och burit lådor, vi håller på att packa allt som ska med till Tyskland, på måndag kommer en bil och hämtar allt som ska lastas härifrån, resten är nog redan inne i två stora trailers som ska köra ner alla grejer. Ja, mycket grejer är det, men det är ju också en monter på över 500 m2 som ska byggas.


Vi har fått all mat vi ska ha med också, men det är lite konstiga mängder på en del saker. Ehm, en del saker är hur mycket som helst, en pall med bara te och kaffe till exempel. Men det roligaste är at tvi har fått två jättestora kartonger med dammsugare, och med stora menar jag som i en meter höga och en halvmeter breda, de rymmer säkert totalt 3000 punschrullar. Och ja, såklart är allt ekologiskt!

Men, jag klagar inte. Dammsugare är något av det godaste jag vet.

Dagens statistik

Jag har fortsatt att räkna och lista.

Idag skrev jag upp olika summor jag fick per mail. Varje dag får jag otaliga mail om att jag har ärvt pengar, om att någon vill att jag ska ta hand om deras pengar, om att de vill ge mig pengar eller vad det nu kan vara. Bara idag hade jag kunnat få totalt

21 550 000 $
1 000 000 £
1 000 000 €


Jag borde tackat ja.

Ett, två, tre... SJU!

Emma utmanade mig.
Emma tycker att jag ska berätta inte en eller två, inte heller tre utan hela sju sanningar om mig själv. Jag ska göra så gott jag kan.

1. Jag tycker att vanilj luktar väldigt otroligt gott, ett tag hade jag alltid några vaniljstänger liggandes bredvid sängen för att det luktade så gott när jag skulle sova.
2. Jag är ganska stökig av mig, dålig på att städa och slänger saker runt mig. Men när jag väl städar gör jag det riktigt ordentligt och det tar många timmar, då ska jag ordna och sortera allt jag äger.
3. Jag ljög väldigt mycket på internet ett tag, och då menar jag väldigt mycket. När jag slutade med det var det otroligt jobbigt och jag var ensam i Uppsala i ett par veckor. Jag ägnade all min tid, som jag inte var på praktik, åt att lyssna på Hello Saferide, särskilt Long Lost Penpal, jag kände mig som den låten.
4. Jag har aldrig varit kär, inte ordentligt. Jag blir sådär förälskad hela tiden, men aldrig kär.
5. Jag hade en dröm om att bli journalist när jag var yngre. När jag gick i åttan hade jag praktik (eller prao hette det väl då?) på FRIDA och tyckte det var hur coolt som helst. Jag är inte lika säker på att jag vill bli journalist längre.
6. Jag är en obotlig Stockholmsromantiker, älskar att promenera runt i staden och upptäcka nya guldkorn. Jag älskar Per Anders Fogelströms böcker om Stockholm och jag är ovanligt bra på att hitta i staden för att aldrig ha bott där.
7. Jag hatar att duscha, jag tycker det är så otroligt tråkigt och jobbigt. Hela grejen att klä av sig, gå in i duschen och så vidare, allt är bara trist men jag inser ju att jag måste göra det då och då.


Sen brukar det ju vara så att man ska utmana folk också, jag kan sträcka mig till att utmana några stycken.
Det får bli Anna, Julia och Marielle/Isabelle. Alltså, känn er utmanade!

Jag har bakat en reko ekokaka, vem vill kakan smaka?

Jag ska baka en tårta med jordgubbar på och mitt i tårtan ska namnskylten stå,
sen ska jag duka fint borti hagen och fira Pelle på födelsedagen.



Pelle säger att bör ska ha mer bilder på min blogg, så det här är ett försök att tillfredsställa honom.

Jag och mamma har bakat idag, det är inte riktigt färdigt utan de där kakorna ska läggas ihop till en, däremellan ska det in någon slags röra med jordgubbar och socker och sådär. I glassbyttorna är det parfait som ska in i frysen, parfait med egenimporterad vanilj.


Nästan ekokaka:
blockchoklad, ej eko
mörk choklad, Green & Black, eko men jag vet inte vilken kontroll
smör, Arla, Kravgodkänt
socker, samma som vi har i sylten, Kravgodkänt
ägg, Kravgodkända
ströbröd, Änglamark, Kravgodkänt
vetemjöl, Saltå, Kravgodkänt

Ekoparfait:

ägg, Kravgodkända
florsocker, Kravgodkänt
vispgrädde, Arla, Kravgodkänt
vanilj ur vaniljstänger, ekologisk från egen import

Sen blir det som sagt jordgubbsfyllning och jordgubbarna har vi odlat själva så de är också eko (sockret blir detsamma som i kakan).





Texten ovanför bilden har ingenting med den nämnda Pelle (under bilden) att göra, han fyller inte år förrän på måndag. Texten är ur Majas Alfabetsvisor och fyller år är det jag (i måndags) och mamma (på lördag) som gör, vi bakade vår egen kaka.

När saker inte går som man vill måste man muntra upp sig lite, hur gör man det bättre än med fin musik och nördiga skratt?

Jag höll nästan på att bryta ihop förut, jobbet krånglar. Tydligen har det blivit ett fel med en hotellbokning jag gjort och helt plötsligt står jag med 13 rum för lite en natt och 8 för många tre andra nätter. Det är svårt att lösa, men det måste lösas och det är jag som måste göra det. Det blir morgondagens viktigaste projekt, det och att klura ut vad som ska hända med de 30 kvadratmetrar som ugandierna inte längre kan betala för.

För att muntra upp mig har jag hängt på Youtube senaste halvtimmen och inte jobbat alls, där har jag hittat diverse godbitar, jag tänkte att ni också skulle få se lite, så jag lägger in två av dem. De har dock ingenting med varandra att göra och den som hittar en gemensam länk mellan dem är duktig.



Inte ska väl den där krisen påverka oss?

Min mamma var med i TV igår. TV4 Värmlands nyheter för att vara exakt. De gjorde en grej om att ekologiskt går bra trots att det är så dåliga tider ekonomiskt. Vill du se klippet? Klicka här.

Det känns roligt att se att man vill uppmärksamma det här, eftersom det här med ekorörelsen ligger mig så otroligt varmt om hjärtat blir jag alltid glad när fler intresserar sig.

Intresserar ni er?

Den där impulsen, klick-klick och så...


Jag råkade förhandsboka Maia Hirasawas nya skiva idag, det blir så lätt så när man får mail om skivor som ska släppas.
Sen råkade jag beställa tre skivor till från Ginza. Bara för att de har fraktfritt hela januari och för att jag ändå behövde beställa Lilys nya slank två till med; ett tips från
Pelle och en skiva som kommer tvinga kvar minnet från fredagsnatten lite längre än vad jag egentligen behöver (tack för tipset, Kalle).

De andra skivorna var en med the Carpenters och en med Animal Collective.

Huvudsaken


Minns ni
mössan jag beställde härifrån på tåget härom dagen?
Nu har jag fått den.


Kyndelsmässodagen, andra februari.

Jag har, under stor del av mitt liv, försökt förstå vad Kyndelsmässodagen egentligen innebär. Jag skulle tro att många av oss som inte är särskilt kristna kanske aldrig ens reagerat på att dagen finns. Men det råkar vara så att jag fyller år på den här dagen och att jag, när jag var liten, tyckte att det var hemskt att ingen hade namnsdag på min födelsedag. Därför har jag funderat mycket på det här med kyndelsmässodagen. Jag har läst mycket om det också, men för det mesta har jag inte fattat så mycket mer än att det har med några vaxljus att göra.


Idag kom jag dock över en otroligt bra och kortfattad beskrivning av kyndelsmässodagen:
"Till minne av hur Jungfru Maria, 40 dagar efter födelsen, bär fram Jesus i templet. Denna dag välsignas också de ljus som ska brinna i kyrkan under året, något som minner om en förkristen fest, halvvägs mellan vintersolstånd och vårdagjämning."



Veckans bästa morgon, eller?

Jag börjar bli förkyld (peppar, peppar), har ont i halsen och sådär. Bah! Jag kan inte bli sjuk nu, det finns inte en chans i världen att jag har tid med det. För det första är det ju massa på jobbet nu, nästa helg åker vi till Tyskland, då ska allt vara klart! Och för det andra ska jag spendera den här helgen med två av mina absoluta favoritbrudar, hur ska jag klara det om jag blir förkyld?
Nono, jag måste kurera!

När jag kom till jobbet imorse fick jag veta att jag inte kunde logga in på mailen eller någonting på servern. Anledningen: en hårddisk med alla våra lösenord har blivi stulen i Uganda. Åh, så bra! Massor av företagets filer och alla lösenord finns i någon okänd persons händer, så vi har fått ändra allting. Krångel på morgonen, javisst!

Nu ska jag försöka rycka upp mig, vi hörs!


-

Uppsatering, 1 h 41 min senare:

Det är något knas med vår telefon på jobbet också. Jag skulle ringa ett samtal men fick bara en röst som sa något om att det var svårt att komma fram just nu. Sedan dess ringer det två signaler lite av och till, varje gång man försöker svara tutar det bara. Och ja, det här har hållit på i säkert 45 min, det är lite enerverande med en telefon som ringer konstant.

När rädslan tar överhanden och man bara vill gömma sig under täcket tills det läskiga gått över.


Innan vi slutade skolan i våras fick Stefan fria händer att lägga in film och liknande på min hårddisk. Nu har jag börjat titta lite på en del av dessa grejer och idag kände jag att det kunde vara roligt med en serie. Jag fick syn på Nip Tuck och hade ett vagt minne av att någon nämnt det och tänkte att eftersom Stefan lagt in det borde ju han gilla det.

Jag körde på vinst och förlust och jag måste säga att jag mår sjukt dåligt av att ha sett det. Jag, som är rädd för sprutor och liknande har sett på plastikkirurger i en timme! De har fettsugit och skurit i folk, det är det vidrigaste jag sett, jag var rädd på riktigt när jag såg alla knivar och sprutor! Sen kom det en alligator och åt upp en människa, det var så läskigt så jag gömde mig under täcket.

Jag kommer seriöst drömma mardrömmar inatt, jag är alldeles skärrad. God natt!

September 2008



September började bra, med att ett helt gäng från skolan uppe i norr kom och hälsade på mig i Värmland. Vi hade kräftskiva, Kentefterfest och drack sprudlande vin. Allt var så bra det bara kunde vara, tyvärr var det döck bara en helg.
Killarna dansade och alla gillade Thomas coola glasögon.


Det var personalfest på gården och jag fick agera fotograf och ta nya bilder till hemsidan och sådär.


Jag ägnade väldigt mycket tid hemma på gården. Det gjorde också att jag fotograferade en del på gården.


När jag ändå fotade passade jag på att ta lite bilder i parken också.


Min extrapappa byggde färdigt vinterträdgården, det blev riktigt tjusigt.

I övrigt kan jag inte komma på att jag gjorde något annat. Jag åkte väl till Karlstad lite, hängde en hel del med Marielle och så började jag jobba på mitt nuvarande jobb i mitten på månaden. Jag tror knappt jag var från Värmland alls, faktiskt.

Skiter det sig för Sara är det klantskallen som slagit till


Jag har en ny favoritblogg, det är min vän Sara som skriver den och den är klockren.
Bilden är en länk.

Jag räknar, alltså lever jag.

Jag är lite besatt av att räkna saker och göra listor, som idag när jag fyller år sparar jag alla gratulationer, minns alla som sagt något och tanken på att skriva upp alla och räkna dem slog mig. Men sen kom jag på att jag inte vet vad jag ska ha det till, försöker jag visa att jag är populär som blivit gratulerad av 38 personer?
Knappast, jag gör egentligen alltid alla listor bara för min egen del och jag vet inte alls varför.

Detta har i alla fall fått mig att tänka lite på det här med att göra listor, idag har jag gjort en annan lista också, en lista jag gör ganska ofta: jag räknar alla länder jag varit i. Idag räknade jag också hur många av dessa jag även besökt huvudstaden i, det var en diskussion med Simon som fick mig att tänka på det. Jag kom fram till att 2/3 av de länder jag besökt har jag också ägnat tid i huvudstaden.

Andra saker jag ofta räknar och listar är sådant som konserter, vilka artister jag sett hur många gånger (Håkan leder, honom har jag sett 14 gånger) och försöker alltid ha koll på när & var jag sett dem. Dock försvårar alla festivaler det här ganska mycket, det är svårt att minnas alla konserter man sett på festivaler.

Jag brukar också räkna alla personer jag haft sex med
, och skriva ner deras namn, det är viktigt för mig att minnas namnet på alla jag har sex med, jag vet inte varför. Jag skriver upp detta med jämna mellanrum och kollar av så att jag inte glömmer någons namn. Jag kan säga att män med namnet Fredrik ligger i toppen.



Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här, kanske att jag gillar statistik, vad tror ni? Statistiska Centralbyrån kanske borde anställa mig?

Jobbtankar, tid och framtid.

Jag lämnade precis in min tidsredovisning för januari. Jag hade jobbat 111,25 timmar, jag borde jobbat 120. Vi kollade läget med min arbetstid och kom fram till att jag, sedan jag började i mitten på september, jobbat totalt 68,5 timmar för lite. Det är några timmar det. Närmare bestämt 11,4 dagar (eftersom jag jobbar 75%).
Förvisso kommer jag jobba väldigt mycket nu i februari, men jag tvivlar på att jag kommer jobba nästan 70 timmar extra (var skulle jag få all den tiden ifrån?). Sen får väl alla minustimmar dras av på min marslön, som kommer bli den sista. 
Jag förstår ärligt talat inte vad jag gör med mitt liv, jag tycker inte att jag gör annat än jobbar och sover, så varför jobbar jag så lite? Det är en svår ekvation det där!


Eftersom jag fyller år idag (ja,
Facebook hade faktiskt rätt) har jag hamnat i såna där "vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-tankar". Eller, det kanske inte är därför, det kanske är för att jag bara jobbar två månader till? Jag vet inte.
I vilket fall börjar jag undra lite över vad jag ska göra när jobbet tar slut i mars? Någon som har någon idé? En idé (som jag kommit på alldeles själv) är att skaffa ett jobb. Men för att skaffa ett jobb måste jag söka jobb, något jag aldrig gjort i hela mitt liv. Det känns som något väldigt jobbigt att ta sig för - hur gör man?

Jag flyr fortfarande från verkligheten och insikten att jag behöver ta tag i mitt framtida liv - jag är ju bara 21. Enligt Stefan ska jag ägna mitt 22a år (för visst säger man så? jag har ju ändå levt 21 år, då är jag ju inne på nummer 22) åt att hitta mig själv. Så det kanske får vara min plan för det kommande året, för när jag är 22 ska jag bli snygg. Det sa Sara.

Nej, det är inte första april. Snarare andra februari, sluta skämta med mig!


Tack Facebook Team, det värmer att ni bryr er.


Hallå? Hände det något under systemunderhållet inatt eller är det ett dåligt födelsedagsskämt? ALLA mina kommentarer sen typ två månader eller så är totalt borta! Puts väck! Någon annan som det blivit så för (eller, går det inte att kommentera min blogg längre?), vad har hänt?
Hjälp mottages tacksamt.


Uppdatering: tydligen är jag inte ensam om problemet, jag hoppas blogg.se löser det. Och nya kommentarer som skrivs verkar jag i alla fall se.

To die by your side, is such a heavenly way to die

Nu sitter jag på tåget, jag åker baklänges.
Jag förstår inte varför man inte kan välja att åka i färdriktning när man bokar biljett. Jag menar, man kan ju boka både fönster och plats med bord eller tyst avdelning och allt möjligt, men inte färdriktning. Färdriktning hade haft högst prioritet vid en bokning för mig.
Jag tror att det är det att jag gillar att blicka framåt, fönsterplats vid bord i färdriktning är bäst - då kan man sitta och titta på var man kommer åka. Nu kan jag bara titta bakåt, jag tycker inte om det. Jag tror att jag är ganska mycket sådär över huvud taget, jag vill blicka framåt, planera och ha saker att se fram emot. Jag lever i framtiden, och absolut inte i det gågna.


Jag har för övrigt lyssnat otroligt mycket på the Smiths & Morrissey i helgen och den gågna veckan. Jag har önskat att få se Morrissey igen, jag har njutit av hans röst och jag har pratat om honom.

Söndag när bitterheten gått över

Ehm, jag har inget vettigt att skriva. Men jag kan ju berätta att jag lever i alla fall. Marie Leaveau (jag vet inte hur det stavas i nyktert tillstånd heller) var som sagt rätt trist, men jag var väl lite väl bitter när jag kom hem inatt, jag hade galet ont i fötterna av att ha gått långt också.
Vi var på förfest hos Per och det var faktiskt jätteroligt & trevligt. Så det var ändå inte en ovärd kväll.

Idag ska jag åka hem, men innan det ska vi ses och fika. Ingen brakfrukost som igår utan vanligt, hederligt, trevligt fika.

Kravlös fredag eller prestigefull lördag?

Nyss hemkommen, jag hade gärna gått hem vid midnatt och somnat gott, nu är klockan nästan 4 och jag måste säga att den här kvällen varit väldigt poänglös. Jag har inte varit nog full, inte nog på g och ingenting. Jag vet egentligen inte vad som var grejen mer än att jag blev på galet dåligt humör av världens sämsta garderobssystem.

Kvällens sämsta:
garderoben på Marie Leavoeau (ehm, jag har ingen aning om hur det stavas).
Kvällens bästa: mat på McD vid Slussen (trots att vi fick fel dippar och mindre mat än vi beställt).