25 minuter kvar och PANIK! Passet är borta, jag lägger upp Facebookstatusen "Lena undrar om någon sett hennes pass? Det är vinrött och utan stämplar, justja det står mitt namn i det också!".

Nu är det 21 min kvar tills jag ska sitta i bilen och vara på väg till flyget. Jag borde stänga av datorn och packa ihop mig färdigt, det mesta är ändå klart. Jag är väldigt oorganiserad när jag packar (det blir en överraskning när jag kommer fram vad jag har med mig) men ack så effektiv! Det går undan kan jag lova, men okej jag lät mamma stryka åt mig så allt gjorde jag faktiskt inte själv.

Okej, nu ska jag sticka. Datorn måste ju också packas ner. Och hårddisken, och kameran, och objektiv och blixt. Och passet! Justja, passet! Behöver jag nämna att jag hittade passet två minuter senare?

Det påminner mig om förra året när jag åkte till Tyskland, jag kom på när jag var full på helgen innan att mitt pass kanske hade gått ut, jag letade reda på det och vad ser jag? Jo, såklart att det gått ut! Jag fick panik, men dagen efter - i ett lite nyktrare tillstånd - ringde jag flygplatsen i Sundsvall (!) och frågade om man kan åka till Tyskland på körkortet. Det kunde man och jag blev lugn. Ändå fick jag halvt panik här när jag inte hittade mitt pass!

Okej, ha det så fint, jag hör av mig från Tyskland, hej så länge!


(Nästa problem: flygbiljetten får inte plats i handväskan! Varför ska jag envisas med att ha en så liten handväska? Den större är redan nedpackad i resväskan, jag får vika biljetten!)