Bild 1: Man kan köpa go'fika på Kulturbygden! Bild 2: Midsommarpojkarna innan vi sjöng fina sommarsånger och gjorde reklam för ovan nämnda kulturhus.


Jag har inte så himla mycket att säga egentligen. Jag hänger bara hemma, livet är som vanligt. Men jag har kommit fram till att det bästa med att vara hemma är inte att få sova i sin egen säng eller äta sin egen mat utan det är att få duscha i sin egen dusch! Herregud så mycket skönare det är att duscha hemma än borta!

Imorgon åker jag ner till Karlstad, förresten. Min bästaste bästis kommer hem, henne har jag inte sett sen januari, så det ska bli fint. Vad vi hittar på vet jag inte riktigt, men vi ska umgås sisådär hela helgen eller så.

Saxat från Kulturbygdens hemsida:
"Rubylou startades 2009 som ett turnéprojekt på Birka Folkhögskola. Grundidén var att spela musik av Brian Blade, men då det började närma sig turné hade Rubylou inte bara samlat på sig musik av Esperanza Spalding och Joshua Redman utan även av Lars Jansson och The Beatles. Utöver det skriver också flera av bandmedlemmarna egen musik, och med ett band på sex kreativa musiker har det skapats ett aldeles eget sound. Bandet håller musiken öppen för nya idéer och försöker därmed utveckla musiken varje gång de spelar."

Bild 1: Julia när vi trodde att motorn kokade på vägen upp mot Norrland, Bild 2: Snyggingarna som håller i Kulturbygden höll invigningstal, Bild 3: Efter invigningen blev det fest och vi dansade till Håkan bland alla tavlor.

I fredags var det, som sagt, invigning av Kulturbygden. Det är ju själva anledningen till att jag hänger i Norrland och svamlar runt! Det var himla trevligt och skoj! Och de har ett grymt snyggt hus till projektet. Ett gammalt magasin, jag ska försöka att komma ihåg att fota det lite och visa. Grymt snygg, jag sa det va? Jag är tillbaka i Sollefteå efter en sväng till Sundsvall och Östersund och nu stannar jag här över midsommar.

Igår träffade jag Rosita också, det var himla trevligt! Vi fikade och pratade och sådär. Så som det brukar vara när man träffar folk. Eller, usch vad jag svamlar, men det var trevligt i alla fall. Fan, det har jag ju redan sagt också. Nä, nu håller jag käft istället!

Hoppas det är lika trevligt hemma i vanliga Sverige också!

Jag är i Norrland och det fick mig så klart att tänka på att en av mina favoritnorrländskor ska släppa ett nytt album i höst. Har ni hört det? Annika Norlin släpper sitt andra album under namnet Säkert! den 15e september. Ska bli otroligt roligt att höra och hemskt spännande. Läs mer om det här eller här.


Norrland är förresten himla trevligt, fast det regnar en hel del. Vi har kokat linsgryta halva dagen och den ska tydligen ätas innan kvällens invigning. Invigningen av Kulturbygden, alltså. Ska bli himla skoj, hoppas vi på!

Jag har fått en Award från Fiffiga Sofia. Det var förvisso ett tag sen, säkert två veckor, men bättre sent än aldrig. Ellerhur? I alla fall, den går ut på att man ska återpublicera den tionde bilden man la upp på bloggen. Och nu ljuger jag, eller fuskar kanske är mer rätt, för det här är min trettonde bild eller något sånt, men den tionde var typ världshistoriens tråkigaste! Den här bilden är från det första fotouppgiften vi fick under bildjournalistutbidningen jag gick. Jag har för mig att den här skulle gestalta berg. Det rör sig alltså om sensommaren i Norrland för snart tre år sedan.

Foto: Jens Assur (inte första bilden då, men den visar jag bara för han är så snygg). Klicka på bilderna för att se dem i stort format därifrån jag lånat dem. Eller klicka här för att se fler bilder.

Idag var jag & Sara på Kulturhuset och tittade på Jens Assurs utställning där. Otroligt häftiga bilder, framför allt tekniken han använt sig av (han har fotat med storformat, vilket innebär att negativet till varje bild är lika stort som ett A4), eftersom det har gett sån skärpa i bilderna. Det är helt otroligt, den nedre bilden, till exempel, kan man titta på i evigheter och upptäcka nya människor inne i de små fyrkanterna till lägenheter (klicka på bilden så ser ni det själva).
Vi hade en väldig tur också, vi gick dit lite på måfå men lyckades pricka in så vi kom alldeles innan Jens Assur själv höll den första visningen av utställningen. Så vi gick runt och tittade på bilderna och hörde honom berätta om tankarna bakom utställningen och hur han gått tillväga och så vidare.

Alltså, jag rekommenderar er verkligen att gå och titta på den här utställningen, har ni möjlighet så gör det gärna när han har en visning själv, det gjorde det hela otroligt mycket mer intressant.


Det blir alldeles för mycket text här om jag ska gå in på och börja förklara vad det här projektet handlar om, men för den intresserade rekommenderar jag att läsa här.