Nästa helg är det Peace & Love i Borlänge, nästan alla jag känner ska dit (känns det som i alla fall), men inte jag. Nästa helg ska vi ha en fest här hemma, där jag ska delta och därför inte kan åka till Peace & Love.
Hultsfred krockade med studenten och jag är festivalsugen så det skriker om det, men vet inte om jag kommer iväg på någon festival alls i sommar.

Jag är dock oerhört sugen på Way Out West i Göteborg och Stefan är i alla fall nästan lika sugen, Pelle är du också det? Jag skulle hemskt gärna åka dit, men vet nog ingen annan som är sugen, så det är er det hänger på, grabbar!

-

På sista tiden har jag insett hur viktiga de kvinliga soloartisterna är för mig, det är nästan bara dem jag lyssnar på för närvarande.
De som lockar mig mest till Way Out West är Regina Spektor, Lily Allen & Annika Norlin, i form av både Säkert! och Hello Saferide. Det är inte Timo Räisänen, The Ark, The Hives & Shout Out Louds som man kanske hade kunnat tro.

De artister jag lyssnar mest på just nu är dessutom dessa fyra ovannämnda kvinnor, samt några andra kvinliga soloartister. Dem kan jag lyssna på dag ut och dag in och gärna samma skiva tre gånger på raken. Visst kan jag få akuta behov av Håkan eller någon annan av mina favoritmän (eller någon grym grupp, för den delen), som igår till exempel, men det är ändå inte riktigt samma sak.

Just nu är det kvinnorna som dominerar mitt musikintag.

Inatt fick jag ett samtal från ett hemligt nummer, jag svarade men hörde ingenting så jag la på. Ungefär en halvtimme senare fick jag ett nytt samtal och den här gången var det någon som ville prata med mig, det var Erik.

Ska jag vara ärlig trodde jag inte att Erik någonsin skulle höra av sig igen, men han ville komma hem till mig med pengarna han är skyldig mig, jag sa att jag inte är hemma och så var det med den saken. Självklart visste både han och jag att de där pengarna bara var ett svepskäl för honom att få komma och ha sex med mig.

Ännu lite senare fick jag ett sms med "Vad händer ikväll?", jag har inte kvar hans nummer så jag fick skriva och fråga vem det var även om jag självklart kunde räkna ut att det var Erik som skrev sms till mig klockan 3.30 inatt. Han ville komma hem till mig, men jag berättade för honom att jag inte var hemma och att jag var 7 mil norrut. Det lät på honom som att han blev jätteledsen och jag övervägde starkt att skriva:

"Om du tror att jag någonsin kommer vilja ha sex med dig igen så är du verkligen ute och cyklar."
eller
"1. du är full, 2. jag är nykter, 3. det har inte varit en bra kombination tidigare så jag tror knappast det skulle vara det nu heller, 4. jag har aldrig haft så dåligt sex som med dig, 5. jag är inte ett dugg attraherad av dig, 6. hitta någon som är road av dina porrfilms-fantasier istället."

men istället skrev jag

"Det kvittar, jag hade inte velat ha sex med dig i vilket fall" och fick ett "ok" till svar och så var det inte mer med den saken.

Det är helt och hållet sant, jag är inte ett dugg intresserad av att någonsin träffa Erik igen och ännu mindre av att ha sex med honom. Sist jag såg honom utanför krogen när jag skulle hem var det hemskt jobbigt, han tittade rakt igenom mig som om jag var någon han aldrig hade sett förut och jag slogs återigen av tanken på hur sjuk i huvudet den människan är.
Att jag aldrig kommer få tillbaka de pengarna han är skyldig mig skiter jag i, det är inte värt att träffa honom för de pengarna.

Varje gång jag tänker på Erik får jag en otroligt olustig känsla, jag blir äcklad av honom samtidigt som jag blir arg och inte kan släppa hur knäpp han är. Erik har fått mig att få en annan syn på sex och att ha sex med folk man inte känner så väl. Han har helt enkelt avskräckt mig från hela grejen med engångsligg (även om det inte var bara en gång), och det kanske jag ska tacka honom för?

Javisst, Tack Erik!

Helt plötsligt slogs jag av ett starkt behov,

jag känner ända in i hjärtroten ett otroligt stort behov att se Håkan. Jag kan inte hjälpa det, men jag bara måste se Håkan så snart som bara möjligt. Förmodligen är det väl inte möjligt förrän i september & om ens då (men nog fan är det värt att åka från Sundsvall till Göteborg för att se honom!).

Jag har sett 11 konserter med Håkan Hellström, men jag kan aldrig få nog. Självklart är vissa konserter bättre än andra, men jag liksom behöver en ny såndär grym dansant konsert. Jag tror inte att det är något sådant jag skulle ha att se fram emot på Liseberg i september, men det kan i alla fall stilla mina abstinensbesvär till nästa gång. Jag behöver min mentala dos Håkan-konserter med jämna mellanrum och nu var det alldeles för länge sedan, jag har ju inte sett honom sen på Liseberg i september förra året.


Illa nog har jag lämnat alla Håkan-skivor i lägenheten i Karlstad, men jag får nog gå och plocka fram min kära iPod, stoppa lurarna i öronen och dansa lite för mig själv, för just nu klarar inte min kropp att inte få dansa till Håkan - nununu!


Det skulle ju va' dans, dans, dans!

Jag åkte bil ner till Karlstad idag och valde bland mina föräldrars skivor för att ha något att lyssna på i bilen, jag funderade en stund på Norah Jones eller Laleh, men till slut fastnade jag för Blå Tåget. Blå Tåget har jag vuxit upp med och deras texter finns etsade i mitt huvud, därför blev jag lite förvånad när jag inte var så sugen på att sjunga med till de välbekanta låtarna i bilen. Jag skruvade upp volymen och lät musiken liksom tränga sig på mig. Trots att jag inte kände för låtarna som jag brukar utan min musikhjärna snarare har blivit bortrövad av Byz, Basshunter & Kobojsarna (svårundvikligt på halvtråkiga svenska uteställen & under studenttider) på sista tiden så tar jag fortfarande till mig av deras texter och

...och nu kan jag inte alls koncentrera mig längre på Blå Tåget, då skamligt nog Byz - Jag smyger ut dök upp i min dator...

och varje gång jag lyssnar på dem upptäcker jag nya saker i texterna. Visste ni för övrigt att de var långt före Ebba Grön med Staten & Kapitalet? Staten & Kapitalet är för övrigt den låt med dem jag lyssnat mest på och det är nog också den enda låt jag kan utan att höra den. Men det finns vissa låtar som säger mer än andra, till exempel den om flickan som jobbade som strutbagare på en glassfabrik, lönen var dålig och till slut var hon för gammal & långsam och fick gå ute på gårdsplan för att plocka papper. Hon blev upprörd och gick till chefen som sa "du är som klippt & skuren som kurledare i företagsdemokrati", hon skyllde på kapitalisterna och blev bortförd av svartklädda polismän.

Och mitt i det här dyker Gustav upp i mina tankar, det är helt enkelt så att vissa människor skapar nya insikter. För ett tag sedan frågade Gustav mig varför jag inte är politiskt engagerad och jag kom på att jag har faktiskt inget bra svar på det, för jag vet ju vad jag tycker och tänker och jag vet absolut vart jag står (för att inte prata om hur väl jag vet vart jag inte står).

För att återvända till flickan i sången så får man även veta att hon har sämre lön än den manlige strutbagaren bredvid henne, man får veta att hon har det lika dåligt fortfarande efter 20 år, medan glassföretaget blivit multinationellt och mina tankar vandrar vidare till människor utan rättigheter och de som helt plötsligt ligger närmst är åter något Gustav pratade om för ett tag sedan, men att gå djupare på det känner jag inte riktigt för just nu.
I vilket fall så är de mänskliga rättigheterna just vad de utger sig för att vara; mänskliga rättigheter.

Idag såg jag en reklam för kondomer, om man köper de kondomerna går 5 kr till Zambia (jag hann inte läsa så mycket mer, man det handlade nog om något HIV-projekt eller något liknande), och visst fan, ska man ha sex kan man väl lika gärna göra lite nytta med det!
Så, nästa gång du ska köpa kondomer - köp ett rött paket som stödjer Zambia!

Jag plockade jordgubbar i växthuset nyss, det var varmt och jag började fundera på hur jag ska klara mig i Afrika i ett år (eller hur länge det nu blir?), jag som redan är trött på den svenska sommarvärmen och undrar hur jag ska klara den här sommaren. Visst är värme skönt, men jag blir knäpp när det är varmare än jag vill ha det, som förut nere i växthuset. Okej, att jag är trött på den svenska sommarvärmen redan är att överdriva, men två månader till är hemskt mycket! Det är nog tur att jag ska flytta till Sundsvall ändå, det kan vara bra för mig och min värmekänsliga kropp.

Ja, Afrika var det. Jag har så gott som bestämt mig för att åka till Afrika om ett år eller lite mer för att arbeta som volontär, jag känner verkligen för det och jag tycker om Afrika även om jag är lite värmekänslig ibland. Jag får lära mig att tåla det, helt enkelt. Dessutom tror jag att det är en otroligt bra erfarenhet.

En annan anledning, förutom värmen, till att jag börjat tänka på min framtid kan vara den att jag faktiskt tog studenten i förrgår! Det var en härlig dag, med många glada miner och även en del tårar.
Vi började hemma hos Frida & Johanna där vi pyntade flaket som blev supersnyggast & hur tufft som helst, sen begav vi oss till stadsträdgården där vi hade champagnefrukost och blev fotograferade. Vidare gick vi till Inre hamn, där Polstjärnan, en finfin båt, skulle vänta på oss. Men väl där fick vi veta att Polstjärnan var sjuk och att vi fick åka med en annan båt, vi fattade inte så mycket och helt plötsligt hade båten åkt iväg med tre klasser och två stod kvar, varav min var den ena. Vi fick veta att båten skulle komma tillbaka och hämta oss snart och under tiden passade jag på att hitta några nya vänner i form av några asiater som bodde i USA och var på semester i Sverige och var otroligt faschinerade av våran student som jag glatt berättade allt om. De spädde på mina asiat-fördomar med att ta 50 kort på mig och dem själva, och för att inte vara sämre jag bad jag en av dem ta kort på oss (ja, Putte & Rickard var med också) med dem också. Sen kom båten och vi åkte iväg och vi insåg att Polstärnan låg en bit ut och väntade på oss och att den här båten bara transporterade oss mellan kajen och Polstjärnan. Jag insåg att det betydde att alla inte heller skulle komma tillbaka samtidigt, eftersom alla inte fick plats på den lilla båten samtidigt, så jag övertalade mentor Mattias att eftersom vi åkte sist dit borde vi få åka först tillbaka och jag fick honom att lova att det skulle bli så.
På Polstjärnan hölls det tal och delades ut betyg och skrevs i mössor och sånt som hör till, det var trevligt och när det var avklarat åkte vi tillbaka och hoppade glatt i land för att få fina blommor av släkt och vänner. Sen klättrade vi upp på flaket och sjöng och skrek och spelade musik. Vi for runt, runt, runt och det var hur skoj som helst - tills jag blev akut kissnödig och det började regna och jag bara ville hem. Som tur var var även det sista varvet, så jag ringde pappa och bad honom komma och hämta mig och när vi kom tillbaka var jag först av flaket, minsann!
Sen åkte jag & pappa hem till mormor där alla andra väntade och det blev mat och finfina presenter. Jag fick en kamera, fast inte den jag ville ha, så den ska bytas - men den gjorde mig ändå otroligt glad. Jag fick pengar av mormor & farmor & farmors syster och jag fick jättefina smycken av Kolbjörn och så lite söta småsaker. Pappa höll ett superfint tal och jag blev så rörd att jag började gråta och sen fortsatte jag att gråta på grund av kameran och jag vet inte riktigt varför, det var nog för att det inte var den kameran jag ville ha och att jag tyckte att det var dumt av dem att köpa en kamera utan att fråga mig vilken jag ville ha först, och att jag visste att jag kunde byta den om jag ville hejdade inte heller tårarna, så efter en stund gick jag och la mig på mormors säng och sov ganska länge. Det var skönt och efteråt kändes allt mycket bättre, fast när jag vaknade upptäckte jag att jag hade min mobil i handen. Kolbjörn hade lagt den där för att jag fått ett sms, men det resulterade i att jag - i sömnen - raderade alla sms jag hade i mobilen, tråkigt nog. Jag som hade sms som var 2-3 år gamla och som jag inte alls ville bli av med! Det kändes riktigt tråkigt och jag vet inte ens vem det var som hade skickat sms till mig.
Sen togs det lite kort och strax därefter begav jag mig till teatern, där Johanna & Nathalie satt och förfestade lite i gräset. Jag tog med mig cd-spelare och vi lyssnade på musik och hade trevligt och socialiserade lite med annat folk och så kom det fler och vi blev ett litet gäng som satt där. Men helt plötsligt kom vi på att vi ville gå till Arena och få stämpel, så vi kunde vara säkra på att komma in där senare. Sagt och gjort, vi kom iväg fort men var snart ute igen, med cd-spelaren i högsta hugg blev det häng vid statyn (Sola i Karlsta', minsann) & där sjöng vi och drack och hade trevligt. Rebecka hade med sig sanning- & konsekvenskort som vi drog och vi fick ha mycket roligt för oss. Jag fick bland annat hångla med Johanna i en halv minut, leta reda på någon på andra sidan torget att pussa på, demonstrera hur jag gör när jag går på toa och demonstrera tre olika sexställningar.
Sen blev det Arena och dans, dans, dans. Skoj och sen drog jag hem på min kära lilla cykel. Jag tänkte gå och lägga mig, men folk frågade efter efterfest och jag var inte sen att säga ja, men det var inte så många som var sugna så det blev inte så mycket av det. En kille kom och hälsade på, men när han insåg att jag inte ville ha sex med honom drog han illa kvickt.

Det var min student, minsann. Skoj & tack för en underbar dag!

Det känns som att jag fortfarande har en mössa nertryckt på huvudet och jag är hemskt trött i nacken. Egentligen skulle jag helst vilja sova nu, men det är visst folk på g som ska komma hit och efterfesta, fast det blir inte mycket till efterfest..

Men jag kan lova att studenten var en finemang-dag! Jag har skrattat, gråtit, dansat, sjungit & skrikit. hur skoj som helst och min cd-spelare räddade lätt vår dag! Nu är det väl dags att klä på sig innan folk kommer hit, men tack för ikväll!
Mer skoj kommer imorgon, eller när jag har ork & lust! :)

I huset där jag bor har folk väldigt svårt att hålla koll på tvättider, eller så har de väldigt svårt att skilja på mitt & ditt.

- När jag kom ner till tvättstugan för att börja tvätta var det tvätt i maskinerna, som jag fick lägga ur innan jag kunde börja tvätta.
- När jag kom ner till tvättstugan för andra gången och höll på att hänga min tvätt i torkskåpet kom tjejen som ägde tvätten som jag plockat ur maskinerna in i tvättstugan och hängde den tillsammans med min tvätt i torkskåpet, inte förrän hon hängt upp hälften av alla sina plagg frågar hon mig om det är okej att hon hänger sin tvätt tillsammans med min, och vad ska man säga?
- När jag senare sitter här i soffan och väntar på tvätten knackar det på dörren och in kommer en kille som säger att han såg att jag har tvättid nu och undrar om jag ska använda den, jag sa att jag har tvätt i torkskåpet men är klar med maskinerna och då sa han "vad bra, då kan jag använda dem!" och gick.
- Och för att visa på att jag inte är mycket bättre själv så åkte jag iväg en timme innan min tvättid var slut, då min tvätt fortfarande hängde i torkskåpet. Egentligen var det tänkt att jag skulle åkt tidigare, men andra försenade det hela. Jag var inte hemma förrän 10 minuter efter min tvättids slut, men gick då direkt ner för att ta reda på min tvätt i torkskåpet.
- Den andra tjejens tvätt hängde kvar.
- Killens tvätt låg kvar i maskinerna.
- En annan tjej, som hade tvättiden efter mig kom för att lägga in sin tvätt i maskinerna och nu var det hon som blev tvungen att plocka någon annans tvätt ur maskinerna.

Och jag kan säga att det här är inte något som hände bara idag, i det här huset har folk absolut ingen respekt för tvättider!

Och förutom tvättiderna hann jag bli irriterad över fler saker under dagens tvättsession, främst var det det att tjejen som hade tvätt i maskinerna när min tvättid började hade bara 2 (!) plagg i ena maskinen, varav ena plagget var ett par trosor! Jag fattar inte hur man kan starta en tvättmaskin med så otroligt lite tvätt (dessutom var det inte alls mycket i den andra maskinen heller, men i alla fall några fler plagg)! Själv tvättar jag nästan alltid proppfulla maskiner och jag kan nästan förundras över hur kasst miljömedvetande många människor har. Att man slösar på både energi och vatten på det sättet gör mig arg och jag kan inte för mitt liv förstå hur ett plagg kan vara så viktigt att man absolut måste sätta igång en maskin för att få det enda plagget rent. Om något var så viktigt för mig skulle jag nog tvätta det för hand, men så viktigt är aldrig ett klädesplagg.

Jag har fått en hemsk magvärk, den har suttit i över ett dygn nu, så länge har jag nog aldrig haft ont i magen i sträck tidigare. Dessutom hade jag samma typ av magvärk i torsdags också, dock lindrigare. Jag vet inte alls vad det är, men ont gör det. Denna plötsliga magvärk och min rädsla för att utsätta min kropp för dumheter fick mig att ta beslutet att vara nykter igår och jag tror verkligen att det var rätt beslut. Dels hade jag rätt skoj ändå och dels så hade de flesta andra, som drack, inte väldigt skoj och för det tredje så tjänade jag 160 kr på att köra lite bil (för att inte prata om vilka pengar man sparar på att inte köpa massa alkohol).
Jag trivdes och roligast hade jag med Krille som gjorde sig lustig på min bekostnad konstant hela kvällen, men jag är en sån man kan skämta om och vi skrattade tillsammans åt det han sa och det kändes som han skrattade mer med än åt mig. Dessutom var Olof där, det var minsann riktigt länge sedan jag träffade Olof, så det gladde mig rejält! Olof & Krille är faktiskt de två som jag tänkt på att jag saknat från högstadietiden.

Sen blev det, som sagt, lite bilåkande och när jag kom tillbaka var Ida i upplösningstillstånd, hon grät och det var jättehemskt. Jag kom in i lägenheten och Ida visade mig allt som var förstört, det var allt från en sönderbruten platt-tång till sönderslitna gosedjur till en sönderriven bok som låg i tvättmaskinen.
Jag har otroligt svårt att förstå vad det är med folk, hur folk kan så uppenbart förstöra saker med flit, skit samma om de är fulla och inte vet riktigt vad  de gör, det är ingen ursäkt i det här fallet! Jag vet att jag kan bli alldeles för full ibland och att jag kan göra saker jag inte skulle gjort när jag varit nykter men jag skulle aldrig förstöra något för någon annan med flit! Okej om man kanske råkar ha sönder något och kanske inte tar så allvarligt på det som man borde, men aldrig att man förstör med flit.
Att en del människor inte kan förstå att de borde vara glada att någon vill ha dem hemma hos sig på fest, att en del människor inte kan förstå att om det blir så här lär det ju avskräcka folk från att ha fest igen. Det är hemskt att en del människor totalt saknar respekt för andra, att en del människor inte fattar att alla inte är gjorda av pengar och att det faktiskt finns saker som kan betyda väldigt mycket och som man vill ha kvar!

Idioti är ordet och nog blir man rätt förbannad på folk som gör såhär.
Det får mig direkt att relatera till klassfesten jag hade hemma hos Jocke förra vintern, då någon sparkade ett hål i väggen, någon kastade ut jockes sko i en snödriva och massa annat. Det var hemskt och Jocke var grymt förbannad, efter det hade jag aldrig fest hos honom mer, jag varken vågade eller fick.

-

Nu kom mamma och bad mig hjälpa till att skörda rabarber, "det är totalkris, nästan alla har åkt hem!". Hela åkern måste vara färdigskördad vid 17, för då kommer lastbilen och hämtar rabarbern, så det är väl inte annat än att jag får gå ner och hjälpa till, får väl se hur mycket min magvärk pallar, bara.

Vill man vara fin får man banne mig lida pin!

Lida pin var ordet och det började redan någon gång efter 13 idag, hos frisören. När jag kom hem tänkte jag på det, att det är banne mig både fysisk och psykisk smärta. Den första fysiska smärtan var när mitt hår tuperades och det gjorde banne mig ont, må jag säga. Men den psykiska handlar mest om alla pengar som spenderats, tänk att man lägger ut så mycket pengar.. på bara en kväll!
Det som är mest att lida pin just nu är mina fötter som är totalt döda, jag hade ont redan för måååånga timmar sen och satte på plåster och sådär, och nog var väl det bra, men jag har banne mig hemskt ont i fötterna ändå!

I övrigt har nog det här varit en av de roligaste kvällarna i mitt liv!
Det började ju med mingel i museiparken och det var trevligt, men det var väl inte något väldigt speciellt direkt.. Sen gick vi in och i kön till fördrinken hamnade jag bakom (fast väldigt snart framför - hur gick det till?) lärargänget. Kristin, min mattelärare tittade på mig och sa "Grattis till ett MVG i matte b!" och log glatt, och jag kan lova att det gjorde min kväll! De orden gjorde att jag var glad resten av kvällen, jag kände att inget kunde förstöra min kväll! Jag var så glad att jag blev tvungen att ringa mamma mellan huvudrätten och desserten. Maten var för övrigt väldigt god också!

Jag dansade massor, massor, men hade fullt sjå med att hålla koll på mit släp som säkert 30 pers trampat på ikväll, för att inte överdriva. Men jag trivdes i klänningen och det enda jobbiga var att kedjan på väskan lossnade hela tiden, så jag tappade väskan i golvet ganska många gånger.
Det spelades mycket dansant musik och det var trevligt och roligt att se så många fina människor.

Josefin ville ha en kille i väst och med skjorta och fluga, men hon åkte hem tidigt och det var inte förrän hon åkt hem som jag hittade flera stycken, de var stiliga, minsann!

Mer roligt hände, men jag kan inte skriva allt här. Men summa summarum - en grymt rolig kväll! Minnesvärd som tusan trots mina ömmande fötter.

Nu är det bara håret och sminket kvar och jag vill liksom inte ta ur allt det fina och därför satte jag mig här istället, men nu börjar klockan närma sig 3 och jag tror att det är dags att sova.

Tack för ikväll!

Igår dansade jag tryckare för första gången på säkert rätt många år. Jag kan inte minnas när jag senast dansade tryckare, i alla fall inte en hel låt med en kille. Kanske lite på skoj när man är tre tjejkompisar osm dansar runt lite, men det är inte samma sak.
Igår dansade jag tryckare med Steven och det var trevligt.
När vi gick ut från Arena såg jag Erik och helt plötsligt var ingenting lika roligt längre. Det hade varit en sak om han tittat på mig, visat att han såg mig eller om han sagt "hej" och jag gjort detsamma och sen fortsatt vidare, men Erik tittade på mig som om jag var någon han aldrig sett förut, han tittade rakt igenom mig. Fast jag vet att han såg mig och jag vet att han visste att det var jag. Antagligen var det för att han är skyldig mig pengar, han är nog feg. För jag tror inte att han vet att jag har mer emot honom än så, han vet inte att jag aldrig haft så dåligt sex som med honom och han vet inte att jag tycker att han är helt sjuk i huvudet. Han vet bara att han är skyldig mig pengar och förmodligen är det därför han inte låtsas om att jag finns.
Men jag tycker inte om honom och jag vill inte se honom, så jag ska glömma det här. Men kan ju inte undvika att träffa alla man inte vill träffa hela livet, liksom. Ibland stöter man på människor trots att man inte vill, helt enkelt.
I övrigt var kvällen i alla fall skoj. Vi dansade ganska mycket, jag fick i vanlig ordning ont i fötterna. Jag var inte full och det var väldigt skönt och det är skönt idag.

Idag ska jag åka till Arvika och hämta min balklänning, snart är bal, minsann!

Jag var glad tidigare ikväll, riktigt glad och pigg och lyssnade på bra musik. Det gick utför och nu är den enda som vill prata med mig VictorIvitaboxer. Nej, VictorIvitaboxer, jag vill inte prata med dig. Världen sover och jag borde göra detsamma, men jag tror att det blir svårt.