Lost & Found
Bild 1. Julia är borta, ingen har hört av henne sen hon var inne på Facebook senast, vilket var 19e april. Hennes mamma har inte hört av henne på en månad. Jag tippar på att hon är i Tanzania och inte har internet, och eftersom jag är som jag är, själv har varit i Afrika och tyckt att de som oroar sig hemma är fjantiga, så tänker jag att hon nog bara har det himla bra och inte känner något behov av att rapportera hem. Men jag kan förstå att hennes mamma är orolig.
Bild 2. Min grönrutiga sjal är borta, jag letade överallt igår och har ingen aning om var jag kan ha den. Det känns väldigt sorgligt eftersom jag så himla gärna skulle använda den idag.
Bild 3. Jag råkade köpa en biljett till Hoffmaestro & Chraa igår. De spelar på Nöjesfabriken i Karlstad ikväll och jag har absolut noll förväntningar eftersom jag knappt någonsin hört dem. Jag vet nog inte ens vilken typ av musik det är. Men det verkar som halva Karlstad ska dit så det kan säkert bli skoj.
Alltså, jag drar snart till stan och kommer hem någon gång imorgon, när har jag dock ingen aning om. Men vi hörs, hörrni! Och så länge, ha en trevlig helg och skojig Valborg och så vidare!
Bild 2. Min grönrutiga sjal är borta, jag letade överallt igår och har ingen aning om var jag kan ha den. Det känns väldigt sorgligt eftersom jag så himla gärna skulle använda den idag.
Bild 3. Jag råkade köpa en biljett till Hoffmaestro & Chraa igår. De spelar på Nöjesfabriken i Karlstad ikväll och jag har absolut noll förväntningar eftersom jag knappt någonsin hört dem. Jag vet nog inte ens vilken typ av musik det är. Men det verkar som halva Karlstad ska dit så det kan säkert bli skoj.
Alltså, jag drar snart till stan och kommer hem någon gång imorgon, när har jag dock ingen aning om. Men vi hörs, hörrni! Och så länge, ha en trevlig helg och skojig Valborg och så vidare!
Berlin, baby
Förlåt, jag har googlat igen och vet inte vart bilderna kommer från.
Jag & Sara ska ju till Berlin i början på juni, och jisses vad vi ser fram emot det! När jag var i Stockholm för två veckor sen försökte vi oss på att boka boende, men det gick inte för sig alls. Man var tvungen att betala 10% i depositionsavgift och sidan vägrade acceptera våra kort. Jag testade även med pappas när jag kom hem och inte heller det funkade. Jag mailade dem och har haft en fyra mail lång konversation där de bara säger "är du säker på att kortet funkar?" "har du pengar på kortet?" "kan du testa med ett annat kort?" och så vidare. Jag säger varje gång att jodå, jag har kollat och sådär, men de läser inte tidigare kommunikation och därför ser de bara svaren på de senaste frågorna. Och jag blir mer och mer frustrerad.
Därför: har någon något tips på bra boende i Berlin?
Gärna riktigt billigt och vi har absolut inget emot sovsal!
Gärna riktigt billigt och vi har absolut inget emot sovsal!
Tipsa gärna om roliga saker att göra eller sånt man måste se när man är i Berlin också!
I have everything, a driver's licence, a car and a song to sing
Photobooth & jag orkar inte bry mig om att bilden är spegelvänd.
Åh, jag fick mitt nya körkort idag, så himla skönt! Jag frågade brevbäraren som kom med det (ibland älskar jag att ha lantbrevbärare!) om han behövde se legitimation, eftersom det stått så på avin, men han sa att det räckte att han kollade att det var jag på körkortet, haha! Sen sa han också att han skulle ta mitt gamla körkort, varpå jag berättade att det hade jag minsann inget, och då trodde han jag blivit av med det för att jag kört för fort. Men nejnej, det blev stulet i Uganda. Så, nu har vi det utrett och nu är jag glad för jag gillar bilden även på mitt nya.
Det värsta med att bli av med det gamla var att bilden var så bra, haha!
Det värsta med att bli av med det gamla var att bilden var så bra, haha!
Facebook & konstigheterna
Idag när jag loggade in på Facebook möttes jag av vad ni kan se här ovan. Nivet, när man ser utvalda uppdateringar som är relevanta och liknande. Inte när man väljer att se allt nytt, alltså. Så dessa tre var de nyaste Facebook valt ut åt mig, och jag tycker mig se ett mönster.
Nu undrar jag om det är mig det är fel på, att jag är jävligt knäpp och att Facebook fattat det eller om det bara är så att jag gillar att omge mig med störda människor och därför är liknande saker allt vad Facebook har att erbjuda.
Vad tror ni?
Nu undrar jag om det är mig det är fel på, att jag är jävligt knäpp och att Facebook fattat det eller om det bara är så att jag gillar att omge mig med störda människor och därför är liknande saker allt vad Facebook har att erbjuda.
Vad tror ni?
I need some fine wine and you, you need to be nicer
Vi hade vinprovning igår, himla trevligt och gott och sådär.
Och min favorit? Amarone, så klart! Det är alltid min favorit och har varit så länge som jag gillat vin. De första två åren som jag drack rödvin ville jag knappt ha något annat än Amarone. Är man finsmakare så är man, inte sant?
Ja, alla vinerna är ekologiska och de säljs i vinbolaget Vinteko men ska komma in på beställningssortimentet på Systembolaget också, så vitt jag förstår.
Vilken typ av vin gillar ni?
Förlåt för att andra bilden är så himla sned, jag orkar bara inte fixa den.
Ja, alla vinerna är ekologiska och de säljs i vinbolaget Vinteko men ska komma in på beställningssortimentet på Systembolaget också, så vitt jag förstår.
Vilken typ av vin gillar ni?
Förlåt för att andra bilden är så himla sned, jag orkar bara inte fixa den.
I thought you said summer is going to take the pain away
Vi var en sväng till Skafferiet idag, någon slags inventering med en massa räknande. De har delat på butiken, så vad som tidigare var Gustafsons Skafferi tillhör numera helt och hållet Höje Vedugnsbageri och Torfolk ska utöka gårdsbutiken ganska rejält. Nyöppning nästa helg, 8 maj, så det är massor som ska fixas och planeras och därav inventerandet.
Jag & mamma promenerade hem därifrån och på vägen plockade vi vitsippor, himla fina de där små blommorna alltså! Och de gav mig en otrolig vårkänsla, så jag blev tvungen att fota lite av blomklänningen och tygskorna. Katten tyckte jag var dum i huvudet och tittade på mig med enorm skepsis. Hon ville inte vara med på bilden heller, men kunde inte riktigt låta bli att stryka sig runt mina ben.
Jag & mamma promenerade hem därifrån och på vägen plockade vi vitsippor, himla fina de där små blommorna alltså! Och de gav mig en otrolig vårkänsla, så jag blev tvungen att fota lite av blomklänningen och tygskorna. Katten tyckte jag var dum i huvudet och tittade på mig med enorm skepsis. Hon ville inte vara med på bilden heller, men kunde inte riktigt låta bli att stryka sig runt mina ben.
I'm with you my love
Okej, jag borde sluta posta musik som knappast någon av mina läsare gillar. Men här är en låt till som är en såndär som jag älskar i Uganda men inte kan förstå vad som är bra med när jag är hemma. Det här är i alla fall en av de största låtarna i Uganda just nu. Jag tror dock att de som gjort den är nigerianer.
Har jag rätt när jag tror att ni inte gillar den här typen av musik?
We tell ourselves there's nothing to achieve, And we don't care, Just wanna have some fun before we leave
Jag ändrade relationsstatusen på Facebook i veckan. 23 personer tyckte att det var roligt och fint eller vad som helst, gillade det gjorde de i alla fall. Det gjorde mig mest rädd, faktiskt. Nästan så jag ville byta tillbaka till att inte visa någonting alls. Jag vet inte varför, men av någon anledning kändes det mer hemskt än roligt att folk är glada för min skull.
Men själv är jag ju jätteglad, så det är otroligt ologiskt.
Sunday, oh lovely sunday
Hejhejhej! Såhär ser jag ut idag och åh, vad jag älskar min grå t-shirt (eller vad man ska kalla den, den är nog lång för att inte ha byxor till). Och såhär ser vårt kontor ut. Eller, lite av det. Jag kan helt enkelt inte sitta någon annan stans just nu, för det där med internet är obefintligt hemma. Fast jag beställde ett mobilt bredand i veckan, som jag & pappa ska dela på (han behöver det ändå bara nån gång ibland när han ska resa iväg eller så). Så snart kan jag ha internet hemma igen, de här två veckorna utan har nästan tagit kål på mig. Herregud vad man vänjer sig vid saker fort alltså!
Jag vill helt enkelt inte skaffa mig något eget med en sjuhelvetes lång bindningstid, för jag vet ju inte hur länge jag behöver det. Det är ju knappast som så att jag planerar att hänga kvar här så länge och sen kanske jag drar någonstans där jag har annat internet eller där det inte funkar eller vad som helst. Vem vet?
Förresten, har jag någonsin berättat hur mycket jag älskar söndagar? Jag vet inte vad det är, men bara vetskapen om att det är söndag ger mig en speciell känsla i kroppen, jag älskar söndagar helt enkelt!
Jag vill helt enkelt inte skaffa mig något eget med en sjuhelvetes lång bindningstid, för jag vet ju inte hur länge jag behöver det. Det är ju knappast som så att jag planerar att hänga kvar här så länge och sen kanske jag drar någonstans där jag har annat internet eller där det inte funkar eller vad som helst. Vem vet?
Förresten, har jag någonsin berättat hur mycket jag älskar söndagar? Jag vet inte vad det är, men bara vetskapen om att det är söndag ger mig en speciell känsla i kroppen, jag älskar söndagar helt enkelt!
De Bhutanska bönevimplarna
Hejhå, kolla! Det är inte bara de som var i förra inlägget, utan vi har fler också!
I alla fall, det är bönevimplar från Bhutan och det var många som gissade åt rätt håll (diverse gissningar på heliga saker från Asien), fast bara en som hade helt rätt. Detta var Emelie. Emelie? Vilken Emelie? Jag vet inte, men det kändes som hon svarade så precist och säkert att hon faktiskt visste, och därmed är det nog också en Emelie som har lite koll på mig, min familj & vår gård.
I alla fall, de är ganska lata där borta i Bhutan, så istället för att behöva be hela tiden skriver de bönerna på tygbitar och hänger upp, så sprids bönerna med vinden. Smart, ellerhur?
Allt jag gillar upphör, passa dig jag gillar dig!
Det är action i byn idag, det brann hos grannarna och brandbilarna kom. Jag låg i buskarna och fotade. Eller nja, jag gick bara ner till vägen och skvallrade lite, sådär som man gör på landet. De hade eldat gräs och det hade spridit sig lite för mycket och börjat brinna i träden runtom. Så då kom det två brandbilar och räddade byn. Ehm, ja. Jag gick aldrig närmre än att jag såg lite rök, därav bildfattigheten. Däremot vände jag mig uppåt efter och såg en blå och fin himmel och blev alldeles glad.
Nu har jag dessutom gjort min bonddotterliga plikt och varit ute och kört lite traktor när det skulle dras plast över några tunnlar. Men sen kom blåsten och tog plasten och vi gick in. Det är exakt så spännande mitt liv kan bli för närvarande.
Nu har jag dessutom gjort min bonddotterliga plikt och varit ute och kört lite traktor när det skulle dras plast över några tunnlar. Men sen kom blåsten och tog plasten och vi gick in. Det är exakt så spännande mitt liv kan bli för närvarande.
It will soon be 24. Oh! You’re so worth waiting for.
(Bild: google)Jag har blivit totalt insnöad på den här bruden på sista tiden, jag vet inte hur stor andel av den musik som strömmar ur mina högtalare som kommer från henne, men mycket är det! Jag tror det började i Uganda, dagar när vi låg med min ipod (ja, ipodsex är det bästa sexet!) och jag spelade henne för Andy. Han föll hårt och blev ganska besatt, jag fastnade igen - för jag vet inte vilken gång i ordningen. Och nu är jag hemma, saknar honom och gör det bäst tillsammans med Annika.
Fredagstristess
Bild från Stockholm i helgen, och javisst, det är taget alldeles efter körkortsfotot.
Alltså, jag gör så otroligt lite om dagarna, mitt liv är otroligt ospännande, så mitt bloggande blir lite därefter. Jag ska försöka rycka upp mig snart, men just nu är det rätt skönt att vara lat och ospännande. Faktiskt.
Idag ska jag dock få färsk sparris till middag och jag känner mig barnsligt lycklig! Det är så härligt när de första grönsakerna börjar bli klara i växthuset. Det är nog den främsta tjusningen med att bo på landet.
Tur i alla fall att min man är i Uganda och jag i Sverige, för ni vet väl att det sägs att man inte luktar riktigt mumma "där nere" när man ätit sparris?
Idag ska jag dock få färsk sparris till middag och jag känner mig barnsligt lycklig! Det är så härligt när de första grönsakerna börjar bli klara i växthuset. Det är nog den främsta tjusningen med att bo på landet.
Tur i alla fall att min man är i Uganda och jag i Sverige, för ni vet väl att det sägs att man inte luktar riktigt mumma "där nere" när man ätit sparris?
Fortsätt gärna gissa på vad bilderna nedan föreställer, jag berättar imorgon!
Gissningslek: vad föreställer bilderna?
Det känns som att det varit väldigt mycket prat om resande på bloggar jag läst senaste veckan, och själv kom jag ju hem från Uganda för snart två veckor sedan. Det (kanske inte just Uganda, dock) fick mig osökt att tänka på lite av vår trädgårdskonst. Jag tänkte att jag skulle skriva om dessa tygbitar, men det vore så väldigt mycket roligare att låta alla läsare gissa vad det egentligen är som syns på bilderna ovan.
Jag tänkte också säga att den som gissar rätt vinner en resa till landet där tygbitarna är från, men insåg genast ett antal problem i det hela, det finns varken sponsring eller ens möjlighet att flyga så mycket med tanke på askmolnet. Det är inte ens de största problemen med det hela, så vi skippar den vinsten. Istället blir det en hemlig vinst till den som gissar rätt.
Jag tänkte också säga att den som gissar rätt vinner en resa till landet där tygbitarna är från, men insåg genast ett antal problem i det hela, det finns varken sponsring eller ens möjlighet att flyga så mycket med tanke på askmolnet. Det är inte ens de största problemen med det hela, så vi skippar den vinsten. Istället blir det en hemlig vinst till den som gissar rätt.
Ledtråd: jag är ganska övertygad om att andelen av mina läsare som varit i detta land är tämligen minimalisk.
Frågan är alltså: vad är det ni ser på bilderna ovan, samt var kommer de från?
Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er
Emil Jensen var lika fin som vanligt igår. Fint var det, och roligt och sorgligt och sådär. Föreställningen handlade till stor del om hans döda syster, så klart det blev lite sorgligt av och till. Men det var framför allt fint.
I alla fall, jag har sett Emil så många gånger nu att man liksom vet lite vad man har att förvänta sig. Även om det är nya saker och sådär, så vet man på ett ungefär hur det kommer bli, det är liksom alltid lika fint.
I alla fall, jag har sett Emil så många gånger nu att man liksom vet lite vad man har att förvänta sig. Även om det är nya saker och sådär, så vet man på ett ungefär hur det kommer bli, det är liksom alltid lika fint.
Förresten, Lily Allen ska visst komma till Peace & Love.
Och oj vad sugen jag blev, någon som hänger med?
Och oj vad sugen jag blev, någon som hänger med?
Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut
Jag tog ny körkortsbild i Stockholm i helgen.
Jag hade nog mitt livs konstigaste dröm inatt. Jag drömde att jag var i Uganda, i Jinja, fast inte där vi varit och det såg inte ut som det gör. Jag var på ett berg med utsikt över Nilen, på ett hotell. Jag satt i trädgården vid hotellet och inte så mycket mer med det. Men så plötsligt var jag ute på vägen, fick ett sms som sa att jag fått mer pengar på mobilen och att man skulle få extra när man fyllde på igen. Om man hade barn var det bara att visa upp dem så skulle man få pengar på mobilen gratis. Det handlade om säkerthet, man måste kunna ringa, för allt var så farligt - särskilt för barnen. Sen såg jag två bilar, det hoppade ut barn ur bakluckorna och de stuvade om massor, med grejer i bakluckorna och gömde barnen i mitten. För att ingen skulle se att det fanns barn i bilen. Helt naturligt.
Sen var jag helt plötsligt tillbaka på hotellet, undrade vart någon tagit vägen. Jag och någon mer gick ner i källaren för att kolla, det var någon i en dusch, vi gick närmare och så PANG! Någon smällde igen dörren bakom oss och vi var inlåsta. Där satt vi alltså, inlåsta. Det var ett barn där också, och man förstod att det var det här som var det farliga. Men jag förstod inte vad vi andra gjorde där om det nu var barn de kidnappade. Men det spelade inte så stor roll, vi var inlåsta i en källare och kunde inte göra så mycket mer.
Nästa scen: jag får en smäll, blir släpad till ett annat rum, vaknar och ser avhuggna armar, huvuden, allt möjligt. Spelar död. De kommer tillbaka, ser att jag är död, skär sönder en lädermadrass (?) och lägger mig på den. Lämnar mig åt mitt öde - jag är ju ändå död. Jag reser mig, utan en sråma, och går runt bland dessa ruttna kroppsdelar, känner på en dörr som till min förvåning är öppen. Antar att de inte brydde sig om att låsa runt mig eftersom jag var död. Jag traskar ut, glad i hågen över att vara fri, går och öppnar åt de andra och helt plötsligt har jag lyckats rädda folk från en liga som kidnappar och mördar barn. Självklart blev ligan också tagen av polisen.
Själv fortsätter jag att hänga där på hotellet och av någon anledning har vi för oss en himla massa saker i källaren. Jag tycker det är lite läskigt, säger till alla att inte gå in i det stora rummet (där alla avhuggna kroppsdelar var), men berättar inte varför. Jag ser till att det alltid är öppna dörrar och håller ett vakande öga på alla barn som leker. Allt går fint, jag vaknar och känner mig som en hjälte, men en väldigt utmattad hjälte, så jag sover några timmar till fast det redan är morgon.
Sen var jag helt plötsligt tillbaka på hotellet, undrade vart någon tagit vägen. Jag och någon mer gick ner i källaren för att kolla, det var någon i en dusch, vi gick närmare och så PANG! Någon smällde igen dörren bakom oss och vi var inlåsta. Där satt vi alltså, inlåsta. Det var ett barn där också, och man förstod att det var det här som var det farliga. Men jag förstod inte vad vi andra gjorde där om det nu var barn de kidnappade. Men det spelade inte så stor roll, vi var inlåsta i en källare och kunde inte göra så mycket mer.
Nästa scen: jag får en smäll, blir släpad till ett annat rum, vaknar och ser avhuggna armar, huvuden, allt möjligt. Spelar död. De kommer tillbaka, ser att jag är död, skär sönder en lädermadrass (?) och lägger mig på den. Lämnar mig åt mitt öde - jag är ju ändå död. Jag reser mig, utan en sråma, och går runt bland dessa ruttna kroppsdelar, känner på en dörr som till min förvåning är öppen. Antar att de inte brydde sig om att låsa runt mig eftersom jag var död. Jag traskar ut, glad i hågen över att vara fri, går och öppnar åt de andra och helt plötsligt har jag lyckats rädda folk från en liga som kidnappar och mördar barn. Självklart blev ligan också tagen av polisen.
Själv fortsätter jag att hänga där på hotellet och av någon anledning har vi för oss en himla massa saker i källaren. Jag tycker det är lite läskigt, säger till alla att inte gå in i det stora rummet (där alla avhuggna kroppsdelar var), men berättar inte varför. Jag ser till att det alltid är öppna dörrar och håller ett vakande öga på alla barn som leker. Allt går fint, jag vaknar och känner mig som en hjälte, men en väldigt utmattad hjälte, så jag sover några timmar till fast det redan är morgon.
Nu undrar jag bara en sak:
varför kidnappade de bara vita barn och hur vet jag att så var fallet?
varför kidnappade de bara vita barn och hur vet jag att så var fallet?
Emil Jensen
Jag passerade sådär jättesnabbt genom Karlstad på vägen till Stockholm i fredags och på Drottninggatans affischpelare (som jag alltid tycker är himla intressant) fick jag syn på en affisch om att Emil Jensen ska komma och uppträda. Jag tänkte att jag skulle kolla upp det där, men glömde det lika fort. Men så slog det mig plötsligt idag, och jag mindes att det är imorgon det sker. Och snabbare gjort än sagt (eller hur var det där?) hade jag frågat mina föräldrar om de ville med och införskaffat biljetter.
Alltså: Emil Jensen imorgon på Arenan (i Bibliotekshuset) i Karlstad, 19.00.
Självförtroende
Jag har idag insett att jag har ganska bra självförtroende och att jag verkligen tror på mig själv. Jag har nog alltid haft det i bakhuvudet, men det slog mig idag när jag satt och författade ett CV. För det första har jag aldrig tidigare i mitt liv haft behov av ett CV, vilket redan där säger en del om hur lätt jag haft det. Men nu när jag väl tagit mig för att skriva ett är det bara för att jag tänkt mig att söka ett jobb. Ja, ni hörde rätt, ETT jobb. Jag har ställt in mig totalt på att detta jobb är vad jag kommer syssla med inom en relativt snar framtid. Det är samma sak med min anmälan till höstens utbildningar, jag tänkte bara söka en enda utbildning, det är ju ändå det enda jag kan tänka mig att plugga för närvarande (fast egentligen vill jag inte plugga alls just nu), men så slängde jag in en andrahandsansökan bara för sakens skull. Men jag är fast besluten vid att jag kommer komma in på mitt förstahandsval.
Och sådär är det, så har det alltid varit. Jag har alltid trott att jag ska få de jobb jag vill, komma in på de utbildningar jag vill och så vidare. Och hittills har det alltid gått vägen, förutom när jag alldeles efter gymnasiet sökte tre folkhögskoleutbildningar varav jag kom in på en, blev reserv på en och avslagen på en. Men jag var ändå nöjd med vilken jag kom in på, så allt var frid och fröjd.
Nu, när jag kommit till den här insikten börjar jag bara bäva för den dagen denna tro på mig själv får sig sin första riktiga törn. När kommer det hända? När kommer jag misslyckas, när kommer jag inte komma in på drömutbildningen eller inte få det enda jobb jag sökt?
Jag väntar med spänning.
Och sådär är det, så har det alltid varit. Jag har alltid trott att jag ska få de jobb jag vill, komma in på de utbildningar jag vill och så vidare. Och hittills har det alltid gått vägen, förutom när jag alldeles efter gymnasiet sökte tre folkhögskoleutbildningar varav jag kom in på en, blev reserv på en och avslagen på en. Men jag var ändå nöjd med vilken jag kom in på, så allt var frid och fröjd.
Nu, när jag kommit till den här insikten börjar jag bara bäva för den dagen denna tro på mig själv får sig sin första riktiga törn. När kommer det hända? När kommer jag misslyckas, när kommer jag inte komma in på drömutbildningen eller inte få det enda jobb jag sökt?
Jag väntar med spänning.
Livstecken
Jag hänger hemma hos Sara och känner mig ungefär lika död som jag ser ut. Jag orkade förresten inte ta med datorn till Stockholm, så det blir lite knapert här. I alla fall hängde vi i Bruket igår med pojkarna, sen drog vi till Sugar Bar för nån kompis till Sara som skulle spela. Hon kände halva stället och jag blev trött och ville hem. Det blev inte ens särskilt sent, men jag känner mig ändå helt slut idag.
Jinja, the source of the Nile
Även utöver festande i Jinja är det verkligen stället man ska åka till om man vill uppleva saker i Uganda. Jag är lite besviken på mig själv på att jag fortfarande inte gjort raftingen och jag försöker lova mig själv att nästa gång jag åker till Jinja måste jag göra det. Därför tänkte jag att jag även lovar det här, så känns det inte som att jag bara lovat mig själv utan även som att jag lovat er. För rafting vill jag verkligen göra, åka gummiflotte nerför fallen måste väl vara skoj, visst? Utöver det kan man dessutom hoppa bungyjump samt dra på horse back safari, vilket vi gjorde sist. Jinja är verkligen ett härligt ställe, och utöver äventyrsdelarna är det som sagt ett grymt ställe för fest. Så jag lovar att jag kommer tillbaka och nästa gång ska rafting verkligen stå på schemat!
Vår
Hänga tvätt ute, traska runt i Converse och fina blåsippor i trädgården.
Det är vår.
Det är vår.
When I get older, I will be stronger, They'll call me freedom just like a wavin' flag
Jag har nog aldrig sett på så mycket fotboll som jag gjorde under den här månaden i Uganda. Nu sitter jag här och lyssnar på årets VM-sång, om & om igen. Dock är versionen här ovan inte helt på engelska, men det är den enda jag kan hitta som har en vettig video. När vi hörde den i Uganda tvivlar jag på att det var så mycket spanska med.
Jag kan ju inte påstå att det här egentligen är min musiksmak, men på något sätt så förändras allt när jag kommer till Uganda. Där gillar jag helt annan musik än jag gör här hemma, alltså älskar jag den här låten när jag är där. Dessutom älskar jag fotbollshysterin där, men här hemma bryr jag mig inte över huvud taget. Det är lustigt det där.
Jag kan ju inte påstå att det här egentligen är min musiksmak, men på något sätt så förändras allt när jag kommer till Uganda. Där gillar jag helt annan musik än jag gör här hemma, alltså älskar jag den här låten när jag är där. Dessutom älskar jag fotbollshysterin där, men här hemma bryr jag mig inte över huvud taget. Det är lustigt det där.
En månad senare
Minns ni mina skobekymmer?
Med facit i hand kan jag ju säga att skorna ovan är de som blev mest använda och såhär ser de nu ut, en månad senare. Och då lämnade jag ändå in dem på tvätt en gång i Uganda. Jag tror att det där om att man inte ska ta med sig kläder & skor man är rädd om, eller som man förväntar sig kunna använda igen när man kommit hem, stämmer. Jag tänker dock göra ett försök och slänga in de här i tvättmaskinen, vi får väl se hur det går.
Förresten, jag lovar att jag snart ska ge mig med mitt Uganda-bloggande, men det händer liksom inte så mycket annat just nu. Men i helgen ska jag till Stockholm, så då ska jag se till att få något annat att blogga om, okej?
Never as handsome and never as good in bed, never had such good taste, never as much like me
Well, there’s nothing like you when you’re gone
Det är nog inte så många av er som brukar läsa här som missat att jag har blivit med pojkvän, men jag kan förstå om ni är nyfikna och därför tänkte jag att ni kunde få se lite bilder. Ovan är alltså bilder på Andy samt på oss tillsammans (ni kan väl bortse från mitt extremt blanka ansikte på sista bilden).
Jag träffade Andy sist jag var i Uganda, i november förra året, så vi har inte känt varandra väldigt länge, men det var på grund av honom jag åkte tillbaka nu i vår. Vi spenderade en månad tillsammans och hade det jättebra. Självklart är det lite klurigt det där med att han bor i Uganda och jag i Sverige, men jag hoppas att vi klarar av att lösa det på något sätt. Under tiden är Skype vår bästa vän och han planerar att komma hit i sommar.
Frågor på det?
Jag träffade Andy sist jag var i Uganda, i november förra året, så vi har inte känt varandra väldigt länge, men det var på grund av honom jag åkte tillbaka nu i vår. Vi spenderade en månad tillsammans och hade det jättebra. Självklart är det lite klurigt det där med att han bor i Uganda och jag i Sverige, men jag hoppas att vi klarar av att lösa det på något sätt. Under tiden är Skype vår bästa vän och han planerar att komma hit i sommar.
Frågor på det?
Easter in Jinja, baby
Bild 1. En del av gänget som drog till Jinja över påsk, Bild 2. Solnedgång över Nilen, Bild 3. Lyckas du klättra upp i kajaken som hänger i taket, hänga där och dricka en hel öl utan att spilla får du gratis drinkar hela kvällen. Jag testade inte ens, Bild 4. Jag & Andy - ja, det är han som är han.
Älskade, älskade vänner. Jag är hemma. Ja, jag kom hem redan i fredags, men energi, sociala förpliktelser, födelsedagsfirande och liknande har inte lämnat utrymme för bloggande förrän nu. I alla fall, jag är hemma, jag lever och mår fint (förutom en förkylning jag drock på mig en vecka innan jag åkte hem och som blivit värre de senaste dagarna). Uganda var grymt igen, och jag saknar det redan. Men i ärlighetens namn är det nog mest mannen där nere jag saknar.
I alla fall, under påsk var vi i Jinja, vid Nilens källa. Där var det fest hela helgen och där användes min kamera flitigt vilket resulterade i att batteriet tog slut och nästan alla bilder jag har är därifrån. Vi tältade vid Bujagali Falls, tittade på rafting-folk (nej, jag har fortfarande inte gjort det. Bättre lycka nästa gång), och drack öl. Många öl. Det var otroligt trevligt och roligt.
Älskade, älskade vänner. Jag är hemma. Ja, jag kom hem redan i fredags, men energi, sociala förpliktelser, födelsedagsfirande och liknande har inte lämnat utrymme för bloggande förrän nu. I alla fall, jag är hemma, jag lever och mår fint (förutom en förkylning jag drock på mig en vecka innan jag åkte hem och som blivit värre de senaste dagarna). Uganda var grymt igen, och jag saknar det redan. Men i ärlighetens namn är det nog mest mannen där nere jag saknar.
I alla fall, under påsk var vi i Jinja, vid Nilens källa. Där var det fest hela helgen och där användes min kamera flitigt vilket resulterade i att batteriet tog slut och nästan alla bilder jag har är därifrån. Vi tältade vid Bujagali Falls, tittade på rafting-folk (nej, jag har fortfarande inte gjort det. Bättre lycka nästa gång), och drack öl. Många öl. Det var otroligt trevligt och roligt.