Marielle har varit i Thailand sen i oktober och jobbat som reseledare, jag har inte sett henne sen dess och bara pratat med henne i telefon två gånger. Jag kan inte hävda annat än att jag saknar henne något så otroligt mycket.

Igår gick det dock upp för mig att jag nästan känner mig lite patetisk i min saknad, jag sa det till Stefan & Sara och sen tänkte jag lite på det på tåget hem. Grejen är den att det händer knappt att jag skriver till henne utan att nämna hur mycket jag saknar henne, hur mycket jag längtar tills vi ses, hur gärna jag skulle hälsa på henne och så vidare. Det är samma sak åt andra hållet, men ändå.

Grejen är den att det är ju inte det att jag inte saknar henne, utan det är bara det att jag känner mig som om jag var mitt i ett riktigt långdistansförhållande - med min bästa vän! Som att vi vore tillsammans, som att vi är det enda som finns för varandra och som att jag är otrogen när jag har roligt utan henne. Jag saknar henne när jag är på Ankan, jag saknar henne när jag vill ringa någon, jag saknar henne när jag vill diskutera killar... Ja, ni fattar nog, det finns liksom ingen annan, jag kan ju inte bara ersätta henne (och det vill jag ju verkligen inte heller). Men vi är inte tillsammans, vänner kan man ha hur många som helst, man behöver inte låsa sig fast vid en och särskilt inte om hon är på andra sidan jordklotet ungefär. Såklart har jag andra vänner som jag spenderar tid med, pratar med, har roligt med, men de blir aldrig bästa vänner, för det är det Marielle som är och det är liksom end of story.


Jag har förresten funderat lite mer på det där jag skrev om igår, det om utlandsplanerna. Jag har kommit fram till något som känns som en plan och den tänkte jag beskriva här:

- Jag jobbar till och med mars här hemma, försöker spara lite på pengarna för att få det att gå ihop senare.
- Hänger runt här hemma, i Sverige, under april, träffar vänner, lever, vilar och så vidare.
- Åker till Marielle, dit hon är under sommarsäsongen, i maj och söker något jobb där, hänger med henne, jobbar och har det trevligt på någon skön semesterort.
- Åker hem till Sverige igen i augusti, tar det lite lugnt, kanske jobbar lite här hemma eller så.
- Åker till Uganda i september och jobbar som volontär på Sseyange, stannar där till jul och sen är det dags att ta tag i nya livsplaner.

Låter det inte som en bra plan? Om jag sparar nu, fram till och med mars borde jag väl kunna spara drygt 20 000, om jag ser till att ha kvar dem till Uganda så skulle ju faktiskt den här planen kunna funka rätt bra! Låter det smart? Jag är grym sugen på det här i alla fall, det är ett som är säkert!

Och det bästa med det är såklart att jag skulle kunna spendera hela sommaren tillsammans med min bästa vän!