Maj 2008
Maj 2008 började med att Helena fyllde 20. Hon hade fest (fast det var egentligen på Valborg, men jag ville ha det i maj ändå).
Jag & Jossan kom på att det var roligt att kolla om vi kunde få in hela handen i munnen, sen fick vi alla andra att försöka, vi ägnade mycket tid åt det och tog kort på alla. Även detta på Helles fest.
Sen bar det av tillbaka till Fränsta igen, jag & Julia åkte till Torpshammar för att intervjua en grabb som varit på praktik i USA och fått varit med om en förlossning i en ambulans. Jag vet inte riktigt vad som var nyhetsvärdet i det här, men det var roligt att prata med honom.
Sen var det dags att hänga våran utställning - 12 delar av Medelpad.
Övre bilden: Thomas & Per mäter hur bilderna ska hänga.
Nedre bilden: Thomas bilder.
Hemvärnet hade en flygövning på E14 utanför Ånge, vi åkte och fotade och gjorde reportage till VK. Den här bilden blev dragare i tidningen.
Jag följde med Stefan norrut för hans BildVK. Närmare bestämt till Ramsele och Skogsnäskollektivet.
Vi tog vara på den fina våren och bestämde oss för ännu en grillkväll. Här är Sara och jag som tyckte det var en bra idé med två par solglasögon på samma gång.
VK-deadline innebar också VK-vaka. Här är natten innan VK skulle skickas till tryck och på bilden ser det ju inte riktigt ut som den är färdig, men jag antar att de flesta sidor plockats ner för korrläsning.
Sen var det dags för vernissage av vår utställning 12 delar av Medelpad. Här är jag tillsammans med mina bilder.
VK skulle tryckas och vi åkte till tryckeriet i Sundsvall för att övervaka det hela. Det är en ganska häftig process och väldigt många stora maskiner.
Vi åkte på skolresa till Östersund, där gick vi och lekte på Boda Borg och sen drack vi massa alkohol och gick på O'learys. Sen sov vi lite och dagen efter åkte vi hem igen.
Vår lärare Tomas bjöd hem hela klassen på grillfest. Vi drack otroligt mycket Sangria och hade skoj trots att vi inte fick mat förrän 12 på natten.
Vi insåg att skolan snart skulle ta slut och därför blev det otroligt mycket festande, för att ta vara på tiden vi hade kvar tillsammans. Här visar Pillan & Robin sina rumpor och Frida var fullast och argast.
Vi tog en tur till Ljungaverk en dag med fint väder. Här är Tommy & Per alldeles innan vi åkte dit.
Året på Ålsta avslutades med en styrdanskväll. Där var det stiliga grabbar (Mathias, Thomas & Robin) och där var det duktiga dansare (Christian & Therese). Vi hade en rolig kväll med ett härligt band som spelade i ateljen.
Sen tog året på Ålsta slut, det var otroligt sorligt och tråkigt och jag åkte hem till Värmland igen.
Månaden avslutades med att vi firade att mormor fyllde 85. Detta skedde hemma i Värmland, i vår fina hydda.
April 2008
April och tillbaka till Norrland. Vi gick ut hårt direkt med att dra till Sundsvall för att fota fotboll, det var GIF-Helsinborg som gällde och det var riktigt kul, men galet kallt!
Bild 1. För att bengaler är jävligt coolt, vad vore sport utan dem?
Bild 2. Jag tyckte det var roligare att ha en bild där Henke Larsson är med än en där man faktiskt ser bollen, haha! Jag är nog ingen vidare sportfotograf.
Det var ett oljeläckage i havet utanför Sundsvall och detta mitt i vårt arbete med vårens VK, där BildVK skulle ha miljötema, passande tänkte Pernilla och gjorde en grej på det. Jag följde bara med och fotade för att det var roligt, jag fotade inte ens särskilt mycket av oljan.
Första helgen när alla var tillbaka från diverse praktiker och lov och liknande styrde vi maskerad, temat var filmkaraktärer (eller andra man sett på TV), Magnus var snubben i Fear & Loathing in Las Vegas, Frida var Borat och jag var Marge Simpson. Många andra var också coola grejer, men jag råkade välja de här bilderna idag. Det är dock bara den på Magnus jag tagit.
Jag färgade håret rött (igen) och vi skulle fota portrtätt till VK. Jag & Thomas fotade varandra i studion. Det mesta kretsade kring VK under den här tiden. (VK = Västra Kuriren, en tidning vi gav ut - lokal nyhetstidning på ca 7000 ex och med 2 nummer om året.)
Jag & Stefan fotade vårmode till VK vid Vikbron (Norra Europas längsta träbro eller något sådant), Raisa & Magnus var modeller och det var otroligt roligt - antagligen det roligaste vi gjorde till VK. Fint väder var det och snygga bilder blev det, men jag kan lova att vattnet var kallt sådär mitt i april (jag tappade en sko och var tvungen att simma ut och hämta den).
Det blev även dags för mitt eget BildVK, jag fotade på en ekologisk getgård, jättefint och mysigt var det där! Och världens sötaste getter, jag blev nöjd med bilderna.
Det var en väldigt fin vår även i Fränsta och när vi hade en stund över låg vi ofta på taket vid Nygård och solade, hur härligt som helst trots att vi inte hann det så ofta då det var hemskt mycket jobb med VK.
Andra stunder då vi tog vara på våren styrde vi grillkvällar, det var hur trevligt som helst även om det blev kyligt framåt kvällen och jag & Thomas åkte på ett galet misslyckat VK-uppdrag mitt i (vi hittade inte ens stället).
På bilderna: Kristina & Thomas.
I slutet av månaden åkte jag hem till Värmland igen, för att upptäcka att mina föräldrar slängt ut mig från mitt rum och tagit det som sitt sovrum. Själv fick jag det minimaliska rum som jag själv valde tapeter till när jag var runt 10 år.
Jag var också hemma för att fira Valborg, vilket gjordes med besked, brasa och grillning.
I april hann jag också med en helg i Stockholm tillsammans med Marielle, jag hade inte kameran med mig, men vi såg en grym konsert med Håkan och vi hade allmänt trevligt hela helgen.
Mars 2008
Mars 2008 började, som sig bör, där februari slutade. Alltså med en kurerande blindtarm. Dock lät jag inte det hindra mig utan gick ut hårt med en Kent-konsert i LLA första mars. Samma kväll var det också inflyttningsfest i Gäddan, så jag och bror begav oss dit. Det var för min del första gången (men absolut inte sista) någonsin som jag besökte Gäddan.
Det var väldigt mycket folk i Gäddan den kvällen, det var mycket alkohol och mycket skoj. Eftersom jag inte hade med mig kameran på konserten bjuder jag istället på två bilder från festen, här är en grabb jag träffade där som hette Jocke.
Därefter var det dags för mig att påbörja min praktik på Tryck, som blivit lite försenad på grund av blindtarmen. Jag fick bland annat göra saker som att gå runt och fota saker i stan, det var allt från torget (bilden ovan) och gator till butiker och gallerior.
Det var otroligt fint vårväder där i början av mars, jag var glad över att vara hemma i Värmland och hade sköna dagar då jag promenerade runt i staden och fotade. Här är Klarälven, under en av dessa vackra dagar.
Det var skönt att vara hemma i Värmland, ha nära till gården och kunna åka hem när jag kände för det. Jag kunde dessutom delta i olika firanden, jag tror att det här var pappas födelsedag, jag minns inte riktigt men det var familjigt i alla fall.
Jag umgicks en hel del med min bror och hans vänner under den här tiden, hans vänner blev mina vänner så att säga. Jag hängde med bror, hans sambo och vänner och lärde mig att spela curling ett par kvällar i mars. Det var otroligt roligt, mycket skojigare än jag någonsin kunnat ana, faktiskt!
Men trots allt kretsade ju det mesta av mars kring praktiken på Tryck.
Såklart ägnade jag mig också åt saker som att träffa min bästaste Marielle när jag var hemma också. Här myser vi med god mat och vin i hennes lägenhet.
Och på tal om vänner så stötte jag även på Emelie en sväng på stan när jag var ute och gjorde grejer till Tryck, den här bilden skulle egentligen varit med i tidningen, men det blev aldrig något av den grejen.
Något av det sista som hände på praktiken var en modefotografering ute på Hammarö, det var riktigt skoj men galet kallt och jag var glad att jag inte var modell och skulle visa upp vårkläder där ute i kylan!
Vårvädret fortsatte och jag hann med att träffa Rebecka för en vårpromenad då vi passade på att hälsa på på InfoKomp, vår kära gamla gymnasieskola. Den var som vanligt fast med dubbelt så många elever, nya lokaler och några nya lärare.
Jag åkte hem till gården och helt plötsligt kom det galet mycket snö från ingenstans (alternativt från himlen), ett par decimeter på en natt och jag var inte alls förberedd utan hade åkt hem i mina converse och ansåg att det var vår.
Månaden avslutades med påsk, jag och Marielle tittade på firandet på torget och tog en härlig vårpromenad. För ja, våren kom tillbaka, trots att den här dagen var otroligt kall.
Februari 2008
Februari 2008 började med fotomässa i Sundsvall och min 20-årsdag som firades med Asta Kask på Pipeline och en galen utekväll i Sundsvall (puffen-kvällen, och nej Tommy, du har aldrig stulit någonting), jag har inga bilder från det, men väl tillbaka i skolan efter helgen var det dags för Motboken igen, årets seriösaste nummer med tema jämställdhet och vi fotade nästan nakna bilder i studion, jag var en av 8 modeller.
Det blev dags för årets höjdpunkt på skolan, Glacialen! Vi planerade som bara den, jag & Julia var engagerade i barnaktiviteterna och där ingick ansiktsmålning, jag tränade på vår lärare Jäger som fick bli en fjäril.
Det kom väldigt mycket folk på Glacialen, det här är från invigningskvällen då alla fina isskulpturer var upplysta. Dagen efter satt jag inne och målade barn hela dagen, så jag tog inga bilder. På kvällen var det världens fest, årets roligaste fest skulle jag vilja påstå! Jag har dock inga bilder från den heller, men...
...jag fick fint besök av hela familjen, tillsammans med Daniel, Christina, Arvid och Vidar (bilden), som kom för att fira att jag fyllt år veckan iannan.
Efter Glacialen var det otroligt fint väder ett tag, jag passade på att fota isskulpturerna som höll på att smälta bort.
Vår klass var otroligt roade av morgonmöten och vid några tillfällen tyckte jag och Julia att det var roligt att baka och bjuda klassen på något gott, den här dagen bjöds det på kladdkaka.
Vi fortsatte med vinterbroschyren och tog en tur till Flataklocken, Sveriges Mittpunkt, där vi fotade utsikten. Broschyren blev ändå en flopp.
Det var fest igen, jag tog hål i Magnus öra med en nål och ett paket köttfärs, det var läskigt men ganska roligt. Bilden är inte min, utan stulen från Motbokens vimmelbilder, det är därför den är som en polaroid.
Det blev mer äventyrsaktiviteter, den här gången körde vi fyrhjulingsrace på isen, det var galet skoj!
Vi hade en fotouppgift i studiefoto, jag och Pernilla tog porträtt på varandra, den här bilden blev ganska surrealistisk, men den är inte fixad alls!
Andra delen av studiouppgiften var att skapa ett stilleben, jag & Pernilla gjorde det här.
Ett par dagar senare åkte jag till Tyskland, fick blindtarmsinflammation och låg på sjukhus i fem dagar i Nürnberg, jag skulle jobbat på en mässa, men eftersom jag låg på sjukhus tog jag inte ett enda foto, kameran lånade jag istället ut.
Från Tyskland åkte jag hem till Värmland och slutade månaden med att ligga hemma och friskna till efter blindtarmsoperationen.
Januari 2008
Jag har tråkigt, satt och tittade på gamla bilder och kom på att jag också vill visa lite bilder från det gågna året. Jag tar en månad i taget, bara för att kunna dra ut på det och ha tråkigt lite fler gånger och ha något att göra åt det.
Alltså, här är mitt januari 2008 i bilder:
Jag kom tillbaka till ett snöigt Norrland efter att ha firat jul och nyår hemma i Värmland, efter en utekväll i Sundsvall då jag hånglade med den beryktade mannen från Kongo kom vi äntligen tillbaka till skolan där vi var lyckliga över all snö och skapade en snögubbe.
Tillbaka i skolan var det tillbaka till vardagen och verkligheten, det innebar också vår kära skoltidning, veckans pyssel fick bli Julias nya beroende: att sticka en strumpa.
Vi fortsatte våra äventyrsaktiviteter, den här gången stod pimpling på schemat, kanske inte så äventyrligt dock..
... själv var jag mest bakis och låg och sov på isen, det var en härlig dag!
Vi hade en lektion i studiofotografering, kort sammanfattat kan man säga att vissa bilder blev bättre än andra.
Vi åkte till Vemdalen, där vi bland annat fotograferade folk som hoppade i coola hopp. Men vi drack väldigt mycket alkohol och åkte massa själva också, det var Student Ski Week!
Vi fotade när de tog upp is som bildkonstarna skulle skulptera i till Glacialen, dessa stora isblock tog de upp från älven nedanför skolan.
Vi hann också med att göra en vinterbroschyr, den blev dock en flopp men det var fint väder när vi var ute och fotade.
Vi spenderade en hel del tid på Getberget, varifrån man har väldigt fin utsikt!
Alltså, här är mitt januari 2008 i bilder:
Jag kom tillbaka till ett snöigt Norrland efter att ha firat jul och nyår hemma i Värmland, efter en utekväll i Sundsvall då jag hånglade med den beryktade mannen från Kongo kom vi äntligen tillbaka till skolan där vi var lyckliga över all snö och skapade en snögubbe.
Tillbaka i skolan var det tillbaka till vardagen och verkligheten, det innebar också vår kära skoltidning, veckans pyssel fick bli Julias nya beroende: att sticka en strumpa.
Vi fortsatte våra äventyrsaktiviteter, den här gången stod pimpling på schemat, kanske inte så äventyrligt dock..
... själv var jag mest bakis och låg och sov på isen, det var en härlig dag!
Vi hade en lektion i studiofotografering, kort sammanfattat kan man säga att vissa bilder blev bättre än andra.
Vi åkte till Vemdalen, där vi bland annat fotograferade folk som hoppade i coola hopp. Men vi drack väldigt mycket alkohol och åkte massa själva också, det var Student Ski Week!
Vi fotade när de tog upp is som bildkonstarna skulle skulptera i till Glacialen, dessa stora isblock tog de upp från älven nedanför skolan.
Vi hann också med att göra en vinterbroschyr, den blev dock en flopp men det var fint väder när vi var ute och fotade.
Vi spenderade en hel del tid på Getberget, varifrån man har väldigt fin utsikt!
Årets vänner
Jag har tänkt mig att, till och med nyårsafton, göra en lista om dagen på minnesvärda saker från det gågna året. För att se gamla listor, titta under kategorin "barndom & minnen".
Idag listar årets vänner:
Årets saknad: Marielle, först var jag i Norrland och saknade henne, sen åkte hon till Thailand och jag saknar henne ännu mer! Men vi fick i alla fall sommaren och en stor del av hösten tillsammans!
Årets nyvunna: Olof, visst har vi känt varandra förut, men inte som nu. Vi har blivit otroligt goda vänner under året som varit!
Årets vuxenpoäng: Pillan, hon köpte lägenhet och skaffade jobb, hur vuxet är inte det?
Årets ragg: Ja, det måste ju bara vara killen från Kongo (nivet, han som var jättesvart) eller möjligtvis Burundianen (hur lyckas jag?)!
Årets grabb: Adrian har jag ju hängt med till och från ända sen i mars, så det kan väl inte vara någon annan!
Årets internetbekantskap: Anna, hon är nog den enda jag känt från internet som jag träffat för första gången iår och jag gillar verkligen den tjejen!
Årets beroendeperson: Julia, jag vet ingen som slutat röka så många gånger som hon t ex. Hon är också den som fick kaffeskälvningar efter att ha druckit 8 koppar innan lunch (fast det kanske inte var iår?)
Årets bloggare: Pelle såklart, han har verkligen arbetat sig uppåt i bloggvärlden det här året!
Årets norrlänning: Anna! Hon är så galet mycket norrlänning, i alla fall för mig, haha!
Årets skratt: Thomas, hans humor är alltid på topp och jag skrattar sällan så mycket som jag gör när jag är med honom!
Årets underhållare: Per, han ÄR ju mr Underhållning, bjuda på sig själv det kan han i alla fall!
Årets återfunna: Emelie Liljedahl, vi sågs igen, länge sen sist! Dock bara en gång nu i höstas, men det blir nog mer!
Årets politiska: Stefan, han har även fått mig att tänka till lite titt som tätt, han är bra & smart och skriver grymt!
Årets respektingivande: Tommy, som sagt - han skulle kunna få mig att göra nästan vad som helst, jag tror på allt han säger!
Årets party: Susanna, vill man till Ankan vet man i alla fall att man kan lita på henne!
Årets flytt: Helle drog till Jönköping, det är tomt hemma utan henne!
Årets utvandrare: Emelie & Olof som flyttat till Köpenhamn, långt bort men skoj att hälsa på!
Årets skåning: Kristina, som jag alltid har sagt behöver jag lite skånska i min vardag och i alla fall fram till maj kunde Kristina ge mig det!
Årets kontakttappande: Stefan & jag har haft alldeles för lite kontakt under en stor del av året, det är tråkigt och ska förhoppningsvis bli mycket bättre under året som kommer!
Årets coolaste: Sara, hon gillar bra musik och har en snygg lägenhet, hon vill rädda världen och så vidare, visst är hon cool?
Idag listar årets vänner:
Årets saknad: Marielle, först var jag i Norrland och saknade henne, sen åkte hon till Thailand och jag saknar henne ännu mer! Men vi fick i alla fall sommaren och en stor del av hösten tillsammans!
Årets nyvunna: Olof, visst har vi känt varandra förut, men inte som nu. Vi har blivit otroligt goda vänner under året som varit!
Årets vuxenpoäng: Pillan, hon köpte lägenhet och skaffade jobb, hur vuxet är inte det?
Årets ragg: Ja, det måste ju bara vara killen från Kongo (nivet, han som var jättesvart) eller möjligtvis Burundianen (hur lyckas jag?)!
Årets grabb: Adrian har jag ju hängt med till och från ända sen i mars, så det kan väl inte vara någon annan!
Årets internetbekantskap: Anna, hon är nog den enda jag känt från internet som jag träffat för första gången iår och jag gillar verkligen den tjejen!
Årets beroendeperson: Julia, jag vet ingen som slutat röka så många gånger som hon t ex. Hon är också den som fick kaffeskälvningar efter att ha druckit 8 koppar innan lunch (fast det kanske inte var iår?)
Årets bloggare: Pelle såklart, han har verkligen arbetat sig uppåt i bloggvärlden det här året!
Årets norrlänning: Anna! Hon är så galet mycket norrlänning, i alla fall för mig, haha!
Årets skratt: Thomas, hans humor är alltid på topp och jag skrattar sällan så mycket som jag gör när jag är med honom!
Årets underhållare: Per, han ÄR ju mr Underhållning, bjuda på sig själv det kan han i alla fall!
Årets återfunna: Emelie Liljedahl, vi sågs igen, länge sen sist! Dock bara en gång nu i höstas, men det blir nog mer!
Årets politiska: Stefan, han har även fått mig att tänka till lite titt som tätt, han är bra & smart och skriver grymt!
Årets respektingivande: Tommy, som sagt - han skulle kunna få mig att göra nästan vad som helst, jag tror på allt han säger!
Årets party: Susanna, vill man till Ankan vet man i alla fall att man kan lita på henne!
Årets flytt: Helle drog till Jönköping, det är tomt hemma utan henne!
Årets utvandrare: Emelie & Olof som flyttat till Köpenhamn, långt bort men skoj att hälsa på!
Årets skåning: Kristina, som jag alltid har sagt behöver jag lite skånska i min vardag och i alla fall fram till maj kunde Kristina ge mig det!
Årets kontakttappande: Stefan & jag har haft alldeles för lite kontakt under en stor del av året, det är tråkigt och ska förhoppningsvis bli mycket bättre under året som kommer!
Årets coolaste: Sara, hon gillar bra musik och har en snygg lägenhet, hon vill rädda världen och så vidare, visst är hon cool?
Årets musik
Jag har tänkt mig att, till och med nyårsafton, göra en lista om dagen på minnesvärda saker från det gågna året. För att se gamla listor, titta under kategorin "barndom & minnen".
Idag är det fokus på Årets Musik:
Årets soloartist: Markus Krunegård, jag gillar hans låtar och de sätter sig på hjärnan, mer än så kan man väl inte begära?
Årets låt: Nej, jag tror inte jag klarar det här. Det kan vara Håkans Tro & Tvivel, det kan vara någon med Hello Saferide (jag vet inte vilken, för många att välja på) och det kan vara någon med Hästpojken eller Markus Krunegård, det finns för mycket för att jag ska kunna säga en helt enkelt, jag är tråkig - jag vet!
Årets insikt: Att Veronica Maggio faktiskt är bra, jag vägrade inse det, men nu har jag till och med beställt hennes skiva. Jag var nog mest bara trotsig mot Pelle.
Årets återkomst: Hello Saferide, har lämnat Säkert! bakom sig och kommit tillbaka på engelska, det är fint och bra och bättre än Annika blir det väldigt sällan! Nivet, hon HAR faktiskt känt varje känsla man kan känna, det är jag säker på!
Årets trallvänligaste: Miss Li - Ba Ba Ba, men den är nog inte från iår, eller? Jag har i alla fall trallat mycket på den, så det duger väl?
Årets "alltid-lika-bra": Håkan Hellström, ni kan redan det här, ni vet att jag älskar honom! Och För Sent För Edelweiss är inget undantag!
Årets duo: Hästpojken, så många fina låtar, två fina grabbar, helt i min smak! Låten Lena 60 är värd att kolla upp lite extra, förresten!
Årets nykomling: Joel Alme, för han är väl ny va? Bra är han i alla fall, trots att jag fått höra att han låter lite som en ko.
Årets liveakt: Bob Hund, ja det där kan ni också redan, röjet osv.
Årets återupptäckt: Johnossi, det var länge sen jag lyssnade på dem, men deras nya är grymt bra! Tack igen för tipset, Tommy!
Årets finaste skiva: Anna Ternheim - Leaving on a mayday, oj så vackert. Och skivan med Sinatra-covers förhöjer allt ännu mer!
Årets dansanta: Familjen, såklart!
Årets skiva: Oj, vad svårt. Men det måste nog bli Hästpojkens Caligula, det är i alla fall den jag lyssnat i särklass mest på, och totalt sett är det nog flest bra låtar. Tvåa borde Hello Saferides More Modern Short Stories From...
Idag är det fokus på Årets Musik:
Årets soloartist: Markus Krunegård, jag gillar hans låtar och de sätter sig på hjärnan, mer än så kan man väl inte begära?
Årets låt: Nej, jag tror inte jag klarar det här. Det kan vara Håkans Tro & Tvivel, det kan vara någon med Hello Saferide (jag vet inte vilken, för många att välja på) och det kan vara någon med Hästpojken eller Markus Krunegård, det finns för mycket för att jag ska kunna säga en helt enkelt, jag är tråkig - jag vet!
Årets insikt: Att Veronica Maggio faktiskt är bra, jag vägrade inse det, men nu har jag till och med beställt hennes skiva. Jag var nog mest bara trotsig mot Pelle.
Årets återkomst: Hello Saferide, har lämnat Säkert! bakom sig och kommit tillbaka på engelska, det är fint och bra och bättre än Annika blir det väldigt sällan! Nivet, hon HAR faktiskt känt varje känsla man kan känna, det är jag säker på!
Årets trallvänligaste: Miss Li - Ba Ba Ba, men den är nog inte från iår, eller? Jag har i alla fall trallat mycket på den, så det duger väl?
Årets "alltid-lika-bra": Håkan Hellström, ni kan redan det här, ni vet att jag älskar honom! Och För Sent För Edelweiss är inget undantag!
Årets duo: Hästpojken, så många fina låtar, två fina grabbar, helt i min smak! Låten Lena 60 är värd att kolla upp lite extra, förresten!
Årets nykomling: Joel Alme, för han är väl ny va? Bra är han i alla fall, trots att jag fått höra att han låter lite som en ko.
Årets liveakt: Bob Hund, ja det där kan ni också redan, röjet osv.
Årets återupptäckt: Johnossi, det var länge sen jag lyssnade på dem, men deras nya är grymt bra! Tack igen för tipset, Tommy!
Årets finaste skiva: Anna Ternheim - Leaving on a mayday, oj så vackert. Och skivan med Sinatra-covers förhöjer allt ännu mer!
Årets dansanta: Familjen, såklart!
Årets skiva: Oj, vad svårt. Men det måste nog bli Hästpojkens Caligula, det är i alla fall den jag lyssnat i särklass mest på, och totalt sett är det nog flest bra låtar. Tvåa borde Hello Saferides More Modern Short Stories From...
Årets random
Jag har tänkt mig att, till och med nyårsafton, göra en lista om dagen på minnesvärda saker från det gågna året.
Idag bjuder jag på Årets random:
Årets citat: "Jag har hånglat med en man från Kongo, han var jättesvart!", sagt av mig efter en hård utekväll i Sundsvall i januari. Alternativt Saras "Jag vill bli fylld ikväll!" på Glacialen i februari.
Årets fylla: Vemdalen, lätt Vemdalen! Den kvällen jag blev jättefull, tog en taxi hem själv och inte lyckades låsa upp dörren till stugan, ringde till någon (Julia?) och sa att jag skulle försöka komma in i andra stugan annars skulle jag väl somna i en snödriva, det var nog bortåt -20°, de blev oroliga och när de kom tillbaka var stugan upplåst men jag var inte där. Jag hade gått till den andra stugan och lyckats hitta deras gömda nyckel, låsa upp hos dem och lägga mig i soffan där Mathias egentligen skulle sova. (Behöver jag nämna att jag, på morgonen, hade sisådär 24 missade samtal i mobilen?)
Årets sexuella upplevelse: Ha! Det trodde ni va? Att jag tänker dela med mig av det här? Nejni, det kan ni se er i stjärnorna efter! Men ni får gärna lägga en kommentar och gissa vad ni tror att det kan vara!
Årets sjukdom: Den är hård, och det blir en delad förstaplats mellan Skabb och Blindtarmsinflammation. Skabb smittar förvisso, det gör inte blindtarmsinflammation, men skabb håller en inte hemma från jobb/skola, så det är svårt att avgöra!
Årets politiska: FRA/IPRED, hur skulle det kunna vara något annat?
Årets nyvalde ledare: Även här en väldigt jämn kamp mellan herr ny President i USA och herr ny VD på KRAV, det är en jämn kamp men i det långa loppet tror jag att jag egentligen är mer intresserad av det faktum att Lars Nellmer tillsatts som ny VD på KRAV, Obama - släng dig i väggen!
Årets tekniska leksak: Min älskade MacBook, förklaring lär knappast behövas!
Årets tidning: Motboken, lätt att det är Motboken, hur kan man inte älska saker som: "Veckans outfit från Erikshjälpen", "Bildjournalisternas inavlade kärleksbarn" och Stefans bild på honom & David Hasselhof. För att inte prata om alla snygga vimmelbilder!
Årets dryck: Det står mellan bubbel (nivet, Kent-efterfesterna kräver sitt bubbel! och att steka på Ankan är alltid skoj) och jäger (hur kan man inte gilla en redig jägershot?).
Idag bjuder jag på Årets random:
Årets citat: "Jag har hånglat med en man från Kongo, han var jättesvart!", sagt av mig efter en hård utekväll i Sundsvall i januari. Alternativt Saras "Jag vill bli fylld ikväll!" på Glacialen i februari.
Årets fylla: Vemdalen, lätt Vemdalen! Den kvällen jag blev jättefull, tog en taxi hem själv och inte lyckades låsa upp dörren till stugan, ringde till någon (Julia?) och sa att jag skulle försöka komma in i andra stugan annars skulle jag väl somna i en snödriva, det var nog bortåt -20°, de blev oroliga och när de kom tillbaka var stugan upplåst men jag var inte där. Jag hade gått till den andra stugan och lyckats hitta deras gömda nyckel, låsa upp hos dem och lägga mig i soffan där Mathias egentligen skulle sova. (Behöver jag nämna att jag, på morgonen, hade sisådär 24 missade samtal i mobilen?)
Årets sexuella upplevelse: Ha! Det trodde ni va? Att jag tänker dela med mig av det här? Nejni, det kan ni se er i stjärnorna efter! Men ni får gärna lägga en kommentar och gissa vad ni tror att det kan vara!
Årets sjukdom: Den är hård, och det blir en delad förstaplats mellan Skabb och Blindtarmsinflammation. Skabb smittar förvisso, det gör inte blindtarmsinflammation, men skabb håller en inte hemma från jobb/skola, så det är svårt att avgöra!
Årets politiska: FRA/IPRED, hur skulle det kunna vara något annat?
Årets nyvalde ledare: Även här en väldigt jämn kamp mellan herr ny President i USA och herr ny VD på KRAV, det är en jämn kamp men i det långa loppet tror jag att jag egentligen är mer intresserad av det faktum att Lars Nellmer tillsatts som ny VD på KRAV, Obama - släng dig i väggen!
Årets tekniska leksak: Min älskade MacBook, förklaring lär knappast behövas!
Årets tidning: Motboken, lätt att det är Motboken, hur kan man inte älska saker som: "Veckans outfit från Erikshjälpen", "Bildjournalisternas inavlade kärleksbarn" och Stefans bild på honom & David Hasselhof. För att inte prata om alla snygga vimmelbilder!
Årets dryck: Det står mellan bubbel (nivet, Kent-efterfesterna kräver sitt bubbel! och att steka på Ankan är alltid skoj) och jäger (hur kan man inte gilla en redig jägershot?).
Årets musikhändelser
Jag har tänkt mig att, till och med nyårsafton, göra en lista om dagen på minnesvärda saker från det gågna året.
Idag handlar det om Årets musikhändelser:
Årets festival: Jag var knappt på någon festival den här sommaren, så jag måste säga Arvikafestivalen, där jag bara var en kväll. Men, jag såg Håkan och jag såg Firefox AK och några andra fina, så det var väldigt trevligt. Jag åkte dit för Håkan och Håkan gav mig vad jag ville ha!
Årets röjigaste konsert: Jag sa det igår, men det tål att sägas igen: Bob Hund på Popaganda var något av det roligaste jag varit med om!
Årets finaste: Håkan i Stockholm med Marielle i våras. Jag vet inte om det fina ligger i Håkan eller i faktumet att jag var där med Marielle, men det spelar absolut ingen roll!
Årets bästa arrangemang: Winnerbäcks sommarturné, de var i Ransäter, ett så otroligt bra ställe för den typen av arrangemang. Winnerbäck var jättebra, Emil var finare än finast, Maia och Miss Li var hur bra som helst och det var massa ekologiskt och rättvisemärkt och jag var otroligt lycklig.
Årets sämsta: Asta Kask i Sundsvall, det var röjigt och skoj, men det är aldrig lika kul när man inte kan musiken och låtarna. Jag saknade alkoholserveringen (det var ju punk, för fan!) och min klack på skon hade gått av. Men, jag fyllde 20 och kvällen avslutades på ett hotell med att stjäla puffar. Men ändå, sämre än såhär blev det aldrig!
Årets miss: När Markus Krunegård spelade i Karlstad - jag borde ha varit där, men istället satt jag bara hemma, varför? Jag vet inte.
Årets gladaste ögonblick: Här skulle jag vilja skriva om ögonkontakt med en het man på en sjukt bra konsert och hur glad jag blir över att så snygga män gillar så bra musik, men något sådant har inte hänt iår så därför får det bli från en konsert jag redan nämnt: Håkan Hellström i Stockholm, när jag & Marielle dansade till Kom Igen Lena, då var vi lyckligare än lyckligast.
Idag handlar det om Årets musikhändelser:
Årets festival: Jag var knappt på någon festival den här sommaren, så jag måste säga Arvikafestivalen, där jag bara var en kväll. Men, jag såg Håkan och jag såg Firefox AK och några andra fina, så det var väldigt trevligt. Jag åkte dit för Håkan och Håkan gav mig vad jag ville ha!
Årets röjigaste konsert: Jag sa det igår, men det tål att sägas igen: Bob Hund på Popaganda var något av det roligaste jag varit med om!
Årets finaste: Håkan i Stockholm med Marielle i våras. Jag vet inte om det fina ligger i Håkan eller i faktumet att jag var där med Marielle, men det spelar absolut ingen roll!
Årets bästa arrangemang: Winnerbäcks sommarturné, de var i Ransäter, ett så otroligt bra ställe för den typen av arrangemang. Winnerbäck var jättebra, Emil var finare än finast, Maia och Miss Li var hur bra som helst och det var massa ekologiskt och rättvisemärkt och jag var otroligt lycklig.
Årets sämsta: Asta Kask i Sundsvall, det var röjigt och skoj, men det är aldrig lika kul när man inte kan musiken och låtarna. Jag saknade alkoholserveringen (det var ju punk, för fan!) och min klack på skon hade gått av. Men, jag fyllde 20 och kvällen avslutades på ett hotell med att stjäla puffar. Men ändå, sämre än såhär blev det aldrig!
Årets miss: När Markus Krunegård spelade i Karlstad - jag borde ha varit där, men istället satt jag bara hemma, varför? Jag vet inte.
Årets gladaste ögonblick: Här skulle jag vilja skriva om ögonkontakt med en het man på en sjukt bra konsert och hur glad jag blir över att så snygga män gillar så bra musik, men något sådant har inte hänt iår så därför får det bli från en konsert jag redan nämnt: Håkan Hellström i Stockholm, när jag & Marielle dansade till Kom Igen Lena, då var vi lyckligare än lyckligast.
Årets händelser
Jag har tänkt mig att, till och med nyårsafton, göra en lista om dagen på minnesvärda saker från det gågna året.
Jag börjar idag med Årets händelser:
Årets fest: Glacialen i februari, den festen var allt vad en fest bör vara och innehöll allt en fest bör innhålla, vi snodde hamburgare och vi festade i stugan, vi var vakna galet sent, hade Kentefterfest med sprudlande vin och drack sparris-kaffe. Vi var fulla, vi spelade rundpingis klockan 7 på morgonen i gympasalen och alla var där, hur roligt som helst!
Årets tråkigaste: Att flytta från Ålsta i maj, det var det bästa året i mitt liv, och jag saknar alla otroligt mycket, det är trist att ha flyttat hem igen, Ålsta passade mig som handen i handsken, helt enkelt!
Årets stöld: Puffen Tommy stal på ett hotell i Sundsvall på min 20-årsdag i februari, det var världens kupp, det var hur roligt som helst och puffen? Ja, den står här bredvid min säng! Jag vill dessutom påpeka att puffen inte är någon liten sak utan mer än en halvmeter hög, en meter bred och väger ganska ordentligt mycket, egentligen är det en puff med pallkaraktär.
Årets konsert: Bob Hund på Popaganda i Augusti, det var så otroligt röjigt och så otroligt bra, Bob Hund måste verkligen vara sveriges absolut bästa liveband!
Årets come-together/återförening: Ålstaskivan i Värmland i september. Ungefär tio personer från Ålsta kom hit till mig & mitt gästhus i de värmländska skogarna, styrde kräftskiva och var fulla och glada, vi kunde ju inte vara sämre än att vi drack bubbel och lyssnade på Kent mitt i natten även den här gången!
Årets resa: Här är två resor nominerade: Vemdalen i Januari, för att det var så otroligt roligt att gå åka skidor och för att vi hade galet roliga fester, samt Riga i December, för att det är familjens första semester på tre år och det var en väldigt fin stad och en härlig helg.
Årets påhälsning: När jag åkte till Emelie i Köpenhamn och hälsade på henne & Olof en helg i oktober. Emelie firade sin 20-årsdag och jag stukade fötterna.
Årets finaste: Daniel & Christinas bröllop på ett norrländskt fjäll i juli, det var otroligt vackert, 50 meter från snögränsen och världens finaste väder.
Jag börjar idag med Årets händelser:
Årets fest: Glacialen i februari, den festen var allt vad en fest bör vara och innehöll allt en fest bör innhålla, vi snodde hamburgare och vi festade i stugan, vi var vakna galet sent, hade Kentefterfest med sprudlande vin och drack sparris-kaffe. Vi var fulla, vi spelade rundpingis klockan 7 på morgonen i gympasalen och alla var där, hur roligt som helst!
Årets tråkigaste: Att flytta från Ålsta i maj, det var det bästa året i mitt liv, och jag saknar alla otroligt mycket, det är trist att ha flyttat hem igen, Ålsta passade mig som handen i handsken, helt enkelt!
Årets stöld: Puffen Tommy stal på ett hotell i Sundsvall på min 20-årsdag i februari, det var världens kupp, det var hur roligt som helst och puffen? Ja, den står här bredvid min säng! Jag vill dessutom påpeka att puffen inte är någon liten sak utan mer än en halvmeter hög, en meter bred och väger ganska ordentligt mycket, egentligen är det en puff med pallkaraktär.
Årets konsert: Bob Hund på Popaganda i Augusti, det var så otroligt röjigt och så otroligt bra, Bob Hund måste verkligen vara sveriges absolut bästa liveband!
Årets come-together/återförening: Ålstaskivan i Värmland i september. Ungefär tio personer från Ålsta kom hit till mig & mitt gästhus i de värmländska skogarna, styrde kräftskiva och var fulla och glada, vi kunde ju inte vara sämre än att vi drack bubbel och lyssnade på Kent mitt i natten även den här gången!
Årets resa: Här är två resor nominerade: Vemdalen i Januari, för att det var så otroligt roligt att gå åka skidor och för att vi hade galet roliga fester, samt Riga i December, för att det är familjens första semester på tre år och det var en väldigt fin stad och en härlig helg.
Årets påhälsning: När jag åkte till Emelie i Köpenhamn och hälsade på henne & Olof en helg i oktober. Emelie firade sin 20-årsdag och jag stukade fötterna.
Årets finaste: Daniel & Christinas bröllop på ett norrländskt fjäll i juli, det var otroligt vackert, 50 meter från snögränsen och världens finaste väder.
Jag var ganska söt som liten i alla fall.
Justja, jag lovade ju att erkänna hur rätt ni hade. Jag var väl rätt lik mig antar jag, det var inte så många som gissade på vem som var jag här, men de som gjorde det gissade rätt. Men visst var jag bra söt när jag var liten? Här nedan är den enskilda bilden från samma skolfotografering, varför fick man inte alltid posa sådär sött vid ett träd? Det är väl roligare än de vanliga "sitta-lite-snett-ner-ned-hakan-och-bak-med-axlarna" (vilket jag för övrigt varit grymt duktig på, jag kan det där med att skolfoto-posa)?
I alla fall, var jag inte otroligt söt när jag var sisådär 5-6 år?
Pelle tyckte dock att vi var en väldigt liten klass, men då ska jag be att få poängtera att det där är två klasser, både 5-årsgruppen & 6-årsgruppen.
En annan kommentator tyckte vi var bittra barn, men jag måste ju i alla fall hävda att jag var väldigt glad! Redan då gladast i gänget! ;)
I alla fall, var jag inte otroligt söt när jag var sisådär 5-6 år?
Pelle tyckte dock att vi var en väldigt liten klass, men då ska jag be att få poängtera att det där är två klasser, både 5-årsgruppen & 6-årsgruppen.
En annan kommentator tyckte vi var bittra barn, men jag måste ju i alla fall hävda att jag var väldigt glad! Redan då gladast i gänget! ;)
Buskryddan
Jag såg en bild från dagis på Facebook. Det var fint och jag blev nostalgisk och sökte på mitt dagis på google. Jag hittade en artikel från VF (Värmlands Folkblad) från 1998, då dagiset firade 10 år. Jag tror knappast att jag var på plats (inget jag minns i alla fall), men kände alla som det står om. Jag blir verkligen barndomsnostalgisk när jag läser det.
Läs själva, här!
Jag gick nog på världens bästa dagis, Buskryddan hette det, eller Busis som vi sa. Det var ett föräldrakooperativ och det var hur fint och roligt som helst. Jag älskade dagis när jag var liten! (Det är till och med så jag blir lite tårögd av alla nostalgikänslor!)
Läs själva, här!
Jag gick nog på världens bästa dagis, Buskryddan hette det, eller Busis som vi sa. Det var ett föräldrakooperativ och det var hur fint och roligt som helst. Jag älskade dagis när jag var liten! (Det är till och med så jag blir lite tårögd av alla nostalgikänslor!)
Ålsta-saknad
Jag tittade igenom min blogg lite och tyckte att den var hemskt tråkig, det var länge sen jag la upp en bild. Så nu tänkte jag visa er en bild från december förra året, en bild som visar både en känsla och ett ställe jag saknar. En årstid och ett ljus jag saknar. Det kan nog inte bli vackrare än såhär! Jag saknar ofta Ålsta, tiden där, människorna, landskapet, snön, allt roligt vi gjorde.
Jag hittade bilder från när vi pysslade & bakade. Jag pysslar & bakar aldrig längre! Eller jo, jag bakade i förrgår. Men det är inte samma sak! Marielle var här, vi hade jättetrevligt & sådär, men det är inte som på Ålsta.
På Ålsta kunde vi sitta och lägga pärlplattor en hel kväll, vi gjorde julkort och allt möjligt. Jag saknar grejen med att göra saker tillsammans med många andra och jag saknar grejen med att ha folk att hänga med utan att man gör någonting alls. Att bara sitta i datasalen, göra helt olika saker men ändå ha någon att prata med om man känner för det.
Jag saknar att ha så många runt mig som man alltid kan prata med om allt, som vet så mycket om en, som man har gemensamma planer med.
Ålsta var en fin tid, kanske den bästa i mitt liv? Jag tror för övrigt att jag ska åka till Stockholm snart, hälsa på folk. Träffa vänner, framför allt uppleva lite Ålsta-nostalgi!
Dessutom saknar jag vinter & mys. Snö, kom hit! Kom snart! Jag vill ha vinter - NU!
Taket
29 september 2008
(Allt kursivt bör läsas med en röst som tillhör Lena, 6 år.)
När jag var liten hade jag ett favorittak, ett plåttak som jag brukade klättra upp på, sitta på, balansera på.
För en dryg vecka sedan försökte jag ta mig upp på detta tak, men misslyckades om & om igen. Jag vet inte om det var det att jag hade för lite sats eller för hala skor, men upp kom jag inte!
Det kallas mod, min kära vän, mod!
Jag hade dessutom kameran i handen och sista gången jag försökte ramlade jag och slog benet i takkanten och kameran i taket. Motljusskyddet ramlade av och jag fick ett skrapsår.
Det är inte meningen att man ska något, förutom möjligtvis fika, med sig upp på taket.
Jag var väl lättare som liten, spänstigare och visste hur jag skulle göra.
Men framför allt modigare.
Taket var en av mina favoritplatser, jag var ofta där, lekte, satt, tänkte, balanserade. Jag gillade tak som liten och i själva verket gör jag det fortfarande. Jag har alltid fascinerats av höjder.
Men modet är borta.
Nedan ser ni en bild på taket, en av mina faboritplatser som barn.
(Allt kursivt bör läsas med en röst som tillhör Lena, 6 år.)
När jag var liten hade jag ett favorittak, ett plåttak som jag brukade klättra upp på, sitta på, balansera på.
För en dryg vecka sedan försökte jag ta mig upp på detta tak, men misslyckades om & om igen. Jag vet inte om det var det att jag hade för lite sats eller för hala skor, men upp kom jag inte!
Det kallas mod, min kära vän, mod!
Jag hade dessutom kameran i handen och sista gången jag försökte ramlade jag och slog benet i takkanten och kameran i taket. Motljusskyddet ramlade av och jag fick ett skrapsår.
Det är inte meningen att man ska något, förutom möjligtvis fika, med sig upp på taket.
Jag var väl lättare som liten, spänstigare och visste hur jag skulle göra.
Men framför allt modigare.
Taket var en av mina favoritplatser, jag var ofta där, lekte, satt, tänkte, balanserade. Jag gillade tak som liten och i själva verket gör jag det fortfarande. Jag har alltid fascinerats av höjder.
Men modet är borta.
Nedan ser ni en bild på taket, en av mina faboritplatser som barn.
Med lite mod är det enkelt att ta sig upp på.
Saknad
Jag saknar den nattliga Ålsta-humorn. Alla sena Motboken-kvällar. Jag saknar att hänga i datasalen och veta att man borde sova, men det spelar ingen roll för man är vakna alldeles för sent tillsammans. Nu är jag vaken alldeles för sent själv och det är inte alls lika roligt, det gör att det är mycket jobbigare att gå upp i tid imorgon. Det är tråkigt att gå upp när man vet att man måste äta frukost själv, jag saknar Ålsta-frukostarna.
Och så kom regnet
Det är lördag, men det känns inte. Min rygg är jättetrött och imorgon ska jag köra traktor. Jag ska harva, det är bra. Min rygg orkar inte bära med nu. Idag har det varit rabarberskörd och därefter var jag med mamma & pappa till skafferiet och packade grejer för att ge plats åt ombyggnaden. Nästa lördag är det invigning, det blir skoj!
Idag har vi ätit massa jordgubbar också, mumsigt! Men än så länge är det bara jordgubbar från växthuset, pappa säger att de på friland blir godare så det hoppas vi på. Jordgubbar är mums, särskilt våra egna.
På tal om vårat eget så längtar jag verkligen efter den första gurkan, men det är väl länge kvar än, säkert en månad eller så. Gurkoplanterna är ju inte ens planterade i gurkhuset än, så det lär dröja. Men tänk vad underbart gott att kunna gå ner och plocka sig en gurka och smaska på när man är sugen, bättre än allt godis i världen! Egna gurkor är bäst! Bättre än jordgubbar med glass, jordgubbar med mjölk och jordgubsssmothie tillsammans! Minsann! Idag åt vi sparrissoppa också, det var mumsigt men inte som gurka det heller.
Rabarberskörden gick smidigt och bra, med en liten regnskur mitt i blev vi uppfräschade och piggnade till. Skönt med lite regn för första gången på veckor! Men det var ju inte mycket, fast åsskuren nu på kvällen kändes också skön. Men i alla fall, tillsammans med 25 innebandymänniskor (typ P12 och deras föräldrar) gick rabarbern förvånansvärt snabbt!
Och inte blev det någon uteservering den här veckan heller, folk var inte så på.. Men det kommer, jag lovar! Vi ska styra det här, jajjemän!
Idag har vi ätit massa jordgubbar också, mumsigt! Men än så länge är det bara jordgubbar från växthuset, pappa säger att de på friland blir godare så det hoppas vi på. Jordgubbar är mums, särskilt våra egna.
På tal om vårat eget så längtar jag verkligen efter den första gurkan, men det är väl länge kvar än, säkert en månad eller så. Gurkoplanterna är ju inte ens planterade i gurkhuset än, så det lär dröja. Men tänk vad underbart gott att kunna gå ner och plocka sig en gurka och smaska på när man är sugen, bättre än allt godis i världen! Egna gurkor är bäst! Bättre än jordgubbar med glass, jordgubbar med mjölk och jordgubsssmothie tillsammans! Minsann! Idag åt vi sparrissoppa också, det var mumsigt men inte som gurka det heller.
Rabarberskörden gick smidigt och bra, med en liten regnskur mitt i blev vi uppfräschade och piggnade till. Skönt med lite regn för första gången på veckor! Men det var ju inte mycket, fast åsskuren nu på kvällen kändes också skön. Men i alla fall, tillsammans med 25 innebandymänniskor (typ P12 och deras föräldrar) gick rabarbern förvånansvärt snabbt!
Och inte blev det någon uteservering den här veckan heller, folk var inte så på.. Men det kommer, jag lovar! Vi ska styra det här, jajjemän!
Gott nytt, fortsättning & så vidare.
Inatt blev det ännu ett nytt år, jag tror på det där med att livet är som en LP-skiva. Ett år är ett varv och det går bara fortare och fortare (varven blir mindre och mindre), javisst.
Det blev ett ganska otippat nyårsfirande, jag dängde Marielle i Monopol stort (hon missade att ta ut typ 12 000 kr av mig när jag hamnade på Norrmalmstorg och så blev hon arg & jag vann, höh) och sen vann hon i Joakim von Anka-spelet. Så det var väl ganska rättvist. Vi åt tacogratäng och hade trevligt hemma hos henne och Magnus, i alla fall. Sen drog vi till Viken, där vare Metal-klubb på ett ställe som jag tror heter Vizit. Där var det, vilket är ganska uppenbart, i princip bara metalfolk och jag kände mig väl kanske inte riktigt som rätt person på rätt plats. Men det var trevligt. Det fanns några andra som inte passade in också, en kille som dessutom verkade vara typ fullast på stället.
När jag promenerade hem sen kom jag ikapp honom och han började gå jämsides med mig och började prata om American Psycho (som jag inte sett) och om att gå lika fort och om att han skulle mörda mig i en buske, jag skrattade massor och vi gick ohc pratade lite. Han pratade om fler filmer, jag hade inte sett någon. Sen frågade han vad jag gjort under kvällen och jag sa att vi varit på samma ställe och han blev alldeles chockad, han sa att han inte sett mig. Jag sa att jag sett honom och han frågade om det var vanligt att folk inte mindes mig, jag skrattade ännu mer och sa att han pratat med min kompis alldeles nyss och att jag stått bredvid och han skämdes nog lite. Vi promenerade vidare och han hade ingenstans att sova, han fick låna min mobil för att försöka hitta sovplats och han undrade hur jag kunde lita på honom, varför jag vågade låna ut mobilen - han kunde ju springa iväg med den. Jag sa inte så mycket och han hittade ingen sovplats. När vi närmade oss hem så sa han i telefonen till nån kompis vem han var och sa sitt hela namn, ett namn som jag kände igen väl. Jag visste alltså vem den här killen var! Jag hade inte känt igen honom alls, men han hade ju absolut noll koll på mig, så det var väl inget med det. Lite roligt bara, sen pratade vi lite mer och sen kom vi hem och Magnus ringde och skällde ut killen och jag gick in och sov och han vinglade vidare, utan sovplats. Jag tyckte lite synd om honom.
-
Min bror har gjort en lång lista på saker som hänt honom under året som gåttt. Jag tänker också göra en lista, men jag är ju inte den som är den, nivet. Min lista blir nog inte fullt lika lång, men desto mer detaljerad. Jag ska berätta om de händelser som betytt mest för mig, och berätta hur jag minns dem.
Mitt år har präglats av krockar, det är mycket som inte passat in och hela tiden har jag fått välja bort något, men jag skulle nog inte kunna vara mer nöjd!
Inflyttningsfest i Skåne med Emelie
Emelie och jag for till Skåne för att överraska Johan, som hade inflyttningsfest. Det var skoj, det var söta skåningar och jag var glad.
Stockholm med Rebecka
Klassen hade praktik, jag & Rebecka hade ingen praktikplats utan utnyttjade en del av tiden till att åka till Stockholm och fota. Det var otroligt roligt, vi promenerade runt hela staden i en vecka och tog massor av foton. Min fascination av Stockholm växte, jag hittar ännu bättre och, framför allt, jag lyftemitt fotointresse till nya breddgrader. Mer Stockholm under året har gjort att min kärlek till staden växt ännu mer. Nivet, Stockholm i mitt hjärta...
Siesta med Emelie och fina skåningar
Jag & Emelie drog på festival i maj. Det var i Skåne, härligt! En jobbig resa med massa byten på konstiga ställen som vi aldrig hört talas om innan. Det var i maj, det var kallt att tälta, men det var skoj. Det blev min enda festival i sommar, men det var fint och jag var glad.
Balen
En hel dag gick åt till att göra sig fin, det var frisyrande och sminkning, det var en klänning som sytts bara till mig och som det lagts ner otroligt mycket arbete på. Det var firande på hög nivå och alla var fina och glada. Vi skålade i sprudlande vin och vi gladdes åt att snart få ta studenten. Vi fick god mat och vi hade skoj. Men hela min kväll blev alldeles fulländad när min mattelärare berättade att jag skulle få MVG i Matte B. Jag hade inte vågat tro det, men så var det och det gjorde mig snäppet gladare hela kvällen.
Studenten
Det var champagnefrukost, det var fotografering, det var båt och lärare som höll tal. Det var fina ord i mössan, det var blommor runt halsen och det var flakåkning. Det var mottagning hos mormor, det var fina presenter och det var fest på kvällen. Flakåkningen var nog det roligaste jag varit med om i år, jag älskade att stå där på flaket med min klass, med Turistklassen och med IT-klassen. Jag var glad, jag sjöng och skrålade och sen började det regna, jag blev kissnödig och jag var nog nästan först av flaket när vi kom tillbaka. Men jag älskade det! Sen grät jag när pappa höll tal, och sen somnade jag på mormors säng - jag var väl inte särskilt nykter, va? Sen blev det fest och det var skoj värre.
Fetingfest på Torfolk
Pappa fyllde 50, gunne fyllde 50, Torfolk fyllde 30, Kari & Gunne, som par, fyllde 30. Ja, det var mycket att fira och fira - det gjorde vi minsann! Det var massa folk och alla var glada. Jag & Marielle hade hand om baren, jag utnyttjade det friskt, jag hade skoj och fick i mig stora mängder alkohol. Dagen efter var nog den värsta bakis-dagen jag varit med om.
Cykeltur med pappa & bror
En helg i Augusti cyklade jag, pappa & bror sisådär 18 mil. Det var något av det härligaste jag gjort i mitt liv! Det regnade de första sisådär tre milen, men jag var glad ändå. Valle klagade men jag var positiv. Vi trampade på och vi hade otroligt fina dagar. Andra dagen hängde farmor på, det var sol och hur härligt som helst. Dagen avslutades hos farbror i Molkom och tredje dagen cyklade vi hem igen. Jag kände mig som en ny människa, lycklig och det kändes som jag gjort världen en stor tjänst!
Way Out West i Göteborg
Jag for till Göteborg för stadsfestival och såg på fina band. Jag var där med Jasmine och Emelie, jag hade hoppats på att få träffa Stefan & Pelle, men det fick jag inte och blev besviken. Jag träffade L0tt & Carlsson och det var jätteskoj, vi dansade massa och var glada. Jag såg inte så mycket av The Ark, vilket var synd, men det regnade så otroligt mycket. Det var en trevlig kväll i alla fall.
Flytt till Norrland
Jag flyttade norrut, jag började på folkhögskola och jag träffade massa finfina människor. Jag är glad för det och vi har haft otroligt mycket roligt tillsammans. Allt från mys i Kickis stuga till fylleslag i frysen till höstmaskerad i källaren till badande i tomatsoppa till en hel del skolarbete (VK blev tidningen hela veckan).
Underbart var ordet och jag hoppas att jag får smaka på den där soppan någon gång under nästa termin.
Tack för 2007, nu blire andra bullar. Eller? Jag är glad, men det är väl ingen nyhet. Så vi tar ännu ett skojigt år, va?
Det blev ett ganska otippat nyårsfirande, jag dängde Marielle i Monopol stort (hon missade att ta ut typ 12 000 kr av mig när jag hamnade på Norrmalmstorg och så blev hon arg & jag vann, höh) och sen vann hon i Joakim von Anka-spelet. Så det var väl ganska rättvist. Vi åt tacogratäng och hade trevligt hemma hos henne och Magnus, i alla fall. Sen drog vi till Viken, där vare Metal-klubb på ett ställe som jag tror heter Vizit. Där var det, vilket är ganska uppenbart, i princip bara metalfolk och jag kände mig väl kanske inte riktigt som rätt person på rätt plats. Men det var trevligt. Det fanns några andra som inte passade in också, en kille som dessutom verkade vara typ fullast på stället.
När jag promenerade hem sen kom jag ikapp honom och han började gå jämsides med mig och började prata om American Psycho (som jag inte sett) och om att gå lika fort och om att han skulle mörda mig i en buske, jag skrattade massor och vi gick ohc pratade lite. Han pratade om fler filmer, jag hade inte sett någon. Sen frågade han vad jag gjort under kvällen och jag sa att vi varit på samma ställe och han blev alldeles chockad, han sa att han inte sett mig. Jag sa att jag sett honom och han frågade om det var vanligt att folk inte mindes mig, jag skrattade ännu mer och sa att han pratat med min kompis alldeles nyss och att jag stått bredvid och han skämdes nog lite. Vi promenerade vidare och han hade ingenstans att sova, han fick låna min mobil för att försöka hitta sovplats och han undrade hur jag kunde lita på honom, varför jag vågade låna ut mobilen - han kunde ju springa iväg med den. Jag sa inte så mycket och han hittade ingen sovplats. När vi närmade oss hem så sa han i telefonen till nån kompis vem han var och sa sitt hela namn, ett namn som jag kände igen väl. Jag visste alltså vem den här killen var! Jag hade inte känt igen honom alls, men han hade ju absolut noll koll på mig, så det var väl inget med det. Lite roligt bara, sen pratade vi lite mer och sen kom vi hem och Magnus ringde och skällde ut killen och jag gick in och sov och han vinglade vidare, utan sovplats. Jag tyckte lite synd om honom.
-
Min bror har gjort en lång lista på saker som hänt honom under året som gåttt. Jag tänker också göra en lista, men jag är ju inte den som är den, nivet. Min lista blir nog inte fullt lika lång, men desto mer detaljerad. Jag ska berätta om de händelser som betytt mest för mig, och berätta hur jag minns dem.
Mitt år har präglats av krockar, det är mycket som inte passat in och hela tiden har jag fått välja bort något, men jag skulle nog inte kunna vara mer nöjd!
Inflyttningsfest i Skåne med Emelie
Emelie och jag for till Skåne för att överraska Johan, som hade inflyttningsfest. Det var skoj, det var söta skåningar och jag var glad.
Stockholm med Rebecka
Klassen hade praktik, jag & Rebecka hade ingen praktikplats utan utnyttjade en del av tiden till att åka till Stockholm och fota. Det var otroligt roligt, vi promenerade runt hela staden i en vecka och tog massor av foton. Min fascination av Stockholm växte, jag hittar ännu bättre och, framför allt, jag lyftemitt fotointresse till nya breddgrader. Mer Stockholm under året har gjort att min kärlek till staden växt ännu mer. Nivet, Stockholm i mitt hjärta...
Siesta med Emelie och fina skåningar
Jag & Emelie drog på festival i maj. Det var i Skåne, härligt! En jobbig resa med massa byten på konstiga ställen som vi aldrig hört talas om innan. Det var i maj, det var kallt att tälta, men det var skoj. Det blev min enda festival i sommar, men det var fint och jag var glad.
Balen
En hel dag gick åt till att göra sig fin, det var frisyrande och sminkning, det var en klänning som sytts bara till mig och som det lagts ner otroligt mycket arbete på. Det var firande på hög nivå och alla var fina och glada. Vi skålade i sprudlande vin och vi gladdes åt att snart få ta studenten. Vi fick god mat och vi hade skoj. Men hela min kväll blev alldeles fulländad när min mattelärare berättade att jag skulle få MVG i Matte B. Jag hade inte vågat tro det, men så var det och det gjorde mig snäppet gladare hela kvällen.
Studenten
Det var champagnefrukost, det var fotografering, det var båt och lärare som höll tal. Det var fina ord i mössan, det var blommor runt halsen och det var flakåkning. Det var mottagning hos mormor, det var fina presenter och det var fest på kvällen. Flakåkningen var nog det roligaste jag varit med om i år, jag älskade att stå där på flaket med min klass, med Turistklassen och med IT-klassen. Jag var glad, jag sjöng och skrålade och sen började det regna, jag blev kissnödig och jag var nog nästan först av flaket när vi kom tillbaka. Men jag älskade det! Sen grät jag när pappa höll tal, och sen somnade jag på mormors säng - jag var väl inte särskilt nykter, va? Sen blev det fest och det var skoj värre.
Fetingfest på Torfolk
Pappa fyllde 50, gunne fyllde 50, Torfolk fyllde 30, Kari & Gunne, som par, fyllde 30. Ja, det var mycket att fira och fira - det gjorde vi minsann! Det var massa folk och alla var glada. Jag & Marielle hade hand om baren, jag utnyttjade det friskt, jag hade skoj och fick i mig stora mängder alkohol. Dagen efter var nog den värsta bakis-dagen jag varit med om.
Cykeltur med pappa & bror
En helg i Augusti cyklade jag, pappa & bror sisådär 18 mil. Det var något av det härligaste jag gjort i mitt liv! Det regnade de första sisådär tre milen, men jag var glad ändå. Valle klagade men jag var positiv. Vi trampade på och vi hade otroligt fina dagar. Andra dagen hängde farmor på, det var sol och hur härligt som helst. Dagen avslutades hos farbror i Molkom och tredje dagen cyklade vi hem igen. Jag kände mig som en ny människa, lycklig och det kändes som jag gjort världen en stor tjänst!
Way Out West i Göteborg
Jag for till Göteborg för stadsfestival och såg på fina band. Jag var där med Jasmine och Emelie, jag hade hoppats på att få träffa Stefan & Pelle, men det fick jag inte och blev besviken. Jag träffade L0tt & Carlsson och det var jätteskoj, vi dansade massa och var glada. Jag såg inte så mycket av The Ark, vilket var synd, men det regnade så otroligt mycket. Det var en trevlig kväll i alla fall.
Flytt till Norrland
Jag flyttade norrut, jag började på folkhögskola och jag träffade massa finfina människor. Jag är glad för det och vi har haft otroligt mycket roligt tillsammans. Allt från mys i Kickis stuga till fylleslag i frysen till höstmaskerad i källaren till badande i tomatsoppa till en hel del skolarbete (VK blev tidningen hela veckan).
Underbart var ordet och jag hoppas att jag får smaka på den där soppan någon gång under nästa termin.
Tack för 2007, nu blire andra bullar. Eller? Jag är glad, men det är väl ingen nyhet. Så vi tar ännu ett skojigt år, va?
Evig vänskap?
Ibland kan man önska att saker var lite mer som förr... Jag kan verkligen känna det ibland, hur jag önskar att livet inte förändras vart jag än går, och hur jag önskar att det med vissa människor alltid kommer vara vi två.
Idag har vår teater premiär, jag är inte med och spelar iår, men jag kallar ändå teatern för vår eftersom jag är med runtom och eftersom jag sitter med i teaterföreningens styrelse. Teatern väcker en hel del gammalt inom mig, men främst är det vänskapen med min barndomskompis Hanna som gör mig helt överrumplad. Jag har skjutsat hem henne några gånger och vi sitter och pratar i bilen, vi har alltid hemskt mycket att prata om och vi har väldigt mycket gemensamt. Vi har otroligt lika musiksmak och vi har väldigt roligt tillsammans och när jag åker till henne känns det som att jag kan den vägen i sömnen, så mycket har jag åkt den. När vi var små var vi som ler och långhalm, våra föräldrar var väldigt goda vänner och likaså våra bröder. Hanna och jag lekte på dagis, vi lekte efter dagis och vi lekte på helgerna. Våra familjer umgicks mycket, vi firade högtider, till exempel midsommar, tillsammans och det kändes som att jag och Hanna sågs jämt, jämt, jämt. Men så slutade jag på dagis och började förskolan, Hanna, som är ett år yngre, var kvar på dagis, vi sågs inte lika ofta, våra föräldrar umgicks inte lika mycket som förr, och saker förändrades med tiden. Senare började även Hanna i skolan och vi kom återigen att träffas oftare, mer. Men ändå, ändå fortsatte vi att utvecklas åt olika håll. Jag minns när Hanna började på gymnastik, jag ville också gå på gymnastik, men det var Hanna som började och jag var avundsjuk. Jag och Hanna har alltid varit kompisar, men periodvis har vi knappt setts alls, de senaste åren (sen jag började gymnasiet) har vi knappt setts alls förutom på sommaren. Men det blev inte samma sak, det var aldrig vi på samma sätt. Men ändå märker jag fortfarande hur bra jag trivs i hennes sällskap, hur mycket vi har gemensamt och hur lika vi faktiskt är. Hanna & jag fortsätter alltid att vara vänner när vi väl ses, vår vänskap blommar upp så fort vi träffas och det är som om tiden sen sist inte finns.
På måndag flyttar jag till Sundsvall och kommer inte träffa Hanna på länge, länge. Men hon är ändå inte en sån person som jag verkligen går och saknar när vi inte ses, det är först när vi väl ses som jag märker att vi trivs bra ihop och det är då jag kommer att tänka på att det var länge sen sist.
Det är då jag slås av alla minnen, av alla våfflor jag ätit i familjen Bergströms kök, av hur jag tyckte att Stellan var läskig när jag var liten, av hur Hanna och jag lekte som små och av hur roligt jag hade tillsammans med familjen Bergström.
Ibland kan man verkligen slås av hur bra man hade det som barn.
Idag har vår teater premiär, jag är inte med och spelar iår, men jag kallar ändå teatern för vår eftersom jag är med runtom och eftersom jag sitter med i teaterföreningens styrelse. Teatern väcker en hel del gammalt inom mig, men främst är det vänskapen med min barndomskompis Hanna som gör mig helt överrumplad. Jag har skjutsat hem henne några gånger och vi sitter och pratar i bilen, vi har alltid hemskt mycket att prata om och vi har väldigt mycket gemensamt. Vi har otroligt lika musiksmak och vi har väldigt roligt tillsammans och när jag åker till henne känns det som att jag kan den vägen i sömnen, så mycket har jag åkt den. När vi var små var vi som ler och långhalm, våra föräldrar var väldigt goda vänner och likaså våra bröder. Hanna och jag lekte på dagis, vi lekte efter dagis och vi lekte på helgerna. Våra familjer umgicks mycket, vi firade högtider, till exempel midsommar, tillsammans och det kändes som att jag och Hanna sågs jämt, jämt, jämt. Men så slutade jag på dagis och började förskolan, Hanna, som är ett år yngre, var kvar på dagis, vi sågs inte lika ofta, våra föräldrar umgicks inte lika mycket som förr, och saker förändrades med tiden. Senare började även Hanna i skolan och vi kom återigen att träffas oftare, mer. Men ändå, ändå fortsatte vi att utvecklas åt olika håll. Jag minns när Hanna började på gymnastik, jag ville också gå på gymnastik, men det var Hanna som började och jag var avundsjuk. Jag och Hanna har alltid varit kompisar, men periodvis har vi knappt setts alls, de senaste åren (sen jag började gymnasiet) har vi knappt setts alls förutom på sommaren. Men det blev inte samma sak, det var aldrig vi på samma sätt. Men ändå märker jag fortfarande hur bra jag trivs i hennes sällskap, hur mycket vi har gemensamt och hur lika vi faktiskt är. Hanna & jag fortsätter alltid att vara vänner när vi väl ses, vår vänskap blommar upp så fort vi träffas och det är som om tiden sen sist inte finns.
På måndag flyttar jag till Sundsvall och kommer inte träffa Hanna på länge, länge. Men hon är ändå inte en sån person som jag verkligen går och saknar när vi inte ses, det är först när vi väl ses som jag märker att vi trivs bra ihop och det är då jag kommer att tänka på att det var länge sen sist.
Det är då jag slås av alla minnen, av alla våfflor jag ätit i familjen Bergströms kök, av hur jag tyckte att Stellan var läskig när jag var liten, av hur Hanna och jag lekte som små och av hur roligt jag hade tillsammans med familjen Bergström.
Ibland kan man verkligen slås av hur bra man hade det som barn.
Busis
Tillbaka på praktiken, jag räknar ner tills det ska ta slut! Jag vill inte mer, jag är trivs inte här för fem öre. För första gången har jag insett vad alla som inte tycker om att ha praktik pratar om.
Jag är konstant trött och uttråkad och vill inte alls göra vad jag får i uppgift. Nej, tack och lov är det bara tre dagar kvar (idag medräknat)!
Här utanför leker barnen och jag önskar att jag också var liten och gick på dagis igen, allt var så enkelt! Nu är allt mest jobbigt.
Ibland kan jag längta tills jag får egna barn, bara för att ha en ursäkt för att få leka massa, men varför inte leka nu? Det har nog mest att göra med att jag inte har så många att leka med.. Om du vill leka med mig - hör av dig nu! Vi kan bygga sandslott eller åka rutschkana, vi kan göra kullerbytor eller gunga eller lägga pärlplattor, vore det vinter kunde vi ha snöbollskrig eller åka pulka. Välj själv, jag är öppen för alla lekförslag!
Nu börjar jag minnas alla lekar från när jag var barn, kurragömma, hitta nyckeln, och allt vad det var. Jag minns när det var öppet på övervåningen hemma, mellan vad som idag är min brors rum & mina föräldrars sovrum. På den tiden hade vi det rummet tillsammans och mitt rum fanns inte över huvud taget, men då kunde man liksom gå runt hela övervåningen och det uttnyttjades när det gällde lekar! När vi hade kalas och var många barn var mamma & pappa onda och sprang och jagade oss, själva grejen var alltid densamma, pappa fångade oss och fångade var vi i mammas & pappas säng, där mamma vaktade. "Bo" var i min & min brors säng, där kunde de inte ta oss. Men lekarna var olika, ibland var vi apor som de fångade och ibland var de häxor, ja fantasin är god när man är barn. Fast min pappas fantasi har alltid varit lika god, det är nästan så man misstänker att han fortfarande är barn. Barnasinnet finns i alla fall kvar!
Ja, jag saknar mitt dagis och det känns otroligt sorgligt att det inte finns längre. Jag vet inte ens vart barnen där hemma kan gå på dagis nu för tiden. Men Buskryddan, som mitt dagis hette (fast vi sa alltid Busis), var världsbäst, tyckte jag. Där trivdes jag hur bra som helst och jag kommer nog aldrig riktigt kunna förlåta mig själv för att jag valde att sluta dagis och börja på förskolan redan när jag var fem år! Hade jag valt att vänta ett år hade jag kunnat gå kvar på dagis flera år till och det där ångrade jag bittert, för direkt jag kom till förskolan saknade jag dagis!
Och det gör jag fortfarande.
Vill du baka med mig?
Inatt gick jag inte och la mig förrän klockan var över 2, det kändes väldigt sent och det var ovant att lägga sig så sent när jag bara varit hemma. Men det är ju lov, och jag var inte tvungen att gå upp någon särskild tid idag. Trots det ställde jag klockan på 10, vaknade innan klockan ringd och stängde av den men somnade om en stund igen.
Trots att jag lade mig i sängen så sent hade jag svårt att sova, jag låg och tänkte på så mycket, massa minnen framför allt. Jag vet inte riktigt varför, men jag kom att tänka på mina somrar på Kärnåsen och helt plötsligt började jag sakna min kära hembygdsgård och de knappa två veckor jag spenderade där ganska många somrar när jag var yngre. Framför allt mindes jag kära gamla Älvdalssagan och kände en stor saknad, och helt plötsligt bara bestämde jag mig för att jag MÅSTE åka och titta på Älvdalssagan i sommar.
Den är så vacker.
Jag mindes Magdalenas mamma, som pratade om "Lena", och det var väl det första minnet som dök upp, hur jag hörde hennes röst och antagligen var det där första nog någon slags halvdröm, men den väckte mig helt och hållet och jag tänkte vidare. Jag tänkte vidare på hur härliga de där somrarna var, när man var yngre och ett sommarlov var så otroligt långt, man hann så mycket. Jag tänkte vidare på Kärnåsen, hur vi grillade kolbullar på kvällarna och hur vi sprang runt där, hur vi var rädda för fladdermössen och hur vi sov uppe i pigkammarn.
När jag tänker efter lite närmare kan jag minnas att jag pratade om Kärnåsen igår, vi var på muséet och tittde på en utställning och jag och Rebecka berättade om läskiga skulpturer som finns i konstavdelningen. Rebecka gick hela tiden och var rädd, hon vågade aldrig gå först förbi ett skynke och såg hon en docka eller liknande hoppade hon till varje gång. Då berättade jag om en gång när jag och en annan tjej blev inlåsta i huvudhuset på Kärnåsen och larmet gick.
Kanske var det just det att jag tänkt på Kärnåsen tidigare på dagen som tog det tillbaka till mina tankar inatt. Jag drömmer ofta om saker jag sett eller hört eller tänkt på under dagen, så det är inte så konstigt.
När jag hade tänkt en stund på Kärnåsen inatt så började jag sjunga lite på en Säkert-låt, jag sjöng "jag vill inte gå på återträff och återträffa dig" och helt plötsligt försvann mina tankar långt från Kärnåsen och istället tänkte jag på kära gamla 9A. Ibland saknar jag högstadietiden, även om jag lever ett mycket bättre liv nu, med mycket bättre vänner och andra förutsättningar. Men jag saknar att alla gjorde samma sak och att alla visste vad man skulle göra, man behövde inte fundera och bestämma, man behövde inte bry sig lika mycket, det var skönt.
I vilket fall, jag tänkte på min klass och helt plötsligt började jag sakna Krille & Olof. Jag tänkte på när vi var på Kos och att vi pratat om att åka tillbaka om 5 år och helt plötsligt slogs jag av tanken att det är bara 2 år kvar tills de fem gått. Jag tänkte på, vilket jag tänkt på flera gånger förut, att någon borde försöka hålla samman klassen, så man kan hitta varandra när det väl är dags, och återigen funderade jag på om jag skulle skicka ut något brev till alla i den gamla klassen. Och sådär, mitt i natten, blev jag självklart lite extra känslofull och började tänka på vad jag skulle skriva i det där breven, och någonstans framför mig kunde jag se hur jag skrev lite extra för hand på Krilles brev, och snart fylldes mitt minne av hur jag träffade honom varje dag på bussen när jag gick första året här i Karlstad och pendlade varje dag. Det känns som det är evigheter sedan, det känns som det är evigheter sedan jag över huvud taget såg Krille, och nu känns det som att jag inte har någon som helst koll varken på honom eller Olof trots att jag vet att de båda går natur i Hagfors. I vilket fall så tänkte jag inatt på varför det var just de två jag saknar och kom fram till att det är de två som är de från den gamla klassen som jag tyckte mest om men som jag inte har någon som helst kontakt med. Visst, Krille har jag på msn, jag ser honom logga in någon gång ibland, men vi skriver aldrig till varandra. Jag menar, Emelie & jag är ju bästa vänner och Ida går på min skola. Fia & Jenny träffar jag någon gång ibland i alla fall, de har båda varit här på fest, men Olof & Krille pratar jag inte med över huvud taget. Olof har jag nog inte ens träffat 5 gånger sen vi slutade högstadiet, första gången var i Byn och jag var full, det var pinsamt men jag var glad att träffa honom, fast mest chockad över att se honom på ett sånt ställe. Sen har jag sett honom på bussen några gånger, men det är också allt.
Varför gick jag då och lade mig så sent igår? Vad gjorde att jag lade mig så sent att alla dessa tankar dök upp i mitt huvud?
Det hela började faktiskt redan på muséet, när vi gick därifrån bestämde sig jag, Rebecka & Linda för att gå och fika. När vi precis var på väg från muséet ringde Emelie och frågade vad jag gjorde och snart var det bestämt att även hon skulle följa med och fika. Emelie och jag satt kvar på caféet långt efter att de andra gått därifrån och sen gick vi på stan ett tag. Vi pratade om att gå på bio men bestämde att ta det nästkommande dag, hon följde med mig hem och min bror lagade mat åt oss. Sen skulle jag diska och då flyttade vi datorn till köket så Emelie kunde sitta vid den och ändå vara social med mig när jag diskade. Vi pratade på och när jag var färdig med diskandet började jag städa kylskåpet, jag röjde ur hela kylskåpet och städade och torkade. Fast mitt i där, någonstans, åkte Emelie och jag fick fortsätta ensam. När jag städat kylskåpet färdigt städade jag lite andra skåp och sen började jag skriva handlingslista. Sen började jag bläddra i min gamla hemkunskapsmapp från högstadiet och hittade recept på goda saker som jag glömt och helt plötsligt var handlingslistan uppe i 35 punkter. Jag blev sugen på att baka och bestämde mig för att "imorgon ska jag baka" (och under kvällens lopp frågade jag nog L0tt om hon ville baka med mig säkert 10 gånger, men hon var inte så het på att svara).
När jag tröttnat på detta fick jag för mig att jag skulle sortera alla plastpåsar och vika ihop dem, eftersom vikta plastpåsar inte tar mer än kanske en tiondels plats jämfört med ihopknycklade plastpåsar. Sagt och gjort, jag hällde ut alla plastpåsar som fanns under diskbänken på köksgolvet (anledningen till att jag ansåg att det här behövde göras var den att jag var trött på att plastpåsarna tog så stor plats att man knappt kunde stänga skåpluckan, så ni kan ju förstå att vet var många påsar). Jag började vika, och jag vek och vek och vek och till var inte färdig förrän klockan var närmare 2 på natten, då hade jag suttit sen klockan var kanske 22.30, så nog var jag lite trött på plastpåsar.
Dock hade jag självklart inte bara vikt plastpåsar hela den här tiden, då hade jag säkert varit klar i alla fall två timmar tidigare. Nej, jag satt på MSN samtidigt och pratade med L0tt & Stefan (som för övrigt, i skrivande stund, är de enda två personer jag gett adressen till den här bloggen till). Sen kom Pelle in och jag kom på att jag skulle lura honom att jag var full, det var roligt, men jag vet inte riktigt om han gick på det eller inte, men jag tror faktiskt det.
Kvällen var trevlig, och det där var i stora drag vad som hände.
Nu ska jag och bror bege oss in till stan och handla mat, men om vi klarar att bära hem allt på den där handlingslistan återstår att se.
Trots att jag lade mig i sängen så sent hade jag svårt att sova, jag låg och tänkte på så mycket, massa minnen framför allt. Jag vet inte riktigt varför, men jag kom att tänka på mina somrar på Kärnåsen och helt plötsligt började jag sakna min kära hembygdsgård och de knappa två veckor jag spenderade där ganska många somrar när jag var yngre. Framför allt mindes jag kära gamla Älvdalssagan och kände en stor saknad, och helt plötsligt bara bestämde jag mig för att jag MÅSTE åka och titta på Älvdalssagan i sommar.
Den är så vacker.
Jag mindes Magdalenas mamma, som pratade om "Lena", och det var väl det första minnet som dök upp, hur jag hörde hennes röst och antagligen var det där första nog någon slags halvdröm, men den väckte mig helt och hållet och jag tänkte vidare. Jag tänkte vidare på hur härliga de där somrarna var, när man var yngre och ett sommarlov var så otroligt långt, man hann så mycket. Jag tänkte vidare på Kärnåsen, hur vi grillade kolbullar på kvällarna och hur vi sprang runt där, hur vi var rädda för fladdermössen och hur vi sov uppe i pigkammarn.
När jag tänker efter lite närmare kan jag minnas att jag pratade om Kärnåsen igår, vi var på muséet och tittde på en utställning och jag och Rebecka berättade om läskiga skulpturer som finns i konstavdelningen. Rebecka gick hela tiden och var rädd, hon vågade aldrig gå först förbi ett skynke och såg hon en docka eller liknande hoppade hon till varje gång. Då berättade jag om en gång när jag och en annan tjej blev inlåsta i huvudhuset på Kärnåsen och larmet gick.
Kanske var det just det att jag tänkt på Kärnåsen tidigare på dagen som tog det tillbaka till mina tankar inatt. Jag drömmer ofta om saker jag sett eller hört eller tänkt på under dagen, så det är inte så konstigt.
När jag hade tänkt en stund på Kärnåsen inatt så började jag sjunga lite på en Säkert-låt, jag sjöng "jag vill inte gå på återträff och återträffa dig" och helt plötsligt försvann mina tankar långt från Kärnåsen och istället tänkte jag på kära gamla 9A. Ibland saknar jag högstadietiden, även om jag lever ett mycket bättre liv nu, med mycket bättre vänner och andra förutsättningar. Men jag saknar att alla gjorde samma sak och att alla visste vad man skulle göra, man behövde inte fundera och bestämma, man behövde inte bry sig lika mycket, det var skönt.
I vilket fall, jag tänkte på min klass och helt plötsligt började jag sakna Krille & Olof. Jag tänkte på när vi var på Kos och att vi pratat om att åka tillbaka om 5 år och helt plötsligt slogs jag av tanken att det är bara 2 år kvar tills de fem gått. Jag tänkte på, vilket jag tänkt på flera gånger förut, att någon borde försöka hålla samman klassen, så man kan hitta varandra när det väl är dags, och återigen funderade jag på om jag skulle skicka ut något brev till alla i den gamla klassen. Och sådär, mitt i natten, blev jag självklart lite extra känslofull och började tänka på vad jag skulle skriva i det där breven, och någonstans framför mig kunde jag se hur jag skrev lite extra för hand på Krilles brev, och snart fylldes mitt minne av hur jag träffade honom varje dag på bussen när jag gick första året här i Karlstad och pendlade varje dag. Det känns som det är evigheter sedan, det känns som det är evigheter sedan jag över huvud taget såg Krille, och nu känns det som att jag inte har någon som helst koll varken på honom eller Olof trots att jag vet att de båda går natur i Hagfors. I vilket fall så tänkte jag inatt på varför det var just de två jag saknar och kom fram till att det är de två som är de från den gamla klassen som jag tyckte mest om men som jag inte har någon som helst kontakt med. Visst, Krille har jag på msn, jag ser honom logga in någon gång ibland, men vi skriver aldrig till varandra. Jag menar, Emelie & jag är ju bästa vänner och Ida går på min skola. Fia & Jenny träffar jag någon gång ibland i alla fall, de har båda varit här på fest, men Olof & Krille pratar jag inte med över huvud taget. Olof har jag nog inte ens träffat 5 gånger sen vi slutade högstadiet, första gången var i Byn och jag var full, det var pinsamt men jag var glad att träffa honom, fast mest chockad över att se honom på ett sånt ställe. Sen har jag sett honom på bussen några gånger, men det är också allt.
Varför gick jag då och lade mig så sent igår? Vad gjorde att jag lade mig så sent att alla dessa tankar dök upp i mitt huvud?
Det hela började faktiskt redan på muséet, när vi gick därifrån bestämde sig jag, Rebecka & Linda för att gå och fika. När vi precis var på väg från muséet ringde Emelie och frågade vad jag gjorde och snart var det bestämt att även hon skulle följa med och fika. Emelie och jag satt kvar på caféet långt efter att de andra gått därifrån och sen gick vi på stan ett tag. Vi pratade om att gå på bio men bestämde att ta det nästkommande dag, hon följde med mig hem och min bror lagade mat åt oss. Sen skulle jag diska och då flyttade vi datorn till köket så Emelie kunde sitta vid den och ändå vara social med mig när jag diskade. Vi pratade på och när jag var färdig med diskandet började jag städa kylskåpet, jag röjde ur hela kylskåpet och städade och torkade. Fast mitt i där, någonstans, åkte Emelie och jag fick fortsätta ensam. När jag städat kylskåpet färdigt städade jag lite andra skåp och sen började jag skriva handlingslista. Sen började jag bläddra i min gamla hemkunskapsmapp från högstadiet och hittade recept på goda saker som jag glömt och helt plötsligt var handlingslistan uppe i 35 punkter. Jag blev sugen på att baka och bestämde mig för att "imorgon ska jag baka" (och under kvällens lopp frågade jag nog L0tt om hon ville baka med mig säkert 10 gånger, men hon var inte så het på att svara).
När jag tröttnat på detta fick jag för mig att jag skulle sortera alla plastpåsar och vika ihop dem, eftersom vikta plastpåsar inte tar mer än kanske en tiondels plats jämfört med ihopknycklade plastpåsar. Sagt och gjort, jag hällde ut alla plastpåsar som fanns under diskbänken på köksgolvet (anledningen till att jag ansåg att det här behövde göras var den att jag var trött på att plastpåsarna tog så stor plats att man knappt kunde stänga skåpluckan, så ni kan ju förstå att vet var många påsar). Jag började vika, och jag vek och vek och vek och till var inte färdig förrän klockan var närmare 2 på natten, då hade jag suttit sen klockan var kanske 22.30, så nog var jag lite trött på plastpåsar.
Dock hade jag självklart inte bara vikt plastpåsar hela den här tiden, då hade jag säkert varit klar i alla fall två timmar tidigare. Nej, jag satt på MSN samtidigt och pratade med L0tt & Stefan (som för övrigt, i skrivande stund, är de enda två personer jag gett adressen till den här bloggen till). Sen kom Pelle in och jag kom på att jag skulle lura honom att jag var full, det var roligt, men jag vet inte riktigt om han gick på det eller inte, men jag tror faktiskt det.
Kvällen var trevlig, och det där var i stora drag vad som hände.
Nu ska jag och bror bege oss in till stan och handla mat, men om vi klarar att bära hem allt på den där handlingslistan återstår att se.