Jag saknar den nattliga Ålsta-humorn. Alla sena Motboken-kvällar. Jag saknar att hänga i datasalen och veta att man borde sova, men det spelar ingen roll för man är vakna alldeles för sent tillsammans. Nu är jag vaken alldeles för sent själv och det är inte alls lika roligt, det gör att det är mycket jobbigare att gå upp i tid imorgon. Det är tråkigt att gå upp när man vet att man måste äta frukost själv, jag saknar Ålsta-frukostarna.