Det var en gång en grabb som hette Pelle. Han bodde på en liten bondgård i Sörmland. Av alla djur på gården gillade Pelle grisarna bäst. Men han hade respekt för dem, för han visste att de kunde bitas rejält, det hade hans pappa berättat och han har ju självklart alltid rätt. Pappa vet allt! Pelle brukade få mata grisarna, och de åt verkligen allt! Men roligast var ändå när de rymde! Ibland kunde grisarna möta Pelle när han kom med bussen från skolan. Då tog han vägen genom grishagen hem, så var de tillbaka där de skulle igen. På gården fanns också en häst och en kalv som var Pelles systers egen. Pelles syster var fyra år äldre än Pelle och hon var det fjantigaste Pelle visste! Därför hatade Pelle också alla kossorna! Nej, tacka visste han grisarna, de kunde han sitta hos i flera timmar. Men det hände att de började jaga Pelle, då blev han tvungen att klättra upp på taket på deras hus, för där kunde inte grisarna komma upp. Dock var de ganska ihärdiga så ibland kunde Pelle få sitta där tills hans pappa kom och gav grisarna mat, då glömde de Pelle direkt! En gång hade Pelle frågat sin pappa om han inte kunde få sova hos grisarna en natt, hans pappa trodde att grisarna inte skulle gilla att ha Pelle hos sig mitt i natten. Pelle hade förresten fått ge de nya griskultingarna namn i våras. Det var sex stycken och han döpte dem till Nasse, Hasse, Klasse, Frasse, Brasse och Svasse. Pelle hade redan börjat fundera på vad nästa års kultingar skulle heta och han gick nästan och längtade efter det. Men han hade bestämt att ingen annan skulle få veta vad de skulle heta, det var hans egna hemlis, men hans syster ville verkligen veta och hon gjorde allt elakt hon kunde komma på för att få honom att berätta. En dag låste hon dörren när Pelle var ute, så han inte kunde komma in. Hon sa att hon inte tänkte öppna förrän Pelle hade berättat. Pelle vägrade och gick och satte sig i grishagen istället, vad gjorde det att han behövde vara ute ett tag när det ändå var så fint väder? Pelle satt där i hagen ett bra tag, men så plötsligt började det regna. Pelle gillade inte regn, så han blev lite arg på sin syster, men istället för att ge upp gick han in i grisarnas hus och la sig där i halmen. Det var så bekvämt att ligga där och höra regnet smattra mot plåttaket att Pelle somnade! När hans föräldrar kom hem och upptäckte att dörren var låst blev de arga på Pelles syster och undrade varför hon låst dörren. Hon sa att det var för att Pelle var dum och då frågade de var han var, hon hade ingen aning och föräldrarna undrade hur länge han hade varit ute. Systern trodde att det varit några timmar eller så. De gick ut för att leta efter Pelle, men kunde inte hitta honom någonstans! De ropade och skrek, men de flesta ljud begraves i regnet men tillslut fick de ge upp och gå in igen. Pelles mamma grät och skrek på systern som hade jättedåligt samvete. Hela familjen satt i köket och undrade vad de skulle ta sig till, vart Pelle hade kunnat ta vägen när plöstligt Pelle kom intraskandes genom dörren. Mamman kramade honom och undrade var han hade varit och varför han inte var ett dugg blöt. Pappan märkte att Pelle luktade gris, så han undrade ingenting. Själv kunde Pelle inte för sitt liv förstå vad som var på tok. Han hade ju bara sovit hos grisarna en liten stund! Men nog var han lite nöjd över att föräldrarna var arga på systern. Pelle förstod att det innebar att systern skulle vara snäll mot honom för att gottgöra, så han bad systern bjuda honom på glass och det gjorde hon. Pelle var nöjd och glad och tänkte att hans hemlighet kunde ingen få honom att berätta!

[slut]

 

Glöm för guds skull inte att kommentera Pelles inlägg här! 

 

Jag har en vän som heter Pelle, Pelle behöver lite hjälp. Det är nämligen så att han testar hur långt man kan gå med blogghoreri och därför hoppas han på att lyckas få 1000 kommentarer på detta inlägg. Alltså, gå in där och kommentera!

Igår skrev jag en saga till Pelle, här ovan ser ni min illustration till sagan. Konstnärligt, inte sant? Här kommer sagan:

Jag har blivit utmanad av Emma.



Hur mår du?
Jag mår fint, har precis ätit lunch och druckit kaffe, så jag är rätt nöjd.

Skrattar du?
I perioder. Eller, beroende på sällskap, kanske? I söndags skrattade jag otroligt mycket, knappast något nämnvärt sen dess. Alltså, inte mycket här hemma/när jag jobbar, men otroligt mycket när jag gör annat.

Gör du saker som får dig att må bra?
Javisst, jag tränar en hel del, det mår jag bra av. Och jag åker iväg ofta på helgerna, det behöver jag för att inte ruttna här hemma.

Träffar du människor som får din mage att pirra?
Nej, det kan jag inte påstå händer ofta. Jag är inte så pirrig av mig. Det händer, men väldigt sällan.

Känner du dig starkare eller svagare än förut?
Oj, jag vet inte.. Det beror väl på vad man menar med förut.

Saknar du?
Ja, jag saknar mina Ålstavänner och min bästa kompis som är reseledare. Nu är hon på Kreta och det känns ändå inte så långt bort, det var värre när hon var i Thailand. Nu är vi i alla fall vakna samma tider på dygnet!

Tar du hand om dina vänner?
Tar hand om? Jag vet inte, om det innebär att jag berättar för dem hur bra jag är så är jag väldigt dålig på det. Men om det innebär att vara generös, att träffa dem, att hälsa på dem, att laga mat åt dem och så vidare så tar jag god hand om dem!

Älskar du?
Ja, det gör jag. Men det finns verkligen inte många som jag skulle kunna säga till att jag älskar dem. Men några finns. Jag är dock inte så bra på det där med känslor.

Gör du alla de saker du så länge sagt att du ska göra?
Ja, jag är ganska bra på att se till att saker blir av! Såklart att man får massa idéer som aldrig blir mer än idéer, men jag säger aldrig att jag ska hälsa på någon utan att göra det, jag gör det jag känner för och jag vill alltid vara med på allt!

Håller du dina löften?
Javisst, fast jag lovar inte så mycket.

Längtar du?
Ja, men inte så jättemycket. Mest längtar jag någon annan stans, efter att sluta jobba (oj, sa jag verkligen det? ni på jobbet ignorerar det här va?) och efter att åka till Uganda. Och lite efter Marielle, och Julia, och lite annat kanske.. Efter imorgon kväll då jag ska träffa gymnasiekompisar, det blir fint.

Tänker du?
Ja, men för lite just nu. Jag brukar tänka mer, men jag får så dåligt med intellektuellt utbyte här hemma, det är trist. Jag behöver mina Ålstingar!

Brister du ut i öppna ärliga skratt som kommer ända från magen?
Haha, absolut! Jag skrattar ofta lite lagom.. Men så ibland kan jag brista ut i riktiga gapskratt.. Och då skrattar jag, och skrattar, och skrattar... Det tar aldrig slut! Senast var i söndags, hos Helle och ojojoj vad jag skrattade!

Vill du?
Alltid, jag vill allt!

Önskar du att det var som förut?
Det beror på vad man menar med förut. Jag saknar Ålsta, jag saknar att bo själv.. Men jag har det rätt bra nu också. Jag vill dock komma härifrån, från gården. Men det ska jag ju snart, så jag är ganska nöjd. 

Går du vidare?
Nja, jag är nog lite dålig på det.

Gråter du när ingen ser?
Ja, det händer. Det finns otroligt få som sett mig gråta. Familjen, Marielle och mitt ex är väl de enda jag kan komma på som sett mig gråta.

Vågar du?
Ja, ofta i alla fall! Jag älskar utmaningar!

 Är du lycklig nu?
Ja, men jag har varit lyckligare och jag vet att jag kommer bli lyckligare igen. Men jag är absolut lycklig nu också!



Jag utmanar: Helena, Marielle, Anna & Anna.

alltså, lite mer variation idag. Och med lite musklickningar ibland däremellan (framför allt mellan "delete" & "home" samt mellan de två sista).



Nej, roligare saker än såhär har jag inte att blogga om här på jobbet, kanske borde jag låta bli att blogga?

Alltså, hur roligt är det inte att vara en liten söt vinterkanin som hoppar på små klockor och får poäng? Jo, det är faktiskt otroligt roligt, testa själva genom att klicka på bilden!

Säga vad man säga vill om Sylve Björkman, men humor har han sannerligen! Han har ett långt register bakom sig av olika skandaler, det har varit mycket skriverier om honom, i alla fall i Värmländska tidningar. Mina föräldrars företag (de gör sylt, saft & marmelad) har genom åren haft en hel del att göra med honom.

Sylve Björkman arbetar alltså inom bärbranschen och idag kan man läsa i tidningen om hur han bytt namn på sitt företag från Ransäters Skogsdelikatesser till Catarina & Örjans Skogsbär AB. Jag kan förstå att detta upprör paret Catarina & Örjan som arbetar inom samma bransch och som knappast vill bli förknippade med alla skandaler runt Sylve, men själv tycker jag att der här är otroligt roligt. Sylve Björkman är sannerligen en man med humor!

Vad tycker ni om hans nya tilltag? Skrattar ni eller tycker ni att han är galen?




Om ni vill läsa om hans tidigare skandaler kan ni göra det här, här, här, här & här och det handlar om allt från skatteskandaler till att han bjudit in tusentals thailändska bärplockare till att han blivit bestulen på en väldigt värdefull myntsamling.

Ikväll har jag mumsat glass, den nya ekologiska pinnglasen från Pipersglace. Den har jämförts med Magnum i smaken, jag skulle säga att den känns mer äkta. Den finns i två smaker, vanilj & nougat. Jag åt nougat, men smakade lite av vaniljen, och det var hur gott som helst!

Chokladöverdraget var lite tjockare och mörkare än man är van, det blev liksom mer choklad, men jag som älskar choklad och särskilt mörk sådan var verkligen nöjd. Själva nougatsmaken kan jag inte säga så mycket om, den var nog ganska dämpad skulle jag vilja säga, jag tyckte det smakade mer vanilj faktiskt. Riktig äkta vaniljsmak var det i alla fall och man känner ju verkligen skillnad på vanilj och vanilj.

Pipersglace har alltid kunnat det där med äkta smaker, och det här var absolut inget undantag! Hur god glass som helst!


Och självklart säljs dessa goda glassar, samt många av Pipersglaces övriga produkter, i Gustafsons Skafferi i Höje, välkomna dit!

I helgen var pappa på Ekologiska Lantbrukarnas årsmöte. Han hade egentligen inte tänkt åka, men kunde inte låta bli när han fick veta att det skulle delas ut pris.
Alltså: Torfolk Gård utnämndes till Årets Ekologiska Lantbrukare i helgen. Det är allt lite hedersfyllt!

Varför vi valdes kan man ju undra, det är ju inte som att Torfolk gjort något särskilt under året, snarare så skär vi hela tiden ner på grönsaksodlingarna till förmån för sylt- & saftproduktionen. Men ett pris är ett pris, och det ska man vara tacksam för.
Till vänster ser ni diplomet.

För övrigt kan jag berätta att ny ordförande för Ekologiska Lantbrukarna blev Elin, nivet hon som brukar vara med i mjölkreklamerna med barnet och kossorna. Vad man ska tycka om det vet jag inte, men det är ju i alla fall någon man känner igen!