Jag känner mig fullkomligt tagen, och inte på ett sexuellt sätt.
Jag har läst en bra bok. Jag blir alltid tagen av bra böcker. Men jag hatar att bli så tagen, att jag ska gå upp så i böckerna. Jag har läst i den senaste veckan eller nåt, men idag läste jag tills det tog slut, jag kunde inte avbryta. Jag hade kanske halva kvar innan.
Jag blir arg och vill gå in i boken, säga åt människan på skarpen att hon måste prata med någon. Jag blev arg på henne.

Boken jag läst var Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors. Jag rekommenderar den.
Och jag ser fram emot att diskutera den med Marielle. Vi ska ses i helgen, jag längtar ihjäl mig. Hon är bäst!

Emelie & Olof, Fritte, fler från Munkfors, Petter (fler skåningar?), Anna, Joel (& jag antar även hans kompisar), L0tt & Carlsson.
Undrar om jag känner fler som ska till Peace & Love? Jag önskar jag också var på väg dit, peppad som bara den. Jag behöver festival, då kanske jag kunde sluta vara så bitter!

Jag går på kattjakt ibland, men jag är lite för rädd för kattungarna för att riktigt våga. Igår blev Adrian biten av en, stackarn. Själv föredrar jag att ha handskar på. Men än har jag inte riktigt vågat. Dessutom är ju mamman alldeles ilsken och morrar och fräser, inte undra på att man har respekt för katterna!

Något annat som är lite obehagligt är alla grodor överallt. Jag ser dessa evinnerliga grodor och de är jätteläskiga. Egentligen tycker jag inte de är läskiga, det är bara på kvällen och natten, när det är lite mörkare. Då tittar jag efter grodor hela tiden och blir lika rädd varenda gång som jag ser en som hoppar iväg.

Jag har lyssnat på en del fin musik de senaste dagarna och det är mycket som tagit hårt i mitt hjärta. Jag känner ett stort musikbehov, jag måste lyssna mer, jag måste bry mig mer.
Något annat som slagit hårt är en insikt, jag har insett hur få jag egentligen har som verkligen värdesätter saker som jag. Jag vet ju att jag alltid har Marielle, som är alldeles utmärkt bäst, men i övrigt. Jag fick frågan "ska du till Peace & Love" igår. Jag sa nej och en undran om varför, jag svarade att jag inte hade någon att åka med och att biljetterna var slut. Och så slutpratat. Det är tråkigt att ingen kunnat fråga tidigare, att det inte känns som man är närmare än att man vill åka tillsammans. Jag vill verkligen dit, men det är självklart helt kört och kommer inte bli något. Men jag har ett otroligt stort festivalbehov, men inte en vän som vill med på en enda festival.
Och det där är liksom bara en grej bland många, men det räcker så. Jag ska inte vara bitter, jag ska sova.

Mitt liv är bara jobb och jobb. Jag vet inte riktigt vad sommar innebär för en "vanlig svensk", jag gör sällan mycket mer än jobbar. Någon festival då, kanske. Men det vet jag inte om det blir något alls iår.

Men som sagt, nu ska jag sluta vara bitter och sova. Men jag kan bjuda på ännu ett fint YouTube-klipp. (säg till om jag börjar bli tjatig)



fast enligt mig kan man hoppa över i alla fall första minuten.




I know why Mona Lisa smiled,
Da Vinci must have been a really funny guy
and laughter is the only way into my heart.

Jag känner en konstig ångest över att bli påminnd om festivaler. Jag vill inte veta att Hultsfred är mitt uppe i sin härliga festivalstämning och jag vill inte se bilder från campingar. Jag blir galen av abstinensbesvär! Jag vill låtsas som att festivaler inte alls existerar.

Nu ska jag jobba och glömma alla sorger.

Idag tar folk studenten i Karlstad. Det betyder att i övermorgon är det ett år sen jag tog studenten. Det känns som igår, men samtidigt som en hel evighet sen. Det var en underbar dag, men det har hänt så hemskt mycket fint sen dess. Jag saknar det, men jag har ändå haft mitt livs bästa år sen dess.
Jag är kluven värre, men vill i alla fall säga grattis till årets studenter. Dagens är Emelie och imorgon är det Hannas tur. Jag hade tänkt åka ner till stan idag och titta, men det blev inget av det. Och det blir inte Hagfors imorgon heller, tyvärr. Alltså inget studentfirande alls för min del. Men grattis ändå!

Världens sötaste skåning ringde mig idag och jag fick ett litet infall av Ålsta-saknande. Jag önskar att någon av alla söta Ålstingar kunde komma hit och bara ge mig en kram, det behöver jag! De enda jag har att krama här hemma är mina föräldrar och det är inte samma sak att krama dem som att ge Pernilla eller Anna eller någon annan av mina favoriter en kram. Andra människor kramar jag bara för att säga hej eller hejdå, och många inte ens det, så det blir aldrig samma sak. Jag vill ha någon här som jag kan krama bara för kramandets skull, jag blev visst bortskämd på Ålsta.
Men jag hoppas att jag får besök om en inte allt för lång evighet, då ska det smaskas polkabetor och kramas och has skoj - jag lovar!

Jag är helt slut, nu ska jag sova. Skulle vilja sova resten av livet.
Allt är uppochner, jag vet inte vad jag känner, tycker, tänker.

Allt är för mycket ikväll.

Idag var det raggmunkar till middag, det var mumsigt värre! Och helt osökt fick det mig att tänka på Kärnåsen. Hanna, Anna & Mathias, jag hoppas att vi åker dit och plankar in i sommar igen. Det kanske inte var så jävla hajku förra året, men jag är ändå sugen på att åka dit. Kärnåsen är bra.

För övrigt kom bilderna idag, snyggast.nu! :D :D :D

Jag är fortfarande glad, dessutom är jag duktig. Jajjemän!

Idag är jag pigg och glad, oförskämt pigg faktiskt! Och glad, jajjemän! Jag vet inte vad det är, men jag kan ju inte vara på dåligt humör mer än en dag, så det är väl därför.
För övrigt borde våra utställningsbilder komma idag, grymt spännande! Jajjemän.

Nu ska jag jobba och vara effektiv som bara den! PUSS

Jag är otroligt konflikträdd, idag har jag äventyrat det och det var jobbigt. I övrigt är det jobbigt när folk är arga över huvud taget.
Dessutom har jag åkt bil en evighet bort, eller i alla fall 4 mil. Men det kändes otroligt långt! Solen skiner lika härligt som den gjort flera dagar nu, men idag blåser det lite. Så det är lite kallare ute. Och sen for jag dessa 4 mil norrut, och där var det banne mig inte så vårigt som här. Snö och is.
Sen har jag tvättat bilen, duktigt värre, men annars hade nog vaktmästaren blivit ännu surare!
Nu är jag i alla fall i trygghet i datasalen, och nu ska här jobbas!

Jag är less på att folk är less.
Nu ska jag på VK-jobb!

Åh, årets bästa facebookgrupp är här - Forumet!
Jag älskar den redan, det är så mycket nostalgi det bara går, visst finns forumet fortfarande i mindre tappning, på mattes inofficiella, men det här, det är lycka!

det börjar verka vår, banne mig!
jag har hängt på ballen i eftermiddag och per ska ha barn om 12 dagar! DET ÄR VÅR!

idag vare utefika för första gången, mys och härligt!

mer vår åt folket!

Förresten, jag saknar Marielle! Nu har vi inte setts sen förra veckan och inte mycket då heller. Illa! Det blir inte lätt när jag drar tillbaka till Norrland.

(Jag saknar alla Ålsta-älsklingar med)

den senaste veckan har jag insett att jag känner mig väldigt hemma i karlstad, jag känner mig som hemma när jag är här. jag tvis så otroligt bra, med alla människor, med allt som händer, med alla platser, med allt. jag känner att det är här jag borde bo och är väldigt sugen på att flytta tillbaka, men man får väl se hur det blir med den saken.
i vilket fall som helst så gillar jag verkligen karlstad!

+ gratis lunch på nöjes
+ praktik
+ inga stygn längre
+ träffa marielle - helgmys
+ kent imorgon
+ vårsol
+ stockholm & håkan med marielle