Bilder, äntligen!
Bild 1: Julia fotar vilda djur i djungeln. Eller utsikten från rika engelsmäns trädgård i Kampala, Bild 2: Rika vita i Kampala spelar volleyball, med dem spenderade vi tiden vi var fast i staden, Bild 3: En gata i Masaka - staden som är vårt hem för närvarande, Bild 4: Jag intar första inhemska måltiden på en restaurang där två galet stora portioner + vatten kostade runt 5000 Shilling, vilket inte ens är 20 svenska kronor, Bild 5: Köttförsäljning på gatan.
Vi har gått och blivit sjuka, båda två på samma gång har åkt på en förkylning, men vi tror att det går över snart, det är nog lite som när man börjar skolan på hösten och hela skolan blir förkylda, nivet. I övrigt är allt jättebra, vi trivs och skolan är supertrevlig! Den tänker jag skriva om och lägga upp bilder från i ett senare inlägg, jag kan ju inte ta allt på samma gång!
Just nu hyr vi i alla fall ett hus i Masaka, där vi ska stanna till 11e oktober, huset tillhör Vi-skogen och är ett gästhus som hör till det där deras Project Manager bor. Det är kanske lite dyrt, men det är det värt! Det är bekvämt, vi har varsitt rum, kan laga vår egen mat och så vidare. Sen är planen lite mer diffus, vi kommer nog att åka runt en hel del, försöka hinna uppleva så mycket som möjligt.
Inga bilder, några besvikelser men mest är det fint!
Saker funkar inte riktigt som man vill här alltid. Idag tänkte jag bjuda er på lite bilder, men det verkar det inte bli något med. Så ni får nöja er med en hälsning och försäkran om att allt är bra. Samt att idag varit varmaste dagen hittills. I förrgår regnade det massor och vi frös. Det är bortglömt nu, men i det undermedvetna vet vi att regnperioden är på väg!
Hoppas allt är bra hemma!
Sseyange Education Center och lite Netball
Masaka
Vi kom till Masaka igar kvall, det ar en ganska trevlig stad som vi agnat morgonen idag at att utforska. Vi bor pa ett hotell som ar ratt nice, men som vantat ar frukosten ratt kass.
Nu sitter vi pa ett internetcafe som faktiskt har okej internet, vi var pa ett annat forut, dar hann man knappt kolla mailen pa en halvtimme. Vi ar ratt nojda anda, man kan ju inte ga och ha skyhoga forvantningar pa tekniken har.
This is Africa, you know!
I lordags var vi, som sagt, med de vi bodde hos till nagon slags volleyballgrej. Den var seriosare an vi hade trott, men nar val olen kom fram blev vi nojda. Nar vi kom hem darifran var barnen i familjen pa vag ut, vi hange med dem till en bar pa samma gataoch det var riktigt skoj och vi hann fa i oss ganska manga ol.
For ovrigt ar de enda vita vi sett sen vi kom till Masaka fyra ryssar som bor pa hotellet, de spelar kort och roker massor. Pa stan har vi inte sett en enda.
Ja, that's all. Vi ska val ata lunch om ett tag och sen ta oss till skolan och saga hej till dem dar. Mer planer an sa har vi inte.
Justja, det ar lugnare har nu ocksa, vi har inte dott an och risken ar val mindre an i fredags sa att saga. Nar vi akte ut fran Kampala igar sag vi vart de brinnande vagsparrarna varit, det var stora svarta marken pa vagarna. Vi sag ocksa ett stalle dar det stod massa bilar som brunnit och en polisstation som brunnit. Eld ar sannerligen ett maktigt vapen. Men som sagt, det ar lugnt nu, det sager Svenska Ambassaden ocksa.
Hur ar laget hemma?
Still alive, med lite andrade planer.
Oh yes, vi ar framme. Dock blev det inte riktigt som vi tankt oss, vilket var ungefar foljande scenario:
bli hamtade pa flygplatsen, aka till hotellet i Masaka, installera oss, checka staden, ata, dricka lite ol och sen chilla och anvanda helgen till att bli hemmastadda.
Nar vi vantat tva timmar pa flygplatsen och pratat i telefon med chaufforen tre ganger (varje gang sa han "jag kommer om trettio min") blev vi rekommenderade av densamme, som till slut dok upp, att stanna i Entebbe, dar flygplatsen ligger.
Efter manga om och men forstod vi varfor, dagens framsida pa tidningen lyder:
RIOTS CONTINUE
- Four radio stations closed
- Religious leaders react
- Death toll reaches 11
- 20 women undressed
Kort sagt kan man saga att det ar lite oroligt har, de har brant upp bilar och har brinnande vagsparrar. Det ar skottlossning pa gatorna och vi har rekommenderats att stanna inne.
Resultatet blev att vi akte till Kampala dar vi kanner nagra britter som vi nu ar hos. Vi har fatt mat och sovit i over 12 timmar, det ar nice har nu nar vi blivit manniskor igen, men vagarna ar fortfarande farliga sa vi planerar att vanta till imorgon med att ga till Masaka. Ikvall ska vi istallet hanga med familjen till nagra vanner alldeles i narheten dar det ska spelas volleyball och atas pizza. Sa ja, tro inte att det gar nagon nod pa oss, tro heller inte att det har ar det sista ni hor fran mig - vi planerar inte att do har och det verkar som att Masaka ar lugnt, problemet ar bara att ta sig dit.
Jag ska forsoka halla er underrattade, men sa lange kan ni lasa vad Svenska Ambassaden i Kampala sager om saken har.
Mer ingaende information for den intresserade finns pa engelska har.
Ni kan ocksa kolla in Julias resedagbok.
And off we go - Nästa: Uganda!




Jag låter min bästa vän få sista ordet för dagen:
Ner i ljuva livet, upp på taken, över staden, under fabriksmolnen

ska man ha kamerafilm i resväska eller handbagage?
Jag vet att den blir förstörd någonstans, men minns inte i vilket. Hjälp?
I'm leaving on a mayday

De ska döden dö, fem gånger om

Jag tänker vidare att jag och Julia ska akta oss för att mörda chaufförer i Uganda, jag tror att jag vill komma hem igen, jag tror inte att jag vill få dödsstraff eller ens sitta 20 år i fängelse i Uganda. Och jag lovar att jag ska försöka hindra Julia från att göra något liknande också.
Somebody reckoned well just one drink that’ll do, somebody’s evil twin said: well, let’s make it two




Jag och Julia köpte hattar på lördagen, tre stycken likadana fast i olika färger. En av dem har Thomas på sig på en av bilderna, bättre bilder på dem än så har jag inte och Julia har packat ner hattarna. Men de kommer nog bli grymma att ha i Uganda!
It’s warm inside the night club, your face is lit up by a disco light, I don’t want to go home alone, not tonight


Igår såg vi Håkan på Gröna Lund, det var - som alltid - underbart att se honom. Låtvalet var dock lite sådär och jag kunde inte låta bli att tycka att han borde klippa av sig håret, men han kanske gillar att se ut som Magnus Uggla? Vad vet jag.
Sen hamnade jag och Sara på Marie Laveau, med avsikten att få dansa av oss lite och tänkte att varför pröva något nytt när man kan gå till det gamla vanliga välkända. Det blev inte så mycket dansande, och vi var otroligt insnöade i True Blood. Eller i alla fall jag, varannan människa jag såg var lik någon ur serien (garderobskillen var lik Alexander Skarsgård, en kille som spanade på Sara var lik den snälla killen som är "mammas pojke" och tillsammans med vampyr-Jessica osv.). Och när jag sen gick hem var det inte heller som vanligt, den där känslan man kan ha när man tittar bakom sig för att fantisera om potentiella våldtäcktsmän och skrämma upp sig själv byttes ut mot att jag tittade efter potentiella vampyrer. Jag vet inte vilket som är värst.
vampyrerna vakna! Vad gör ni i helgen?
The sun is shining, I have everything, a driver's licence, a car and a song to sing

Kamera + kabel & laddare
Objektiv
Blixt
Filter x2
Batterier + laddare
Fisheyekamera
Film
Ipod + laddare
Mobil + laddare
Dator från KB
Adaptrar
Biljetter
Pass + inplastad kopia
Plånbok
Bankdosa
Försäkringskort + papper
Pengar (1400 US Dollar & 230 000 Uganda Shilling)
Böcker x3
Block + penna
Lufthansakort
Gula boken (vaccinationskort)
Myggnät
Hängmatta (i mån av plats)
Och säg då inget som har med kläder eller hygien/sjukvård att göra.
Ugandavänliga eller inte?




1. Svarta tygskor, Vagabond, lite trasiga. Ugandavänliga.
2. Högklackade (högsta jag äger) från Monki. Ej Ugandavänliga.
3. Träskor från Scorett, otroligt bekväma. Möjligtvis Ugandavänliga, men för rädd om.
4. Svarta gladiatorsandaler, Scorett. Ger lite skavsår. Möjligtvis Ugandavänliga.
5. Halvvarma skor, Fred Perry. Galet sköna och bra, men för varma. Ej Ugandavänliga.
Nedre raden, från vänster:
1. Vinterskor, Puma, varma. Ej Ugandavänliga.
2. Converse från Thailand. För små, ger skavsår. Ej Ugandavänliga.
3. Pippi-kängor, Gudrun Sjödén. Ej Ugandavänliga.
4. Svarta pumps, Vagabond. Ej Ugandavänliga.
5. Röda tygskor, Fred Perry, ganska trasiga. Möjligtvis Ugandavänliga.
6. Tygsandaler med kilklack, Ti Amo. Förmodligen inte Ugandavänliga.
7. Stövlar med halvhög klack, obekväma och varma. Ej Ugandavänliga.
Vi drar slutsatsen att det är ganska dåligt på skofronten. Jag skulle behöva ett par bekväma sandaler. Men nu måste jag packa och då undrar jag, vilka skor tror ni är mest Ugandavänliga av dessa?
Om ni bortser från min bedömning och har i tanken att de översta till vänster redan är medräknade.
Åh, du ljuva frihet!



Okej, jag erkänner - JAG ÄR FAST! Fast så det skriker om det! Och kolla på den där bruden alltså, hon är så jävla snygg, vem är hon? (Lizzy Caplan - det ringer inga klockor!) Jag är kär i Alexander Skarsgård också, och jag lovar att Julia kommer bli galet nöjd när hon läser det här.
Okej, första säsongen är klar, jag måste se den andra nu snart på stört ungefär. Eller i alla fall innan morgondagen är slut, för sen åker jag och lämnar datorn hemma.
Okej, True Blood är galet bra, jag har fastnat i vampyrhetsen trots att jag inte kände mig så road av Twilight. Men jag börjar nog fatta grejen, alltså! Åh.
(och rubriken, ni vet vad den handlar om va?)
Fish me out west



