Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut

Sen var jag helt plötsligt tillbaka på hotellet, undrade vart någon tagit vägen. Jag och någon mer gick ner i källaren för att kolla, det var någon i en dusch, vi gick närmare och så PANG! Någon smällde igen dörren bakom oss och vi var inlåsta. Där satt vi alltså, inlåsta. Det var ett barn där också, och man förstod att det var det här som var det farliga. Men jag förstod inte vad vi andra gjorde där om det nu var barn de kidnappade. Men det spelade inte så stor roll, vi var inlåsta i en källare och kunde inte göra så mycket mer.
Nästa scen: jag får en smäll, blir släpad till ett annat rum, vaknar och ser avhuggna armar, huvuden, allt möjligt. Spelar död. De kommer tillbaka, ser att jag är död, skär sönder en lädermadrass (?) och lägger mig på den. Lämnar mig åt mitt öde - jag är ju ändå död. Jag reser mig, utan en sråma, och går runt bland dessa ruttna kroppsdelar, känner på en dörr som till min förvåning är öppen. Antar att de inte brydde sig om att låsa runt mig eftersom jag var död. Jag traskar ut, glad i hågen över att vara fri, går och öppnar åt de andra och helt plötsligt har jag lyckats rädda folk från en liga som kidnappar och mördar barn. Självklart blev ligan också tagen av polisen.
Själv fortsätter jag att hänga där på hotellet och av någon anledning har vi för oss en himla massa saker i källaren. Jag tycker det är lite läskigt, säger till alla att inte gå in i det stora rummet (där alla avhuggna kroppsdelar var), men berättar inte varför. Jag ser till att det alltid är öppna dörrar och håller ett vakande öga på alla barn som leker. Allt går fint, jag vaknar och känner mig som en hjälte, men en väldigt utmattad hjälte, så jag sover några timmar till fast det redan är morgon.
varför kidnappade de bara vita barn och hur vet jag att så var fallet?
Självförtroende
Och sådär är det, så har det alltid varit. Jag har alltid trott att jag ska få de jobb jag vill, komma in på de utbildningar jag vill och så vidare. Och hittills har det alltid gått vägen, förutom när jag alldeles efter gymnasiet sökte tre folkhögskoleutbildningar varav jag kom in på en, blev reserv på en och avslagen på en. Men jag var ändå nöjd med vilken jag kom in på, så allt var frid och fröjd.
Nu, när jag kommit till den här insikten börjar jag bara bäva för den dagen denna tro på mig själv får sig sin första riktiga törn. När kommer det hända? När kommer jag misslyckas, när kommer jag inte komma in på drömutbildningen eller inte få det enda jobb jag sökt?
Jag väntar med spänning.
En månad senare


Med facit i hand kan jag ju säga att skorna ovan är de som blev mest använda och såhär ser de nu ut, en månad senare. Och då lämnade jag ändå in dem på tvätt en gång i Uganda. Jag tror att det där om att man inte ska ta med sig kläder & skor man är rädd om, eller som man förväntar sig kunna använda igen när man kommit hem, stämmer. Jag tänker dock göra ett försök och slänga in de här i tvättmaskinen, vi får väl se hur det går.
Förresten, jag lovar att jag snart ska ge mig med mitt Uganda-bloggande, men det händer liksom inte så mycket annat just nu. Men i helgen ska jag till Stockholm, så då ska jag se till att få något annat att blogga om, okej?
Gult är fult (eller rim är lögn?)
Eller så kan vi säga att jag leker sol, en hyllning såhär innan jag lämnar Sverige.
Jag ska baka en tårta med jordgubbar på




Om att råka
You gotta love Powerpoint
Ja, jag kom i alla fall hem i måndags, dock var ju tåget inställt så helt plötsligt satt jag på ett flygplan istället. Det var ju inte jag som tog det beslutet, men det var otroligt skönt att få komma hem. Nu har jag vilat ut och planerar för fullt för kommande helg med allt vad den innebär. Utöver planerandet ovan ska jag ju också på Kent på lördag, så det blir fullt upp i helgen, det kan jag lova.
Rally i Värmlandsskogarna
Bild 1: Fotad av Håkan Strandman, lånad härifrån. Bild 2: Ingen aning, googlehjälp.
Det är rally i skogarna, helt plötsligt älskar alla vintern (fast önskar att det hade töat lite och sen fryst på så det inte skulle bli så uppkört så fort som ren snö blir) och helt plötsligt är mina hoods fulla av ännu fullare norrmän. Okej, det är nog inte bara norrmännen som är fulla, men ändå. Fort går det, mycket trafik är det här runtom och hej och hå vad det går. Förra året var enda året i mitt liv (såvitt jag kan minnas i alla fall) som det inte varit rally och trots det har jag aldrig varit och kollat på det. Dock hade det varit ganska roligt att åka och kolla på söndag (men jag åker ju till Tyskland då) när de ska köra nerför slalombacken och avsluta med ett hopp där bilarna beräknas vara i luften ca 45 meter, det hade allt varit något det!
Nu snackar vi alltså inget fjantrally utan det här är VM. Svenska Rallyt bjuder på miljövidrigt nöje och det är sannerligen årets event i kommunen. Det är det ju, förstås, varje år (eller ja, varannat nu för tiden). 220 knyck och hej och hå vad det går, nu ska vi ut och bränna däck i Värmlandsskogarna!
Vad säger ni? Är rally skoj?
Gnällkärring? Jag?

Så vad skulle jag då gnälla på? Hur fick jag då det här resultatet? Kan någon försöka sig på en analys? Eller bara berätta för mig om jag verkligen är en gnällkärring eller inte, snälla?
För övrigt hittade jag nyss en flygbiljett till Entebbe för 8000 kr. Ska jag slå till?
Th' saucy wench Lena be usin' Ye olde Facebook with the tongue o' English (Pirate).

God fortsättning och krokodil?




Åh, du ljuva frihet!



Okej, jag erkänner - JAG ÄR FAST! Fast så det skriker om det! Och kolla på den där bruden alltså, hon är så jävla snygg, vem är hon? (Lizzy Caplan - det ringer inga klockor!) Jag är kär i Alexander Skarsgård också, och jag lovar att Julia kommer bli galet nöjd när hon läser det här.
Okej, första säsongen är klar, jag måste se den andra nu snart på stört ungefär. Eller i alla fall innan morgondagen är slut, för sen åker jag och lämnar datorn hemma.
Okej, True Blood är galet bra, jag har fastnat i vampyrhetsen trots att jag inte kände mig så road av Twilight. Men jag börjar nog fatta grejen, alltså! Åh.
(och rubriken, ni vet vad den handlar om va?)
Fish me out west




Till mamma

Och vet du? Det bästa av allt är att du kan återanvända ett gammalt rim jag skrev till kalendern Kolbjörn fick av mig förrförra julen:
Håll koll på rum och tid,
så du inte står bredvid
och tittar förskräckt
på den nya årstid som har kläckts.
Hemma hos: på Torfolk Gård




Jag gick upp på taket av hyddan (bild 1) för att fota och så ställde jag mig mitt på och fotade från höger till vänster. Bild 2 är vårt gästhus, Tomta. Där bor folk som hälsar på och biland hyr vi ut det, längst till vänster i den bilden ser ni en tvättställning som är alldeles bakom vårt hus (bild 3). Bild 4 föreställer gårdsplanen, den bilden är tagen ungefär i 90 graders vinkel från bilden på vårt hus, och där syns följande: Torfolk, som är huset där min extrafamilj bor (okej, det syns knappt, men hörnet på hustaket i alla fall). Musteriet, där all sylt och marmelad kokas. Kontoret, där jag jobbade hela vintern (september till maj) och där jag hänger lite titt som tätt (jaja, det syns väl inte så bra heller, men det är i alla fall där bakom!), samt husvagnen som håller på att omvandlas till bastu och enligt säkra källor är det nästan klart.
Snuskpelle

Kamerashopping


Me and you and everyone we know




Bilderna ovan är från filmen med samma namn, den har jag sett ikväll. Det var en riktigt bra film, väldigt konstig men otroligt bra. Jag fick lite samma känsla som när jag läst böcker av Haruki Murakami, man känner sig lycklig men har inte riktigt förstått grejen. Det är vackert men overkligt. Den här filmen var förvisso inte lika overklig som Murakamis böcker, men den var väldigt fin och dessutom var den snyggt filmad, sånt gillar jag. Därmed är det också en film jag rekommenderar.
And I've got a penguin checking me out

Men, men, men! Jag ramlade över bilden här ovan och vet ni vad? Det här är från en strand i Sydafrika och i Sydafrika är det ju inte särskilt kallt, men det verkar finnas en väldig massa pingviner på den där stranden. Så nu undrar jag om man kanske skulle kunna skaffa en pingvin som kan trivas i vårt klimat, tror ni det?
Tror ni att den skulle kunna bo inomhus eller måste man ha en hage? Ska man ha den i koppel eller låta den gå fritt? Äter den annat än fisk? Alltså, det här är på riktigt! JAG VILL HA EN PINGVIN!
Spotify-bonus: Hello Saferide - The Best Night of Your Life
Kustbevakningen letar pojke i älven

Uppdatering: Kustbevakningen har hittat killen, drunknad - som man trodde, läs mer här.