Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut


Jag tog ny körkortsbild i Stockholm i helgen.


Jag hade nog mitt livs konstigaste dröm inatt. Jag drömde att jag var i Uganda, i Jinja, fast inte där vi varit och det såg inte ut som det gör. Jag var på ett berg med utsikt över Nilen, på ett hotell. Jag satt i trädgården vid hotellet och inte så mycket mer med det. Men så plötsligt var jag ute på vägen, fick ett sms som sa att jag fått mer pengar på mobilen och att man skulle få extra när man fyllde på igen. Om man hade barn var det bara att visa upp dem så skulle man få pengar på mobilen gratis. Det handlade om säkerthet, man måste kunna ringa, för allt var så farligt - särskilt för barnen. Sen såg jag två bilar, det hoppade ut barn ur bakluckorna och de stuvade om massor, med grejer i bakluckorna och gömde barnen i mitten. För att ingen skulle se att det fanns barn i bilen. Helt naturligt.

Sen var jag helt plötsligt tillbaka på hotellet, undrade vart någon tagit vägen. Jag och någon mer gick ner i källaren för att kolla, det var någon i en dusch, vi gick närmare och så PANG! Någon smällde igen dörren bakom oss och vi var inlåsta. Där satt vi alltså, inlåsta. Det var ett barn där också, och man förstod att det var det här som var det farliga. Men jag förstod inte vad vi andra gjorde där om det nu var barn de kidnappade. Men det spelade inte så stor roll, vi var inlåsta i en källare och kunde inte göra så mycket mer.

Nästa scen: jag får en smäll, blir släpad till ett annat rum, vaknar och ser avhuggna armar, huvuden, allt möjligt. Spelar död. De kommer tillbaka, ser att jag är död, skär sönder en lädermadrass (?) och lägger mig på den. Lämnar mig åt mitt öde - jag är ju ändå död. Jag reser mig, utan en sråma, och går runt bland dessa ruttna kroppsdelar, känner på en dörr som till min förvåning är öppen. Antar att de inte brydde sig om att låsa runt mig eftersom jag var död. Jag traskar ut, glad i hågen över att vara fri, går och öppnar åt de andra och helt plötsligt har jag lyckats rädda folk från en liga som kidnappar och mördar barn. Självklart blev ligan också tagen av polisen.

Själv fortsätter jag att hänga där på hotellet och av någon anledning har vi för oss en himla massa saker i källaren. Jag tycker det är lite läskigt, säger till alla att inte gå in i det stora rummet (där alla avhuggna kroppsdelar var), men berättar inte varför. Jag ser till att det alltid är öppna dörrar och håller ett vakande öga på alla barn som leker. Allt går fint, jag vaknar och känner mig som en hjälte, men en väldigt utmattad hjälte, så jag sover några timmar till fast det redan är morgon.

Nu undrar jag bara en sak:
varför kidnappade de bara vita barn och hur vet jag att så var fallet?

Självförtroende

Jag har idag insett att jag har ganska bra självförtroende och att jag verkligen tror på mig själv. Jag har nog alltid haft det i bakhuvudet, men det slog mig idag när jag satt och författade ett CV. För det första har jag aldrig tidigare i mitt liv haft behov av ett CV, vilket redan där säger en del om hur lätt jag haft det. Men nu när jag väl tagit mig för att skriva ett är det bara för att jag tänkt mig att söka ett jobb. Ja, ni hörde rätt, ETT jobb. Jag har ställt in mig totalt på att detta jobb är vad jag kommer syssla med inom en relativt snar framtid. Det är samma sak med min anmälan till höstens utbildningar, jag tänkte bara söka en enda utbildning, det är ju ändå det enda jag kan tänka mig att plugga för närvarande (fast egentligen vill jag inte plugga alls just nu), men så slängde jag in en andrahandsansökan bara för sakens skull. Men jag är fast besluten vid att jag kommer komma in på mitt förstahandsval.

Och sådär är det, så har det alltid varit. Jag har alltid trott att jag ska få de jobb jag vill, komma in på de utbildningar jag vill och så vidare. Och hittills har det alltid gått vägen, förutom när jag alldeles efter gymnasiet sökte tre folkhögskoleutbildningar varav jag kom in på en, blev reserv på en och avslagen på en. Men jag var ändå nöjd med vilken jag kom in på, så allt var frid och fröjd.

Nu, när jag kommit till den här insikten börjar jag bara bäva för den dagen denna tro på mig själv får sig sin första riktiga törn. När kommer det hända? När kommer jag misslyckas, när kommer jag inte komma in på drömutbildningen eller inte få det enda jobb jag sökt?

Jag väntar med spänning.

En månad senare



Minns ni mina skobekymmer?

Med facit i hand kan jag ju säga att skorna ovan är de som blev mest använda och såhär ser de nu ut, en månad senare. Och då lämnade jag ändå in dem på tvätt en gång i Uganda. Jag tror att det där om att man inte ska ta med sig kläder & skor man är rädd om, eller som man förväntar sig kunna använda igen när man kommit hem, stämmer. Jag tänker dock göra ett försök och slänga in de här i tvättmaskinen, vi får väl se hur det går.

Förresten, jag lovar att jag snart ska ge mig med mitt Uganda-bloggande, men det händer liksom inte så mycket annat just nu. Men i helgen ska jag till Stockholm, så då ska jag se till att få något annat att blogga om, okej?

Gult är fult (eller rim är lögn?)

Jag är i Uppsala och leker kyckling, så ursäkta min frånvaro.
Eller så kan vi säga att jag leker sol, en hyllning såhär innan jag lämnar Sverige.

Morgondagens plan ser ut såhär: hänga hemma, thaimassage, lunch med nån (Tobias?) som jobbar på KRAV, hänga på brors kontor, dra till Arlanda, flyga till Afrika. Låter som en helt ok dag, va? Det tycker jag allt. Men nu måste jag sova så jag orkar med. Lovar att säga hejdå innan jag drar, okej?

Jag ska baka en tårta med jordgubbar på





Pappa fyllde år i veckan, så idag firar vi med tårta och paket.

Om att råka

Igår kväll råkade jag gå in på Nelly.se och se att de hade fri frakt och att den skulle ta slut vid midnatt. Det resulterade i någon slags akut panikshopping och jag råkade (jag är duktig på att råka) klicka hem diverse grejer, bland annat de två ovan. Nu ska jag åka till Karlstad, vi får väl se vad jag råkar få med mig hem därifrån. Förhoppningsvis i alla fall malariapiller!

You gotta love Powerpoint

Jag fick en så fin powerpointpresentation på mailen idag och jag blev så glad att jag ville dela med mig av den. Visst är det tjusigt? Ja, ni förstår ju att jag haft lite dåligt med tid för bloggen, det är ju så mycket som ska planeras inför helgen.

Ja, jag kom i alla fall hem i måndags, dock var ju tåget inställt så helt plötsligt satt jag på ett flygplan istället. Det var ju inte jag som tog det beslutet, men det var otroligt skönt att få komma hem. Nu har jag vilat ut och planerar för fullt för kommande helg med allt vad den innebär. Utöver planerandet ovan ska jag ju också på Kent på lördag, så det blir fullt upp i helgen, det kan jag lova.

Hur har ni det? Hur mycket har jag missat egentligen?

Rally i Värmlandsskogarna

Bild 1: Fotad av Håkan Strandman, lånad härifrån. Bild 2: Ingen aning, googlehjälp.

 

Det är rally i skogarna, helt plötsligt älskar alla vintern (fast önskar att det hade töat lite och sen fryst på så det inte skulle bli så uppkört så fort som ren snö blir) och helt plötsligt är mina hoods fulla av ännu fullare norrmän. Okej, det är nog inte bara norrmännen som är fulla, men ändå. Fort går det, mycket trafik är det här runtom och hej och hå vad det går. Förra året var enda året i mitt liv (såvitt jag kan minnas i alla fall) som det inte varit rally och trots det har jag aldrig varit och kollat på det. Dock hade det varit ganska roligt att åka och kolla på söndag (men jag åker ju till Tyskland då) när de ska köra nerför slalombacken och avsluta med ett hopp där bilarna beräknas vara i luften ca 45 meter, det hade allt varit något det!

 

Nu snackar vi alltså inget fjantrally utan det här är VM. Svenska Rallyt bjuder på miljövidrigt nöje och det är sannerligen årets event i kommunen. Det är det ju, förstås, varje år (eller ja, varannat nu för tiden). 220 knyck och hej och hå vad det går, nu ska vi ut och bränna däck i Värmlandsskogarna!

 

Vad säger ni? Är rally skoj?


Gnällkärring? Jag?



Jag gjorde ett test på Facebook och alla vet ju att det som står på Facebook är sant och att man ska ta alla testresultat på största allvar. Men vad är det här? Gnällkärring? Är jag en gnällkärring? På riktigt? Jag fick en chock, jag tittar aldrig på Let's dance! Jag klagar aldrig på några skatter, jag vill jättegärna plugga mer och jag kan bestämma mina arbetstider nästan själv. Röker gör jag väl inte så mycket heller.
Så vad skulle jag då gnälla på? Hur fick jag då det här resultatet? Kan någon försöka sig på en analys? Eller bara berätta för mig om jag verkligen är en gnällkärring eller inte, snälla?



För övrigt hittade jag nyss en flygbiljett till Entebbe för 8000 kr. Ska jag slå till?

Th' saucy wench Lena be usin' Ye olde Facebook with the tongue o' English (Pirate).


Jag må vara lättroad, men ohoy vad roligt det här att ha piratengelska på Facebook!

Jag läste om det på My Life Is Average, där någon skrivit "Today, I realized when I set my language on facebook to English (Pirate) it changed my relationship status from "Single" to "Sailin' Solo". Take that ex-boyfriend, I'm on a boat. MLIA.", och helt plötsligt gjorde det Facebook till en helt ny värld. Min dag är räddad, jag är otroligt road.

God fortsättning och krokodil?





När vi ändå är inne på djurtemat.

För övrigt hade jag en mysig nyårsafton, fast man kunde tro att vi var fyra pensionärer och inte brudar i tjugoårsåldern. Vi åt supergod mat, spelade spel och såg på film. Två filmer, och Marielle somnade i en timme eller så. Vi lyckades inte sätta i oss mer än en flaska bubbel och en halv flaska rödvin heller. Pensionärer var det va?

Åh, du ljuva frihet!




Okej, jag erkänner - JAG ÄR FAST! Fast så det skriker om det! Och kolla på den där bruden alltså, hon är så jävla snygg, vem är hon? (Lizzy Caplan - det ringer inga klockor!) Jag är kär i Alexander Skarsgård också, och jag lovar att
Julia kommer bli galet nöjd när hon läser det här.
Okej, första säsongen är klar, jag måste se den andra nu snart på stört ungefär. Eller i alla fall innan morgondagen är slut, för sen åker jag och lämnar datorn hemma.

Okej, True Blood är galet bra, jag har fastnat i vampyrhetsen trots att jag inte kände mig så road av Twilight. Men jag börjar nog fatta grejen, alltså! Åh.


(och rubriken, ni vet vad den handlar om va?)

Fish me out west





Jag har framkallat mina fisheyebilder från Way Out West, det var inte så många som det blev så mycket av. I själva verket fick jag bara framkallat fjorton av trettiosex bilder och vad jag gjort för fel med resten kan man ju undra, men det verkar inte ens vara någonting på negativen. Jaja, några blev det ju i alla fall och vad har jag lärt mig? Jo, att lära mig kameran innan jag använder den nästa gång. Dessutom ser ni ju att i alla fall två av de här har ju inte jag tagit ens!

Till mamma

Mamma, den här önskar jag mig i julklapp. Den finns att köpa på Nelly och kostar 995 kr. Klicka på bilden för direktlänk. Om man köper den innan augusti är slut är det dessutom fraktfritt, bra va?

Och vet du? Det bästa av allt är att du kan återanvända ett gammalt rim jag skrev till kalendern Kolbjörn fick av mig förrförra julen:
Håll koll på rum och tid,
så du inte står bredvid
och tittar förskräckt
på den nya årstid som har kläckts.



(Tacka förresten Roxy för att hon hjälper mig att hitta julklappsönskningar, och kom även ihåg att jag är borta till 10 december, så jag hinner inte önska mig så mycket mer!)

Hemma hos: på Torfolk Gård





När jag var i Göteborg försökte jag förklara lite om mitt boende och hem och avstånd och liknande för Pelle och Stefan. Det var inte det lättaste, så nu tänkte jag att jag ska försöka visa er alla hur det ser ut hemma hos mig och runtom, jag gör det nog uppdelat i några inlägg, men här är i alla fall en början.

Jag gick upp på taket av hyddan (bild 1) för att fota och så ställde jag mig mitt på och fotade från höger till vänster. Bild 2 är vårt gästhus, Tomta. Där bor folk som hälsar på och biland hyr vi ut det, längst till vänster i den bilden ser ni en tvättställning som är alldeles bakom vårt hus (bild 3). Bild 4 föreställer gårdsplanen, den bilden är tagen ungefär i 90 graders vinkel från bilden på vårt hus, och där syns följande: Torfolk, som är huset där min extrafamilj bor (okej, det syns knappt, men hörnet på hustaket i alla fall). Musteriet, där all sylt och marmelad kokas. Kontoret, där jag jobbade hela vintern (september till maj) och där jag hänger lite titt som tätt (jaja, det syns väl inte så bra heller, men det är i alla fall där bakom!), samt husvagnen som håller på att omvandlas till bastu och enligt säkra källor är det nästan klart.

Snuskpelle

Hur man förfestar till Lily Allen

Kamerashopping


För att stilla min nervositet inför morgondagens vaccinering råkade jag beställa lite kameragrejer och oj vad skönt det känns. Det finns inget roligare än att spontanshoppa teknikprylar! Förvisso hade jag redan tänkt att jag skulle köpa både gråfilter och ett batteri till innan Uganda, men makrofiltren råkade jag bara få syn på och bli sugen på. Och så blev det. Och snart är jag ytterligare tre kameraprylar rikare!



Me and you and everyone we know





Jag kan inte sluta tänka på en låttext, det är en kvinnlig sångerska med vacker röst som sjunger "me and you and everyone we know", vet ni vem det är? Jag minns inte vilken låt det är eller vem som sjunger, men jag vet att det är något jag lyssnat mycket på och därmed vet jag också att det är en artist jag tycker är bra. Jag vet också att det är en kvinnlig soloartist, men det vet jag inte riktigt varför jag vet, det bra känns.

Bilderna ovan är från filmen med samma namn, den har jag sett ikväll.
Det var en riktigt bra film, väldigt konstig men otroligt bra. Jag fick lite samma känsla som när jag läst böcker av Haruki Murakami, man känner sig lycklig men har inte riktigt förstått grejen. Det är vackert men overkligt. Den här filmen var förvisso inte lika overklig som Murakamis böcker, men den var väldigt fin och dessutom var den snyggt filmad, sånt gillar jag. Därmed är det också en film jag rekommenderar.

And I've got a penguin checking me out


Bild stulen från någonstans på Facebook

Har jag någonsin sagt att min högsta dröm är att ha en pingvin? Pingviner är mitt absoluta favoritdjur och jag håller på att dö så fort jag ser en bild på en! Jag älskar filmer som "Happy Feet" och den där andra vad den nu heter. Min tanke har alltid varit att man skulle skaffa en pingvin och ha i kylskåpet så den kan tända och släcka lampan när man öppnar och stänger, ja lite sådär på skämt, nivet. Den tanken kommer väl ur att man tror att pingviner bara trivs där det är kallt.
Men, men, men! Jag ramlade över bilden här ovan och vet ni vad? Det här är från en strand i Sydafrika och i Sydafrika är det ju inte särskilt kallt, men det verkar finnas en väldig massa pingviner på den där stranden. Så nu undrar jag om man kanske skulle kunna skaffa en pingvin som kan trivas i vårt klimat, tror ni det?
Tror ni att den skulle kunna bo inomhus eller måste man ha en hage? Ska man ha den i koppel eller låta den gå fritt? Äter den annat än fisk? Alltså, det här är på riktigt! JAG VILL HA EN PINGVIN!


Spotify-bonus:
Hello Saferide - The Best Night of Your Life

Kustbevakningen letar pojke i älven


Bilden är en screenshot från NWT


Jag var i Deje hela dagen igår, vi hade familjefest med teatern (bilder kommer senare). Hela tiden (utom just när vi hade våra grejer, var det en slump?) hörde och såg vi en polishelikopter som var ute och flög. Den flög lågt och nära och runt, runt, runt. Den var ute och letade efter en 14 år gammal grabb som ramlade i älven natten till igår. Idag kan man läsa i tidningen att kustbevakningen satts in och att pojken fortfarande inte hittats. Jag tycker att det är hemskt läskigt och det känns så nära när man såg helikoptern hela dagen igår. Killen och hans kompis hade lekt & klättrat på järnvägsbron över älven, de skulle bada och han slant och ramlade i och slog i bron på vägen. Chansen att han inte drunknat verkar inte så stor, men de är i alla fall fortfarande ute och letar. Hemskt läskigt, måste jag säga! 


Uppdatering: Kustbevakningen har hittat killen, drunknad - som man trodde, läs mer här.

Tidigare inlägg Nyare inlägg