Bilden har jag faktiskt stulit från Expressen, den föreställer Thomas.
Rock-Thomas. Thomas Öberg. Bob Hunds sångare.
Bilden är dock inte från konserten i lördags utan från ett helt annat tillfälle.

I lördags upplevde jag en av mina hittills bästa konserter. På scen stod Bob Hund, platsen var Cirkus i Stockholm och i publiken var jag. Thomas Öberg är rocken personifierad, han staplar högtalare som han klättrar upp på, han hoppar, han skriker, han låter publiken krama hans ben och han vet hur man tillfredsställer en hungrande YouTube-generation.

Jag har tröttnat på den här grejen med att ta med mig kamera på konserter, jag vill njuta av stunden, dansa och röja och inte behöva bry mig om annat, men tydligen är jag ganska ensam om detta. Det insåg jag och det insåg Thomas Öberg som sa något i stil med: "Stoppa ner era mobiltelefoner och kameror nu, sluta filma, era jävla losers!". Och jag hör fortfarande hans skånska klinga i öronen.

Jag skulle vilja påstå att den här konserten gav mig en helt euforisk känsla, jag älskar röjiga konserter och jag älskar att ramla runt i publiken. Jag älskar att sjunga med i underbart bra låtar och jag älskar att stå långt fram i publikhavet. Det spelades så många fina låtar, gamla favoriter som "Allt på ett kort", "Ett fall och en lösning" och "Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag; tror jag". Det spelades nya, grymma låtar, som "Blommor på ett brinnande fartyg", "Tinnitus i hjärtat" och "Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk".

Men trots allt detta, trots all eufori, trots alla fina låtar och trots all lycka, finns det ändå något som höjer hela konsertupplevelsen ännu ett snäpp. Detta sammanfattade jag fint i en Facebookstatus när jag kom hem: "Lena Möller säger: killen framför mig fick hålla Thomas Öbergs mick, men det var mig han tittade på och min hand han kramade."
Alltså, Thomas sjöng, tittade på mig och höll min hand. Jag var lycklig. Och med detta vill jag avsluta det här och säga att det var en helt fantastiskt underbar kväll och en av de bästa konserter jag sett!