Jag tror att jag är inne i en emotionell kris, jag suktar efter kärlek och efter närhet. Jag vill ha en man, jag vill känslomässigt involvera mig i någon, jag vill bygga på något med någon. Jag vill vara kär, helt enkelt. Jag vet inte hur man gör för att bli kär och jag har heller ingen att bli kär i, så jag har en ganska lång väg att gå. Men det känns som jag håller på att bryta ihop av ensamhet.
Idag har nog blivit en äldigt känslomässig dag för mig, och jag vet inte om mina känslor just nu grundar sig i mitt samtal med Adrian idag, i att jag såg Jocke på stan idag, i att min extrapappa åker iväg på sitt sabbatshalvår imorgon (kommer dock hem en sväng runt jul) eller om det helt enkelt bara är det att jag sett på Sex & the City-filmen! Det är illa, men den filmen fick mig verkligen att känna djupt, den påverkade mig jättemycket och jag är alldeles förstörd. Jag var nära att börja störtgråta när jag sa hejdå till min extrapappa för en knapp halvtimme sen, jag ville inte gå, jag ville inte säga god natt, jag vill inte att jag inte ska se honom igen förrän till jul. Det känns konstigt. Men, som mamma sa, det är ju inte värre än att jag var i Norrland och bara kom hem nån helg sådär..

I vilket fall, jag känner att jag behöver kärlek, jag behöver en man och jag behöver närhet & ömhet.