Jag var på parken i Munkfors igår, jag kan väl inte direkt hävda att det är mitt favorituteställe (jag menar, Ankan - släng dig i väggen!), men med all heder vill jag ändå säga att på en ort som Munkfors är det precis vad man kan önska sig. Jag menar, parken i Munkfors är som en samlingsplats och går man dit på juldagen kan man absolut vänta sig att se många kända ansikten. Juldagen är ju hemvändarnas kväll, kvällen då man ska återse gamla kända ansikten och fråga alla vad de gör nu för tiden. Och sånt är ju alltid roligt på små hålor, hålor där det bara finns ett ställe att gå till - så man kan vara säker på att träffa alla, vare sig man vill det eller inte.

Jag skulle säga att det var mycket folk på parken igår, många kända ansikten, men ändå mest såna som det var roligt att se. Jag skulle inte säga att jag såg någon som var en sån typisk som jag tycker är jobbig att träffa. Visst att det var lite folk jag inte kände mig helt bekväm med, men inte värre än så.

På parken i Munkfors kan man träffa både Helena, hennes lillasyster och deras mamma, bara det säger väl hur stor målgrupp de har, det är många som är långt över min ålder, längre än jag är van, men det är roligt som omväxling. Dessutom är det ju de som nyss fyllt arton, och man blir alltid lika chockad över hur små de är och hur stora alla de små barnen här hemifrån blivit (trots att det inte var någon evighet sen jag själv var arton). På parken kan man träffa gamla klasskamrater eller folk man aldrig gillat, man kan träffa barndomskompisar och man kan passa på att hälsa på alla man känt under sin uppväxt. Jag gjorde ett väldigt selektivt urval där jag bland annat diskuterade palestinasjalar med Krille och fick höra av Lilie, som tydligen läst min blogg, att jag skriver bra.
Det känns som att jag får höra saker om min blogg på varje fest jag går på, igår pratade Lilie om mitt skrivande och Krille om mitt ihärdiga länkande hit från Facebook. När jag var i Stockholm fick jag höra att det inte är någon mening att jag berättar saker längre, för alla vet redan allt från min blogg.

Men, jag hade i vilket fall som helst skoj på parken igår. Även om jag inte har någon aning om var Thomas tog vägen när vi gått hem till Helle (han var med in, men sen försvann han), och trots att Helle kom och la sig tätt intill mig vid halv 5 på morgonen när jag låg och sov, hon hade varit ute över 2 timmar och var minst sagt kall.

Ja, juldagen är hemvändarnas kväll och kvällen man träffar många kända gamla ansikten. Det gjorde jag, och jag har ju verkligen vänt hem.