Imorse väcktes jag av att telefonen ringde, först fattade jag inte riktigt vad det var, så jag låg och tittade på den tills jag insåg att det var ett samtal som pågick, jag stirrade på numret och fattade ingenting, "+66 var fan är det?", jag tänkte febrilt och kunde inte förstå någonting. Jag hade inte fattat att jag svarat (eftersom jag har en hopfällbar telefon svarar jag ju bara jag öppnar den), så jag la på. Jag vågade inte svara för jag tänkte att det kanske var nåt såntdär man har hört om som ringer från konstiga nummer och lurar av en pengar. Jag stirrade på mobilen en stund till och då ringde det igen, jag la på direkt och ångrade mig nästan. Jag tänkte "det kanske är Gunne som ringer från Turkiet, jag måste fråga nån var +66 är", men hann inte så mycket mer innan det ringde en tredje gång, jag tänkte att "det var en ihärdig jävel", men kunde inte låta bli att svara den här gången.

Och, döm av min förvåning när jag inser att +66 betyder samtal från Thailand, jag svarade och hörde den röst jag älskar mest att höra i hela världen, min absoluta favoritröst! Detta samtal var nog det bästa samtal jag skulle kunna ta emot, det spelade ingen roll att det var före 8 på morgonen och jag låg och sov, det hade inte spelat någon roll om det var vilken tid som helst på dygnet!
För det var min bästa vän, min bästa vän vars röst jag inte hört sen hon åkte från Sverige till Thailand för två månader sedan. Ja, det är nästan två månader sedan nu, och det är så otroligt tomt här hemma utan henne.

Det finns inte ord för hur mycket jag saknar Marielle, för hur djupt jag känner i hjärtat att jag vill ta första bästa flyg till Thailand, hur jag kan börja gråta av att tänka på hur långt bort hon är och hur länge det är tills vi kommer ses igen. Jag saknar henne så att det verkligen känns i hjärtat, så att jag nästan går sönder av lycka över att faktiskt få höra hennes röst. Man kan inte tro det, jag gör det knappt själv, men jag känner mig verkligen halv utan att ha min bästa vän nära. Det handlar ju självklart också om var i livet jag är, men just nu är jag i en sån situation att det verkligen känns hur långt borta hon är. Därför var det också en otroligt lycklig stund, det samtalet jag fick imorse, även om det bara varade en minut och åtta sekunder. Men nu är hon på msn, jag kan inte jobba för jag saknar henne, vi är ju bästa vänner!


MARIELLE, JAG ÄLSKAR DIG!