Jag känner mig nästan ensammast i hela världen, jag förstår hur Marielle kände det förra året, när jag stack till Norrland. Nu är det omvända roller, Marielle åker till Kanarieöarna om mindre än en månad och kommer åka vidare därifrån, vara borta på obestämd framtid. Själv har jag ingen aning om framtiden.
Det känns som alla sticker, även om jag vet att det är många som känner likadant, som har noll planer. Men jag vill inte vara sån, det är inte jag. Jag får panik över att inte ha styrt något för hösten.

Och nu, när alla börjar plugga, vill jag också. Jag vill inget hellre än att plugga, börja i en ny klass, lära känna nya människor! Det är härligt. Att ha något att gå till varje dag, att lära sig nya saker, att ha lite måsten i livet, saker som hänger över en. Det är inte samma sak som att man behöver skaffa ett jobb eller något att göra, jag vill ha specifika saker hängande över mig, saker jag kan sätta fingret på. Saker med deadline!

För att följa alla som helt hux flux börjat plugga (eller stuckit någon annan stans) utan mig måste jag tänka lite.
Helle, har dragit till Jönköping för att läsa till Affärsjurist
Emelie & Olof, drar till Köpenhamn, med en lägenhet som kostar multum och Olof ska spendera 5½ år på veterinärlinjen.
Pelle & Stefan, är i Norrköping. Pluggar på som bara den, mitt uppe i Nollningar!
Olof, har flyttat till Stockholm, även han för att plugga, även han igång med nollning och lära-känna-folk grejer.
Marielle, ska som sagt iväg och jobba som reseledare.

för att nämna en del i alla fall. Sen är det ju många som redan pluggar eller gör annat, det här är ju bara folk som börjar med saker nu. Det är mest de som får mig avundsjuk. Att sticka iväg, det vore något det! Att inte sitta hemma och ruttna.