Jag kan inte sova och har någon slags ångest som kan liknas vid bakfylleångest - fast 1½ dygn för sent! Det känns som att jag aldrig mer vill dricka alkohol och aldrig har jag ångrat en fylla så mycket som jag gör nu. Det är illa och jag känner att jag måste skärpa mig ordentligt. I ärlighetens namn har jag aldrig tidigare verkligen ångrat en fylla över huvud taget - visst har jag gjort lite dumma saker och varit för full, men det har liksom inte gjort så mycket ändå. Nu känns det hemskt och jag ligger bara och vrider och vänder mig för att allt känns hemskt. Jag ångrar verkligen!
Jag vet inte hur hemskt det egentligen var, men jag vet att det inte var rätt och att jag inte borde ha hällt i mig två drinkar och en cider så fort jag bara kunde när vi kom till K6.

Det känns som att jag inte vill bli full igen någonsin.

-

Fem i tolv och jorden knakar.
Det löser sej aldrig, jag vet.
Ett steg fram och fem tillbaka.
Det ordnar sej aldrig, jag vet.
Fyra i och himlen skakar.
Det fixar sig aldrig, jag vet.



En gnagande känsla,
minut
för minut,
biter sig fast i
lakanen, i
väggarna, i
huden och hjärtat och i
hela mig.
Varje gång jag vänder mig,
närmare, påtagligare.
Gnager i maggropen, i
de gula lakanen som jag sov så gott i,
när ångesten inte var i
mig.
Känner en grop i
jag vet inte vart, i
hela mig skulle jag tro.
Luktar på lakanen som inte luktar,
kan inte sluta känna lukten av
ingenting.
För varje andetag, lite mer, lite större
blir min grop i
huden och i hjärtat
och snart innesluter den hela mig.
En svart grop som skriker
sömn.