Idag är det åttonde mars, det betyder Internationella kvinnodagen, därför passar det ju alldeles utmärkt att jag skriver några rader om feminism idag.
Den här veckan har bland annat Karlstads Tjejjour anordnat Festival för systerskap i Karlstad, det innebär en vecka med uppträdanden, workshops och massa olika aktiviteter. Allt för att främja jämlikheten.
I tisdags skulle vi (i hela den här bloggen kommer "vi" betyda jag & Emelie) gå på Café Modesty på tjejjouren, vi gick dit, men det var ganska tomt och efter ett tag bestämde vi oss för att gå och se på ett uppträdande istället. Uppträdandet bestod av en kvinna och hennes band, det var feministiska låtar till tusen, vilket jag redan berättat om. Igår var vi på Uno hela kvällen, det började med "muttworkshop" där det diskuterades hur tabu-belagt det kvinnliga könet är samt hur lite vi alla vet om vårat eget kön, hur lite männen vet om vårat kön och varför det är så, när det hela börjar och om skillnader på kvinnor och män. Det var mycket intressant och det hela avslutades med att alla skulle göra ett konstverk med en mutta, fast vi bangade där och gick och var sociala istället och åt lite.
Därefter bestämde vi oss för att dansa afrikans dans med Blå Björk och det var riktigt skoj, det var jobbigt och härligt på samma gång. Att dansa sådär med dem är riktigt skoj, den afrikanska dansen har ingenting med att vara duktig att göra och därför vågar man släppa loss och verkligen leva sig in i det hela. Dock har jag riktigt kass taktkänsla och därför är det ändå lite svårt, jag måste hela tiden titta på "ledaren" för att inte tappa takten.
Idag var Irene von Wachenfelt (jag vet inte om jag stavat rätt, men det spelar inte så stor roll), som tidigare var orfdörande för ROKS (Riksorganisationen för Kvinno- & tjejjourer i Sverige) i skolan och föreläste. Det här hade inget med systerskapsveckan att göra, men det var väl för att det är Internationella Kvinnodagen idag. Hon pratade om våldtäkter och det var väldigt intressant att höra. Dock finns det ju alltid några killar som bara ska vara löjliga och ifrågasätta allt "det där är inte sant, jag våldtar inte!" och så vidare. De är trångsynta och kan liksom inte förstå att den här statistiken inte betyder att alla är såna, men att det är många och att alla vi lever i ett samhälle där synen på könen gör att det är som det är.

Jag har bland annat fått lära mig under dessa dagar att det gjorts en studie på hur man behandlar nyfödda på BB, alltså vid barnets första möte med världen utanför mammas mage. Läkarna (barnmorskor eller vad det nu är) var helt övertygade om att de inte gör någon som helst skillnad på flickor och pojkar när de föds, men man har satt sig och varit med under förlossningarna och filmat hur det går till (detta har gjorts på många olika ställen runtom hela Sverige) och då har man kunnat konstatera att barnen faktiskt behandlas olika. När de ser att det är en flicka lägger de direkt barnet till mamman så ska känna trygghet, men när det är en pojke liksom håller de upp honom lite och gör något slags ärevarv med honom innan han slutligen hamnar på samma plats som flickan.
Intessant, va?

Jag vet inte om jag egentligen har så väldigt mycket att tillägga mer än att jag tycker att feminism är något väldigt bra, hur kan man inte vilja ha jämställdhet, liksom?