Högskoleprov

Det var med ett leende på läpparna jag for med bussen från universitetet idag. Min nervositet och den obekväma känsla som infunnit sig i hela min kropp imorse var helt bortblåst. Jag lyssnade på Hello Saferide, men bara de gladaste och livfullaste låtarna. Jag njöt av bussturen och jag kunde till och med titta upp mot Jockes fönster utan att känna en klump inom mig. Det enda jag tänkte på var att han hade samma gardiner... Samma gardiner som för ett år sedan, och samma gardiner som för två år sedan också, för den delen. Men det är väl inget jag borde lägga mig i, själv har jag ju inte ens några gardiner!

När jag åkte förbi där imorse mådde jag illa, jag kände mig totaldeppig och klarade inte av att titta på Jockes hus ens. Och till råga på det hade nervositeten krypit sig in under skinnet på mig. Jag kände mig stressad och vilsen.
Nervositeten handlade inte över huvud taget om det stundande provet och hur det skulle gå på det, utan mer om allt det praktiska runtom. Eftersom jag inte hade fått någon kallelse (eller så har någon, läs: min bror, slarvat bort den), utan bara fått reda på salsnummer och tid av en snubbe på telefon igår, kändes det som att jag inte ens var säker på om jag över huvud taget skulle få göra provet. Jag var nervös för om jag skulle hitta rätt sal och jag var nervös för om jag hade med mig rätt grejer, eftersom jag inte fått någon kallelse hade jag inte riktigt koll på vad som behövdes.

Men det mesta gick, som vanligt, ganska bra. Allt löste sig, jag fanns med på listorna vid den salen jag lyckades hitta och jag fick låna en linjal på plats. Alltså var alla mina bekymmer lösta. Jag kände redan när jag satte mig i salen hur klumpen sakta löstes upp. Nervositeten var som bortblåst och jag kände mig redo för att skriva prov.
Trots att jag, självklart, lycckats sova en halvtimme för länge och bara hade 10 minuter på mig på morgonen (eller ja, jag hade ju duschat innan, förstås) så kände jag mig ganska pigg och fräsch. Jag som hade varit så otroligt trött när jag gick till bussen en timme tidigare.

Provet gick nog relativt bra. Eller, det kändes okej i alla fall och eftersom jag redan innan kände att jag inte ville ta så hårt på det så känns det mest skönt att det är gjort.
På bussen på vägen hem kom det en tjej som frågade om hon fick sitta bredvid mig, det klart hon fick! Jag blev glad över att hon frågade. Folk som pratar glädjer mig och det störde mig inte ens att hon luktade fimp.

För övrigt träffade jag min mattelärare på universitetet idag. Hon skulle också göra högskoleprovet, det tyckte jag var lite kul. Hon gjorde det senast året efter att hon slutade gymnasiet och då fick hon 1,1 sa hon.
Hon sa att hon hade tänkt på mig och undrade varför, och det påminnde jag henne om och jag sa att jag kanske kan göra matteprov veckan efter lovet. Alltså har jag nu två veckor på mig att plugga in tre kapitel. Lycka till, Lena!


Idag är vädret lite svalare än det varit den senaste veckan, men solen skiner och jag tycker mest det är skönt att inte bli alldeles svettig så fort man går ut. Jag tycker om att ha jacka på mig.

Nu fick jag veta av Johanna att facit på högskoleprovet finns uppe på internet, så det är väl bäst att jag avslutar det här och kollar!
Jag ber om ursäkt om den här bloggen blev lite osammanhängande, men nu ska här rättas!


:)






Och med en liten uppdatering kan jag berätta att jag fick 76 rätt av 122 på högskoleprovet idag. Vad det blir när det görs om till normeringsvärde har jag ingen aning om, men det visar sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback