Bihålorna spränger,
sekunderna går så långsamt att det känns som om tiden stod stilla.
Igår trodde jag att jag var på väg att bli frisk, idag vet jag att det var en förhoppningsfull illussion.
Igår var jag pigg och glad och ville inte alls var hemma när det började närma sig eftermiddag, idag sitter jag här i skolan, har inget vettigt för mig och som sagt - bihålorna spränger. Det gör ont och det där som känns som en riktigt hemsk huvudvärk är tillbaka någonstans i panntrakten, bakom ögonbrynen lite mer precist.
I skolan gör jag lika lite vettigt som vanligt, här sitter jag och skriver blogg och bara väntar på att tiden ska gå. Jag ska prata med Pontus och det är det enda jag tänker göra här idag, men jag kan inte göra det förrän om 40 min, då hans lektion är slut. jag ska bara prata med honom om några uppgifter eftersom jag varit sjuk så mycket och missat hemskt mycket - jag måste plugga hemma på lovet.
Självklart skulle jag då kunna ägna dessa 40 minuter som jag har till övers här i skolan åt att plugga, men det gör jag inte, jag vill inte och jag orkar inte, särskilt inte nu när jag är så sjuk, jag orkar knappt tänka klart.

Min skoldag idag har egentligen inte ens börjat än, och egentligen innebär den inte ens att jag behöver vara i skolan över huvud taget idag. Min enda lektion idag ska tillbringas på Värmlands Museum, men det har jag nog redan berättat om. Detta innebär att jag redan berättat om allt jag har att berätta och därför sätter jag stopp här.

Tack & hej.