22 augusti 2007

Det är inte många som vet att jag ibland kallats Lelle och det är ännu färre som kallat mig det.
Det var en härlig dag i augusti och byn låg i mitten av Sverige. Igår kom jag till Fränsta, en trevlig håla med fler affärer än invånare. Affärs- & utbudsmässigt skulle jag nog vilja påstå att Fränsta är nästan i storlek med Hagfors, men befolkningsmässigt känns det verkligen som en liten håla. Det är villor mitt i centrum, något som inte ens finns i Munkfors, & ytmässigt är det hur litet som helst. Om jag tidigare har tyckt att alla känner varandra i Munkfors är det ingenting mot det här stället, här kan man inte möta en människa på vägen utan att hälsa och här pratar alla norrländska!
Just det där med norrländskan förstärker verkligen "by-känslan" för mig. Norrländska är liksom väldigt lantligt i mina öron och om jag tidigare tyckt att jag bott på landet är det ingenting mot det här, men samtidigt har jag nära till det mesta och det är jag inte van vid. Fränstavägen går rakt igenom hela samhället och det är en mysig liten byväg i storlek med den som går genom Mjönäs. Fränsta ligger i en sluttning, på ena sidan av vägen lutar det uppför och på andra sidan nerför och det är en bra mycket större sluttning än jag, som värmlänning, är van vid. Det är som om man bodde på sidan av Höjeberget eller Skymnäsklätten och byggde ett litet samhälle där. Men här handlar det inte om ett berg eller en klätt, här ser hela landskapet ut så och här bor man på sidan av en dalgång och nere i dalgången finns älven - Ljungan. Älven känns bra, älvar är jag van vid efter att ha vuxit upp intill Klarälven, men Klarälven ligger inte i en så djup dalgång, hemma är det lika lågt överallt.
När jag går genom Fränsta känns det litet & gemytligt, jag känner mig som en främling, jag känner mig som en stadsmänniska som hamnat på landet. Jag känner mig världsvan & det känns lite som i "när Lillan kom till byn", det känns som att jag är den där "fina flickan" från stan som alla kommer veta vem hon är. Men det blir nog ändring på det snart, när skolan kommer igång, när jag får kompisar och inte känner mig ensam & malplacerad.
Snart är det fika och ikväll ska det spelas brännboll. Det här blir bra!
Tack för mig.


-


Det här skrev jag i onsdags, innan skolan började. Jag känner redan nu att det är roligt att läsa hur man tänkte då, hur saker har förändrats och jag känner mig verkligen hemma här nu. Jag gillar stället!








(fler bilder finns på min bilddagbok)