Lämna mobilen hemma!
Jag funderade lite på det där när jag gick hem från affären idag och jag insåg hur mitt beroende av mobilen avtagit på sista tiden. Jag hade inte med mig mobilen under den tiden jag promenerade till affären och tillbaka, men det störde mig inte över huvud taget, på något sätt. Jag har absolut inget problem med att lämna mobilen hemma längre.
Min mobil lever för övrigt sitt eget liv och gör lite som den själv vill, den blinkar allt som oftast om att det inte finns något SIM-kort (fast det gör det ju självklart), och när den gör det fungerar ingenting (inte ens alarmet som till och med fungerar när mobilen är avstängd). Det här händer säkert 10 gånger om dagen, minst! I början blev jag knäpp på det och så fort jag såg att det var så blev jag tvungen att atarta om telefonen direkt. Jag blev jätterädd att jag hade missat något eller sådär. Nu för tiden orkar jag oftast inte bry mig, eftersom batteriet är glappt också så stänger den ofta av sig för den sakens skull också, om man inte är försiktig. Därför orkar jag nu för tiden sällan göra mer än att bara glappa lite på batteriet, så mobilen stänger av sig, när den blinkar om att SIM saknas. Sen kan det gå ganska lång tid innan jag orkar starta den igen, men det spelar mig ingen roll.
Jag tänker mest som så att om någon verkligen vill mig något, om det är viktigt eller så, så kan de väl läsa in på röstbrevlådan eller skicka ett sms. Eller, varför inte testa ringa lite senare?
Ja, får jag ett sms eller någon läser in på röstbrevlådan hör jag ju av mig, var så säker! Men det finns väl inte så mycket som är så akut att det inte klarar att vänta en timme?
Alltså, just på grund av att min mobil inte fungerar som den ska så har jag blivit mycket mindre beroende av mobilen, och det är väldigt skönt! Därför stör det mig inte längre att gå till affären och handla utan mobilen, det stör mig inte om mobilen är avstängd hela natten och det stör mig inte om jag inte hör att det ringer.
Därför tycker jag att det är något fler borde testa, gå ut ett tag utan mobilen! Låt den ligga hemma en timme eller två när du gör annat (du kan ju alltid låta den vara på så du ser om det hänt något när du kommer tillbaka om du inte vill vara så drastisk).
Det känns skönt, nästan som en befrielse, tycker jag!
Lämna mobilen hemma!
Och låtraden jag har på hjärnan ikväll är hämtad från Lily Allens låt Knock 'Em Out:
And no you can't have my number,
"Why?"
Because I've lost my phone.
Tack! Ja, det ska jag göra, har en snöleopard på G i huvudet. Snart kommer den ner på papper.. :-)
tack för dina kommentarer på mina krönikor! jag blir mycket glad. diggar dina tankar kring mobiltelefoner skarpt. varför är man så fixerad, egentligen?! ha det fint!
Det är inte mobiler som är värst, det är internet!!!
Jo, Patrik det är sant! Men det är ändå inte samma sak, internet är så mycket mer, på alla sätt och vis, och även om vi är beroende av internet så har vi det inte med oss 24/7, som vi har mobilen. Faktiskt.
det är helt sjukt vad beroende vi är. som sagt, vi kan ju lämna den hemma men ha den på. för när vi kommer hem kan vi ju kolla om nåt har hänt och i såna fall ringa upp. men nej, det klarar inte jag. jag måste ha med den. varför får man för sig att man inte klarar sig utan den??
det är helt sjukt vad beroende vi är. som sagt, vi kan ju lämna den hemma men ha den på. för när vi kommer hem kan vi ju kolla om nåt har hänt och i såna fall ringa upp. men nej, det klarar inte jag. jag måste ha med den. varför får man för sig att man inte klarar sig utan den??