Med tankarna flyktigt flygandes runt de nordöstra delarna av Södermalm
och med Fogelströms målande beskrivningar i hjärtat kan jag ibland önska att jag fick se Stockholm på 17- & 1800-tal.

Med en karta, två Fogelström-böcker och en söt pappa i min soffa
kan inte mycket gå fel.
Alla platser;
Barnängen, Tjärhovsgatan, Vita Bergen och Danviks Tull,
de får mitt hjärta att slå ett extra slag
och jag vet att jag vill kunna sjunga
Stockholm i mitt hjärta
lika vackert som jag minns att en kraftig operasångerska gjorde på Allsång på Skansen,
kanske inte den här sommaren, kanske inte sommaren innan,
men kanske ändå väldigt nyligen.
Och ändå väldigt färskt i mitt minne.

En så levande stad, den är vacker
och dess historia väcker så mycket inom mig,
det är i såna här stunder jag tycker om historia, det är skillnad mot gamla kungar och olika krig på medeltiden.
Målande beskrivningar av samhället, i romanform,
är den intressantaste historielektion jag kan tänka mig att ta del av.
Stockholm är en sådan blandning;
det är en hektisk stad med stressade människor som springer runt och måste hinna med tunnelbanan som går nu, nu, nu och absolut inte hinner vänta till nästa som går om två minuter,
eller kanske bara en.
det är en stad full av minnen, historia och smakfulla berättelser.
det är en stad med vackra platser, områden som Vita Bergen är helt fenomenala.
det är en stad där man alltid kan upptäcka saker, där alla kan hitta favoriter och där man aldrig behöver sakna något.


Man kan
gå,
om man vill:
ligga still, se på solen,
blunda under solen.
Följa någon,
eller bara sig själv.

---

Pappa berättade tidigare idag om ett lite säreget intresse som min farfar hade, det är väldigt fascinerande. Farfar var väldigt intresserad av tåg i och allmänna kommunikationer. När pappa var liten kunde de gå (eller åka, kanske?) till järnvägsstationen och bara vara där och titta på tåg en hel dag, och farfar var otroligt fascinerad. Han tyckte även om att åka med dessa allmänna kommunikationer och hade som sport att åka mellan olika platser med så många sorters färdmedel som möjligt; tunnelbana, buss och pendeltåg. Han bytte gärna och ofta och skulle åka olika vägar till och från platserna han besökte.
Jag tycker att det är ett väldigt intressant intresse, min farfar var fascinerande på många olika sätt och jag tycker att det är sorgligt att han dog redan innan han fyllde 70.
Att åka runt med allmänna kommunikationer på det sättet är ett bra sätt att lära känna sin stad om man inte vill promenera runt som en galning. Det är bekvämt och trevligt, kan vara socialt, och man får se mycket.
Själv är jag nog mer för att promenera runt när det gäller Stockholm, men jag kan verkligen förstå min farfars intresse för dessa resor och om jag hade haft möjlighet att umgås med honom nu när jag själv börjar närma mig vuxen ålder hade jag gärna följt med honom runt på alla möjliga turer.

Jag uppskattar dessa stunder med min far, när vi pratar om saker som är så intressanta. När han berättar saker, som till exempel som han berättade om farfar tidigare ikväll, och jag uppskattar att han visar intresse för att hjälpa mig att hitta bättre i Stockholm. Han hjälper mig att förstå hur olika platser hänger ihop med hjälp av kartan och när vi satt här tillsammans i min soffa och tittade på kartan samtidigt som vi bläddrade i dessa Fogelström-böcker kändes allt riktigt trevligt. Jag känner att jga har mycket att lära av min pappa och jag känner att han är en del av mitt stora intresse för Stockholm.
Tack för idag, pappa!