Hej, såhär ser jag ut nu för tiden. Eller gjorde i alla fall i Tyskland. Jag har akutkollat mina bilder för att de ska kunna laddas upp på hemsidan. Så det blev visst lite jobbande idag ändå, fast det är rätt nice när man kan göra det från sängen, inte sant?

Strax ska jag packa och fixa, jag åker till Karlstad ikväll och sover hos farmor för att fortsätta vidare till Stockholm imorgon. Då blir det fest och på lördag ska jag & Sara se på Kent. Skoj som bara den! Hem igen kommer jag på måndag.

Jag fick en så fin powerpointpresentation på mailen idag och jag blev så glad att jag ville dela med mig av den. Visst är det tjusigt? Ja, ni förstår ju att jag haft lite dåligt med tid för bloggen, det är ju så mycket som ska planeras inför helgen.

Ja, jag kom i alla fall hem i måndags, dock var ju tåget inställt så helt plötsligt satt jag på ett flygplan istället. Det var ju inte jag som tog det beslutet, men det var otroligt skönt att få komma hem. Nu har jag vilat ut och planerar för fullt för kommande helg med allt vad den innebär. Utöver planerandet ovan ska jag ju också på Kent på lördag, så det blir fullt upp i helgen, det kan jag lova.

Okej, jag kom fram till flygplatsen i Nürnberg 23.47 igår kväll, men mitt bagage kom inte fram så jag fick ett "overnight kit" som innehöll en vit t-shirt och lite hygiengrejer. Fortfarande ingen väska, men nu måste jag jobba, så jag får väl klara mig i gårdagens resekläder. Synd bara att alla jobbpapper är i väskan som är borta, haha!

Jag sitter på tåget nu, någonstans mellan Degerfors och Hallsberg, tåget är sisådär 50 min försenat men det är lugnt för jag skulle ändå ha nånstans bortåt fem timmar på Arlanda. Dock hörde jag något om att det är dåligt väder i Frankfurt och en hel del flyg är försenade, jag ska byta där och hoppas verkligen att mitt flyg kommer i tid så jag kommer fram till Nürnberg ikväll. Jag ska inte vara framme förrän 23, så jag antar att det är sista flyget som går och missar jag det får jag väl antingen se om det går något tåg eller sova kvar i Frankfurt och det vore ju lite segt. Nej, ni kan väl hålla tummarna för att jag kommer fram som beräknat? Jag lovar att berätta hur det gått så snart jag har möjlighet!

När jag packar är skor alltid mitt största dilemma. Hur många behöver jag ha med? Vilka ska jag ta? Vilka ska jag åka i? Och så vidare. Jag har bestämt mig nu, det blir de tre sista. Svart är praktiskt, de sista är grymt bekväma att gå i på mässan, pippikängorna kan jag åka i och ha på mig när jag ska vara lite snyggare men är trött i fötterna och pumpsen kan jag ha när jag ska vara riktigt snygg, typ när vi har vår mottagning. Jag tror det blir perfekt och nu är jag till och med färdigpackad. Ja, förutom datorn och lite smått då. Det är bra, för imorgon 8.30 är det avfärd och då ska jag vara pigg och färdig och vänta på taxin som hämtar oss! Dock är jag inte framme i Nürnberg förrän klockan är elva imorgon kväll, så det blir en hemskt lång dag.

Det kommer nog bli lite sisådär med uppdateringar här när jag är borta, kommer jobba mycket och ha dåligt med tid. Men hör av mig gör jag alldeles säkert, och särskilt imorgon när jag har tråkigt på tåget och sådär. Hem kommer jag igen den 22a.

Jag har varit så otroligt lycklig över eftermiddagskaffet på jobbet, förr hände det inte så ofta, men jag har mer eller mindre återinfört det på daglig basis. Dock är det slut på det roliga nu, för igår när jag skulle gå hem smällde jag igen dörren så prezzon hoppade ur diskstället och ner i kakelgolvet. Sorgligt!
Men som tur är åker vi till Tyskland på söndag och när vi kommer hem ska jag inte jobba så mycket mer, så jag klarar mig nog. Dessutom skulle jag vilja hävda att det är dags att dra ner lite på kaffedrickandet, en vanlig dag sätter jag nog i mig bortåt två liter, och det är ju faktiskt ganska mycket.

Jag lever sannerligen på impuls, och det blir nog bara värre och värre hela tiden! Jag har ingen aning om när jag senast såg Kent, det måste varit en hel evighet sen. Den senaste (och enda) Kent-konsert jag har bilder från är den här ovan och jag vet inte om jag sett dem sen dess, fast det borde jag väl gjort - eller? (Okej, jag kom precis på att jag såg dem på våren för två år sedan - även det i Karlstad.)

I alla fall, en facebookvän skrev idag om två Kent-biljetter hon ville sälja. Och den mest impulsiva delen av mig nappar på allt sådant (ja, även om det handlar om att hjälpa till med något brukar jag nappa), så jag frågade Sara om hon ville gå, vilket hon ville, och vips planerar vi att se Kent på Annexet den 27e februari!

Idag har det varit otroligt fint vinterväder, soligt och med klarblå himmel och det kändes så synd att sitta inne på kontoret och jobba att jag blev tvungen att ta en paus och njuta lite. Idag är det för övrigt två månader sen jag kom hem från Uganda, och det innebär också en månad tills jag åker tillbaka, låter väl hur bra som helst? Tremånadersintervaller är alldeles lagom!

För övrigt åker jag till Tyskland på söndag, det har jag nog glömt att nämna helt och hållet här, eftersom allt har överskuggats av Uganda. Jag ska dit och jobba på samma mässa som jag gjort varje år sen jag var 14 och det ska bli roligt att åka iväg en sväng, se lite annat och att jobba mycket - då går tiden snabbt och när jag kommer hem igen är det bara 17 dagar kvar tills jag åker. Det ni!

Jag skulle kunna boka den här biljetten i sömnen, så många gånger har jag tittat på den. Förmodligen kommer jag ha köpt den innan den här dagen är slut, jag är alldeles för rädd för att något ska komma i vägen eller för att priset ska gå upp, så det vore otroligt skönt att ha det bokat!

Det är mycket jobb nu, det lämnar lite tid åt bloggande, lite tid åt funderingar men i alla fall en stund om kvällen till gott te. Det här är det senaste nyförvärvet och det var otroligt gott, faktiskt! Smakade verkligen blåbär. Tänk er lite te goes blåbärssoppa, kanske låter skumt, men jag gillade det!

Jag hinner även med att vara lycklig över mitt beslut om Uganda samt att spana massa på flygbiljetter och jag köpte nästan idag, men hade inte allt jag behövde där just då. Så jag ska nog se till att få det gjort imorgon istället, skulle vara så skönt att ha biljetterna, det är ju ett stort steg på vägen! Jag kommer nog vara borta ungefär en månad, förresten.

Bild 1: Gaba Road, Kampala, Bild 2: Julia på en boda på väg mot stan från Kabalagala, Bild 3: Fotbollsplan vid Buganda Road, Bild 4: På väg till Moses workshop i Kampala, Bild 5: Barn i en minibuss under en av alla våra oändliga resor, Bild 6: Utsikt över Nilen, Jinja, Bild 7: På vägen från gorillorna i sydvästra Uganda.


Okej, jag har bestämt mig. Jag åker tillbaka till Uganda i mars. Hur kan man inte sakna stället när man ser bilder som de ovan? Hur kan man inte vilja åka dit hellre än något annat? Jag har bestämt mig för att åka tillbaka, förmodligen köper jag en ombokningsbar biljett som jag kan åka hem på när som helst inom två månader efter avresa.

Jag ska vara ärlig, det här handlar inte så mycket om Uganda som det handlar om kärlek. Jag har alltid varit världens kärlekspessimist, jag har aldrig trott på kärleken, sällan på förhållanden heller, för den delen. Men även jag ska väl falla dit någon gång, och det råkade hända i Uganda. Jag föll pladask och erkänner mig nu förälskad, och jag vet att det är på riktigt och jag vet att jag gör rätt som åker dit och träffar honom. Sen vad det leder till har jag ingen aning, men jag behöver det för att orka fortsätta.

Jag velade väldigt mycket idag, tvekade fram och tillbaka. Det känns ju lite löjligt att åka tillbaka, för några veckor, så snart efter en tremånadersvistelse där, men behövs det så behövs det. Jag har diskuterat med familj och vänner och fått det stöd jag behöver och alla är överens om att det här är det bästa.

Jag gjorde ett test på Facebook och alla vet ju att det som står på Facebook är sant och att man ska ta alla testresultat på största allvar. Men vad är det här? Gnällkärring? Är jag en gnällkärring? På riktigt? Jag fick en chock, jag tittar aldrig på Let's dance! Jag klagar aldrig på några skatter, jag vill jättegärna plugga mer och jag kan bestämma mina arbetstider nästan själv. Röker gör jag väl inte så mycket heller.
Så vad skulle jag då gnälla på? Hur fick jag då det här resultatet? Kan någon försöka sig på en analys? Eller bara berätta för mig om jag verkligen är en gnällkärring eller inte, snälla?



För övrigt hittade jag nyss en flygbiljett till Entebbe för 8000 kr. Ska jag slå till?

Vi firade idag, både min och min mammas födelsedag. Mormor gav mig tre likadana kuvert innehållandes samma summa pengar. Jag undrar om det är något slags virrvarr eller om hon bara tyckte det var roligt. Man vet inte längre med mormor, men jag vet att jag vanligtvis brukar få ungefär den summan ett av kuverten innehöll. Jag tror att det inte bara är jag som tycker att det är bra att jag fyller 22, även farmor gav mig dubbelt så mycket som hon brukar. Jag fick 170 000 Uganda-shilling också, så nu är det väl bara att ge sig iväg? Jag kan ju inte sitta här med massa ugandiska pengar som jag inte har användning för.

Igår firade vi också, eller man kunde i alla fall tro att vi gjorde det. Jag & Julia fick nog i oss sisådär två vinflaskor var och jag kan lova att vi inte var särskilt nyktra när vi la oss vid fyratiden inatt. Vi hade otroligt många smarta idéer, gjorde dealer och skrev guider. Vi hade vinprovning, förresten, och bäst tyckte jag om ett californiskt Zinfandel-vin. Hade jag kommit ihåg vad det hette hade jag kunnat tipsa er, men jag är inte riktigt i vin-mood idag, så det kanske vi tar en annan gång.

Det är vinter. Och bara för att bevisa att jag har fått ny energi av de nya siffrorna så får ni också se på vintern. Men det här är ett tag sen, flera veckor faktiskt, så det är flera decimetrar snö till nu. Det ni!

22, jag känner redan skillnaden. I alla fall betade jag av vad jag hade kvar av Sex and the City igår, så om inte annat känner jag mig ganska fri. Och med massa ny tid, den kanske jag kan använda till att få igång bloggen igen?
Jag skulle dock vilja hävda att SATC inte är den bästa stämningshöjaren när man hittat en man på en annan kontinent. Lite som Carries chock när Big ska till Paris, nivet.