Bilder, äntligen!






Bild 1: Julia fotar vilda djur i djungeln. Eller utsikten från rika engelsmäns trädgård i Kampala, Bild 2: Rika vita i Kampala spelar volleyball, med dem spenderade vi tiden vi var fast i staden, Bild 3: En gata i Masaka - staden som är vårt hem för närvarande, Bild 4: Jag intar första inhemska måltiden på en restaurang där två galet stora portioner + vatten kostade runt 5000 Shilling, vilket inte ens är 20 svenska kronor, Bild 5: Köttförsäljning på gatan.

Vi har gått och blivit sjuka, båda två på samma gång har åkt på en förkylning, men vi tror att det går över snart, det är nog lite som när man börjar skolan på hösten och hela skolan blir förkylda, nivet. I övrigt är allt jättebra, vi trivs och skolan är supertrevlig! Den tänker jag skriva om och lägga upp bilder från i ett senare inlägg, jag kan ju inte ta allt på samma gång!

Just nu hyr vi i alla fall ett hus i Masaka, där vi ska stanna till 11e oktober, huset tillhör Vi-skogen och är ett gästhus som hör till det där deras Project Manager bor. Det är kanske lite dyrt, men det är det värt! Det är bekvämt, vi har varsitt rum, kan laga vår egen mat och så vidare. Sen är planen lite mer diffus, vi kommer nog att åka runt en hel del, försöka hinna uppleva så mycket som möjligt.


Inga bilder, några besvikelser men mest är det fint!

Saker funkar inte riktigt som man vill här alltid. Idag tänkte jag bjuda er på lite bilder, men det verkar det inte bli något med. Så ni får nöja er med en hälsning och försäkran om att allt är bra. Samt att idag varit varmaste dagen hittills. I förrgår regnade det massor och vi frös. Det är bortglömt nu, men i det undermedvetna vet vi att regnperioden är på väg!

Hoppas allt är bra hemma!


Sseyange Education Center och lite Netball

Nej, det blir fortfarande inga bilder. Ni får helt enkelt hålla till godo, daremot försöker jag använda å, ä & ö. För er skull, det är dyngjobbigt! Vi har fixat boende fram till elfte oktober, i ett gästhus som Vi-skogen har. Det känns skönt att ha ett "hem" för ett tag. Vi har också börjat komma lite till rätta på skolan, ungarna är hur söta som helst, de skrattar mycket och har grymma lärare. Idag var vi med på en mattelektion och på en lektion i "science". Det var lärorikt! Därefter fick vi spela netball, det är lite som basket fast utan att studsa bollen i backen. Hur skoj som helst! Okej, det var väl vad jag har att säga. Nästa gång ska jag försöka få in lite bilder också, men jag kan inte lova något!

Masaka

Vi kom till Masaka igar kvall, det ar en ganska trevlig stad som vi agnat morgonen idag at att utforska. Vi bor pa ett hotell som ar ratt nice, men som vantat ar frukosten ratt kass.
Nu sitter vi pa ett internetcafe som faktiskt har okej internet, vi var pa ett annat forut, dar hann man knappt kolla mailen pa en halvtimme. Vi ar ratt nojda anda, man kan ju inte ga och ha skyhoga forvantningar pa tekniken har.

This is Africa, you know!


I lordags var vi, som sagt, med de vi bodde hos till nagon slags volleyballgrej. Den var seriosare an vi hade trott, men nar val olen kom fram blev vi nojda. Nar vi kom hem darifran var barnen i familjen pa vag ut, vi hange med dem till en bar pa samma gataoch det var riktigt skoj och vi hann fa i oss ganska manga ol.


For ovrigt ar de enda vita vi sett sen vi kom till Masaka fyra ryssar som bor pa hotellet, de spelar kort och roker massor. Pa stan har vi inte sett en enda.

Ja, that's all. Vi ska val ata lunch om ett tag och sen ta oss till skolan och saga hej till dem dar. Mer planer an sa har vi inte.

Justja, det ar lugnare har nu ocksa, vi har inte dott an och risken ar val mindre an i fredags sa att saga. Nar vi akte ut fran Kampala igar sag vi vart de brinnande vagsparrarna varit, det var stora svarta marken pa vagarna. Vi sag ocksa ett stalle dar det stod massa bilar som brunnit och en polisstation som brunnit. Eld ar sannerligen ett maktigt vapen. Men som sagt, det ar lugnt nu, det sager Svenska Ambassaden ocksa.

Hur ar laget hemma?


Still alive, med lite andrade planer.

Oh yes, vi ar framme. Dock blev det inte riktigt som vi tankt oss, vilket var ungefar foljande scenario:

bli hamtade pa flygplatsen, aka till hotellet i Masaka, installera oss, checka staden, ata, dricka lite ol och sen chilla och anvanda helgen till att bli hemmastadda.


Nar vi vantat tva timmar pa flygplatsen och pratat i telefon med chaufforen tre ganger (varje gang sa han "jag kommer om trettio min") blev vi rekommenderade av densamme, som till slut dok upp, att stanna i Entebbe, dar flygplatsen ligger.
Efter manga om och men forstod vi varfor, dagens framsida pa tidningen lyder:

RIOTS CONTINUE
- Four radio stations closed
- Religious leaders react
- Death toll reaches 11
- 20 women undressed



Kort sagt kan man saga att det ar lite oroligt har, de har brant upp bilar och har brinnande vagsparrar. Det ar skottlossning pa gatorna och vi har rekommenderats att stanna inne.

Resultatet blev att vi akte till Kampala dar vi kanner nagra britter som vi nu ar hos. Vi har fatt mat och sovit i over 12 timmar, det ar nice har nu nar vi blivit manniskor igen, men vagarna ar fortfarande farliga sa vi planerar att vanta till imorgon med att ga till Masaka. Ikvall ska vi istallet hanga med familjen till nagra vanner alldeles i narheten dar det ska spelas volleyball och atas pizza. Sa ja, tro inte att det gar nagon nod pa oss, tro heller inte att det har ar det sista ni hor fran mig - vi planerar inte att do har och det verkar som att Masaka ar lugnt, problemet ar bara att ta sig dit.

Jag ska forsoka halla er underrattade, men sa lange kan ni lasa vad Svenska Ambassaden i Kampala
sager om saken har.
Mer ingaende information for den intresserade finns pa engelska har.
Ni kan ocksa kolla in Julias resedagbok.


And off we go - Nästa: Uganda!





Bilder stulna från Resedagboken.

Jag dricker kaffe och peppar med Uganda-bilder. Jag tittar lite längtande, men inte alls så längtande som för ett par månader sedan. Nu vet jag att det jag idag ser på bilderna får jag imorgon se med mina egna ögon. Jag längtar efter de röda leriga vägarna, de häftiga djuren, de fattiga och trasiga barnen och de oändliga savannerna. Jag lovar att göra mitt bästa för att visa er mina egna bilder här, så fort jag har möjlighet kommer de upp. Tills dess hoppas jag att ni har det riktigt, riktigt bra under den svenska hösten. Jag kommer hem 10 december om någon undrar.
Jag låter min bästa vän få sista ordet för dagen:


Ner i ljuva livet, upp på taken, över staden, under fabriksmolnen


Stockholm. Utsikt från Skansen i söndags.

Vet ni en sak? Imorgon åker vi. Jag har tvättat det sista, jag har kanske inte riktigt packat ordentligt men jag är sannerligen på väg. Alla måsten är avklarade, såsom de sista vaccinerna (jag var och tog ytterligare tre sprutor igår) och storshopping på Apoteket. Jag är i Uppsala sen några dagar tillbaka och jag har egentligen inte så mycket för mig. Idag satt jag på Kolbjörns kontor och ritade och kände mig som en femåring som är med mamma på jobbet och får underhålla sig själv. Jag har cyklat lite idag också, och jag förstår varför folk cyklar så mycket i Uppsala, det är verkligen en underbar cykelstad! Jag undrar hur det blir med cyklande i Uganda, kommer vi våga ta oss an det?

Nu har jag bara en sista fråga:
ska man ha kamerafilm i resväska eller handbagage?
Jag vet att den blir förstörd någonstans, men minns inte i vilket. Hjälp?

I'm leaving on a mayday


De ska döden dö, fem gånger om


Screenshot från DN.se (bildlänk)

Två norrmän har blivit dömda till dödsstraff på fem åtalspunkter. De har mördat en chaufför i Kongo och jag tänker: hur kan man avtjäna dödsstraff fem gånger och om de 20 åren i fängelse den ena blev dömd till ytterligare ska sittas av innan han ska avrättas fem gånger? (läs om deras domar här)
Jag tänker vidare att jag och Julia ska akta oss för att mörda chaufförer i Uganda, jag tror att jag vill komma hem igen, jag tror inte att jag vill få dödsstraff eller ens sitta 20 år i fängelse i Uganda. Och jag lovar att jag ska försöka hindra Julia från att göra något liknande också.

Idag har jag tagit de sista vaccinerna, i övermorgon åker vi.

Somebody reckoned well just one drink that’ll do, somebody’s evil twin said: well, let’s make it two





Det blev en hård kväll i Sollentuna, jag tänker inte gå in på några detaljer, de är inte ämnade för bloggen men vi hade roligt. Eller jag hade i alla fall roligt.
Jag och Julia köpte hattar på lördagen, tre stycken likadana fast i olika färger. En av dem har Thomas på sig på en av bilderna, bättre bilder på dem än så har jag inte och Julia har packat ner hattarna. Men de kommer nog bli grymma att ha i Uganda!

It’s warm inside the night club, your face is lit up by a disco light, I don’t want to go home alone, not tonight



Hemma. Den här typen av skog lär det dröja innan jag ser igen.

Jag är i Stockholm nu, åker till Uppsala imorgon och stannar där tills torsdag då jag & Julia lämnar Sverige för tre månader i Uganda. Det ska bli spännande, underbart, intressant och roligt. Hoppas vi i alla fall.
Igår såg vi Håkan på Gröna Lund, det var - som alltid - underbart att se honom. Låtvalet var dock lite sådär och jag kunde inte låta bli att tycka att han borde klippa av sig håret, men han kanske gillar att se ut som Magnus Uggla? Vad vet jag.
Sen hamnade jag och Sara på Marie Laveau, med avsikten att få dansa av oss lite och tänkte att varför pröva något nytt när man kan gå till det gamla vanliga välkända. Det blev inte så mycket dansande, och vi var otroligt insnöade i True Blood. Eller i alla fall jag, varannan människa jag såg var lik någon ur serien (garderobskillen var lik Alexander Skarsgård, en kille som spanade på Sara var lik den snälla killen som är "mammas pojke" och tillsammans med vampyr-Jessica osv.). Och när jag sen gick hem var det inte heller som vanligt, den där känslan man kan ha när man tittar bakom sig för att fantisera om potentiella våldtäcktsmän och skrämma upp sig själv byttes ut mot att jag tittade efter potentiella vampyrer. Jag vet inte vilket som är värst.

Nu blir det nog Sollentuna om en stund, lite öl på det och sen kan
vampyrerna vakna! Vad gör ni i helgen?

The sun is shining, I have everything, a driver's licence, a car and a song to sing


Jag måste varit världens sötaste femåring! Här med min yngsta farbror.

Åh, jag håller på att packa. Eller nu ljög jag, jag har skrivit en packningslista. Fast jag har inte skrivit upp alla mediciner och apotekssaker och sånt, och det är ju en hel del. Jag har heller inte skrivit upp kläder och jag har fortfarande inte bestämt vilka skor jag ska ha med (hjälp mig med det här!). Så vad har jag då gjort? Jo, jag har skrivit lista på alla elektronikprylar och på alla viktighetssaker. Det ser ut som följande:

Kamera + kabel & laddare
Objektiv
Blixt
Filter x2
Batterier + laddare
Fisheyekamera
Film
Ipod + laddare
Mobil + laddare
Dator från KB
Adaptrar

Biljetter
Pass + inplastad kopia
Plånbok
Bankdosa
Försäkringskort + papper
Pengar (1400 US Dollar & 230 000 Uganda Shilling)
Böcker x3
Block + penna
Lufthansakort
Gula boken (vaccinationskort)
Myggnät
Hängmatta (i mån av plats)


Något ni tycker jag glömt?
Och säg då inget som har med kläder eller hygien/sjukvård att göra.

Ugandavänliga eller inte?





Översta raden, från vänster:
1. Svarta tygskor, Vagabond, lite trasiga. Ugandavänliga.
2. Högklackade (högsta jag äger) från Monki. Ej Ugandavänliga.
3. Träskor från Scorett, otroligt bekväma. Möjligtvis Ugandavänliga, men för rädd om.
4. Svarta gladiatorsandaler, Scorett. Ger lite skavsår. Möjligtvis Ugandavänliga.
5. Halvvarma skor, Fred Perry. Galet sköna och bra, men för varma. Ej Ugandavänliga.

Nedre raden, från vänster:
1. Vinterskor, Puma, varma. Ej Ugandavänliga.
2. Converse från Thailand. För små, ger skavsår. Ej Ugandavänliga.
3. Pippi-kängor, Gudrun Sjödén. Ej Ugandavänliga.
4. Svarta pumps, Vagabond. Ej Ugandavänliga.
5. Röda tygskor, Fred Perry, ganska trasiga. Möjligtvis Ugandavänliga.
6. Tygsandaler med kilklack, Ti Amo. Förmodligen inte Ugandavänliga.
7. Stövlar med halvhög klack, obekväma och varma. Ej Ugandavänliga.


Vi drar slutsatsen att det är ganska dåligt på skofronten. Jag skulle behöva ett par bekväma sandaler. Men nu måste jag packa och då undrar jag, vilka skor tror ni är mest Ugandavänliga av dessa?
Om ni bortser från min bedömning och har i tanken att de översta till vänster redan är medräknade.

Åh, du ljuva frihet!




Okej, jag erkänner - JAG ÄR FAST! Fast så det skriker om det! Och kolla på den där bruden alltså, hon är så jävla snygg, vem är hon? (Lizzy Caplan - det ringer inga klockor!) Jag är kär i Alexander Skarsgård också, och jag lovar att
Julia kommer bli galet nöjd när hon läser det här.
Okej, första säsongen är klar, jag måste se den andra nu snart på stört ungefär. Eller i alla fall innan morgondagen är slut, för sen åker jag och lämnar datorn hemma.

Okej, True Blood är galet bra, jag har fastnat i vampyrhetsen trots att jag inte kände mig så road av Twilight. Men jag börjar nog fatta grejen, alltså! Åh.


(och rubriken, ni vet vad den handlar om va?)

Fish me out west





Jag har framkallat mina fisheyebilder från Way Out West, det var inte så många som det blev så mycket av. I själva verket fick jag bara framkallat fjorton av trettiosex bilder och vad jag gjort för fel med resten kan man ju undra, men det verkar inte ens vara någonting på negativen. Jaja, några blev det ju i alla fall och vad har jag lärt mig? Jo, att lära mig kameran innan jag använder den nästa gång. Dessutom ser ni ju att i alla fall två av de här har ju inte jag tagit ens!