På återbesök i Sverige

Jag har länge följt Julias spår och hävdat att Norrland inte är Sverige. Nu är det höstlov och jag har alltså återvänt till Sverige för en vecka. Inatt blev det vintertid, jag hade ingen aning om det förrän igår kväll, finns inte dessa tidsskillnader i Norrland? Det är väl inte så många länder som har dem? Jag visste i alla fall inte om det förrän jag kom till Sverige.

Sverige, var det ja. Men jag måste säga att ibland undrar jag, förlåt Julia, men ibland tror jag nästan att Norrland är mer svenskt än Munkfors. Eller så är det just det det inte är? Jag vet inte, jag har svårt att definiera Sverige, men jag önskar i alla fall att Munkfors inte är så svenskt.
Jag har kommit hem till Munkfors på lov och igår ställdes det till med brakkalas på Parken (Folkets Hus/Park). V-Nalen, som det också heter, fyllde 50 år och det var 50-talsfest på schemat. Några ambitiösa djävlar (högst 1/20 av de som var där) hade klätt sig i äkta 50-talsanda. Jag, som varit sjuk i stort sett hela veckan, & fortfarande är, tänkte att det var bäst att vara nykter, men det är svårt att ha roligt nykter i Munkfors (i Sverige?). Dessutom känner jag mig alltid lika malplacerad så fort jag är i Munkfors och träffar andra människor än de som är mina kompisar. Jag har aldrig kunnat känna mig bekväm i Munkfors och med människorna där, jag vet aldrig riktigt vilka som vet vem jag är och vilka som inte vet, och ibland kan jag bli alldeles chockad över hur bra koll folk har på mig. Jag har svårt för att prata med folk jag träffar här hemma, som jag inte känner och jag har svårt att komma in i gemenskapen. Jag pratar knappt alls, och jag är inte vidare social, jag bjuder inte på mig själv för fem öre och jag har svårt att ta när någon skämtar med mig (så länge det inte är Krille). Alltså ganska stor skillnad på Sverige & Norrland. Vi åkte till en förfest, där spelade Eddie Meduza och dansband, vi åkte till parken och där var folk fulla. Jag var inte vidare road av något av det.
Men det var roligt att träffa folk, allra roligast var nog att se Lina. Det var också mest överraskande, jag har inte tänkt på henne på länge och hon berättade att hon varit i Turkiet i fyra månader och kom hem förra veckan, så det var verkligen en slump. Lina är en människa som jag tror att det är väldigt få som inte blir glada av att träffa. Jag blev även glad över att träffa var Krille, det var jag inte heller beredd på eftersom jag visste att han flyttat till Uppsala, men han var tydligen hemma över helgen. Jag träffade ju, självklart, Helle & Ida och gänget och det är alltid skoj, men det var ju dem jag var med så det var ingen överraskning och dem träffade jag sist jag var hemma också. Dock träffade jag Jossan igår, det hade jag inte gjort på länge - skoj! I övrigt var det kul att se Olof, Fritte, Matte och lite annat löst folk.

Idag drar jag till Karlstad, på återbesök i en annan del av Sverige, en del som jag hoppas är mer representativ för Sverige (jag önskar i alla fall att Sverige är mer som Karlstad än som Munkfors). Jag ska träffa Marielle och det är jag hur glad som helst för!

Ich fühle mich gar nicht wohl!

Jag är sjuk, sjuk, sjuk!
Igår var jag i skolan en timme, resten av dagen sov jag. Nu har jag varit i skolan sen 8, men jag pallar nog inte mer snart, måste gå och sova, bli frisk!
Vi diskuterar VK idag och det kändes som det var viktigt att jag är med, annars hade jag nog inte gått upp alls idag. Jag ska kanske göra en grej när Emil Jensen spelar i Östersund, det vore skoj. Kanske nåt med Moneybrother i Sundsvall också, men det är jag faktiskt inte riktigt lika pepp på. Inte som med Emil. Dessutom ska kanske jag & Tommy med en viltspårare ut i skogen och leta varg och björn och järv och såntdär. Det kan nog bli rätt bra, det här.
Bara jag blir frisk, så.

Nattliga plågor

Inatt var den värsta natten på otroligt länge!
Det började med att gick och la mig alldeles för sent efter att ha suttit och jobbat med bilder som skulle skickas in, jag var hungrig men orkade inte äta innan jag la mig. Det var inte så smart, jag kunde inte sova för att jag var så hungrig, men efter ett tag gick hungerkänslan sakta men säkert över i en extrem magvärk. Jag trodde att det berodde på hungern, så när jag inte fått sova en minut och klockan var över 3 gick jag upp och åt två smörgåsar. Det hjälpte inte, min mage skrek på mig och jag trodde att jag skulle dö!
Jag åt en Ipren, försökte sova men låg bara och vände och vred på mig, svettades sjukt mycket och mådde hemskt dåligt. När klockan var runt 5 hade jag kanske sovit 5 minuter, jag mådde sjukt dåligt och ville spy. Jag gick på toa, men lyckades inte få upp någonting. Jag gav upp och åt ännu en Ipren, eftersom den första inte hjälpt alls. När klockan närmade sig 6 lyckades jag somna en stund, jag vaknade igen en timme senare och insåg att jag inte skulle klara att gå till skolan eftersom jag bara sovit en timme, skickade ett sms till en klasskamrat om att jag inte skulle komma och försökte mig på ytterligare ett misslyckat försök att somna om. Vid det här laget var värken lite mildare, värktabletterna hjälpte. Jag somnade om igen runt 8-tiden för att vakna igen vid 9 och de värsta smärtorna var tillbaka, jag trodde återigen att jag skulle dö! Jag insåg att jag kanske inte skulle dö, men jag var i stort behov av sömn och jag dröp av svett. Jag åt ännu en Ipren och lyckades somna efter ett tag. För första gången sov jag ordentligt och sov i säkert flera timmar, jag minns inte att jag tittade på klockan någon gång mellan 9 och 11 i alla fall. Och jag kände mig bättre vid 11-tiden, somnade om igen och sen sov jag av och till och värken var inte lika farlig. Vid 14 bestämde jag mig för att jag sovit nog och att magvärken förmodligen gett med sig så mycket som jag kunde förmå den att göra. Jag läste lite i min bok istället för att försöka övervinna magen. Strax efter kom Pernilla och pratade lite med mig, det var trevligt och gav mig lite ny energi. Någon timme senare orkade jag ta mig ur sängen och duscha och sen dess har jag varit uppe, jag åt till och med middag och nu har jag förvisso ont i magen, men jag mår mycket bättre och är mycket piggare.



Motboken, del 5894656

Inatt satt vi uppe till klockan 2 och arbetade med skoltidningen. Men vi fick lön för vår möda, tidningen är grymt snygg & vi var klara redan till förmiddagskaffet! Stolta som sjutton sitter vi, faktiskt bara tio idag, bildjournalister här i datasalen utan att göra något vettigt alls! Och vi älskar det!

Dessutom har Pernilla övervunnit InDesign och lyckats fixa utskriften helt och hållet (det har blivit superkrångligt de senaste 2-3 numren). Jag är nöjd, i helgen är det maskerad och ikväll är det spökvandring!


Meningen med livet?

Den senaste veckan har vi haft en hel del för oss här på Ålsta. I fredags var vi en sväng i Sundsvall, på lördagen köpte jag en grymt snygg soffa på Erikshjälpen (kolla in den här) och sedan var vi på höghöjdsbana (mer om det längre ner).
Idag var vi ute på en tur runt i närområdet för att ha lite koll, alla hade varsin liten håla att berätta om och det var faktiskt en ganska trevlig tur. Idag och imorgon har vi en kurs i textiltryck, jag har tryckt en gris idag. Imorgon kommer en brandman, som var med i branden i Göteborg, och föreläser. På fredag ska vi ta en sväng till Sundsvall och på lördag är det the big happening! På lördag är det maskerad, det ska bli grymt skoj. Så om någon är sugen på att klä ut sig till Pirat eller ninja är det bara att komma hit!


-


Detta skrevs i helgen, natten mellan lördag och söndag.

Jag tror att jag khar hittat meningen med livet, livets lycka.
Idag var vi på Äventyrs-aktivitet med Äventyrs-Danne på Äventyrs-Dannes Äventyrspark. Höghöjdsbana stod på schemat, vi klättrade 15 meter upp i ett träd och höppade rakt ut - adrenalin så det skriker om det! Jag har alltid varit fascinerad av höga höjder & det här slog verkligen allt, allt, allt!
Jag testade på tre oolika moment, på det första skulle man gå på en lina och hålla sig i en annan (tänk fångarna på fortet), en annan var en linbana där man satt ner och åkte över vattnet, men det häftigaste var verkligen gungan! Gungan slog allt och den var nog det häftigaste jag gjort i hela mitt liv! Man satt däruppe på en avsats och fick själv putta ut sig - hoppa - och det var fritt fall några meter innan man började gunga. Det var sjukt häftigt! Det var läskigt att bara falla, falla och falla, men sen, när man började gunga, kände man hur hela kroppen var full av adrenalin (och nu när jag skriver om det kan jag nästan känna det igen & jag skriver bara fortare och fortare, hade jag skrivit för hand hade det nästan varit oläsligt).
Det var riktigt häftigt och jag känner mig helt befriad, lätt och oövervinnerlig!

Meningen med livet?

I'm dreaming of a white christmas

Igår snöade det här, nu är det vitt på marken och jag är glad. Förra året var det inte snö på julafton, det var vitt av frosten men inte en snöflinga. Nu har det kommit snö, den har legat kvar över natten och ligger fortfarande, trots att solen ligger på. Vädret är hur fint som helst, och jag vill bara ut och ha det mysigt. Igår kväll kastade några snöbollar på mitt fönster och imorse när jag vaknade tänkte jag inte på att det snöat, jag låg kvar i sängen, men efter en stund kom jag på att det snöat och tittade ut genom fönstret för att se om den låg kvar - det gjorde den! Jag blev glad och idag är en fin dag.


I vilket fall som helst så längtar jag efter julen och vår lärare pratar om pepparkakor och pepparkaksdeg och formar, grymt pedagogisk undervisning i Illustrator.
I eftermiddag ska vi ta en tur till Sundsvall, jag ska ta med min iPod och lyssna på julmusik på tåget, för nu är jag i stämning!


Såhär såg vintern ut i Fränsta igår kväll!

Okontaktbar

Hej, jag är jävligt okontaktbar för närvarande. Batteriet i min mobil är slut och har varit sen i fredags, laddaren är i Norrland & jag i Värmland. Dessutom har alla nummeri min telefonbok raderats helt plötsligt, jag vet inte vad som hänt, men de är puts väck, borta!
"Telefonboken är tom" står det. Det innebär alltså att även om jag laddar mobilen kan jag inte ringa någon som jag inte kan numret till. Därför vill jag gärna att alla som vet med sig att jag borde ha deras nummer mailar sitt nummer till mig på moeller.lena@gmail.com
(eller skicka ett sms, för all del)

Nu ska jag jobba & sen ska jag dra tillbaka norrut. Tack & hej.


Utrota jägarna

Idag har vi haft rovdjursdebatt i skolan och den bästa lösningen på problemet jag kan komma på är att utrota alla jägare. Jag blev knäpp på debatten & sjukt upprörd.
Jag kan med säkerhet säga att i alla fall 10 av 11 av de som satt i panelen var jägare, så ni kan nog gissa vart den här debatten hamnade. Alltså, de flesta var rörande överens om att det finns för mycket varg osv här i trakterna, alla var överens om att de borde skjutas och alla var förbannat hatiska och mordlystna, alla ville döda alla rovdjur som finns, ungefär. Själv hade jag hellre utrotat jägarna, och mer än så orkar jag faktiskt inte säga. Jag är rätt upprörd trots att jag egentligen varken är särskilt insatt eller intresserad.

Opepp

Jag har haft lock för örat sen i torsdags eller något, det är jobbigt och idag är det nog värst. Jag känner mig helt döv på ena örat, håller jag för det andra hör jag ingenting alls.
Jag är grymt opepp på allt idag, vi ska ha redaktionsövning den här veckan och göra en tidning om Fränstas köpmän, det känns inte skoj någonstans.

Jag vill gå och sova bort en vecka, nu.