Jag ringde till min bästa vän i Thailand nyss, för att önska god jul och tacka för den finfina julklappen jag fick av henne. Det var en väska, i Thaistuk, en snygg tygväska - stor och i flera färger och mönster, en riktigt mysig väska!

I alla fall, jag ringde henne och det var en fnurra på tråden, vi hörde inte varandra så väldigt väl utan det sprakade och brakade en hel del. Vi lyckades väl i alla fall uppdatera oss lite och tacka för julklapparna, men så skulle Marielle berätta om en julfest med jobbet ikväll och hon sa att de fått sy upp varsin klänning hos en skräddare till festen. Jag sa "Då blir du fin!" och Marielle hörde inte alls vad jag sa. Jag sa det om igen säkert 20 gånger och tillslut var allt så virrigt att hon trodde jag sagt "Vill du höra något kul? Du blir ful!", jag försökte säga hur många gånger som helst men det var svårt att få fram. Just ordet "fin" verkade telefonen censurera helt och hållet. Jag försökte mig på en annan lösning och sa "nej, motsatsen till ful" och fick tillbaka något som jag tyckte lät som "julklappen?". Ja, ni kan ju förstå att det var ett ganska virrigt samtal, men som Marielle också sa så är det väl antagligen så vi kommer låta när vi är sisådär 80 år och försöker föra en konversation med varandra. Ja, bara 60 år kvar! Haha

Skrattade mycket gjorde vi i alla fall, och det var så underbart härligt att få höra sin bästa väns skratt igen, det var så länge sen. Och det samtalet höjde verkligen min julafton, jag kommer vara glad hela dagen!

Och Marielle, jag saknar dig!