God morgon, jag firade Valborg i Uppsala, med champagnegalopp och hela köret.
Det kan hända att jag börjar blogga igen, men det är inget vi vet något om.

Om någon undrar varför jag inte bloggat på evigheter så skyller jag helt och hållet på Twitter och att jag behöver en bloggapp för att kunna ha någon slags kontinuitet i detta.

Hej & hå! Livet är tillbaka! Jag är glad och pigg igen, har haft ytterligare en tenta, startat min tredje delkurs och hängt i en stuga ute på Värmdö med studentföreningen. Livet är alltså precis som det ska igen.
Det är bara ett krux, och det är blogglusten. Den är totalt obefintlig, fortfarande. Så jag antar att det fortsätter vara totalt dött här ett tag, medan jag överlägger med mig själv om jag orkar/vill fortsätta eller inte. Kan hända att det dröjer länge, kan hända att jag är igång igen imorgon. Jag har ingen aning!

Åh, förlåt för att jag glömt bort igen. Men livet går lite i bergochdalbanor och just nu: inte på någon topp. Jag orkar helt enkelt inte med det, livet kräver för mycket av mig för att jag ska orka blogga ordentligt. Förmodligen kommer det vara såhär ett tag, jag vet inte. Kan inte lova någonting, men hoppas på att orka snart igen.

När jag vaknade imorse tittade jag ut genom mitt sovrumsfönster och såg vad som syns på första bilden. Jag som är världens vinterälskare blev pigg och glad på stört och studsade upp för att laga en jättefrukost. Mums sa magen och humöret är på topp!

Nu är jag i skolan, ska ha rollspel om demokratiseringen i Irak om en timme, känns både roligt, spännande och läskigt. Jag har absolut ingen aning om hur det kommer gå, men såntdär brukar ju kunna lösa sig.

Jag har varit en sväng i Uppsala och träffat nästan hela familjen,
däribland sötaste systerdottern Isis.

Igår träffade jag Love (bilden) och Sara en stund. Vi tog ett par öl på Dovas. #livet

Förra veckan var jag på inflyttningsfika hemma hos Stefan & Sanne, på bilderna är vad som bjöds och några detaljer från deras hem, de hade det jättemysigt.

Äntligen!
Så mycket mer behöver jag inte säga, men ni kan nog gissa hur jag spenderat dagen.

Jag råkade spendera hela helgen i det här läget och inte röra datorn alls.

Anledningen till att jag åkte till Värmland förra veckan var den att mina föräldrar hade höstförsäljning i butiken, jag hjälpte till och tycker alltid att det är roligt att vara där. Höstförsäljningen innebär att folk beställer grönsaker i säckar för att ha under vintern, men självklart säljs en hel del annat än bara dessa säckar.

Bilder från igår då vi gick och tog ett par öl på en kvarterskrog här i Sollentuna.
Bild 1. Per, Bild 2. Jerker, Bild 3. jag, Bild 4. Kristoffer

Vi har jättemånga katter hemma hos mina föräldrar i Värmland, men Sussie är min absoluta favorit. Jag vet att favorisering inte alltid är bra, men när det gäller katter kan det väl ändå vara okej? Hon är i alla fall världens finaste katt, supermysig och hon gillar mig lika mycket som jag gillar henne. Hon är dessutom klaustrofobisk, så om man har henne i knät eller famnen måste man se till att inte hålla fast henne, för då blir hon tokig och jätterädd. Jag gillar när katter har utpräglade personligheter, och det har verkligen Sussie. Jag kallar henne ofta för Suss-Tuss, det gillar hon och kommer springande direkt!

Det var verkligen höst i Värmland, mycket mer än i Stockholm. Eller så är det jag som inte märkt det i stan? Jag vet inte, men det var vackert. Och kallt. Riktigt kallt, faktiskt! Nu är jag i alla fall tillbaka. Hoppas ni haft en trevlig helg!

Jag vet att man inte ser någonting av frisyren, men i ärlighetens namn känns håret nästan längre efter att jag klippte mig. Eller okej, det gör det inte, men hon tog så lite så det är knappt märkbart. Jag trivs helt enkelt i lite längre just nu. I alla fall, färgen alltså, det är den jag vill visa.