Jag vet inget bättre än när folk tycker synd om mig, jag älskar det! Jag förstår inte hur jag, när jag är sjuk, ska klara att bli frisk utan att folk tycker synd om mig. Därför berättar jag mer än gärna hur sjuk jag är, hur dåligt jag mår och hur synd det faktiskt är om mig. Mina föräldrar har lärt sig det här och säger så fort jag börjar nämna något om att jag är sjuk "ja, det ÄR synd om dig!" med en lite bitter ton.

Ja, jag ÄR sjuk. Men nu har jag bestämt mig för att jag är bättre (peppar, peppar), för om drygt två timmar tänker jag åka till Karlstad. Vare sig jag orkar eller inte. För jag är inte frisk än, men nog är jag väl ändå lite bättre? Jag har ju haft folk som tyckt synd om mig i alla fall!