Dear long lost penpal, I was lying the whole time



Åh, jag känner mig sådär tom ikväll. Vilsen, trött och inte alls sugen på någonting! Jag låg och läste i en bok några timmar och det var hur skönt som helst, sen ville jag bara sova men startade datorn för att läsa lite bloggar. Nu sitter vi, hela familjen, och planerar utflyttande ur lägenheten i Karlstad. Jag har fortfarande inte gjort plats för alla mina grejer, men på lördag ska vi åka ner och kolla igenom allt.
Jag känner mig lite vemodig också, det blir alltid så så fort jag blir påmind om alla lögner. Äh, det där är en svunnen tid, men jag kan aldrig sluta tänka på det när jag hör
den här låten.

Men då tänker jag på att den söta piratbruden på bilderna var inne i Skafferiet idag, ja inte som pirat då, men ändå. Hon är söt och man blir glad när man träffar henne! Bilden är från i lördags när jag hängde i Deje med teatern.

Blödig & bladig


Jag sitter på tåget på väg hem (lycklig över att ha köpt till sittplats när tåget är fullt av folk på väg till Arcikafestivalen), nu ska jag vara hemma en hel månad, det känns lite sorgligt men samtidigt skönt! Hemma borde dessutom grabbarna på bilden, Arvid & Vidar, vara! Det känns fint, jag har inte sett dem sen i julas (när bilden togs) och de är mina absoluta favoritpojkar!

Alltså, jag börjar bli så blödig, jag vet inte vad det är med mig längre! Härom dagen, när jag satt på tunnelbaneperrongen, började jag nästan gråta över några reklamaffischer för Rädda Barnen, det handlade om läskunnighet. Ett barn som var påväg över ett minfält och inte kunde läsa varningsskylten, ett par som hånglade bredvid en skylt om att använda kondomer för att inte få HIV - som de självklart inte kunde läsa heller. Åh, det var så sorgligt och jag känner att det är så rätt det bara kan bli att åka till Uganda, snart är det bara två månader kvar!



På tal om allt detta med barn, jag & Sara pratade om det idag, att det vore nice med barn. Inte som att jag vill skaffa barn nu, men som att man vill skynda på tiden lite tills det är läge. Eller att låna ett barn lite då & då för att kunna umgås och leka och sådär. Vi kom till slut fram till att det ultimata skulle vara att skaffa en kille med barn, vi utformade till och med en kontaktannons som skulle se ut ungefär såhär:


Stockholm blir aldrig min stad





Bild 1 & 2: Halvdana försök till att fota dagens busslycka
Bild 3: Karlstad är alltid min stad (torget, med fontänen, rådhuset & unionsstatyn)
Bild 4: Ett försök till att fota min tåglycka.

Jag sitter på tåget och jag känner mig lyckligast i världen. Trots att min mage inte riktigt är min vän kunde det inte vara mer underbart än såhär! Åh, I LIKE!

Jag är på väg till Stockholm igen, alltid Stockholm. Hur härligt som helst, jag ska dit och hänga i Rackarbacken (Raggarbacken ville jag kalla det förut), där Tommy ska spela musik, såvitt jag förstått. Men trots denna Stockholmskärlek måste jag ändå säga att Karlstad är min stad, den till och med gör som jag vill! Förut, när jag stod på perrongen, med en mage som var sådär, luktade det inte ens kaffe och det var så skönt, jag hade nog blivit illamående av den gamla välbekanta lukten.

Och tåglyckan, ja den är obeskrivlig!
Det är lite folk på tåget, jag har plats med bord och åker i färdriktning, solen lyser in genom fönstret och fönstret framför är lite öppet så det blåser alldeles lagom på mig. Har jag sagt att jag fulkomligt älskar att åka tåg?

I övrigt: jag känner mig lite speedad och galet lycklig, jag vet inte riktigt varför men jag tror att det kommer bli otroligt fina dagar framöver! Trots att jag var uppe redan sju imorse är jag inte ens trött. Hoppas att ni är på lika bra humör som jag!

No matter what I'm by your side (I even like the birthday presents you get me)




Imorgon åker Marielle tillbaka till Kreta och jag träffade henne för sista gången (för den här gången) i torsdags. Jag börjar redan sakna henne men muntrar upp mig själv med de här bilderna och lite mer vemodigt med den här låten. Det är liksom vår låt. Jag & Marielle, bästa vänner. Ja, ni förstår.

Hoppas vi ses snart igen, baby!

Yasmines student








Igår tog hela Karlstad studenten. Eller i alla fall gjorde alla årets studenter i staden det. En av dem var Yasmine, så jag åkte ner till stan för att fira henne. Hon var jättetjusig och det var otroligt fint och trevligt. För att inte prata om hur sugen jag själv blev på att ta studenten igen. Det måste varit en av de roligaste dagarna i mitt liv och absolut en sån dag jag önskar att jag kunde göra om. Men det går ju inte för sig, så jag får nöja mig med att fira andra studenter och att fota dem.

Underbart med en sådan glädje, en sådan speciell dag och allt som hör till.

Alexander Rybak in my <3


Alltså, såhär kär har jag inte varit sen jag drömde om Ricky Martin i mellanstadiet. Jag trodde inte att det var möjligt att jag någonsin skulle få en liknande crush igen. Men jag håller på att dö! Den här killen, han är det sötaste och snyggaste jag sett på år och dar, han sjunger som jag vet inte vad och jag fullkomligt älskar honom! Jag kommer sitta bänkad när det är dags för Eurovision Song Contest och vinner han inte kommer jag gråta mig till sömns. Jag kommer ringa och rösta trehundra gånger och jag kommer därefter söka upp honom och fråga honom om han vill gifta mig med mig.
SÅ KÄR ÄR JAG!

You said tomorrow would be fun, and we could watch a place in the sun

Åh, den här låten kunde varit så mycket jag i augusti eller så. Ikväll suktar jag efter närhet, lyssnar på "Who'd have known" på repeat och vill inget hellre än att kramas. Som sagt, det var precis jag i somras.



It's 5 o clock in the morning,
Conversation got boring,
You said you're going to bed soon,
So I snuck off to your bedroom,
And I thought i'd just wait there,
Untill I heard you come up the stairs,
And I pretended I was sleeping,
And I was hoping you would creep in with me.

You put your arm around my shoulder,
It was as if the room got colder,
And we moved closer in together,
And started talking about the weather,
You said tomorow would be fun,
And we could watch A Place In The Sun,
I didn't know where this was going,
When you kissed me.

Are you mine? Are you mine?
Cos I stay here all the time,
Watching telle, Drinking wine,

Who'd of known, Who'd of known,
When you flash up on my phone,
I no longer feel alone,
No longer feel alone.

I haven't left you for days now,
And I'm becoming amazed how,
Your quite affectionate in public,
In fact your friend said it made her feel sick,
And even though it's moving forward,
There's just the right amount of awkward,
And today you accidentally,
Called me baby.


Are you mine? Are you mine?
Cos I stay here all the time,
Watching telle, Drinking wine,
Who'd of known, Who'd of known,
When you flash up on my phone,
I no longer feel alone.


Let's just stay, Let's just stay,
I wanna lie in bed all day,

We'll be laughing all the way,
You told your friends,
They all know,
That we exsist but we're taking it slow,
Lets just see how we go,

Now let's see how we go.

Guldet ska hem, guldet ska hem, guldet ska hem till Karlstad igen!



Bilder från någon match förra säsongen.


Åh, vad jag skulle vilja gå på hockeyn imorgon och åh vad jag suttit som på nålar ikväll. Åh, vad jag älskar hockey och åh vad roligt det är när Färjestad vinner. Åh, vad jag inte kunnat sluta sjunga det som återfinns i rubriken och åh vad jag är alldeles för uppspeedad för att kunna sova.

Jag har så otroligt mycket jag skulle vilja dela med mig av här idag, men det går inte. Jag har koncentrationssvårigheter och lyckorus. Alltså, jag vet att jag aldrig gett sken av att vara hockeyintresserad här i bloggen, men jag tycker att det är otroligt roligt att se Färjestad vinna och även om jag inte tittar på hockey sådär jätteofta så gillar jag det verkligen.
Det innebär att jag är glad ikväll, hur mår ni?


Hur enkelt det kan vara att göra någon glad.

Min bästa vän: Det kommer att bli en plagsam flygresa..... Kommer bara langta langta langta!
Jag: mm.. tror jag det! men så kommer du fram och då står jag där!
Min bästa vän: Jag har en liten grej jag vill att du har med dig i bilen ;);)
Jag: okej, vad?
Min bästa vän: Ramlosa/Loka med smak!!
Jag: javisst! Någon särskild smak?
Min bästa vän: Jag dricker massa med vatten har, och jag saknar smaksatt vatten! Vilken lyxpryl va! Jordgubb/lime!
Jag: okej!
Min bästa vän: Hihi, du ar bast!
Jag: klart!
Min bästa vän: Du kan fa 17 kr eller vad en flaska kostar pa macken ;);)
Jag: haha, det kan jag bjuda på ;);)
Min bästa vän: Yesss! ;)


Om ;)10 dagar åker
Marielle från Thailand, den 24e ska jag hämta henne vid flyget. Åh, vad jag längtar!

Kan någon vrida fram tiden till 24 mars klockan 22.15?

Åh, vet ni vad? Min bästa vän, Marielle, kommer hem snart!

Som jag har längtat, den stunden (och de följande fem dagar hon är hemma) kommer bli finast. Ni har väl inte missat mitt tjat om henne? Hon är i Thailand och jobbar som reseledare, men åker till Kreta i månadsskiftet för att jobba sommarsäsongen där. Jag har inte sett henne sen hon åkte till Thailand i oktober/november någon gång. Men nu, äntligen!

Marielle, du är bäst och snart ses vi. Jag hämtar dig på flygplatsen, det vet du!

Sweet as sweet can be

Alltså, på riktigt! Kolla den här filmen, det kan ju vara det sötaste och samtidigt roligaste jag sett på otroligt länge!
Jag älskar den verkligen!

Och, återigen har jag hittat grejer hos Johan.

Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är

Jag är verkligen inne i en såndär period just nu där jag är trött på att vara här hemma, trött på landet, trött på Värmland, trött på allt. Jag är glad att vi åker till Tyskland på söndag så jag kommer härifrån, ut och se mig om, göra något, leva.

Det känns inte som jag lever här, jag längtar hela tiden bort, till ett annat liv, till en annan plats, till en annan vän. Jag längtar efter sommar trots att jag älskar vinter, jag får idéer om mitt framtida liv och vad jag ska ägna det åt. Jag längtar tills jag slutar jobba och inte är låst här, även om jobbet är bra. Jag längtar efter att inte ha något att göra trots att jag får ångest över vad jag ska göra när jag inte längre har något att göra. Jag vet inte var jag längtar, jag vet bara att jag vill bort.

Jag har en ny plan, men jag vet inte om jag kommer ha råd, energi och motivation att genomföra den. Planen går ut på att jag ska spendera min sommar på cykel. Jag ska hälsa på nära och kära och cykla till dem, tälta på vägen och inte egentligen göra något vettigt.

Dessutom funderar jag på om jag kanske inte ska plugga i höst ändå, jag vet inte vad dock. Jag vill åka till Uganda också, och jag vill göra så mycket så mycket.

Men framför allt vill jag höra lite liv, jag vill höra folk på gatorna och jag vill bort.

När rädslan tar överhanden och man bara vill gömma sig under täcket tills det läskiga gått över.


Innan vi slutade skolan i våras fick Stefan fria händer att lägga in film och liknande på min hårddisk. Nu har jag börjat titta lite på en del av dessa grejer och idag kände jag att det kunde vara roligt med en serie. Jag fick syn på Nip Tuck och hade ett vagt minne av att någon nämnt det och tänkte att eftersom Stefan lagt in det borde ju han gilla det.

Jag körde på vinst och förlust och jag måste säga att jag mår sjukt dåligt av att ha sett det. Jag, som är rädd för sprutor och liknande har sett på plastikkirurger i en timme! De har fettsugit och skurit i folk, det är det vidrigaste jag sett, jag var rädd på riktigt när jag såg alla knivar och sprutor! Sen kom det en alligator och åt upp en människa, det var så läskigt så jag gömde mig under täcket.

Jag kommer seriöst drömma mardrömmar inatt, jag är alldeles skärrad. God natt!

Linjerna

Från 25 februari 2007, men fortfarande så rätt och så pricksäkert.
Jag har inte längre
de här orden, därför återupplivar jag de gamla.




Längs din linje
vandrar mina fingrar, min blick.
Så vackert, så mjukt,
så du.

Om du höll min hand bara en liten stund till,
så som du gjorde, duvet när.
Duvet, den gången som fick mig att fastna,
för dig och för dina linjer.

?

Du minns en dikt,
läser ur minnet för mig;
Längs din skåra paddlar jag min kanot
Du får mig att skratta,
drar din hand längs min hals och säger:
Din hals är vacker när du skrattar.

Nu är det dina fingrar,
dina fingrar som följer mina linjer,
och vi vet att det aldrig kommer sluta där.

Inspiration, direkt från Cuba.





Alla bilder kommer härifrån.

Det är snart fem år sedan jag var på Cuba, men idag satt jag och tittade på bilder på ovanstående hemsida (som jag i sin tur hittade hos Stefan). Och helt plötsligt slog minnen över mig. Jag minns Cuba och de här bilderna visar precis vad jag minns: gamla bilar, mycket foton, fattigt, gator, balkonger. Så otroligt snygga bilder, inspirerande.


Dagens inspiration

Jag var som sagt på en musikalshow ikväll, de var duktiga och det var roligt att se. Nu, såhär i efterhand, saknar jag teatern lite men känner mig mest inspirerad. Jag fotade en hel del, jag kan inte säga att så väldigt många av bilderna blev sådär jättebra, men några blev jag nöjd med. Den enda som egentligen är både snygg och något sånär vettig är den här ovan, annars är det antingen eller - snyggt eller vettigt. Inspirerande eller tråkigt.
Jag väljer att visa er några av de bilderna jag själv känner är inspirerande, jag vill inte hävda att man ser riktigt vad som händer på dem, men jag gillar dem. Jag gillar det röriga och jag känner mig kreativ när jag nu sitter och redigerar dem.






Bortglömd vinter och kyla

Jag kom precis på att jag var ute och fotade lite för några veckor sedan, när det var sådär galet kallt. Jag har glömt att visa någon de bilderna, ingen alls har sett dem alltså. Så här blir det premiär!

Är inte vinter ändå väldigt vackert?



This is what neighbours are for

Det blir nog lite lamt på bloggen idag, jag måste ställa upp och vara en god granne. Andra dödsfallet i byn den här veckan, tredje sen någon gång i november/december. Tre personer på ett par månader, jag skulle tippa på att det representerar sisådär 10% av byns befolkning.

Ja, en av mina grannar dog idag, bredvid honom bodde dottern med familj och hennes mans mor dog i förrgår. Jag känner mig lite omskakad och det är sorg i hem och hus. Jag tvivlar på att jag har så mycket mer att berätta, det har inte blivit mycket jobbande för mig idag, ärligt talat så känner jag mig ganska tom. Men jag ska strax vara en god granne och åka och handla åt dem.

Bert, du var hela byns morfar, det vet du va?





Om ni får tråkigt kan ni ju underhålla er med att delta i min undersökning medan ni saknar mig. Se två inlägg ner.

"De bästa brudarna raggar man inte på"

Igår satt jag och tittade på de inlägg jag har i min blogg som finns under kategorin "känsla". Om man läser bland de nyaste kan man utläsa följande: 5 av de 8 senaste inläggen i den kategorin handlar mer eller mindre om Marielle.
Marielle är, såvitt både jag och alla andra vet, min absolut bästa vän, så det är väl kanske inte så konstigt, särskilt inte med tanke på att hon befinner sig i Thailand och jag inte sett henne på evigheter... ja, den historien kan ni (i alla fall om ni läst de andra fem inläggen)!

Nu tänkte jag dock att jag verkligen måste uppmärksamma någon annan, som faktiskt är något av det bästa som hänt mig under året som nyss avslutats, denna någon är Olof.


Olof och jag gick i samma klass i högstadiet, vi var helt okej vänner - inte särskilt nära och vi kände väl inte varandra direkt heller. Nivet, sådär som man är med folk i ens klass som är trevliga och smarta.
Under gymnasietiden kan man nog räkna på en hand antalet gånger jag såg honom, sen råkade vi hamna på samma fest någon gång (kan det varit sommaren 2007 kanske?), det var rätt random och inget särskilt med det, vi bytte msn - "det kan ju vara roligt att höras". Ja, nivet.
Sen sågs vi någon gång i våras och efter det har vår vänskap verkligen utvecklats. Under sommaren och hösten har Olof och jag kommit väldigt nära varandra, det finns otroligt få människor man kan prata med om så mycket som vi pratar med varandra om, det finns få man vet alltid finns där. Olof är en sådan.

Jag fick plötsligt lite dåligt samvete över hur lite uppskattning jag visat Olof under den här tiden, för det har verkligen betytt (och betyder fortfarande) väldigt mycket att veta att han finns. Så därför tänkte jag helt enkelt skriva en blogg som uppskattning till honom. Nu har väl den här bloggen varit lika mycket bakgrundsinfo och sånt som uppskattning, men det jag helt enkelt bara vill säga är följande:

Olof, tack för att du finns!

Och, rubriken? Det är ett citat från honom själv, tycker ni att det stämmer?
Och, jag fick ett stort leende i hela ansiktet av vissa saker han sa till mig ikväll, jag är väldigt glad att jag har en vän som Olof helt enkelt.

Den eviga saknaden efter någon man älskar

Minns ni min bästa vän? Det gör jag!

Marielle har varit i Thailand sen i oktober och jobbat som reseledare, jag har inte sett henne sen dess och bara pratat med henne i telefon två gånger. Jag kan inte hävda annat än att jag saknar henne något så otroligt mycket.

Igår gick det dock upp för mig att jag nästan känner mig lite patetisk i min saknad, jag sa det till Stefan & Sara och sen tänkte jag lite på det på tåget hem. Grejen är den att det händer knappt att jag skriver till henne utan att nämna hur mycket jag saknar henne, hur mycket jag längtar tills vi ses, hur gärna jag skulle hälsa på henne och så vidare. Det är samma sak åt andra hållet, men ändå.

Grejen är den att det är ju inte det att jag inte saknar henne, utan det är bara det att jag känner mig som om jag var mitt i ett riktigt långdistansförhållande - med min bästa vän! Som att vi vore tillsammans, som att vi är det enda som finns för varandra och som att jag är otrogen när jag har roligt utan henne. Jag saknar henne när jag är på Ankan, jag saknar henne när jag vill ringa någon, jag saknar henne när jag vill diskutera killar... Ja, ni fattar nog, det finns liksom ingen annan, jag kan ju inte bara ersätta henne (och det vill jag ju verkligen inte heller). Men vi är inte tillsammans, vänner kan man ha hur många som helst, man behöver inte låsa sig fast vid en och särskilt inte om hon är på andra sidan jordklotet ungefär. Såklart har jag andra vänner som jag spenderar tid med, pratar med, har roligt med, men de blir aldrig bästa vänner, för det är det Marielle som är och det är liksom end of story.


Jag har förresten funderat lite mer på det där jag skrev om igår, det om utlandsplanerna. Jag har kommit fram till något som känns som en plan och den tänkte jag beskriva här:

- Jag jobbar till och med mars här hemma, försöker spara lite på pengarna för att få det att gå ihop senare.
- Hänger runt här hemma, i Sverige, under april, träffar vänner, lever, vilar och så vidare.
- Åker till Marielle, dit hon är under sommarsäsongen, i maj och söker något jobb där, hänger med henne, jobbar och har det trevligt på någon skön semesterort.
- Åker hem till Sverige igen i augusti, tar det lite lugnt, kanske jobbar lite här hemma eller så.
- Åker till Uganda i september och jobbar som volontär på Sseyange, stannar där till jul och sen är det dags att ta tag i nya livsplaner.

Låter det inte som en bra plan? Om jag sparar nu, fram till och med mars borde jag väl kunna spara drygt 20 000, om jag ser till att ha kvar dem till Uganda så skulle ju faktiskt den här planen kunna funka rätt bra! Låter det smart? Jag är grym sugen på det här i alla fall, det är ett som är säkert!

Och det bästa med det är såklart att jag skulle kunna spendera hela sommaren tillsammans med min bästa vän!

Tidigare inlägg Nyare inlägg