Jag har idag insett att jag har ganska bra självförtroende och att jag verkligen tror på mig själv. Jag har nog alltid haft det i bakhuvudet, men det slog mig idag när jag satt och författade ett CV. För det första har jag aldrig tidigare i mitt liv haft behov av ett CV, vilket redan där säger en del om hur lätt jag haft det. Men nu när jag väl tagit mig för att skriva ett är det bara för att jag tänkt mig att söka ett jobb. Ja, ni hörde rätt, ETT jobb. Jag har ställt in mig totalt på att detta jobb är vad jag kommer syssla med inom en relativt snar framtid. Det är samma sak med min anmälan till höstens utbildningar, jag tänkte bara söka en enda utbildning, det är ju ändå det enda jag kan tänka mig att plugga för närvarande (fast egentligen vill jag inte plugga alls just nu), men så slängde jag in en andrahandsansökan bara för sakens skull. Men jag är fast besluten vid att jag kommer komma in på mitt förstahandsval.

Och sådär är det, så har det alltid varit. Jag har alltid trott att jag ska få de jobb jag vill, komma in på de utbildningar jag vill och så vidare. Och hittills har det alltid gått vägen, förutom när jag alldeles efter gymnasiet sökte tre folkhögskoleutbildningar varav jag kom in på en, blev reserv på en och avslagen på en. Men jag var ändå nöjd med vilken jag kom in på, så allt var frid och fröjd.

Nu, när jag kommit till den här insikten börjar jag bara bäva för den dagen denna tro på mig själv får sig sin första riktiga törn. När kommer det hända? När kommer jag misslyckas, när kommer jag inte komma in på drömutbildningen eller inte få det enda jobb jag sökt?

Jag väntar med spänning.