En av de mest upplevelserika erfarenheterna här i Uganda är alla galenskaper som händer i trafiken, jag vet inte om man ska skratta, gråta eller bara låtsas som ingenting och vänja sig. Vad tror ni till exempel om det här?

- När vi åkte till Murchison Falls var det världens (eller i alla fall Ugandas) längsta raksträcka, och vad har de inte petat dit då? Jo, självklart är det farthinder ungefär var sjunde meter, och då menar jag sånadär stora gupp nivet. Jag räknade dem när vi åkte hem och kom upp i 418 st, det tog oss 25 minuter att åka över!

- Idag åkte vi till Jinja, vi tog en Matatu (Matoto? Jag vet knappt vad de heter, men det är minibussar i alla fall), men vi behövde tydligen byta två gånger. Sagt och gjort, vi kom till Jinja, därifrån visste vi ju inte riktigt vart vi skulle, men vi hittade några boda-snubbar som körde oss fel, men efter ett tag hamnade vi rätt. Vi betalade dubbelt så mycket för bodaturen som för Matatun.

- När vi åkte boda (motorcykeltaxi) i Kampala imorse stannade min plötsligt, ropade på en annan och sa att jag skulle åka med honom. När jag gick av den första kom en riktigt arg vakt fram och tog hans nyckel och slog till honom med något järnrör eller kanske en batong, läskigt! Jag stannade inte kvar nog länge för att se hur bråket utvecklades.

- Boda är för övrigt vårt favorittransportmedel här i landet, men vi har börjat överväga det valet. Fakta som att 5 personer dör i Kampala i boda-olyckor varje dag och som att bodorna är inblandade i 70% av alla trafikolyckor här får en att tänka lite. Sen att Michael berättat läskiga historier om hur boda-chaufförerna gömmer järnrör i jackärmen och låtsas få fel på motorcykeln men i själva verket slår dig sönder och samman och tar allt du har gör ju inte att man känner sig tryggare direkt.



Okej, nog om trafiken. Vi har planerat vårt liv lite. Just nu är vi i Jinja, oturligt nog är Julia sjuk. Blir hon bättre snart åker vi på rafting och horseback safari. Blir hon inte bättre får vi antagligen komma tillbaka till Jinja en annan gång. Anledningen till att det är viktigt att hon blir frisk är att vi bokat (och köpt tillstånd till, 500 USD - rena förmögenheten!) gorillatracking på söndag. Planen är att åka dit på lördag (10 timmars bussresa) och att på måndag fortsätta vidare till Rwanda. Sen en sväng till vad som ska vara bästa semesterstället i landet - Lake Bunyonyi - innan vi tar oss tillbaka mot Kampala, vilket borde bli runt 16e - 18e november.

Så framöver blir det fullt upp, men jag lovar att ni ska få höra om allt och se bilder förr eller senare!