Det känns som de senaste tre månaderna varit en dröm, som att jag aldrig lämnat Sverige, som att jag suttit här på den här stolen med den här datorn hela hösten. Som att jag inte varit i Uganda alls. Men åh, vad jag saknar det! Det känns redan så avlägset och jag kan inte förstå att det är fredagkväll och jag sitter hemma och gör ingenting.

Jag är med andra ord hemma igen. Hemma i Sverige efter tre månader i Uganda och jag vet att jag lovade bilder sist, det är anledningen till att jag inte bloggat sen dess - jag har inte haft möjlighet att lägga upp några bilder och jag har inte vågat bryta mit löfte. Men nu är jag hemma, nu skiter jag i alla löften. Jag lovar något nytt istället och det är att ni ska få ett helt gäng ordentliga inlägg om dessa tre månader i Uganda.

Fredag kväll, jag önskar att jag satt på en krog i Kampala, gärna Kampala Latino Club med en god drink eller möjligtvis Fat Boyz med en kall öl och en galet rolig ägare. Jag vill gå till Bubbles och dansa till bra musik och snacka skit om de vita männen och de afrikanska hororna, jag vill gå till Iguana och dansa så svetten rinner. Jag vill ha en blå Dunhill i ena handen och en Club i den andra. Jag vill vara den sista att lämna stället, jag vill festa till sex på morgonen och därefter åka till Buganda Road Flats - till en lägenhet utan vatten och en toa som inte spolats på tre-fyra dagar. Jag vill skråla till "I got a feeling" och känna att tonight's gonna be a good night.