Det var en gång en grabb som hette Pelle. Han bodde på en liten bondgård i Sörmland. Av alla djur på gården gillade Pelle grisarna bäst. Men han hade respekt för dem, för han visste att de kunde bitas rejält, det hade hans pappa berättat och han har ju självklart alltid rätt. Pappa vet allt! Pelle brukade få mata grisarna, och de åt verkligen allt! Men roligast var ändå när de rymde! Ibland kunde grisarna möta Pelle när han kom med bussen från skolan. Då tog han vägen genom grishagen hem, så var de tillbaka där de skulle igen. På gården fanns också en häst och en kalv som var Pelles systers egen. Pelles syster var fyra år äldre än Pelle och hon var det fjantigaste Pelle visste! Därför hatade Pelle också alla kossorna! Nej, tacka visste han grisarna, de kunde han sitta hos i flera timmar. Men det hände att de började jaga Pelle, då blev han tvungen att klättra upp på taket på deras hus, för där kunde inte grisarna komma upp. Dock var de ganska ihärdiga så ibland kunde Pelle få sitta där tills hans pappa kom och gav grisarna mat, då glömde de Pelle direkt! En gång hade Pelle frågat sin pappa om han inte kunde få sova hos grisarna en natt, hans pappa trodde att grisarna inte skulle gilla att ha Pelle hos sig mitt i natten. Pelle hade förresten fått ge de nya griskultingarna namn i våras. Det var sex stycken och han döpte dem till Nasse, Hasse, Klasse, Frasse, Brasse och Svasse. Pelle hade redan börjat fundera på vad nästa års kultingar skulle heta och han gick nästan och längtade efter det. Men han hade bestämt att ingen annan skulle få veta vad de skulle heta, det var hans egna hemlis, men hans syster ville verkligen veta och hon gjorde allt elakt hon kunde komma på för att få honom att berätta. En dag låste hon dörren när Pelle var ute, så han inte kunde komma in. Hon sa att hon inte tänkte öppna förrän Pelle hade berättat. Pelle vägrade och gick och satte sig i grishagen istället, vad gjorde det att han behövde vara ute ett tag när det ändå var så fint väder? Pelle satt där i hagen ett bra tag, men så plötsligt började det regna. Pelle gillade inte regn, så han blev lite arg på sin syster, men istället för att ge upp gick han in i grisarnas hus och la sig där i halmen. Det var så bekvämt att ligga där och höra regnet smattra mot plåttaket att Pelle somnade! När hans föräldrar kom hem och upptäckte att dörren var låst blev de arga på Pelles syster och undrade varför hon låst dörren. Hon sa att det var för att Pelle var dum och då frågade de var han var, hon hade ingen aning och föräldrarna undrade hur länge han hade varit ute. Systern trodde att det varit några timmar eller så. De gick ut för att leta efter Pelle, men kunde inte hitta honom någonstans! De ropade och skrek, men de flesta ljud begraves i regnet men tillslut fick de ge upp och gå in igen. Pelles mamma grät och skrek på systern som hade jättedåligt samvete. Hela familjen satt i köket och undrade vad de skulle ta sig till, vart Pelle hade kunnat ta vägen när plöstligt Pelle kom intraskandes genom dörren. Mamman kramade honom och undrade var han hade varit och varför han inte var ett dugg blöt. Pappan märkte att Pelle luktade gris, så han undrade ingenting. Själv kunde Pelle inte för sitt liv förstå vad som var på tok. Han hade ju bara sovit hos grisarna en liten stund! Men nog var han lite nöjd över att föräldrarna var arga på systern. Pelle förstod att det innebar att systern skulle vara snäll mot honom för att gottgöra, så han bad systern bjuda honom på glass och det gjorde hon. Pelle var nöjd och glad och tänkte att hans hemlighet kunde ingen få honom att berätta!

[slut]

Glöm för guds skull inte att kommentera Pelles inlägg här!