Taket
29 september 2008
(Allt kursivt bör läsas med en röst som tillhör Lena, 6 år.)
När jag var liten hade jag ett favorittak, ett plåttak som jag brukade klättra upp på, sitta på, balansera på.
För en dryg vecka sedan försökte jag ta mig upp på detta tak, men misslyckades om & om igen. Jag vet inte om det var det att jag hade för lite sats eller för hala skor, men upp kom jag inte!
Det kallas mod, min kära vän, mod!
Jag hade dessutom kameran i handen och sista gången jag försökte ramlade jag och slog benet i takkanten och kameran i taket. Motljusskyddet ramlade av och jag fick ett skrapsår.
Det är inte meningen att man ska något, förutom möjligtvis fika, med sig upp på taket.
Jag var väl lättare som liten, spänstigare och visste hur jag skulle göra.
Men framför allt modigare.
Taket var en av mina favoritplatser, jag var ofta där, lekte, satt, tänkte, balanserade. Jag gillade tak som liten och i själva verket gör jag det fortfarande. Jag har alltid fascinerats av höjder.
Men modet är borta.
Nedan ser ni en bild på taket, en av mina faboritplatser som barn.
(Allt kursivt bör läsas med en röst som tillhör Lena, 6 år.)
När jag var liten hade jag ett favorittak, ett plåttak som jag brukade klättra upp på, sitta på, balansera på.
För en dryg vecka sedan försökte jag ta mig upp på detta tak, men misslyckades om & om igen. Jag vet inte om det var det att jag hade för lite sats eller för hala skor, men upp kom jag inte!
Det kallas mod, min kära vän, mod!
Jag hade dessutom kameran i handen och sista gången jag försökte ramlade jag och slog benet i takkanten och kameran i taket. Motljusskyddet ramlade av och jag fick ett skrapsår.
Det är inte meningen att man ska något, förutom möjligtvis fika, med sig upp på taket.
Jag var väl lättare som liten, spänstigare och visste hur jag skulle göra.
Men framför allt modigare.
Taket var en av mina favoritplatser, jag var ofta där, lekte, satt, tänkte, balanserade. Jag gillade tak som liten och i själva verket gör jag det fortfarande. Jag har alltid fascinerats av höjder.
Men modet är borta.
Nedan ser ni en bild på taket, en av mina faboritplatser som barn.
Med lite mod är det enkelt att ta sig upp på.
Kommentarer
Postat av: Malin
Aww tack så mycket! Min blogg betyder mycket för mig även om jag inte postar vad jag har på mig eller bilder på mig och mina kompisar när vi fikar och it means a lot to me att en och annan lägger vikt vid det jag delar med mig av. :)
Ditt inlägg här påminner mig så mycket om Astrid Lindgrens Madicken att jag nästan blir lite tårögd och fnittrig på samma gång.
Postat av: pelle
Coolaste ungen i stan, haha.
Postat av: sandra olsson.
Ja, det där taket har man spenderat lite tid på=)
Trackback