Min längtan efter att bo i en större stad (eller över huvud taget i en stad och inte här mitt i ingenstans) växer sig allt större hela tiden. Tidigare idag, när jag var hemma hos min bror, såg jag folk som gick förbi utanför fönstret och det kändes så fint! Jag älskar att titta på folk, jag älskar att folk faktiskt går förbi utanför fönstret! Jag saknar lägenheten i Karlstad, jag saknar livet i en stad och jag saknar att ha de sociala delar som lätt hänger på då också!

Att bo sådär på bottenvåningen är verkligen min grej, härligt att slippa springa i trappor, härligt med egen ingång och härligt att kunna sitta vid köksbordet och titta på folk!
Att bo i en stad är också min grej, att kunna träffa folk, fika, gå ut, festa eller bara hänga. Att inte behöva planera för att gå på stan eller bara göra någonting skoj. Att inte behöva planera var man ska sova bara för att man ska på fest, att komma hem till sig själv.

Egentligen är väl summan av det här att jag verkligen har längtan efter något eget, något att komma hem till, något att bry sig om. En lägenhet som är min, som jag sköter och som är som jag vill ha den, som jag måste ta ansvar för. Och sen om jag känner för att inte vara där är det ingen som undrar, vad jag gör, när jag kommer hem..

Jag vill så innerligt flytta till en egen lägenhet i en stad, det vore så härligt! Men så länge jag jobbar här hemma (alltså fram till slutet på mars) kommer det inte hända, och vad jag ska göra sen har jag ingen aning om! Men en stad är mitt nästa mål i alla fall! (Ja, om man frågar mig idag!)