Alltid lika mycket dilemma, vad är det egentligen som är hemma? Nu är jag i alla fall hemma i Fränsta. Jag åkte upp igår.

Det nästan skar i hjärtat att åka från Värmland igår. Att åka från våren och alla färger, den blå himlen och de knoppande, gröna träden. Solen lös på mig genom bussrutan, i vanliga fall älskar jag att blunda och låta solen värma mitt ansikte, men igår ville jag inte blunda en minut för att inte missa något av allt det gröna. Jag ville se det så mycket som möjligt för att försäkra mig om att minnas.
Det har varit en fin helg hemma, men det kändes sorgligt att åka. Jag har träffat så många från mjönäs och den tiden, och när pappa skjutsade mig igår morse och vi åkte förbi mjönässkolan frågade jag honom vad det ska bli av den och kände mig ledsen över att det inte är skola där längre.
Men så kom jag till Karlstad, där jag satte mig på Säfflebussen till Örebro. Det var trångt på bussen, jag fick ingen fönsterplats och blev irriterad över folk som var hänsynslösa. Väl framme i Örebro regnade det och våren kändes inte alls lika nära, jag saknade Värmland.
Vidare, tågresa till Stockholm och det var ett gammalt tåg, det såg ut ungefär som på den där restaurangen på Liseberg, någon som vet vad jag menar? Coolt vare i alla fall. (Coolt är nog dagens ord!)
Sen, sista tåget, mellan Stockholm & Ånge, satt jag bredvid en mamma & hennes dotter. Dottern kan kanske ha varit i 4-årsåldern och var hur söt som helst. Hon och jag hade samma orangea hårfärg! De'ni! I alla fall var det en trevlig resa, vi pratade mycket och kvinnan (som var den fjärde runt vårt bord) var oerhört trevlig också. Jag blev gladare och mer tillfreds med att åka till Norrland och solen började skina någonstans där på vägen igen. Trevligt och jag insåg att det var vår även i Norrland. Även här har björkarna börjat bli gröna - härligt, jajjemän!

Nu äre full fart med VK som gäller. Och såklart utställningen, vi hänger tors-sön. Sen äre vernissage på måndag. Kom, vettja! :D
Fotomuseet i Sundsvall is the place to be på måndag kl 17.30!