Idag åkte jag till däckhallen för att pappa kört sönder ett däck till nån maskin. Det är intressant hur roligt gubbar tycker att det är med unga flickor som inte kan något om maskiner eller bilar eller så, och i det här fallet om däck. Till att börja med tyckte jag att de kunde få lyfta däcket ur bilen, jag orkade inte anstränga mig så mycket även om jag säkert hade klarat det. Det gjorde ju att jag satte standarden, jag visade att jag var en flicka som inte orkar & kan eller vet något. Sen kom de med ett nytt däck och gubben sa att han skulle slänga in det i bilen, och jag tänkte inte utan typ "jaa" och han började skratta och säga att däcket behövde ju en fälg också. Det inser ju jag med, men så långt tänkte jag inte. Alltid lika roligt när folk driver med en. Fast de var trevliga, och egentligen tycker jag mest att det är rätt roligt, bara att det är så himla typiskt..

För övrigt jobbar jag på mitt blekfeta jag. Jag försöker jobba bort det lite, idag var jag ute och cyklade i två timmar på Klarälvsbanan. Jag cyklade norrut, det hade jag aldrig gjort innan, jag har ju cyklat hela vägen till Karlstad söderut, men aldrig någonting norr om By. Jag kom nästan till sjögränd, det är nog mer än 1½ mil dit, innan jag vände. Det var skönt och jag tror att min kropp behöver den motionen. Dessutom är det nyttigt för mig att vara ute och få lite färg. Och färg fick jag på den här turen minsann, jag är rödbrun och varm. Det känns fräscht fast det är så varmt att jag är alldeles klibbig!
Det är rätt roligt, för jag tycker liksom att jag kompenserar lite bilåkande genom att cykla. Även om jag cyklar sånt som jag inte ens hade gett mig ut på om det inte var för cykeln, även om det inte innebär att jag kör mindre bil. Men det är som att det känns som att jag gör något bra för miljön bara för att jag cyklar, som att det skulle reducera andra utsläpp eller nåt. Haha!
Dessutom har jag kommit fram till att min cykel är bra för att den är rätt dålig. Det är ju jobbigare att cykla på en dålig cykel och därför en större ansträngning och bättre träning. Så jag ska bara vara glad att min cykel är jobbig att cykla på, jag behöver all träning jag kan förmå mig till!

Och på tal om att jag ska förmå mig, jag ska försöka att komma ut och cykla en sväng varje dag jag är ledig och hemma och som det inte regnar, det kan jag behöva.
Så det borde väl kunna bli några cykelturer i veckan. Jag lär tröttna på cykelbanan, men det kan inte hjälpas. Det är ju hemskt att cykla på stora vägen.