Dan före dan före dopparedan
Jag menade inte att det handlar om att det var femton personer som läste bloggen igår, utan jag menade bara att det är en automatisk reaktion på att jag varit låg i mitt bloggande. Det stör mig inte att det var så få, visst tycker jag det är roligt med många läsare, men jag försöker att inte tänka på det, det är därför jag ska ligga lite lågt nu, för att fundera över vad bloggen faktiskt ger mig, och inte bara skriva för andras skull.
Jag funderar själv på varför jag bloggar ganska ofta. Faktum är att hela min blogg på något vis är ett försök att svara på frågan om det ger något att blogga. Och det tycker jag att det gör, men vet inte riktigt vad det är än. Viktigast för mig kanske att jag på något vis får hjälp att tänka.
MEN, och det var dit jag ville komma. Jag har börjat hålla lite koll på andra bloggar. Jag har hittat några som är stora i antal besökare, men som är helt ihåliga. Efter ett par tre inlägg ger de inget. Gemensamt för dessa bloggare verkar vara att de skriver för att tillfredsställa andra. Det bli ytligt och trist.
Jag tittar in på din blogg ibland. Det är sällan ytligt eller trist. Emellanåt är det fascinerande utlämnande och viktigt. För mig väcker det egna vidare tankar och funderingar.
Nåja. I alla fall. Gör som du vill, men vad du gör, låt inte bloggosfären ge dig dåligt samvete eller prestationsångest.
Men hallå, de var handstickade av mormor! :P
om man inser att man skriver mest för andra så måste man kanske fundera lite, som du skriver. det ska ju ändå vara något man gör för sin egen skull :)
Varför ska man alltid fundera på allt? Skriv på tills det blir trist.