Sömnproblem

Igår hade jag sjukt svårt att sova, jag läste, släckte lampan och skulle sova, funkade inte, läste lite till, försökte igen, gick upp på toa, läste lite, försökte sova, gick upp och åt lite, försökte sova, löste korsord, försökte sova, läste mer, somnade... till slut!
Klockan var över 4 när jag äntligen lyckades somna. Det var hemskt jobbigt och imorse råkade jag sova lite för länge, men ingen fara på taket. Har inte varit sådär galet trött idag heller.

När man väl är där i sömnsvårigheterna är det så hemskt svårt att ta sig ur dem, vissa typer av tankar går liksom inte att somna ifrån. Och har man väl börjat tänka på dem är det svårt att sluta. Det är ungefär som att försöka låta bli att tänka på en katt, hur går det? Kan du låta bli att tänka på en katt just nu? Ni fattar grejen!
Inatt var det jobbigt, gårdagens ångest framkallade gamla, undangömda känslor. En stor saknad, som ett hål någonstans (eller hela vägen) mellan (eller i båda delarna) magen och hjärtat. En tomhet som jag aldrig kommer kunna fylla, som ingen någonsin kommer kunna fylla. Det är jobbigt.
Fast det finns en människa som jag tror skulle kunna hjälpa mig lite på vägen, som skulle kunna få mig att glömma det här tomrummet. Jag tror faktiskt det, men i så fall är det en väldigt lång väg dit.
Är det värt ett försök?

Kommentarer
Postat av: anna

vad jobbigt. allt blir jobbigt när man tänker för mycket. och speciellt på natten när man är ensam och det är mörkt, då tänker man mer. ja tycker det du skriver är värt ett försök, om det är de du saknar och behöver! vi behöver en pratstund snart :)

Postat av: H

JA det är så värt ett försök Lena :D

Och vet du? Jag har haft en föreläsning och jag tvivlar redan på att jag kommer klara det här.. :S

2008-08-26 @ 18:36:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback