Förra veckan skrev min mor en kommentar i min blogg:
"Om det händer så mycket att du inte hinner sitta så ofta och länge vid datorn är det helt OK. Men om du slutar fundera och tänka känns det inte alls lika bra. Vad tänker du runt fotograferingen? Arrangerade bilder kontra ögonblick i verkligheten? Är kameran ärlig eller kan man ljuga hur mycket som helst? Är det sant att en bild säger mer än tusen ord???"
och här kommer ett officiellt svar, på det, på mitt liv och på lite annat som händer.

Jag vet inte om jag slutat tänka och fundera, men det är inte alls lika mycket som förut. Jag blir sällan lika djup och allvarlig i mina tankegångar och jag är sällan lika åsiktsfull och kritisk som jag brukat vara. Men visst tycker och tänker jag. Jag står självklart fast vid mina åsikter, men jag utvecklar dem inte så mycket. Jag har inte samma behov av att skriva ner tankar, funderingar, värderingar och att diskutera med mig själv. Men samtidigt tänker jag massor, samtidigt har jag massa åsikter, värderingar och tankar runt allt möjligt.
Imorgon ska jag och fyra andra i min klass ta vårt pick och pack och fara till Stockholm. Imorgon öppnar riksdagen för iår och då anordnas en stor demonstration, vi ska delvis delta och delvis bevaka - fota, intervjua, skriva.. Det ska bli intressant och roligt och vi är ganska taggade alla fem. Vi åker efter frukost och är nog tillbaka någon gång imorgon natt, framåt sent skulle jag tro.
I övrigt tar jag upp mitt teaterintresse genom att jag bestämt mig för att ha som projektarbete att följa en teaterförening och någon uppsättning de gör. Jag har hittat en förening i Ånge, bara ett par mil härifrån, och enligt deras hemsida ska de göra någonting i vinter, roligt! Jag ska ringa imorgon och kolla om de är intresserade av att bli fotade.
Det har, självklart, varit mycket med bilder & fotande här och det är väldigt kul. Jag lär mig hela tiden nya saker, nya saker med kameran, i studion, i photoshop och så vidare. Det är roligt och jag är glad och tycker att det är häftigt att man kan göra så otroligt mycket. Som svar till dig, mamma, kan jag säga som så att jag tycker att det är otroligt häftigt hur mycket man kan fixa i datorn även om jag sällan vill manipulera bilder till något annat än vad de egentligen är. Jag tycker att verkligheten är häftig, men ofta är det svårt att fånga den på bild, ofta är det svårt att fånga känslan och det är enklare att få det som man vill ha det när man tar mer arrangerade bilder. Studio är hur kul som helst, det blir snyggt och bra och jag gillar att kunna laborera mycket. Men samtidigt är det mycket häftigare när man lyckas fånga något ur verkligheten och får en grym bild på det. När man fångar ett ögonblick och ögonblicket liksom lever kvar i bilden. Men som sagt, det är sällan man lyckas. Man kan ljuga mycket, om man vill. Man kan alltid vinkla en bild, man kan alltid beskära bort eller lägga till, man kan alltid fixa otroligt mycket - man kan ljuga hur mycket som helst, men man behöver inte. Jag tycker att det är mycket mer intressant att fånga det riktiga, att beskriva och betrakta.
Om en bild säger mer än tusen ord? Jag vet inte, jag tror inte man kan jämföra ord och bild. Jag tycker att ord och bild är två vitt skilda saker, de passar bra ihop men ingen av dem kan ersätta den andra. Som du (och de flesta andra också) vet är jag intresserad av både bild och ord, även om jag är här för fotandets skull. Jag tycker att det är spännande att se hur en bild kan växa, hur en bild kan återge och hur man kan göra som man vill med en bild, och jag tycker att text är otroligt intressant. Jag tycker även att det är stort att sammanfoga dessa två och mixa och matcha, men jag vill inte sätta dem mot varandra, jag vill inte jämföra dem och jag vill absolut inte säga att det ena är bättre än det andra.

Tack för mig, och mamma jag hoppas att jag dämpat din oro om mina tankar.