Jag har en gammal släkting, eller egentligen är hon inte ens min släkting, men det har inte med saken att göra, som är väldigt dålig (eller var i alla fall sist jag hörde något), hon är gammal och bröt lårbenshalsen, men de kunde inte operera för att hon äter blodförtunnande medicin och då riskerade hon blodförlust. Men efter några dagar fick hon i alla fall opereras och det gick bra och sådär, men att operera lårbenshalsen är en stor operation för en så gammal människa och det tar tid innan hon kan börja gå igen. Hon kunde inte göra någonting själv, men efter några dagar blev hon ändå hemskickad, och helt utan hemtjänst! Hon kom hem till sin lägenhet, helt ensam, utan att ens kunna gå till toaletten eller telefonen. Hon blev sämre, fick för lite blod eller något sånt, och de var där från sjukhuset för att prata med henne. Hon skulle få komma till sjukhuset dagen efter, men på kvällen blev hon så dålig att hon var tvungen att ringa akuten. Nu var det inte längre fråga om att kunna gå eller inte, nu handlade det snarare om att överleva eller inte. Jag har inte hört så mycket mer efter det här, så jag antar att det gått åt rätt håll (ja, hade hon dött hade jag ju fått reda på det i alla fall). 

I en annan del av landet, någon månad tidigare eller så, kommer en kvinna in till akuten. Kvinnan är min extramamma och hon har fått konstiga bett eller liknande när hon var i Afrika. De undersöker & fixar, hon tycker att hon mår bra men de vill hålla kvar henne över natten, trots att de redan har "lagat" henne. Hon vägrar sova kvar och åker hem istället och det är här någonstans som jag undrar hur man prioriterar egentligen, hur bestämmer man vem som ska få plats på sjukhusen? Kan någon berätta det för mig?