Snoret rinner &
jag börjar alltid hosta väldigt såhär på kvällskvisten &
jag väntar på &
önskar att jag ska få ett sms innan jag somnar.

Idag har jag ätit två bic mac-menyer &
det var min sista dag på praktiken.


-


Det var jag som ringde förut, du lät det ringa ut.
I en annan del av vår värld sitter du,
här sitter jag,
du väntar, men behagar ändå inte svara.
Jag önskar att du vore närmre,
du tycker om att hålla dig på behörigt avstånd &
endast ringa när det passar dig.
Med din bild i mitt hjärta
och mitt minne av din röst
väntar jag i min ände &
du väntar i din. Det är jag som tar initiativ någon gång ibland, men
du bara fortsätter vänta, låter det ringa ut, som
när jag ringde förut.
Det har hänt att även du ringt,
men jag kan inte göra som du,
jag kan inte vänta förgäves. Jag svarade &
vi pratade.

Jag kan inte längre minnas dina kramar,
jag kan inte känna dig, det enda som finns kvar i mitt minne är
dina lockar.