Jag måste säga att ibland är världen otroligt liten, eller så är det bara Karlstad som är det, eller så är det jag som helt enkelt råkar hamna i sådana situationer som gör att världen känns så liten.
Idag var jag på Universitetet på en informationsdag för oss som går sista året på gymnasiet, där träffade jag många jag känner - de var överallt!
Dessutom råkade jag helt plötsligt börja prata med några som visste vem min bror var och han hade till och med berättat om dem för mig en gång. Han hade träffat dem på Hultsfred i somras.
Igår var jag och lyssnade på en tjej som sjöng feministiska låtar om hur hemska män är och texter som t.ex. "tänk att jag nyss knullat med en tjej". Där träffade jag Martin, han känner också Valdemar. Sådär är det hela tiden, jag såg Livia på universitetet också, hon känner också Valdemar.
Så det kanske i själva verket inte är min värld som är liten, det kanske är min käre bror som känner otroligt mycket folk helt enkelt? Jag vet inte, men det känns som världen krymper för varje dag som går.

Egentligen har jag hur mycket som helst som jag skulle kunna skriva om här i min blogg, men jag har varken lust, tid eller ork.
Vill ni veta vad jag gör om dagarna föreslår jag att ni besöker min bilddagbok: http://moeller.bilddagboken.se
Den fungerar mer som en dagbok, den här sidan är mest nåt som är skoj och som jag skriver lite när som jag känner för och framför allt vad jag känner för.

Dessutom känns det inte så roande att skriva så mycket när jag har så få besökare och har fått så få kommentarer, fast det klart att jag förstår att jag varken kan få fler besökare eller kommentarer genom att låta bli att skriva.
Men därför tycker jag att det skulle vara kul om i alla fall ni som läser sänder mig något ord eller så, så jag vet lite vilka som hälsar på här.


Nu har jag inte tid mer, för jag ska på muttworkshop.