Inatt gick jag inte och la mig förrän klockan var över 2, det kändes väldigt sent och det var ovant att lägga sig så sent när jag bara varit hemma. Men det är ju lov, och jag var inte tvungen att gå upp någon särskild tid idag. Trots det ställde jag klockan på 10, vaknade innan klockan ringd och stängde av den men somnade om en stund igen.
Trots att jag lade mig i sängen så sent hade jag svårt att sova, jag låg och tänkte på så mycket, massa minnen framför allt. Jag vet inte riktigt varför, men jag kom att tänka på mina somrar på Kärnåsen och helt plötsligt började jag sakna min kära hembygdsgård och de knappa två veckor jag spenderade där ganska många somrar när jag var yngre. Framför allt mindes jag kära gamla Älvdalssagan och kände en stor saknad, och helt plötsligt bara bestämde jag mig för att jag MÅSTE åka och titta på Älvdalssagan i sommar.
Den är så vacker.
Jag mindes Magdalenas mamma, som pratade om "Lena", och det var väl det första minnet som dök upp, hur jag hörde hennes röst och antagligen var det där första nog någon slags halvdröm, men den väckte mig helt och hållet och jag tänkte vidare. Jag tänkte vidare på hur härliga de där somrarna var, när man var yngre och ett sommarlov var så otroligt långt, man hann så mycket. Jag tänkte vidare på Kärnåsen, hur vi grillade kolbullar på kvällarna och hur vi sprang runt där, hur vi var rädda för fladdermössen och hur vi sov uppe i pigkammarn.
När jag tänker efter lite närmare kan jag minnas att jag pratade om Kärnåsen igår, vi var på muséet och tittde på en utställning och jag och Rebecka berättade om läskiga skulpturer som finns i konstavdelningen. Rebecka gick hela tiden och var rädd, hon vågade aldrig gå först förbi ett skynke och såg hon en docka eller liknande hoppade hon till varje gång. Då berättade jag om en gång när jag och en annan tjej blev inlåsta i huvudhuset på Kärnåsen och larmet gick.
Kanske var det just det att jag tänkt på Kärnåsen tidigare på dagen som tog det tillbaka till mina tankar inatt. Jag drömmer ofta om saker jag sett eller hört eller tänkt på under dagen, så det är inte så konstigt.
När jag hade tänkt en stund på Kärnåsen inatt så började jag sjunga lite på en Säkert-låt, jag sjöng "jag vill inte gå på återträff och återträffa dig" och helt plötsligt försvann mina tankar långt från Kärnåsen och istället tänkte jag på kära gamla 9A. Ibland saknar jag högstadietiden, även om jag lever ett mycket bättre liv nu, med mycket bättre vänner och andra förutsättningar. Men jag saknar att alla gjorde samma sak och att alla visste vad man skulle göra, man behövde inte fundera och bestämma, man behövde inte bry sig lika mycket, det var skönt.
I vilket fall, jag tänkte på min klass och helt plötsligt började jag sakna Krille & Olof. Jag tänkte på när vi var på Kos och att vi pratat om att åka tillbaka om 5 år och helt plötsligt slogs jag av tanken att det är bara 2 år kvar tills de fem gått. Jag tänkte på, vilket jag tänkt på flera gånger förut, att någon borde försöka hålla samman klassen, så man kan hitta varandra när det väl är dags, och återigen funderade jag på om jag skulle skicka ut något brev till alla i den gamla klassen. Och sådär, mitt i natten, blev jag självklart lite extra känslofull och började tänka på vad jag skulle skriva i det där breven, och någonstans framför mig kunde jag se hur jag skrev lite extra för hand på Krilles brev, och snart fylldes mitt minne av hur jag träffade honom varje dag på bussen när jag gick första året här i Karlstad och pendlade varje dag. Det känns som det är evigheter sedan, det känns som det är evigheter sedan jag över huvud taget såg Krille, och nu känns det som att jag inte har någon som helst koll varken på honom eller Olof trots att jag vet att de båda går natur i Hagfors. I vilket fall så tänkte jag inatt på varför det var just de två jag saknar och kom fram till att det är de två som är de från den gamla klassen som jag tyckte mest om men som jag inte har någon som helst kontakt med. Visst, Krille har jag på msn, jag ser honom logga in någon gång ibland, men vi skriver aldrig till varandra. Jag menar, Emelie & jag är ju bästa vänner och Ida går på min skola. Fia & Jenny träffar jag någon gång ibland i alla fall, de har båda varit här på fest, men Olof & Krille pratar jag inte med över huvud taget. Olof har jag nog inte ens träffat 5 gånger sen vi slutade högstadiet, första gången var i Byn och jag var full, det var pinsamt men jag var glad att träffa honom, fast mest chockad över att se honom på ett sånt ställe. Sen har jag sett honom på bussen några gånger, men det är också allt.

Varför gick jag då och lade mig så sent igår? Vad gjorde att jag lade mig så sent att alla dessa tankar dök upp i mitt huvud?
Det hela började faktiskt redan på muséet, när vi gick därifrån bestämde sig jag, Rebecka & Linda för att gå och fika. När vi precis var på väg från muséet ringde Emelie och frågade vad jag gjorde och snart var det bestämt att även hon skulle följa med och fika. Emelie och jag satt kvar på caféet långt efter att de andra gått därifrån och sen gick vi på stan ett tag. Vi pratade om att gå på bio men bestämde att ta det nästkommande dag, hon följde med mig hem och min bror lagade mat åt oss. Sen skulle jag diska och då flyttade vi datorn till köket så Emelie kunde sitta vid den och ändå vara social med mig när jag diskade. Vi pratade på och när jag var färdig med diskandet började jag städa kylskåpet, jag röjde ur hela kylskåpet och städade och torkade. Fast mitt i där, någonstans, åkte Emelie och jag fick fortsätta ensam. När jag städat kylskåpet färdigt städade jag lite andra skåp och sen började jag skriva handlingslista. Sen började jag bläddra i min gamla hemkunskapsmapp från högstadiet och hittade recept på goda saker som jag glömt och helt plötsligt var handlingslistan uppe i 35 punkter. Jag blev sugen på att baka och bestämde mig för att "imorgon ska jag baka" (och under kvällens lopp frågade jag nog L0tt om hon ville baka med mig säkert 10 gånger, men hon var inte så het på att svara).
När jag tröttnat på detta fick jag för mig att jag skulle sortera alla plastpåsar och vika ihop dem, eftersom vikta plastpåsar inte tar mer än kanske en tiondels plats jämfört med ihopknycklade plastpåsar. Sagt och gjort, jag hällde ut alla plastpåsar som fanns under diskbänken på köksgolvet (anledningen till att jag ansåg att det här behövde göras var den att jag var trött på att plastpåsarna tog så stor plats att man knappt kunde stänga skåpluckan, så ni kan ju förstå att vet var många påsar). Jag började vika, och jag vek och vek och vek och till var inte färdig förrän klockan var närmare 2 på natten, då hade jag suttit sen klockan var kanske 22.30, så nog var jag lite trött på plastpåsar.
Dock hade jag självklart inte bara vikt plastpåsar hela den här tiden, då hade jag säkert varit klar i alla fall två timmar tidigare. Nej, jag satt på MSN samtidigt och pratade med L0tt & Stefan (som för övrigt, i skrivande stund, är de enda två personer jag gett adressen till den här bloggen till). Sen kom Pelle in och jag kom på att jag skulle lura honom att jag var full, det var roligt, men jag vet inte riktigt om han gick på det eller inte, men jag tror faktiskt det.
Kvällen var trevlig, och det där var i stora drag vad som hände.
Nu ska jag och bror bege oss in till stan och handla mat, men om vi klarar att bära hem allt på den där handlingslistan återstår att se.