Imorgon blir jag hemlös, hemlös i ett dygn. Jag flyttar ut, idag flyttade jag ut från lägenheten och imorgon flyttar jag ut från gården. På tisdag flyttar jag in på internatet i Fränsta.
Det ska bli jättespännande och skojigt, men just nu känns allt mest sorgligt. När jag sa hejdå till Marielle tidigare idag började vi nästan gråta båda två och jag saknar henne redan, mest för att jag inte har någon aning om när vi kan ses igen. Men det måste bli snart, det har vi bestämt! Att säga hejdå till Marielle var en sak, det visste jag skulle bli jobbigt. Marielle är min bästa kompis och vi ses jämt och ständigt, och det kommer ju inte bli alls samma sak nu. Det kommer inte kännas lika naturligt att ringa så fort det är något och sådär, men jag lovar att jag ska göra mitt bästa!
Men att det skulle kännas så hårt med alla andra, det hade jag inte tänkt på. Nu känns det jobbigt att lämna folk som jag aldrig träffar i vanliga fall, det känns tråkigt att jag inte kommer träffa folk som jag kanske bara skulle sett någon gång på centrum, liksom. Men det är nog det att det känns så konkret, när man är här kan man ju alltid ses om man vill, det är inget som hindrar det, men med 50 mil mellan är det inte bara att ses, och man springer inte på varandra på stan.
Jag har nästan packat färdigt, allt viktigt jag äger finns just nu i vår bil, mer grejer än som får plats i bilen ska jag inte ha med mig. Mamma ska skjutsa mig och imorgon ska vi hälsa på Daniel & Christina och Arvid & Vidar och sova där en natt. Alltså, en natt i Östersund innan jag väl är på plats.
Nu är det dock dags att fixa det sista, jag vet inte hur det blir med internet, men det löser sig säkert. Vi hörs!

Hejdå Värmland, Hej Norrland!