...väntar alltid för länge!

Ibland är jag verkligen världssämst på att vänta, särskilt när det handlar om materiella saker, om jag vill/ska ha något så ska det vara nu (NUNUNU!). Därför är jag också världssämst på att spara till saker, jag kan spara pengar men inte för något speciellt ändamål. Nej, är det något jag vill ha vill jag ha det nu och köper det nu, har jag inga pengar nu kan det lika gärna vara. Jag handlar alltså det jag känner för när jag har pengar och annars kan jag lika gärna låta bli, jag planerar väldigt sällan vad jag ska göra med mina pengar.

Anledningen till att jag har kommit till den här insikten just idag är den att jag (hör och häpna) just nu är bara någon kilometer från min kamera, min kamera som jag faktiskt väntat på i vad som känns som tretton evigheter! MEN, men, jag får den inte idag! Igår när jag fick ett telefonsamtal från Greens foto och fick höra att min kamera kommit blev jag överlycklig och eftersom jag skulle till stan idag passade det som handen i handsken. Men så blev det alltså inte så att jag får hämta ut den idag. Nej, för jag måste betala lite mer och för att jag inte ska bli tvungen att betala det själv (och vem vill betala saker själv när man kan få någon annan att betala?) måste jag vänta tills någon annan kan följa med mig, för att förhandla lite om priset. Jag kommer alltså inte få min kamera förrän på måndag, det är nästan en hel vecka tills dess och jag blev halvt förkrossad när jag fick veta att jag skulle få vänta så länge igår.

Igår var jag för övrigt en tur till Norge. Jag satt i en bil mest hela tiden, åkte över Kongsvinger till Gardemoen, dumpade Roxanne där, och sedan vidare till Oslo för att dumpa en grabb där. Sen åkte vi samma väg hem igen, stannade i Kongsvinger för att äta och handla lite och sen vidare hemåt. Allt som allt var vi borta i ca 10 timmar. Jag kom till en insikt igår också, trots att det var ganska länge sen jag brukade följa med och hämta Karis mamma någonstans bortanför Kongsvinger och trots att jag inte körde bil själv på den tiden så hittar jag riktigt bra där bortåt. Jag känner igen mig väl och vet vart jag ska åka utan vare sig skyltar eller karta (fast värre var det i Oslo, där fick vi lita blint på GPS'en). För övrigt så var Kongsvinger helt dött igår, vad jag minns så var det en stad med liv och rörelse, men detta liv och rörelse kanske har tagit semester?

Semester eller ej, nu ska jag åka till mormor och vara ett fint & snällt barnbarn en stund. Tack & hej!