Jag lyssnar på Winnerbäck och skulle vilja skriva om hur mysigt det skulle vara att ha någon här, om hur gärna jag skulle vilja tycka lite extra om någon som i mina ögon blev den finaste fina. Jag skulle vilja kramas med någon som är sådär otroligt söt att jag ler av bara tanken istället för att trycka mig mot väggen bara för att känna något mer än sängen mot min kropp på kvällen. Jag trycker mig mot väggen och använder bara en tredjedel av min säng de kvällar jag känner mig som ensammast.
Jag skulle vilja skriva om hur mysigt det skulle vara att spendera en sådan här ensam söndag tillsammans med någon annan än datorn och soffan och matteboken. Jag skulle vilja skriva något fint om kärlek och något fint om tvåsamhet. Jag skulle vilja ha någon som jag saknade massa, så jag kunde uttrycka min saknad i skrivna ord.

Men nu är jag ensam och nu är inte den skrivande delen inom mig vaken, så jag får nöja mig med Winnerbäck och väntar mest på att få höra "Nästan Perfekt", för den ger mig en känsla jag tycker om.


För övrigt är söndagar bra och fina dagar som man borde ta bättre vara på.